Kristi brud, vem är det? Kanske du själv?

Gläd dig du Kristi brud... sjunger vi med en ganska vemodig melodi i adventstid i kyrkan.
Det är en fin gammal psalm (lyssna här om du vill till nr104 i psalmboken).
Den kommer från 1500-talet i Danmark från början.

Men kanske har vi lite svårt med begreppet "Kristi brud" sedan allt det som hände i en pingstförsamling i Knutby utanför Uppsala? Det blev aktuellt nu igen när det beslutades att pastorn i Knutby skulle få sitt straff tidsbegränsat. Läs mera här om du vill.

Men vem eller vad är då Kristi brud som vi sjunger om i den gamla psalmen?

Det finns olika slags bildspråk och ord från bibeln och kyrkan som visar att tro handlar om en relation, att leva tillsammans med Gud. Människan kan kallas Guds barn, söner och döttrar till Gud och då tänker vi på Gud som den goda föräldern som ger liv och kärlek, omsorg och närvaro till oss.

Att tala om Kristi brud betonar på ett annat sätt närheten mellan Kristus och människan.

I bibeln är Kristi brud oftast gemenskapen - kyrkan eller församlingen eller i gamla testamentet det utvalda folket eller "Jerusalem" som används för dem som bor och lever där.

Folket är bruden och Gud eller Kristus är brudgummen som kommer för att ge lycka och glädje, en ny gemenskap och ett nytt sätt att leva. Allt utifrån hur ett äktenskap gick till på den tiden. 

Där finns traditionellt en bild av kvinnligt och manligt som mottagande och givande, som passiv och aktiv, som svag och stark och det stämmer bra med vår lutherska tradition där vi tror att Gud gör människan rättfärdig, ger henne kärlek, tro och hopp, och människan tar emot gåvorna med öppna händer i förtröstan och tillit.
Gud ger och människan tar emot.
För att människan sedan kunna vara aktiv och agera för att göra gott för andra.

Det ligger mycket i den bilden när det gäller relationen mellan Gud och människa.

Men det betyder inte att de traditionella könsrollerna är Guds vilja i hur vi människor ska leva tillsammans med varandra. Det är något helt annat. Där vill Gud att vi alla ska förverkliga våra gåvor och möjligheter och ge varandra stöd och respekt. Älska din nästa som dig själv.

Vi behöver många olika bilder för att kunna fånga in mer av vem Gud är och hur goda relationer mellan människor ser ut.

Kristi brud som ska glädja sig där i psalmen är alltså vi själva, vi som är där och sjunger, församlingen, kyrkan och vi själva som individer.

Att utnämna en person till "Kristi brud" skulle kunna fungera om vi tänker oss att alla andra också är Kristi brudar, män som kvinnor. Vi alla får stå i en nära relation med Kristus, det är oss alla som Gud älskar mera än vi kan förstå. Villkorslöst och enkelt.
Vi är alla Kristi brud i meningen att vi är älskade av Gud.

Och psalmen gör tydligt varför det är så mycket glädje när Kristus kommer:

Hans prakt är ganska ringa, men döden kan han tvinga. 
Saktmodig mild och god, han ger de svaga mod -
Hosianna pris och ära, Vår konung är nu nära! 



Här hittar du några rader jag skrev i februari 2018 om sekten i Knutby

En programförklaring som gör skillnad

En av de första gångerna som Jesus citeras i Lukasevangeliet är när han står i Nasarets synagoga och talar om vad hans uppgift är, varför han har kommit och vad han ska göra, det är en programförklaring och sammanfattning.

Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga.. förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren”  "Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse..." (ur Lukas evangelium kap 4)

Han är själv en av de fattiga på jorden, född i hemlöshet och ett flyktingbarn, senare jagad av makthavare och myndigheter, utan fast bostad och rörde sig bland syndare och utslagna. Han ser samhället nedifrån och går tillsammans med dem som ingen annan ens ser.

Glädjebudet för de fattiga är att den störste väljer att bli en av oss, full av kärlek möter han varje människa, han upprättar och ger hopp och mod.
Hela hans liv är ett också ett glädjebud för han visar att det finns ett annat sätt att leva än våldets, hårdhetens och hämndens liv. Det är det ömsesidiga livet i respekt och ansvarstagande. Det som är att älska sin nästa som sig själv och göra för sin medmänniska det som vi vill att hon ska göra för oss. Glädjebudet är också ett hoppfullt budskap om att det ska komma andra och bättre dagar, att förändring är möjlig och att Gud till sist ska ge nytt liv utan plågor och tårar, utan sjukdom och död.

Han kommer med befrielse av de fångna på livets alla plan, de som är tyngda av grämelse eller skuld och skam möter han med förlåtelse och kärlek. De som lever i otrygghet och rädsla lovar han att gå med på vägen alla dagar till tidens slut. Han ger oss mod att vara oss själva och sänder oss till varandra för att hjälpas åt och dela livet med varandra.

Han kommer med syn för de blinda, allt det som förblindar oss från att se Gud och varandra vill han hjälpa oss att ta bort. Hindren och gränserna mellan människor vill han röja undan genom att visa att vi alla har samma höga värde och att vi bär på samma drömmar och längtan var vi än bor på jorden. Och djupare än så att vi alla har samma ursprung och mål. Att vi alla kommer ur Guds skaparkraft och alla till slut ska gå in i Guds eviga liv.

Jesus kommer för att ge de förtryckta frihet genom att hjälpa oss att se varje människa som vår like.

Men också att lära oss att genomskåda dem som vill göra våra liv till något mindre än de är.
Det kan vara religiösa eller politiska fundamentalister som försöker placera in människor i fack och tvinga in livet i fyrkantiga former där det inte får plats.
Det kan också vara dem som skadar andra genom misshandel eller bristande respekt, mobbing eller kränkande behandling eller sexuellt utnyttjande. Det som musikhjälpen  i veckan som kommer tar upp på ett så bra sätt.

Jesus visar oss att vi är värdefulla och har rätt till värdiga mänskliga liv. Att vi ska lita på vår egen känsla och vårt eget förnuft mer än på gurus och ledare av olika slag.
Vi är alla syskon som står på samma nivå och vi ska möta varandra med respekt och kärlek.

Han kommer med ett budskap som bara blir mer och mer aktuellt.
Ord vi behöver höra, ord som utmanar och uppmuntrar.

Han kommer med glädje och befrielse, syn och frihet.

Från ACT Svenskakyrkan kommer den här bilden som påminner om att varje människa är vår like 

En domssöndag som ger hopp

Mörkret djupnar vid slutet av kyrkans år, det är en tid som med sina omskakande bilder av tillvaron tar verkligheten med allt sitt lidande och död på allvar. 

Det finns så mycket lidande och ondska, så många barn som aldrig får bli vuxna och fattiga och utstötta som aldrig får chansen att leva. Så många som inte kommer i närheten av att utveckla sitt sanna jag eller att bli den bästa möjliga versionen av sig själv. Sjukdomar och förtryckande strukturer, illasinnade människor och skrämmande onödiga olyckor.

Vid domssöndagen möts vi av texter och berättelser från vår bibel som på olika sätt talar om ett slags åtskiljande. 

Det skiljs mellan får och getter, mellan oförståndiga och kloka och mellan de vakna och de sovande.

Eller som i bilden från Sura kyrka här nedanför där två fiskare fångar fisk med sitt nät. När de har dragit upp fångsten sätter de sig ner och sorterar, de fula fiskarna kastas bort medan de goda tas till vara.

Med bibelns starka bildspråk: det skiljs mellan dem som kommer in i glädje, liv, jubel och fest och dem som lämnas utanför den stängda porten i kylan där man ska man gråta och skära tänder.

Det står till och med i liknelsen om den stora domen i Matt 25
"Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv".

Det är hårda ord som kan uppfattas som dömande, aggressiva och nedtryckande, kanske till och med hatiska.

Men som vanligt med bibelns texter och berättelser behöver de tolkas och ses i sitt sammanhang.

Tanken på ett åtskiljande mellan människor har ibland kallats tron på den dubbla utgången, det vill säga att tidens och tillvarons slut innebär två olika skeenden för olika människor, enkelt uttryckt att vi alla antingen kommer till himlen eller helvetet.

Men det alltför enkla leder ofta fel när det handlar om komplexa eller svåra frågor.

Det som står klart i tankearbetet kring dessa frågor är att det alltid blir fel om vi tappar bort det grundläggande - att Gud är kärleken, att Gud aldrig vill oss illa utan alltid bejakar oss och vill ge oss liv. Gud älskar och vill allt gott för oss och hela skapelsen.

Ett sätt att förstå orden om åtskiljande är att det inte handlar om något som sker mellan människor, utan rakt genom var och en av oss och i hela skapelsen.

I den himmelska tillvaron där varken plåga, nöd, saknad eller död ska finnas behöver det nedbrytande och destruktiva försvinna och ställas utanför. Ondskan har ingen plats där.

Det som förstör på många olika sätt finns omkring oss, i andra människor, men också i oss själva.

Talet om åtskiljandet handlar om att slippa det onda omkring oss och i oss själva. 

Det handlar om att de som aldrig ens fick en chans får nya möjligheter.

Att det meningslösa och katastrofala inte får en mening men bryts till ny upprättelse och nytt liv.

Att vi befrias till att vara vårt sanna jag.

Att få leva obehindrade och fria i en annan ny tillvaro.

Inte en dubbel utgång utan en framtid av gemensam ingång i Guds eviga glädje.

Hoppet för alla om en annorlunda framtid.

Nils Aron Berge målade i Sura kyrka

Allhelgonahelg i klimatkrisens tid

Att tända små ljus i mörkret vid en grav, kan det ha något att göra med klimatkris och allt det svåra som händer i världen och i vår närhet?

Allhelgonahelgen har blivit en av de riktigt stora helgerna i vårt land. Nyligen kom en undersökning som visade att nästan hälften av alla svenskar besöker en kyrkogård under helgen som kommer.
Flera miljoner av oss kommer alltså att vandra bland gravarna och sätta en blomma eller en krans vid en anhörigs grav, och framförallt tända ljus.

Vad är det vi gör när vi tänder ett ljus för en människa som har lämnat sitt jordiska liv?

Det är något vi säger utan ord, med handlingens symboliska språk.

Vi säger: jag tänker på dig och saknar dig här hos oss.
Du finns i mitt hjärta och i mina minnen.
Att tända ett ljus för någon är att säga: jag älskar dig.
Nu när jag inte kan vara med dig hoppas och önskar jag att någon är med dig,
att Gud är med och ger dig ljus och värme var du än är.

Vi säger att även om mörkret verkar starkast i tillvaron tänder jag ändå ett ljus.
Livet har funnits, du har levt här på jorden och det var viktigt och sant och verkligt,
det är minnets och tacksamhetens ljus.

Att tända ett ljus kan vara en protest mot mörkrets välde. Jag går inte med på att mörkret får segra, jag tänder mitt ljus. Det är litet men tillsammans med andra kan vi lysa upp mer och mer av dunklet.

Att tända ett ljus kan visa att hoppet lever hos oss.
Det är mörkt nu men ljuset kommer tillbaka, både i naturen och i vår hoppfulla tro.
Tron att Gud är starkare än allt mörker, och livet starkare än all död.

När hoten mot livet ökar och känns starkare som i vår tid med klimatkris och våld på många platser, med katastrofer, terrordåd och obeskrivlig grymhet mellan människor.

Då behövs ännu mer ljus, ljus som ökar hoppet inom oss, ljus som ger mod att handla.
Ljus som gör att vi vågar sluta oss samman och göra något åt det vi kan.
Kavla upp ärmarna och gå framåt.

Det är modets ljus.

Låt oss tända ljus!


Tänd ett ljus här på Svenska kyrkans bönewebb

Läs mera om ljuständningen som både andlig och konkret i Kyrkans tidning

En bild från Skogskyrkogården i Stockholm

 

FN-dagen och vägar till fred

24 oktober är FN-dagen, och det firas på många platser runt jorden.
I vissa kommuner hissas den blå FN-flaggan och kanske har du sett en gul-blå flagga idag också?
Det är allmän flaggdag.
Det är en dag för freden.

1945 på denna dag ratificerades FN-stadgan och äntligen fanns det början till en organisation som kunde motverka krig och konflikter.
Samma år hade Andra världskriget avslutats och långsamt gick det upp för människor runt jorden vad som hade hänt på slagfälten, i bombade städer och i koncentrationslägren.

Då samlade sig många av världens nationer för att kunna hitta nya vägar framåt, fredliga vägar där parter förhandlade med varandra, där Mänskliga rättigheter främjades och där mänskligheten tillsammans kunde ta itu med de stora överlevnadsfrågorna på jorden. Fattigdom och svält, sjukdomar och undernäring, förtryck och våld.

Man kan säga att det inte gick så bra om vi ser på läget i världen just nu.
Men vem vet vad som hade hänt om vi inte hade haft FN. Kanske skulle det ha varit mycket värre än idag?

Hela tanken med förenade nationer som kan tala med varandra och söka samförstånd, tanken med samverkan istället för aggressioner mellan människor och stater grundas i ett sätt att se på människor som stämmer väl med kristendomen och Jesus.
Nämligen att alla är högt värderade och lika mycket värda,
att vi är varandras medmänniskor och kan ge varandra stöd, hjälp och kärlek.

Det är i Jakobsbrevet i bibeln vi kan hitta orden "Gör inte skillnad på människor". Det är en tanke som finns från bibelns början när Gud skapar människorna till sin avbild, högt värderade och skapade till att själva skapa och älska. Den finns också genom många av de skrifter som bibeln består av.

Det främsta budet "Du ska älska din nästa som dig själv" talar om ett sätt att leva tillsammans där våldsdåd och utnyttjande förhindras och ett positivt gott liv tillsammans bejakas.
En av poängerna från Nya testamentet är att budet vidgas från att gälla den egna nationen eller den egna gruppen eller släkten till alla människor och hela vår jord.
Det är ett ideal som är mycket svårt att leva upp till, men vi kan inte ha ett mindre ideal om vi vill hitta vägar till fred.

Klimatkrisen sätter mycket på sin spets.
Den goda livshållningen är rätt väg att gå även i den krisen. Om vår medmänniska och vi själva ska kunna leva på den här jorden krävs förändringar. Våra medmänniskor är också dem som lever efter oss, framtida generationer.

Vi kan se naturen som helig, Guds goda skapelse där vi och dem som kommer efter oss ska kunna leva goda fredliga liv tillsammans med varandra.
Vi behöver hjälpas åt att förändra synen på varandra och jorden vi lever på.
Fred kan skapas av oss tillsammans.

Fn-flaggan som hissats idag runt vår jord

Om konsten att lyssna

En sak som kan drabba oss i vårt nutida samhälle är en slags dövhet, det är så många röster och så många som vill nå oss, påverka oss och övertyga oss.
Sociala medier och massmedier talar med allt högra röster för att vi ska höra just deras reklamkampanj eller ta till oss av deras vinklade bilder av verkligheten.
Reklam blandas med nyheter, tv-serier och underhållning.
Vad blir resultatet?

Kanske för vissa av oss att vi inte hör nånting alls, vi blir döva för det överväldigande bruset. Bara ibland lyckas något tränga igenom och få oss att haja till.

Till trons väsen hör att vi behöver lyssna, Gud talar till oss i vårt inre och utifrån. Men hur ska vi kunna urskilja rösten från den som alltid vill oss väl bland alla dem som mest vill utnyttja oss eller ta något ifrån oss?
Lagens ord är mycket nära dig, i din mun och i ditt hjärta - står det i den del av 5e Moseboken som är dagens text på söndag.

Vi vet innerst inne vad som är rätt och gott. Det är bibelns bild av detta, Gud själv har givit oss samvetet, den naturliga lagen bor i oss. På ett ganska enkelt sätt kan man säga att vi vet genom att känna efter hur vi själva skulle vilja bli behandlade.
Det är lyssnandet inåt.

Lyssnandet utåt handlar om sanningar från Gud som vi inte själva kan tänka ut eller hitta på.
Det är ord om förlåtelse och Guds kärlek vad som än händer.
Det är en räddning och en befrielse och ett hopp.

"För människor är det omöjligt, men inte för Gud, Ty för Gud är allting möjligt"
från Markus kap. 10

Förbön, kommer den före?

En av anledningarna till att jag startade den här bloggen var att jag upptäckte hur mycket av det kyrkan talar om och gör är okänt, främmande och missförstått.

Därför har jag skrivit om dotter Sion och Hosianna och en hel del andra vardagsfrämmande ord och tankar om tro, religion och livstolkning här i bloggen.
Men kyrkoherden där jag jobbar påminde mig idag om att det finns en hel del kvar att göra på den fronten.

I arbetet med gudstjänsterna i en församling här i närheten grubblade de om vilka ord som ska användas för att så många som möjligt ska kunna förstå och kunna leva sig in i gudstjänstens drama och skeende.

De gjorde mycket men glömde ett ord som visade sig vara svårt, det var ordet Förbön.
Ett ord som står i alla gudstjänstordningar och handböcker.
En runda bland några ungdomar visade att det fanns flera olika tolkningar av vad detta ord skulle kunna betyda.

"Det är något som kommer före själva bönen, som förord, eller ja du vet ..." sade en.
En annan funderade över om det var en bön som man ber före något som speciellt ska hända, som en förberedelse, och sen kommer efterbönen när det är avklarat.

Förbön betyder ju att be för någon eller något, det gör vi genom att nämna personen eller det vi ber för inför Gud. Att be för betyder att önska gott, att det ska gå väl för en person, att krig ska bytas till fred, att någon som har det svårt ska få det bättre. Vi ber för varandra eller för att det ska bli fred och att människor ska hitta bättre vägar till det de önskar än våld och hot.

Att be för någon är att önska henne eller honom allt gott och att det ska gå väl på alla sätt.

Bön är att i ord eller handling sätta sig i relation till Gud, hjärtats samtal med den som bär allt. Att bara aktualisera för sig, dvs påminna sig själv om att Gud är här med oss hela tiden.
Och sedan nämna dem vi vill gott för eller det vi önskar och längtar efter.

Ibland har man hjälp av några skrivna böner som en hjälp att finna ord, titta i den bakre delen av psalmboken, där finns många fina böner.
 
Läs gärna mer här om vad bön är och kan vara. 
Lite mer om förbönen i gudstjänsten

Här hittar du bönewebben där du kan skriva dina böner och läsa andras.

Månadens bön från Härnösand stift och här delar de med sig av flera böner.

Ett rum för bön, Sankta Maria kyrka i Johannelund, Linköping

Diakon- och prästmöte i Västerås

För en tid sedan hade vi Diakon- och prästmöte i Västerås. Det sker ganska sällan att vi har sådana möten, det sker var 6:e år och har pågått mycket länge. Minst från 1600-talet men då kallades det prästmöte. Eller till och med från 200-talet.

Nu är det en vidgad samling, nu möts alla diakoner och präster i stiftet.Den första dagen även pensionärer och dem som inte har tjänst i Svenska kyrkan.

Det var i Västerås vi möttes, diakoner och präster i Västmanland och Dalarna för att samtala om kyrkans situation, lyssna till biskopens beskrivning av läget och tänka vidare om vilka vägar vi ska gå i framtiden.

Till varje Diakon- och prästmöte skrivs en bok, den här gången hette boken Farligt, förankrat, förtroendefullt och var skriven av Anna Segerbo, Putte Filipsson och Jonas Bromander.

Det finns mycket intressanta tankar och synpunkter i boken. Den handlar om att vara diakon och präst i en ny tid, och samtidigt om vad det innebär att vara kyrka i vår tid.
Alltså en bok som kan intressera alla som känner för kyrkan och dess roll i Sverige nu och i framtiden. Den finns att köpa hos Västerås stift eller laddas ner, se nederst på sidan här.

Du som är insatt i Svenska kyrkan vet att den grundläggande uppgiften för kyrkan är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Det är givet från vår kyrkoordning.

Syftet med allt kyrkan gör skrivs så här: Syftet är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas. (Kyrkoordningen Avd 2 Inledningen)

En mycket spännande målsättning inte minst i vår tid med klimatkris, katastrofal ensamhetskultur, krig och konflikter i världen, våld och kriminalitet i vår närhet och stor tillitsbrist i det svenska samhället.

Hur detta mål tolkas och hur det ska förverkligas skiftar med tiden och samhällsutvecklingen.

Under lång tid har Svenska kyrkan och dess församlingar kunnat utvecklas genom att anställa människor och lita på att traditionerna håller, det har kunnat bedrivas mycket bred verksamhet. Men i vår tid behövs andra sätt att fungera.

Författarna till boken menar att det behövs en perspektivförskjutning från självständigt arbete till delaktighet, från expansion till koncentration, från kravlöshet till måluppfyllelse, från anställda till ideella och från egna arenor till andras arenor. (s 141)

Mycket av detta sker redan i församlingarna i Svenska kyrkan.
Men vi är snabbt på väg till en situation där kyrkan kommer att tvingas till ännu större förändringar på grund av medlemstappet och de minskande ekonomiska ramarna.
Då gäller det att ha tänkt igenom vad som är önskvärt och möjligt i förväg. Att vara förberedd.

Det gäller att hitta vägar som gör att kyrkan verkligen gör det mest angelägna. Det gäller då att hålla fast vid centrum och inte bli fångad i siffror och statistik.

Diakon- och prästmötesboken är en bra hjälp i arbetet för att hitta vägar framåt som fungerar i de lokala församlingarna i vårt stift.
Författarnas slutord är förhoppningen att kyrkan alltmer ska bli  "En arena för att dela erfarenheter om tro och liv" s 154

Biskop Mikael Mogren i samtal med representanter för Svenska kyrkans unga. 

Här hittar du några bilder från Diakon- och prästmötet från Västerås stifts hemsida.
Mötet var 4-5 september 2019.

Vill du läsa boken så finns den att ladda ner på nätet, länken här startar nedladdning direkt av filen https://internwww.svenskakyrkan.se/1459369

Om ett namnbyte och ACTion

Jag var under helgen på Stiftsgården i Rättvik för samling med Internationella ombud i Svenska kyrkans församlingar.
Det har gått några månader nu sedan den organisation som samordnar nödhjälp, biståndsarbete och utvecklingsarbete i Svenska kyrkan bytte namn.
Svenska kyrkans internationella arbete bytte namn till ACT Svenska kyrkan.

Namnet är ganska smart och klurigt eftersom det har flera betydelser, dessutom är det kort och lätt att komma i håg.

ACT är en förkortning av en världsvid organisation som heter Action by Churches Together - ungefär Handling av kyrkor tillsammans.
Kyrkor finns runt hela jorden och de är lokalt aktiva och förankrade, genom de lokala församlingarna och andra organisationer vet vi vad som verkligen behövs och vad människor önskar. Det gör att hjälpen inte missar målet eller blir till projekt utan verklighetsförankring. De insamlade pengarna används till just det som behövs och efterfrågas.

Ordet ACT betyder agera, det står för handling och visar på att det inte bara är ord eller administration som pengarna används till. Det är direkt och effektivt praktiskt stöd och hjälp som görs. Läs gärna mer om vad ACT Svenska kyrkan gör genom att följa den här länken 

ACT är också en aktiv organisation som samarbetar med många organisationer och deltar i många hjälpinsatser, ACT finns till exempel med i Världens barn

Här ser du loggan för ACT - den är utformad för att vara så tydlig som möjligt, och för att det korsformade t-et ska påminna om att det är en organisation med bas i en kristen kyrka, som är inspirerad av det tydliga kärleksbudskapet. Det vill säga att hjälp ska ges till alla oavsett tro, nationstillhörighet, kön, hudfärg osv.

Hör gärna av dig till mig eller direkt till ACT Svenska kyrkan om du undrar över något.

Fotnot
Långt tidigare var den här organisationen känd som Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission (SKM) på den tiden hade vi två organisationer med lite olika profil. Här finns lite om historien bakom dessa.

Fairtrade och klimatkrisen

Just nu pågår kampanjveckor för Fairtrade. Rubriken är "Det kan aldrig bli för mycket fairtrade"
I en tävling kan man vinna en t-shirt som är producerad av fairtrade-odlad bomull, kanske du vill vara med?
Många av oss känner till att det finns kaffe, te och choklad som är fairtrade-märkt men kanske har vi inte tänkt på att kläderna vi bär på kroppen har med orättvisorna i världen att göra?

Inte bara det utan även miljöförstöringen och klimatkrisen har att göra med vilka varor vi väljer att köpa och konsumera.

I den här bloggen skriver Johan Graffner om det vita guldet - bomullen som känns så skönt mot kroppen men som ibland är rejält smutsigt.

Om det skulle synas på plaggen hur mycket gift som hade använts när de producerades och hur många människor som har slitit hårt, skadats och till och med dött av gifter och slavliknande arbete, då skulle vi aldrig ta i kläderna ens med en tång. Och vi skulle aldrig ta dem på oss.
Men de är ju billiga!

Om mat och kläder är väldigt billiga kan vi nästan alltid dra den slutsatsen att de som har arbetat med att odla råvarorna och sy kläderna inte har fått betalt för sitt arbete.

Resultatet är fattigdom som är en av de grundläggande orsakerna bakom klimatkrisen. Fairtrade och klimatet har med varandra att göra på flera olika sätt, läs mera här på sidan fairtrade.se om hur fairtrade kan bidra till att vi tar steg åt rätt håll vad gäller klimatkrisen.

Vill du veta mera om kyrkornas arbete och särskilt Svenska kyrkans engagemang för att göra något åt klimatkrisen så kan du läsa, här och ladda hem biskoparnas nyreviderade biskopsbrev om klimatet.

Här hittar du mer om vad Fairtrade betyder och varför jag tycker det är så bra. Jag skrev det i maj i år.

Kommentarer och synpunkter? Hör gärna av dig!

Vatten, bara vanligt vatten

Plötsligt kommer meddelandet, dricksvattnet kan inte användas där du bor, allt vatten måste kokas innan det används. Dricksvattnet i Arboga och Valskog är otjänligt.
Det finns bakterier i vattnet.
Och nästa dag är det på samma sätt.

Vatten är en självklarhet för oss svenskar. Det är en av de upplevelser som vi njuter av när vi kommer hem från en resa. Att kunna öppna kranen och få rent, klart friskt vatten.
Men även det självklara kan försvinna. Ännu har kommunen inte informerat om vad som har hänt eller hur länge det ska pågå.

I affärerna har alla vattendunkar sålt slut och köpvatten går åt snabbt. Vi ger några kommentarer till varandra och lägger upp bilder av vattenflaskor på facebook.

Det otjänliga vattnet förändrar mycket. Frågorna är många. Kan man borsta tänderna? Hur går det med djuren? Kan vi duscha som vanligt? Frukten och grönsakerna som sköljs kanske blir oätliga av vattnet?

Men mest påminns jag om läget på många olika platser där rent vatten är svårt att få tag i och alltid måste köpas, där vattenbrist råder, där vattnet är en viktig del av orsaken bakom konflikter som i Mellanöstern. Det finns en plats i Kenya där det enda vattnet som vanligt folk kunde få tag i var brunfärgat, allas tänder var fläckiga och blev mer mörka ju äldre barnen blev.
Det var sorgligt att se de ljusa leendena mörkna.

Kanske är det nyttigt att påminnas om att vi är privilegierade då och då. Att många inte har det så bra som vi och att orden i ordspråksboken i Gamla testamentet är mer än aktuella: "Neka ingen en skälig gåva när det står i din makt att hjälpa."

Vi kokar vatten på spisarna och hoppas att vattnet snart ska vara tjänligt igen här.
Det livsviktiga och sårbara vattnet är något vi alla behöver.
Inget liv kan leva på vår jord utan vatten.

 

Studentexamen och Heliga Trefaldighet

Just nu pågår examenshögtider där jag bor, traktorerna mullrar fram på gatorna och de nyblivna studenterna sjunger fint från flaken.

Här i min stad borde vi kanske fira lite extra den här helgen, i stadens mitt ligger Heliga Trefaldighets kyrka, just där studenterna firar sin examen tillsammans med alla andra skolelever som har haft sina skolavslutningar i kyrkan idag.
Det är toppen att alla dessa fester får firas också i kyrkan tycker jag, en plats som är central i vår lilla stad och som vi får känna tillhör oss alla, det är ett hus som är vårt och inte några andras. Och då menar jag alla som bor här och som vistas här. Dessutom är det så fantastiskt bra att kyrkorna här hålls öppna väldigt mycket. Tack för det!

Vi borde fira lite extra på grund av att nu på söndag är det nämligen Heliga Trefaldighets dag.

En dag som är väldigt viktig i kyrkans sammanhang, det är nämligen så att under en lång period av kyrkans år räknas tiden efter trefaldighet, en lång rad söndagar kallas bara den fjärde eller tjugoandra efter trefaldighet, med andra ord trefaldighetstiden.

Kyrkans år hänger ihop så att det börjar vid 1a advent - en förberedelsetid för jul, då vi firar Jesus födelse. Kort sagt så följer vi sedan Jesus som är vår verkliga huvudperson i kyrkan och kristna tron. Vi följer hans liv och läser tillsammans om allt han sade och gjorde ända fram till påsk och himmelsfärd. När vi sedan firat den viktiga pingsttiden är det dags för den långa perioden som alltså kallas trefaldighetstiden.
En tid som handlar om att lära känna Gud och växa som människor, växa och utvecklas i tro, hopp och kärlek.
På Heliga trefaldighets dag får vi grubbla och meditera över vem Gud själv är.
Heliga Trefaldighet är nämligen ett av de många ord som finns för Gud själv. Gud som visar sig för oss människor på tre olika sätt och därför talas det om treenigheten ibland.
Det här har ofta missförståtts.
Men vi tror på en enda Gud och inte någon form av polyteism, inte flera gudar alltså.

Mycket enkelt sagt är detta att kalla Gud för treenig ett sätt att säga att Gud kan ses och upplevas på just tre olika sätt -
Gud skaparen - vi ser och möter Gud i allt som finns omkring oss, i Guds skapade verk. I naturen och oss själva, i universums storhet och de minsta partiklarnas funktioner. I våra känslor och vår logik, i vänskap och kärlek osv.
Gud befriaren Jesus Kristus i berättelserna om honom i bibeln, och hur människor befriades på alla möjliga sätt när de mötte honom osv
Gud livgivaren - den heliga Anden som är Gud nära oss i ögonblicket, både den kraft som ger inspiration och väcker tro och den som hjälper oss att förstå varandra och Gud, tro, hopp och kärlek på alla plan är Andens gåvor inom oss tillsammans med mycket mera.

Gud som är större än vi kan förstå och tänka oss, Gud som inte bor i mänskliga konstruktioner eller byggnader. Gud som vi kan ana men inte helt förstå eller begripa.

Eller som en bibelförfattare skriver:
Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! 
Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar... 
Ty av honom och genom honom och till honom är allting.  (Romarbrevet kap 11)

Himmelsfärdsdag, en dag för avsked och närvaro

Så är det dags att fira Kristi himmelsfärds dag igen. En dag som kanske inte är så lätt att förstå sig på. Men som faktiskt är en viktig dag i kyrkans sammanhang.

Om vi ser till de bibliska berättelserna hittar vi det här:Jesus har levt med lärjungarna, talat med dem, de har kunnat se och höra, röra och känna. De har upplevt honom med alla sinnen. 
Även efter uppståndelsen på den tredje dagen har de kunnat vara nära honom och se och höra honom och dela måltider med Jesus.

Men nu är det slut med det. Han lämnar dem.Vad som händer är svårt att veta, ja rent omöjligt att veta vad som evangelisten menar konkret och bokstavligt med orden "Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen" Luk 24: och i Apostlagärningarna "såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ut deras åsyn." (här finns Apg 1)

Himmelsfärden innebär att Jesus inte är närvarande på samma sätt som förut, utan på ett annat sätt. I kyrkan har det uttryckts så att Jesus är närvarande med oss på ett delvis osynligt sätt. Han är med oss alla dagar till tidens slut. När han lämnar den jordiska kroppsliga närvaron kan han vara nära oss alla. Guds närvaro finns kvar men svårare att se och uppfatta.

Lärjungarna fick lära sig att se på ett nytt sätt. Lära sig att upptäcka Guds närvaro på många olika platser och situationer. Se att Gud finns i djupet av vår själ, i relationen mellan oss när den är full av respekt, i livskraften som vi ser i våren som breder ut sig och grönskar mer dag för dag. Anden skulle snart hjälpa dem att se Gud. 

Vi kan också lära oss att se att Jesus går med oss genom livet som han delade livet med dem då, nej ännu närmare, i oss själva finns Gud och delar alla dagar och nätter med oss. 
Det finns sätt att lära sig att se Gud med oss, vi kan hjälpas åt, de som har upptäckt närvaron kan hjälpa andra att se den. Vi kan berätta och visa.

I kyrkan är det här en väldigt viktig del av vad vi gör. Tillsammans gör vi gudstjänst, vi aktualiserar Guds närvaro genom att samlas, läsa ord ur bibeln, sjunga tillsammans, fira nattvard, predika och berätta. Vi påminner varandra om att vi inte går ensamma genom livet.

Vi hjälps åt att uppleva det just då för att vi ska komma ihåg att det gäller alla dagar, hela tiden. 

Kanske kan vi ibland erfara närvaron, känna en närvarande varm kärlek omsluta oss. 
Men även om vi inte gör det, när vi inte känner ett ända dugg, får vi ändå lita på att Gud är med oss, alla dagar och nätter, intill tidens slut och i evighet.

Kristi himmelsfärds dag betyder att en närvaro byts till en annan.
När Jesus lämnar oss så kommer han oss ännu närmare. Han lever inom oss och omsluter oss på alla sidor. 
Obegripligt? Kanske, men mycket verkligt för den som lärt sig att se.

Försommar vid Finnåkers kursgård Västerås stift

Efter EU-valet, Sverige ett allt mer segregerat land?

Dagen efter EU-valet finns många blandade känslor.
Både hos mig och i kommentarerna i olika media.
Högervindar blåser i Europa sägs det, och det är partierna längst till höger som ökar samtidigt som vänstern och Socialdemokraterna håller ställningarna i Sverige.

Det är svårt att få någon överblick över hur utvecklingen sker och vart det kommer att leda.
En känsla är att en allt starkare splittring mellan olika grupper och partier håller på att ske så att förståelsen minskar och polariseringen ökar.
Ett djupare nedgrävande i sina egna skyttegravar och att fler går in i sina egna bubblor eller rum som inte har mycket gemensamt med andras rum.
Tänk på de olika partiledarnas tal i går kväll. Nästan alla gör uttalanden i sina egna världar och i sitt snäva perspektiv där andra synsätt är främmande och ofta otillåtna.

I sociala medier är detta ännu tydligare, där kan åsikter och tankar angripas våldsamt och med stor aggression. En annan synvinkel accepteras inte av trollens hätska vrede, den enögda ilskan hotar och idiotförklarar ett annat sätt att se på tillvaron eller olika politiska ställningstaganden.
Vad händer i ett samhälle där människor har slutat lyssna till varandra? Vi är inte riktigt där ännu men rör oss åt det hållet.

Tänk bara på det som hände med Sverigedemokraternas ledande person i valets slutskede. Han polisanmäldes för sexualbrott. DN skriver om det här. Men vad händer i valet. Partiet går framåt.
Det samma hände ju vid den sk järnrörsskandalen för några år sedan.
Det vissa ser som en stor skandal är för andra likgiltigt och de kan fortsätta att lägga sin röst på den som förorsakat skandalen... Eller är det så att många inte alls följer med i media och därför inte har en aning? Så var det troligen när SD fick lika många eller flera röster i flera kommuner trots att de inte gjort något alls där, deras stolar hade stått tomma.

Olika världar och olika rum finns bredvid varandra i vårt land och mellan dem finns inte mycket kommunikation och allt mindre förståelse.
Länge har Sverige varit ett bostadssegregerat land, villaområden och hyreshusen är som olika världar i våra städer och samhällen. Uppdelningen har ökat genom friskolorna som har gjort att olika grupper aldrig möts. Stad och land är en skillnad inte bara i servicenivå utan i levnadssätt för många.
Nu kanske vi ser nästa steg?

Men samtidigt som vi kan se en typ av förändringar mot ökad splittling så finns också andra, ibland motsatta. Vissa söker enklare livsstil och mer gemenskap och dialog i samverkan. 
Motsatta förändringar sker samtidigt i ett land, frågan är vilka som hör till framtiden och kommer att växa.

Jag ber en bön om att det är gemenskap, samhörighet och samverkan som ska få växa sig starkare.

Bönsöndagen har just passerat, och i år sammanföll den med valet till EU-parlamentet och Mors dag. Förra gången alla dessa tre var på samma dag skrev jag en text på min blogg, du kan läsa den här genom att följa länken. Det var 2014 jag skrev den.

Mera Fair Trade!

Den här veckan har Fair trade firats på flera olika sätt i vårt land.

Det var Fairtrade Challenge som pågick 9-12 maj och som handlar om att bli så många som möjligt som fikar fair trade- producerade varor.

Och World Fair Trade day - den 11 maj som firades i många olika länder runt jorden.

Och hos oss i Arboga firade vi Världsbutiken Amos som nu har funnits i 40 år.
Det är faktiskt längst i hela Sverige.

Jag har engagerat mig för Fair trade under en lång tid, jag anser att det är ett av de bästa sätten att göra en insats för att ge några människor i vår värld en bättre möjlighet att leva och försörja sig. Ett bra och nödvändigt sätt tillsammans med bistånd och katastrofhjälp.

Själva grundtanken handlar om att människor ska kunna försörja sig själva och sina familjer på det de själva kan producera. Jag betalar gärna lite mer om jag vet att den som har odlat mitt te eller kaffe kan leva på sitt arbete.

Vi känner till att det finns fruktansvärda arbetsmiljöer där barn och kvinnor tvingas arbeta för småpengar under slavliknande förhållanden i flera olika länder i så kallade utvecklingsländer.
De får så lite betalt att alla i familjen måste arbeta många timmar varje dag.

Det är en sida av saken, att verka för att barn ska gå i skolan istället för att arbeta.

Ofta är arbetsmiljöerna mycket skadliga för hälsan och det hänger också ihop med målen att producera saker så billigt som möjligt.
Fair trade-handeln gör människor fria från de stora industrierna och slavarbetet i och med att de tillsammans kan bilda kooperativ och bli självägande, och allt på grund av att de får rimligt betalt för sitt arbete.

Kanske känner du igen den här fina loggan, det är produktmärknings-loggan som visar att en vara har framställts på ett bra sätt. Läs här om allt det goda som märket innebär.

Att handla en vara med den loggan gör alltid nytta, men i och med att det är en produkt som märks så är inte hela kedjan mellan producenten och brukaren garanterad att vara ok. 

Har du sett fairtrade-märkta rosor från Kenya? Ofta transporteras de med flyg. 

Märket garanterar inte miljöhänsynen hela vägen, arbetsmiljön i transport eller försäljarleden osv. Men producenterna har det bättre och det är en god insats för att minska fattigdomen i världen. 

Om du vill göra en ännu bättre insats  är det det här märket som gäller, läs om det här!

Märket garanterar nämligen att hela kedjan är ok. 

WFTO-märkningen innebär att hela organisationen (producent, importör och återförsäljare) åtar sig att följa de 10 principerna för Fair Trade och den Fair Trade Standard som är globalt erkänd. 

Att kriterierna följs kontrolleras. 

En vara som gått igenom hela handelskedjan, från producent till återförsäljare, blir därmed 100 % Fair Trade. 

Och så här ser de tio principerna ut:

1. Bättre möjligheter för marginaliserade producenter

Genom handel skapar organisationen möjligheteter för marginaliserade småskaliga producenter att uppnå ekonomisk självförsörjning.

2. Transparent och demokratisk organisation

Organisationen är transparent, agerar ansvarsfullt mot alla sina intressenter och har en demokratisk organisationsstruktur.

3. Handel med socialt, ekonomiskt och miljömässigt ansvar

Organisationen tar socialt, ekonomiskt och miljömässigt ansvar och strävar efter att ha långsiktiga handelsrelationer.Handeln bygger på solidaritet och förtroende. Ingen part vinstmaximerar på producentens bekostnad.

4. Rättvist pris och rättvis betalning

Priset bestäms genom en öppen dialog mellan handelspartnerna, så att det blir ekonomiskt hållbart i alla led. Män och kvinnor får lika betalning för lika arbete.

5. Inget barnarbete eller tvångsarbete

Organisationen garanterar att barnarbete och tvångsarbete inte förekommer inom produktionen, att FN:s barnkonvention respekteras och att nationella arbetslagar följs.

6. Icke-diskriminering, jämställdhet och fackliga rättigheter

Organisationen motarbetar alla former av diskriminering, verkar för jämställdhet och säkerställer rätten till kollektiv organisering.

7. Goda arbetsförhållanden

Organisationen garanterar goda arbetsvillkor och en säker och hälsosam arbetsmiljö, i enlighet med ILO:s kärnkonventioner.

8. Kapacitetsbyggande

Organisationen arbetar för att stärka de positiva effekterna av Fair Trade för marginaliserade småskaliga producenter.

9. Ökad medvetenhet om Fair Trade

Organisationen arbetar för att öka medvetenheten om Fair Trade och om behovet av rättvisa handelsvillkor. Organisationen informerar också om producenterna som odlar och tillverkar varorna.

10. Miljöhänsyn

Organisationen bedriver ett aktivt miljöarbete för att göra sin verksamhet mer hållbar. Inköp, produktion och packning sker på ett sätt som minimerar påverkan på miljön.

Källa:Fairtradeorg se
Tidigare på min blogg om Fair trade

De fattiga och Notre Dame

Lena Andersson skriver krönikor i DN på lördagar, hon är ofta läsvärd även om jag sällan håller med om allt hon skriver, men nästan alltid skriver hon tankeväckande.

Lördagen den 27 april citerade hon Jesus i sin text som bl.a. handlade om de enorma gåvor som kommit in till återuppbyggnaden av den nedbrunna katedralen Notre Dame i Paris.
   

Kritiken har varit skarp mot det faktum att så mycket pengar skänks till en gammal byggnad medan människor lever i nöd och fattigdom.

Citatet från Jesus är det här: "De fattiga har ni alltid hos er och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid." (Markus 14:7) Han säger det till sina lärjungar just när en kvinna har hällt dyrbar balsam över Jesus huvud, de undrar varför inte oljan såldes och pengarna gavs till de fattiga istället.
Det som Lena A ser som en narcissistisk Jesus kan jag se som en sorgsen och realistisk person. Han vet något som vi har glömt eller inte vill se om oss själva och de strukturer vi skapar. De som gör att det finns fattiga som lider.
Vissa av oss satsar på oss själva och egen lyx långt före andra människors välbefinnande och till och med överlevnad.
Vi människor är begränsade och gör ofta misstag, och konsekvenserna blir ofta lidande hos oss själva eller andra. Vi lever styrda av självbevarelsedriften och självcentrering, av egoism och ofta av grupp-egoism.
Vi har en levnadsstandard som är självklar för oss men som de flesta i världen inte kan drömma om att nå upp till. Samtidigt finns extremt rika som lever lyxliv som är otänkbara för oss att nå upp till. 

Tyvärr är det en naiv önskedröm att vi skulle kunna välja att leva goda liv eller handla gott i så hög grad att fattigdomen utrotas på jorden. Jag önskar det vore sant. Och jag skulle bli väldigt lycklig om det visade sig att jag har fel om det här. Att vi kan lindra fattigdomen och dess effekter men inte kommer längre.

Är det då ok att ge miljarder till att bygga upp katedraler medan tiggares pappmuggar gapar tomma?
Vi behöver katedraler och vackra historiska minnesmärken, vi behöver platser och byggnader som talar om vår existentiella grund med språk utan ord. Men samtidigt går det inte att vända ryggen till våra medmänniskor och behålla en mänsklig nivå.
Vi kan göra två saker samtidigt, "både- och" det är mitt svar.

I vulgärdebatten ställs ofta det ena mot det andra, nyanlända mot pensionärer, missbrukare mot dagisplatser och så vidare. Men låt oss inte gå på de förenklingarna. "Både-och" är möjligt i ett rikt välfärdsland som Sverige och i de flesta länder runt jorden.

Alternativen är inte det ena eller det andra utan i olika hög grad bidra till flera behjärtansvärda ändamål.
Vi kan mera än vi tror oss kunna, men samtidigt klarar vi inte att förändra hela samhällsstrukturen och maktordningarna.
De fattiga har vi alltid hos oss, dem kan vi stötta och försöka ge hjälp till självhjälp, ge medel att förändra sina egna situationer. Och det är inte lite. Det finns insatser vi kan göra och stötta, som till exempel Svenska kyrkans internationella arbete som just har bytt namn till ACT Svenska kyrkan.

Jesus ser med sorg på läget på jorden, han ser hur vi aldrig kommer att skapa ett paradis här på jorden, de fattiga har vi alltid hos oss.
Och ännu närmare, vi bär alla fattigdom i oss själva. Brist av olika slag, längtan och saknad och tomhet. En fattigdom som vi inte kan rå på själva.
Något som bara Gud själv kan förvandla till en helt ny typ av rikedom.

Guds hand, skulptur av Carl Milles, Millesgården i Stockholm

Skärtorsdag och det delade brödets livsstil

Skärtorsdag, den dag då Jesus instiftade nattvarden.

Det är en måltid och en handling som säger mer än många ord.
En måltid där ingen stängs ute och där alla får lika mycket.
Ett tecken på hur Gud vill att vi ska leva tillsammans på jorden. Det delade brödets livsstil.

Nattvarden blir en kontrast till eller en kritik av de samhällsordningar som låter tillgångar fördelas olika.

Nattvarden blir en kontrast till de organisationer, även kyrkor, där människor stängs ute eller behandlas olika. Kanske också en kritik.
Och en uppmaning till förändring
 
Alla som vill är välkomna till kyrkan och nattvardsbordet, det är det enda som behövs, viljan att vara med. Inget annat.

Det är en av de få platserna där inga krav finns, inga villkor eller förbehåll.
Just därför visar den måltiden på vem Gud är.
Den öppna varma kärleksfamnen.
 

Biskop Mikael Mogren vid nattvardsbordet, bild från Stiftskonfirmanddagen

Ondskans problem och korsets gåta, påsk i klimathotets tid

En av de svåra frågorna i livet handlar om det onda.
Varför finns det så mycket ondska och lidande på jorden? Varför drabbas vissa av så mycket svårigheter och plågor, varför får vissa lida under terrordåd eller naturkatastrofer medan andra lever gott nästan hela livet.
Vi ser varje dag i nyhetsrapporteringen aktuella händelser som väcker våra frågor.
Nu när den stora katedralen i Paris, Notre Dame har brunnit, när vi ser barnen till de svenska IS-terroristerna som är nära döden i flyktingläger i Syrien, vi ser klimathoten som är långt ifrån att lösas, snarare blir det värre och värre.
Och kanske värst av allt: Varför blir barn dödade eller drabbade av svåra sjukdomar?
Varför, varför...
Vi har rätt att ställa frågorna.

Vissa ställer också frågan – Hur kan Gud tillåta?

Korset är ett svar på många av frågorna vi kan ställa oss. Och det visar sig att frågan vänder sig åt fel håll. Det är inte Gud som står på bödlarnas sida som slår spikar genom Jesus kropp. Gud är en av dem som lider och plågas. 

Av okända anledningar vill inte Gud ha en skapelse där ingenting ont kan ske. Kanske är det friheten att välja som gör det omöjligt. Kanske är det något annat.

 

Men faktum är att frågan också borde ställas till mänskligheten och till dig och mig. Hur kan vi tillåta att klimatet närmar sig katastrofnivåer, att krigen fortsätter, att flyktingar drunknar, att djurarter utrotas och miljögifter sprids som gör oss sjuka osv osv. 

När Gud själv kommer till oss som människa i Jesus Kristus är det för att vi ska kunna förstå vem Gud själv är. Och han visar att Gud är kärleken.
Men i vår värld som är så full av våld och fientlighet blir hans närvaro till en konfrontation med dem som har andra mål.
Jesus gör goda handlingar, han upprättar och befriar människor, han ger av sin kärlek och skapar fria medvetna modiga människor. Jesus lever mitt ibland vanliga människor, men också bland utstötta och fattiga, tullindrivare och syndare.

Han går vidare i solidaritet med människan och delar den mest utsattes situation.
På skärtorsdagen berättas det att Jesus binder upp sin klädnad, häller upp vatten och tvättar sina lärjungars smutsiga dammiga fötter. Han visar på Guds kärlek som inte tvekar för det som är lågt eller kroppsligt materiellt.

Där ger han också ett exempel för var och en som vill vara hans efterföljare.
Uppgiften är att tjäna sin medmänniska. Att hjälpa och stödja andra människor, bidra till att livet blir bättre för oss själva och andra, minska det onda på de sätt vi kan, och dela det svåra med varandra.

På långfredagen når Jesus längst ner, in i det största mörker och tyngsta lidande som en människa kan nå. Hånad, plågad, döende under andras hånskratt.
Han gör det i solidaritet med varje lidande människa och för att vi ska veta att ingen plåga och ingen smärta kan vara så stor att inte Gud själv är med oss, Gud vet hur det är och Gud delar vår situation.

Jesus går den svåra vägen inte för sin egen skull, utan för att vi ska kunna se och förstå vem Gud är.
Det står skrivet: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv” (Jh 3:16).

När Kristus går längst in i lidandet gör han något mer, han överbryggar hinder som är omöjliga för oss att komma förbi.

Det är hinder som gör att vi lever långt borta från livets källa och som främlingar för varandra. Att empatin ofta falnar och vi glömmer bort att alla människor omkring oss är som vi själva.

I trasighetens och förvirringens värld går Kristus, den ende som var hel, rakt in i det mest sönderslitna för att göra det helt och bana en ny väg. Genom död till liv. Och där föds en ny tro och ett nytt hopp.

Vi har en Gud som har delat våra villkor och övervunnit ondskans makt, men inte med dess egna metoder utan med den enda makt som aldrig förtrycker eller tvingar oss mot vår vilja.
Kärlekens makt.

Krucifixet i kapellet i Stiftsgården i Rättvik

Om kall och kallelse och viktiga arbeten

I den lokala tidningen fanns det för några dagar sedan en ledare om det viktiga yrket att vara barnmorska. Rubriken är bra och riktig, "Kvinnoyrken är inte välgörenhet, Västmanlands barnmorskor ska ha bra betalt." Jag kunde inte hålla med mer, bättre betalt ska det vara!

Men så kommer slutspurten - att vara barnmorska är inget kall och barnmorskan ska verkligen inte vara någon barmhärtig samarit!

Jag anar att ordet kall har blivit en beteckning för att jobba gratis eller ge allt utan att förvänta sig någon ersättning eller uppskattning för det.
Att något är ett kall är för mig en positiv värdering och inte en negativ som det verkar ha blivit inom vårdens område.

När reformationen kom på 1500-talet var en av de riktigt viktiga aspekterna att vardagslivet uppvärderades och att vanliga vardagliga sysslor och arbeten sågs som lika värdefulla som de andliga arbetena.
Före dess var det verkligt viktiga, det som räknades och ledde människan närmare Gud, att gå i kloster eller satsa på kyrkan. Att göra vallfärdsresor till heliga platser och fasta kunde också vara handlingar för Guds skull eller köpa avlatsbrev.

Luthers kallelselära handlar om att Gud kallar alla människor till att göra olika arbeten och sysslor för att livet ska vara så gott som möjligt på jorden.
Vi är alla kallade att göra tjänst för vår nästa och se till att det finns möjligheter att leva och ha trygghet i samhället. Att vara skomakare eller krukmakare var lika gott och fint i Guds ögon som att vara präst eller nunna. Men även att vara en god pappa eller mamma, att vårda och fostra sina barn var en del av Guds kallelse. Liksom alla yrken som idag finns inom vårdens område.

Det fanns inte någon tanke att något som var ett kall måste vara oavlönat eller ideellt, inte alls!
Det kunde vara välavlönade tjänster och yrken, men också ideella insatser i stort och smått var möjligt att se som högt värderade uppgifter för Gud och medmänniskorna.

Att jobb och yrken är kall betyder att de är viktiga för Gud och för människor, att vi bör göra ett bra jobb så långt det är möjligt och att vi kan vara stolta över våra arbeten.

Allt som gör gott och hjälper människor är uppgifter som Gud vill ska göras, alltså en del av Guds kallelse. Nästan alla yrken som finns får vi se som kall, även barnmorskor och präster till exempel.

Däremot är nog spelsajterna inte med på den listan. 

Vetekatten vid Stockholms centralstation foto AH

Askonsdag - om att öva sig att se Gud

Fastetiden kan användas till att reflektera eller meditera över sin relation med Gud själv skrev jag igår.

Hur går det till, hur kan vi upptäcka Gud, hur kan vi komma närmare livets källa och kraftcentrum?

För mig handlar det inte om att komma närmare, jag tror att Gud alltid finns med oss, närmare än vårt eget hjärta, både dag och natt till tidens slut. Att Gud alltid bär oss och ger oss liv och allt gott.
Det handlar mera om att vi påminner oss själva att Gud är hos oss. Vi behöver öva oss i att se Guds närvaro hos oss och lära oss att se Gud i det som sker.

För mig var en del av början av min tro att jag fick två böner av en vän, en morgonbön och en aftonbön. Han gav mitt en liten papperslapp och sa: "Läs de här varje morgon och varje kväll och läs gärna en bit ur bibeln också."
Gör det till en god vana så kommer du att upptäcka något viktigt.

Om tiden inte räcker till så säg bara "godmorgon Gud" och "godnatt Gud".

Och om du inte orkar ens ett enda ord så kan du göra en hel bön med bara ett tecken, korstecknet.

Så här brukar man göra när det är ett stort korstecken över hela sig själv.

Du kan läsa lite mera om korstecknet här, där jag hämtat bilden, (tack till bloggen Själaspis) men tecknet räcker i sig som bön om att Gud ska bevara oss och en påminnelse om att Gud är med oss. Korstecknet gäller oss själva men vi är alla del av ett större sammanhang och därför kan korstecknet också vara en bön för alla omkring oss.

Jag testade och under lång tid läste jag bönerna, ibland morgonbön och oftare aftonbön. Sakta förändrades det så att jag inte längre läste utan bad bönen och jag läste ur bibeln varje kväll.

Men behöver inte ha färdigskrivna böner utan det går bra att använda sina egna ord, men de skrivna bönerna är en bra hjälp. Läs mera om bönen här och tänd gärna ett ljus på Svenska kyrkans bönewebb.

Här har du en annan bild på hur korstecknet kan göras, bilden kommer från anglikanska kyrkan.

Du kanske undrar vilka böner jag fick av min vän?

Jo det var två mycket gamla böner från Martin Luther.
Det kan vara bättre att börja med någon enklare bön, här får du bönerna från Luther och två kortare.

Morgonbön:
Jag tackar dig, min himmelske Far, genom Jesus Kristus, din älskade son, för att du i natt har beskyddat mig för all skada och farlighet.
Jag ber dig, att du också under denna dag vill beskydda mig för synder och allt ont, i mitt liv och i mina handlingar.
Jag överlämnar mig med kropp och själ och allt vad jag har, i dina händer.
Låt din heliga ängel vara med mig, så att den onde fienden inte får makt över mig. Amen.

eller

Godmorgon Gud!
Tack för att jag får en ny dag,
hjälp mig att ta vara på den här dagen. 
Var med mig i allt som kommer att hända idag ... (tänk på det som väntar under dagen)
Ge mig mod att leva och kraft att göra det jag vet är rätt idag.

Gör korstecknet och be Herrens bön /Vår fader.


Aftonbön:Jag tackar dig min himmelske Far, genom Jesus Kristus, din älskade son, för att du nådigt har beskyddat mig i dag.
Jag ber dig att du förlåter mig alla mina synder, allt som jag har handlar orätt och att du beskyddar mig med din nåd denna natt.
Jag överlämnar mig med kropp och själ och allt vad jag har, i dina händer.
Låt din heliga ängel vara med mig, så att den onde fienden inte får makt över mig. Amen.

eller

Godnatt Gud! Tack för dagen som har gått...
(tänk på det som hänt under dagen, tacka för det som var bra).
Jag ber dig för alla dem som jag nu tänker på, var med dem och bevara dem (säg namnen på de personer som du vill be för)
Ge mig ro och lugn och bevara mig i din kärlek.

Gör korstecknet och be Vår fader.

Fettisdagen - uppladdning pågår, men inför vad?

Fettisdagen har blivit en stor dag i Sverige, idag firar vi alla (nästan) genom att äta vår semla eller fettisdagsbulle. 

I kyrkans värld är det dagen före fastetiden börjar, i morgon på askonsdagen inleds den längsta fastetiden under kyrkans år.
Nämligen den långa förberedelsetiden för kyrkans största helg, påsken.

Vi behöver ibland ta oss tid till att tänka och reflektera, till till att fokusera och koncentrera sig på några få viktiga saker, då kan det vara nödvändigt att välja bort vissa saker som gör oss splittrade eller drar oss åt många olika håll samtidigt. 

Att fasta är att avstå från något av en anledning, för att kunna be och meditera över sin relation med Gud till exempel eller se hur relationerna ser ut med dem vi står nära, kanske ägna mera tid åt varandra.
Eller att ha tid eller resurser för att dela med sig till någon som behöver oss. Fasta används kanske oftast för att förbättra sin hälsa, gå ner i vikt eller så, men det behöver inte utesluta varandra.

I bondesamhället handlade det om att äta ordentligt först för att kunna leva snålare och med mindre mat under en tid framåt. Där kommer gräddbullarna in som en slags uppladdning.

Det har blivit vanligt att vissa kristna tar upp det här med fasta på olika sätt i vår tid. Vissa drar ner på sociala medier eller mobilanvändande, andra minskar på godis eller socker, några ägnar mer tid åt sin tro och det som är viktigast av allt i livet, relationen till Gud själv och människorna omkring en.

Eller kanske åt att skriva, måla eller något annat konstnärligt. Det handlar om att skapa utrymme åt någon vi själva vill göra men så sällan tar oss tid till.
Jag ska göra ett försök att skriva några rader lite oftare.

Vad skulle du använda lite extra tid till om du hade den? Om du kunde göra dig fri?

Jag tar en semla och funderar vidare, men efter i morgon blir det mindre av det slaget.

Bild från Virsbo kyrka på fastlagssöndagen 3 mars 2019

Samma himmel och samma rättigheter

Nu på söndag börjar det som kallas fastekampanjen i Svenska kyrkan, den period då Svenska kyrkans internationella arbete fokuseras och vi gör en extra insats för nödlidande och behövande runt hela vår jord. Temat i år är Samma himmel, samma rättigheter men verkligheten ser olika ut.

I kyrkans år kallas den här tiden för fastan eller fastetiden och den pågår fram till påsk. Därifrån kommer namnet fastekampanj.

I fastetiden finns det traditioner av att avstå från något för sin egen del för att kunna dela med sig till dem som har det svårt eller behöver stöd. Men inte som en enkelriktad hjälp från dem som har till den som inte har, nej det är en fråga om jämvikt och gemenskap.

Hans Rosling påminner oss i sin bok Factfulness om hur fel det blir när vi delar in världens människor i vi och dem, i rika och fattiga och i u-länder och i-länder.
Han talar om att vi lätt hamnar i ett feltänk som ser klyftor och delar in verkligheten i svart och vitt, som betonar problemen och lidandet. Mer sant är att se den enorma utveckling till bättre liv som pågår på alla kontinenter och att se hela mänskligheten som ett vi.

Det är inte vi som är goda och rika som ger till dem som är offer och fattiga, nej vi delar med varandra och går tillsammans framåt mot en bättre värld.

Problemen är enorma men de minskar, om vi ska tro Rosling och all den statistik som han visar oss. Ett exempel är att barnadödligheten faktiskt minskar från år till år. Se mer på Gapminders sida

Tillsammans kan vi förändra läget till att bli ännu bättre genom att engagera oss, dela med oss och bli en del av den stora rörelsen och utvecklingen som är på gång. Rörelsen som handlar om att stötta varandra så att vi kan göra livet här på jorden bättre, vi lever alla under samma himmel. Vi har alla samma mänskliga rättigheter.
Vi behöver hjälpas åt för att vi alla ska få del av de rättigheter vi har. 

I år fokuserar fastekampanjen på katastrofhjälp - humanitärt stöd till dem som drabbats av krig, våld och naturkatastrofer.

Mera information får du här. klicka på länken.

Kampanjbild för Samma himmel... foto Magnus Aronsson

Om "vi-och dom"-tänkandets falskhet...

I alla gemenskaper finns det risk för att ett "vi- och dom"- tänkande dyker upp. Alltså att vi gör stor skillnad mellan dem som är med och de andra.

Kanske är det nödvändigt ibland att dela upp människor i grupper för att vår hjärna inte klarar den enorma mångfalden som finns bland människor.

Men det finns flera risker i "vi-och-dom" tänkandet.
En av riskerna är att det nästan alltid också blir en värdering som kommer med. Att "vi" ses som bättre, mer värdefulla eller mer mänskliga än "de andra" som är sämre eller mindre mänskliga.
Rasismen ligger mycket nära och förstås sexism, och andra sätt där människor delas in i grupper av olika slag, etniska, gendergrupper, rika och fattiga osv. Där blir grupptillhörigheten viktigare än vem en person är. Där blundar vi för att det inom varje "grupp" finns väldigt olika individer och personer, även inom vår egen. Att se människor som grupper blir alltid en falsk bild, det blir till generaliseringar som inte visar verkligheten.

Vi-och-dom -tänkande är också en grogrund för rädsla för de annorlunda, och då ligger hot och våld nära till hands.
Vi och dom-tänkande finns i alla religioner, men också i politiska ideologier, i samhället och idrotten, ja nästan överallt. Sekten är bland de tydligaste vi och dom-tänkandet som finns, där är de som är med, "vi" är Guds barn och på väg till himmelen, medan de andra är ondskans barn eller djävulens...

Ett vanligt sätt att tänka där är "Om du inte är min vän så är du min fiende. Den som inte är med oss är mot oss."
Jag läste just en text när Jesus säger precis tvärtom, "Den som inte är emot oss, den är du för oss"
Som så ofta visar Jesus på ett annat sätt att tänka, ett sätt av generositet och öppenhet, ett inkluderande sätt.

De sätt vi har att undvika vi-och dem-tänkandet är ju att fokusera på det som är gemensamt för alla människor, det som förenar oss med varandra.
Vi är alla varelser som längtar efter att leva ett gott liv med närhet och kärlek, vi vill alla leva i fred och ha det bra, att de vi bryr oss om ska ha det bra som vi.
Vi är också alla människor som har både goda och mindre goda sidor, alla är vi felbara och har brister på olika sätt. Om det finns en skiljelinje mellan gott och ont så går den rakt igenom oss alla och inte mellan oss.
Kristet sett har vi ännu mer som förenar oss, vi är alla skapade av en och samma Gud som ser på oss alla med kärlek och omsorg, som vill att vi ska leva och göra gott.

"Vi och dom"-tänkandet behöver alltså bytas ut till ett vi-tänkande.

En engelsk gosskör får illustrera idag, alla är olika men har mycket gemensamt