Miljödiplomering i Falun

Förra söndagen reste jag till Falun, det var dags att överlämna diplomen för pastoratets Miljödiplomering steg 2. 

I Svenska kyrkan finns en modell som kan hjälpa pastorat och församlingar att ta itu med sin hållning till klimatkrisen och miljövänligheten på ett systematiskt och genomgripande sätt. Det som alltså kallas Svenska kyrkans miljödiplomering, följ gärna länken så får du reda på mer.
Det kallas ett ledningssystem där på sidan och det hänger samman med att modellen bygger på beslut i styrande organ, uppsättande av mål och visioner inom olika områden, policyer, genomförande och uppföljning. Med hjälp av ett slags checklistor får församlingen gå igenom allt de gör och fundera över hur det kan göras mer klimatsmart. 

Allt ifrån vad som dukas upp på altaret vid en nattvardsgudstjänst till vilka rengöringsmedel som används när kyrkan ska städas. Det handlar mycket om resor och transporter, där finns det ofta en hel del att göra vad gäller utsläppen, fordon och maskiner byts ut på sikt och fossila bränslen byts ut. Det handlar om vilka inköp församlingen gör och vad som konsumeras. 

Men också om uppvärmningen av lokalerna och inte minst hela begravningsverksamheten.
Ett särskilt bekymmer där är hanteringen av soporna som slängs på kyrkogårdarna och kransar som tyvärr är tillverkade så att de inte går att återvinna, det är mycket plast och ståltråd i dem. Kyrkan tar initiativ och kontaktar blomsterhandlarna, men kanske kan vi när vi köper kransar och blomsteruppsättningar säga till dem som tillverkar dem hur vi vill ha det.
Här finns en film om avfallet på kyrkogårdarna.

Vi som har engagerat oss för klimatet i kyrkan tycker att det är självklart att vi behöver göra vad vi kan för att värna vår jord och försöka se till att vi inte skadar den mera än vi redan har gjort. 

Det hänger samman med tron på Gud som skaparen, en god kärleksfull kraft som vill att jorden och vi själva ska finnas till. Att jorden ska kunna vara en plats för mänskligt liv länge än, för barn och barnbarn och nya generationer.

En psykolog och psykoterapeut som heter Billy Larsson skriver i sin bok om klimatet att det är de kommande generationernas rätt som kan göra skillnad. (Klimatkatastrofens psykologi och mänsklighetens framtid - heter hans bok) Hans tes är att vi behöver ändra våra värderingar genom en fokusering på dem som kommer efter oss och deras rätt till goda liv. En intressant bok som jag kan rekommendera förresten!

Den bibliska modellen för hur vi ska leva på jorden är att se oss själva som skapade medskapare. Vi har fått livet och allt vi har som en gåva och vi är helt beroende av att jorden fungerar som den ska, tänk bara på rent vatten och luft att andas eller bin som pollinerar växterna. 

Vi har också ansvar och stora möjligheter att påverka naturen och miljön omkring oss, både på ett destruktivt sätt och ett sätt som värnar om den biologiska mångfalden och klimatet. Vi behöver ändra hur vi lever steg för steg från det sätt som har lett oss hit och slå in på en annan klimatsmartare väg. 

I kyrkan finns begreppet omvändelse. Sällan har det varit så tydligt hur avgörande det är att vi vänder om från det livssätt som förstör naturen, dödar djur och människor till ett livsbejakande mer naturnära sätt att leva. 

Miljödiplomeringen är ett hjälpmedel för församlingar och pastorat som vill ta det här på allvar och därför kunde jag lämna över diplomen med en känsla av hopp och glädje i Falun i söndags. 

Kristine kyrka i Falun från förra årets stiftsfest Härlig är jorden!

En sommar i krisernas tid

Det har varit en sommar med påminnelser om det kritiska läget i klimatet nästan varje dag. Värmeböljorna i södra Europa plågade många, kraftiga regn med översvämningar har drabbat många platser och enorma skogsbränder pågår just nu bland annat i Grekland.

Själv kom jag till Jönköping just den dagen i juli då hällregnet skapade översvämningar och E4an fick stängas av, bilar fastnade i djupa vattenpölar och människor fick räddas från en buss.

Extremväder drabbar oss alla på olika sätt. Det kommer närmare och påverkar vissa delar av jorden mer än någonsin. Värmerekord slås och i vissa städer går det åt långt mera energi för att skapa kyla än värme. Luftkonditionering är en stor miljöbov idag.

Klimatkrisen är mycket synlig och blir alltmer kännbar och som vanligt drabbar den de fattigaste i världen, de som minst har orsakat krisen drabbas hårdare. Fattiga familjer som lever av att odla sin mat får allt svårare att kunna göra det och det är inte underligt om många försöker att lämna de uttorkade eller översvämmade markerna bakom sig. Men då möter de gränsvakter och hårdare tag.

En viktig del av klimatarbetet i Svenska kyrkan och Färdplanen för klimatet handlar om klimaträttvisa. Genom vår organisation ACT Svenska kyrkan driver vi dessa frågor, kortfattat rör det sig om att stötta dem som drabbas svårast. Det görs genom konkret arbete för att stötta småjordbruk, arbeta för rent vatten och trädplantering, men det handlar lika mycket om opinionsbildning, ökade kunskaper hos oss alla och påtryckningar på makthavare.

Jag tänker att det här är vägen framåt i klimatkrisens och de omänskliga krigens tid. Det behövs både förändring av hur vi lever var och en och försök att påverka jordens mäktiga, både konsumentmakt och politisk makt, på alla möjliga nivåer och alla sätt vi kan komma på. 

Alla behövs och alla kan göra något. 
Tiden håller på att rinna ut.  

Låt oss hjälpas åt, tillsammans kan vi göra mer än var och en ensam.

Hur ser dina tankar och idéer ut om vad vi kan göra?
Skriv gärna här och kommentera!

Men är det en klimatkris eller inte?

Just nu pågår samtal och debatt inom Svenska kyrkan som handlar om hur kyrkan ska förhålla sig till klimatkrisen. Biskop Tyrberg i Lund menar att det finns andra saker som är minst lika viktiga som klimatet som behöver avgöra hur kyrkan agerar.

Han är inte ensam, nyligen har flera personer jag mött lyft fram andra saker som minst lika viktiga som klimatet för kyrkan att ta i.
Ett exempel är de mer evangelikala som menar att predikande av evangeliet alltid kommer före alla andra frågor, men som tolkar det att endast tala med ord.
Som jag ser det visar kyrkans sätt att vara och bemöta människor minst lika mycket på vad vi tror på som våra ord.
Andra menar att till exempel konfirmandverksamhet är viktigare än klimatet och ordnar flygresor för konfirmanderna. Då kommer flera ungdomar med och får chansen att upptäcka tron.
Det finns flera exempel och andra som ser saken på ett helt annat sätt. 

I en kommentar till ett svar i Kyrkans tidning citeras biskopen så här:
"vi kan inte enbart fokusera på att rädda klimatet, vi måste också kunna arbeta mot polarisering, fattigdom, krig och destruktiva konsekvenser av teknik. Då behövs möten med människor, som inte går att ersätta med zoom."

Möten mellan människor behövs och är en viktig del av vårt arbete som kyrka, där håller jag med biskopen, men kanske finns det en annan fråga som vi inte är överens om.
Nämligen synen på hur läget verkligen är med klimatet. 

Om biskoparna hade rätt när de 2019 talade om att vi befinner oss i ett klimatnödläge så är det en fråga som blir mycket viktigare än mycket annat. 
Om det verkligen rör sig om mänsklighetens överlevnad, om djurarter som utrotas och planetära gränser som överträds (till exempel biologisk mångfald, markanvändning och vattenresurser, användande av kemiska substanser och problemen med kväve och fosforanvändning) och som hotar livet på jorden som vi känner det. 

Då behöver kyrkan och hela samhället göra nya prioriteringar, då handlar det om den enorma omställning som så många talar om. Inte minst FN, EU och Svenska kyrkans egen färdplan för klimatet.

Det är lite som det kända citatet av Tage Danielsson om freden:
“Freden måste komma först. Gör den inte det min vän, kommer inget efter den.” 

Om vi är så illa ute behöver vi ta itu med det, annars finns det inget att ta itu med alls. 

Hur ska vi då veta om vi befinner oss i en katastrofal situation där så mycket som möjligt behöver handla om klimatkrisen?

Frågan är om vi kan lita på experterna och forskarna, FNs klimatpanel IPCC? Kan vi lita på våra egna intryck när vi ser skyfall och översvämningar, extremt väder som rekord både  i kyla och värme? Kan vi lita på en stor vetenskaplig konsensus, eller inte?

Flera av de forskare jag har studerat har sagt att det finns en hög grad av osäkerhet av vad klimatförändringarna kommer att leda till, det kan bli bättre men också mycket sämre, de gör prognoser och testar modeller. De gör kvalificerade och vetenskapligt underbyggda gissningar. 

Kanske kommer vi inte längre än så, det mänskliga vetandet har sina gränser. En fråga kan då vara om vi är villiga att ta risken? 

Två av de väntade effekterna handlar om livsmedelssäkerhet och människors hälsa, båda hotas av förändringarna, vid sidan av utrotning av djurarter och förstörd miljö.

Det finns mycket som är viktigt att göra i samhället och kyrkan, och i det här läget behöver vi göra flera saker samtidigt.
Möten och resor är viktiga när de är välmotiverade och noga planerade, men om vi nu låter klimatkrisen sjunka ner i prioriteringslistan då gör vi varken rätt saker eller gör saker på rätt sätt.

Jag bad en AI-assistent göra en bild av klimatkrisen, så här blev resultatet:

Klimatkrisen, hur funkar den, egentligen?

Tänk dig en bil som står ute i solskenet en varm sommardag. Den har stått där några timmar när det är dags för dig att hoppa in och köra iväg. Du öppnar dörren och vad känner du? 

Det är varmt, mycket hett till och med inne i bilen och ratten känns som den bränns när du tar i den. Det är bäst att öppna alla dörrar på vid gavel för att släppa ut hettan innan du kör därifrån med luftkonditioneringen på full effekt. 

Ungefär så fungerar klimatkrisen.
Solen gassar, värme kommer in i atmosfären men något har hänt som gör att värme inte strålar ut lika mycket i rymden, de infraröda strålarna stannar kvar och ökar på värmen. Koldioxid och andra gaser hindrar värme från att återvända till rymden.
Precis som i den soldränkta bilen, värme går in genom solen, men den hindras av glasrutorna och metallen att komma ut igen.   

Samma effekt använder vi för att skapa ett växthus, där blir det varmare än i friska luften och plantorna kan växa tidigare men det behövs lite extra vattning och omsorg.
Min farfar som var trädgårdsmästare hade sina drivbänkar till samma sak, ofta gamla utbytta fönster kunde skydda växterna och se till att han hade grönsaker att sälja på trädgårdstorget i Linköping.

På grund av att vi använder samma teknik för växthus har problemet kallats växthuseffekten på svenska och de gaser som hindrar värme från att strömma ut kallas för växthusgaser.

Jag tog lite tid och läste en bok om det här för att ha lite mer på fötterna när vi nu ska jobba vidare med den andra etappen i Svenska kyrkans färdplan för klimatet. Det är dags att utveckla arbetet med klimatkrisen och dess effekter i Svenska kyrkan ett steg till. 

Boken jag hittade till min eboksläsare var den här: 

Comprehending the Climate Crisis, Everything You Need to Know About Global Warming and How to Stop It av Bradley J Dibble. (iUniverse 2012)

Författaren är läkare men han har engagerat sig i klimatsituationen och gör här ett försök att beskriva klimatkrisen på ett enkelt och lättfattligt sätt i boken.  Och delvis gör han ett bra jobb.

Det börjar med en bakgrund som skildrar vad atmosfären är och var kolet kommer ifrån och hur kolets kretslopp ser ut på jorden. Sedan hur förbränningen av fossila bränslen radikalt ökar nivån av koldioxid och påverkar temperaturen på jorden. 

Det finns ingen tveksamhet menar Dibble om att klimatkrisen pågår, den mätbara uppvärmning som redan är på gång kan bara ha en förklaring, människors förbränning av fossila bränslen. 

Visst sker det naturliga förändringar i klimatet under jordens långa historia, men då sker de långsamt och naturen hinner anpassa sig, då menar jag tusentals eller miljontals år. 

Det behövs också en skyddande atmosfär med en viss mängd växthusgaser för att vi ska ha det klimat som naturligt finns på jorden så att växtlighet och vi själva ska kunna leva här.
 

Men nu har det skett en extrem ökning av koldioxiden i atmosfären sedan industrialismens början och fram till nu. Den industriella revolutionens start brukar dateras till 1760-talet med textilindustrin i Storbritannien då kol användes i stor skala. På cirka tvåhundrasextio år har sedan förbränningen ökat extremt mycket och enorma mängder koldioxid har strömmat ut i atmosfären. 

Jorden tål mycket men det finns gränser. 

Vissa talar om tipping points - det är när nivån har nått en viss mängd och det sker en förändring som det inte går att stoppa längre. Ingen vet exakt var de finns. Kanske hörde du i veckan på nyheterna om Golfströmmen som är hotad? 

Det vi alla kan se är den långsamma gradvisa förändringen där temperaturen stiger och nya värmerekord uppmäts. Vi kan se ovädren och översvämningarna, torkan och extremvädret med kyla och snö, skogsbränder och smältande isar. 

Vi är här nu.

Det börjar likna läget i en instängd bil. 

Första steget är att minska utsläppen så att inte problemen förvärras och sedan att sluta släppa ut mera koldioxid, ersätta de fossila bränslena. Mera sol, vind och vatten och mera återanvändning.
Sedan behöver vi hjälpa jorden att återfå balansen.

Det behövs plantering av många träd och förvildande av naturen menar vissa forskare.

Det behövs många olika sätt att vårda naturen så att barnen och deras barn ska kunna leva här. 

Där behövs vi alla. 

Alla kan vi göra något. 
(fortsättning följer)

Torka i Västmanland sommaren 2023