Maria och kvinnornas kyrka

Det finns en hemlighet, säg den inte till nån man.
Det är att kvinnor är totalt avgörande för kristen tro och kyrkan. Kvinnor spelar huvudroller och är de som får saker att hända. 

Vi firar Marie bebådelse på söndag, om denna unga flicka hade sagt nej hade Jesus inte kunnat födas. Då hade vi inte haft den kristna tron och kyrkan som den är idag, utan något helt annat.

Den Gud som vi känner genom Jesus är sådan att det inte finns något tvång. Det är vi som bestämmer om vi säger ja eller nej till Gud, och inom de gränser vi lever inom, till att leva kärleksfulla liv.

Marias ja var nödvändigt, och som tur var vågade hon lita på att orden om den kärleksfulla och ömsinta Guden var sanna.
En ung flicka i en by i en avkrok som få av oss skulle känna till om det inte var för att hon bodde där.
Det är inte starka män, inte diktatorer eller generaler eller ministrar som förändrar historien på riktigt, det är hon som vågar. 

Det skrivs om Jesus lärjungar, de tolv männen. Men om vi ser efter lite närmare kan vi upptäcka att det hela tiden är kvinnor med på vägen.

En kvinna vid Sykars brunn berättar för byborna om Jesus och de kommer till honom för att få veta mer. 

Vid uppståndelsen kommer kvinnor till graven, de ser att något har hänt, graven är tom.
De berättar för lärjungarna som lämnar det låsta rummet på övre våningen och vågar sig ut. Kvinnor är vittnena som ser och anar och berättar om livet seger över döden. 

Under kyrkans långa historia hör vi mycket talas om påvar och biskopar, men mindre om dem som samlades och bad och sjöng och gjorde goda gärningar. Kvinnorna som kanske hela tiden varit en majoritet av kyrkan och som burit så mycket. 

En madonna av Mats Hermansson

Missionens historia är full av modiga kvinnor som är lärare och sköter hälsovård och sjukvård, och i vissa fall också predikar och sprider befrielsens budskap vidare.

När vi äntligen öppnade prästämbetet för kvinnor i Svenska kyrkan hade vi kommit ett steg till på att förstå vad kärleksbudskapet från Jesus innebar, det går långsamt ibland i en organisation som räknar med evigheten som tidsram. 
Då började en process som ledde till att vi idag har flera präster som är kvinnor än män. Kanske kan en man känna sig lite orolig för att kyrkan ska helt tömmas på män?
Men förlusten är i sådana fall männens och inte de kvinnors som tröstar och varnar och ger människor mening och frihet genom ord och handling i kyrkan. 

En tjej som sade ja, inte till ett övergrepp eller tvingande order,
utan sade ja till att stå upp och ta en huvudroll, våga tala och handla.
Det är Maria, en kvinna som är mer betydelsefull än vi anar. 

Hör orden ur Marias lovsång i Lukasevangeliets första kapitel,
hon jublar stolt och inte är rädd att säga jag eller mig:

Då sade Maria:
»Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare:
han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.

Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt,
och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte.

Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort.

Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid."

Maria med Jesusbarnet från Västerås domkyrka

Här kan du lyssna till en fin Mariapsalm:
Alla källor springer fram i glädje,
psalm 481 i Den svenska psalmboken: 

Det dagliga brödet och livets bröd

En period i livet bakade jag allt bröd som vi åt i familjen.
Att baka bröd ger en bra känsla av att vara med i processen med att ha något att äta. Processen från åkrarnas korn, böndernas arbete, mjölnarna och transportörerna och försäljarna. Mjölet på bakbordet kommer ur jordens bördighet och en lång rad människors arbete. Där är jag med när jag bakar. Sedan kan jag krydda och välja olika sorters mjöl och kanske lite kli och groddar.
För att inte tala om doften i köket av nybakat bröd.

Brödet, det dagliga brödet är en bild för det mest nödvändiga i livet, det som ger oss näring och kraft att orka och leva så bra som möjligt för oss själva och för andra. När Luther talar om det dagliga brödet blir det en lång lista: "Allt det som hör till livets nödtorft, såsom mat och dryck, kläder, hus och hem, åker, boskap och bohag, gods och penningar, god maka, goda barn, gott tjänstefolk, god och trogen överhet, god styrelse, god och tjänlig väderlek, fred, hälsa, tukt och ära, goda vänner, trogna grannar och mera sådant."

I hans gamla och patriarkala ord från medeltiden finns en medvetenhet om att allt är givet till oss människor. Jag gillar det där- "och mera sådant". Han vill säga att i den lilla bönen - vårt dagliga bröd ge oss idag / ge oss idag det bröd vi behöver - så är det allt detta eller helt enkelt ett gott liv vi ber om. Ett liv där vi är fria att leva och älska. 

Livets bröd handlar söndagen om, det är Jesus som säger "Jag är livets bröd". Det vi verkligen behöver på ett djupare plan i livet kommer från Jesus. Allt det Luther radade upp, plus ett sammanhang där vi får vara en del. Att vara älskad som vi är. Att få förtroende att vara med i arbetet för att så många människor som möjligt på jorden ska få del av det dagliga brödet. 

Och löftet som ger hopp vad som än kan hända:
Jesus säger: "Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet." (från Johannes evangelium kap 6)

Ätandet är en bild av gemenskapen, den som vi firar och gestaltar i nattvardens måltid. Att ta emot kärlek som ges oss med öppen hand, våga säga ja och leva som de vi är. 

Älskade människor och då och då den som bakar och delar bröd.

 

Kampen mot ondskan i krigens tid och Guds mission

Missiler regnar över Ukraina och drabbar vem som helst som råkar vara på fel plats vid fel tidpunkt, ryska angriparen visar upp en enorm likgiltighet för människoliv. Krigstid blir ofta till en tid då människovärdet förminskas och grymheter växer, en avhumanisering sker och våldskultur ökar.

Nya våldsdåd sker också varje dag i vårt land, idag talas det om domar när ungdomar får ta konsekvenserna av sitt handlande. Och igår skedde mord och skjutning mot Jehovas vittnen i Hamburg. 

Och klimatkrisen hamnar vid sidan av när politiken handlar om elstöd och billigare bränsle...

Är det så att ondskan råder över världen som vissa menar?  

Nej, så tänker inte jag, alla de händelser och handlingar som gör människor illa är trots allt undantag och avvikelser från det vanliga. Varje dag ger människor varandra omsorg och omvårdnad, vänskap och kärlek. Det är vad vi gör för varandra, det vi vill att andra ska göra för oss det gör vi för dem. 

Eller tycker du att jag är för optimistisk och ser bort från allt det svåra? Ett argument kan vara att våldsdåden fortfarande är med på nyhetsprogrammen, de är något som avviker, något anmärkningsvärt.  De vardagliga tjänsterna vi gör varandra dyker sällan upp på Rapport. 

Men det betyder inte att vi ska blunda för allt det negativa som gör andra och oss själva illa. Det ska förstås motverkas så mycket det går, men kanske inte på alla sätt. 
Våld föder våld och är inte lösning på problem. Bara när det gäller att skydda liv och människor menar jag att våld kan användas, men då andra sätt har testats först. 

Hur ska vi göra? Hur ska vi stå emot ondskan i oss själva och i andra?

När kyrkan verkar för en bättre värld så kallas det mission. Mission handlar om att arbeta för en mänskligare värld, traditionellt har det gjorts på tre sätt som kan ses i missionsstationernas tre hus. Kyrkan och skolan och sjukhuset. Att ge människor mening och livsinnehåll, kunskaper av alla slag och vård för hälsa kunde ses som stöd till kropp, själ och ande. Hela människans välfärd alltså.

Redan 1951 hölls en konferens i staden Willingen, i dåtida Västtyskland. Kyrkor samlades för att diskutera hur de skulle göra och tänka om mission i en ny tid. Det handlade mycket om hur de skulle förhålla sig till samhället.
Utifrån samtalet vid konferensen kom kyrkorna fram till ett nytt sätt att tänka som skulle få en enorm betydelse. Tankarna utvecklades genom tiden. 

Man brukar använda ordet Missio Dei eller Guds mission för att beskriva det nya sättet för kyrkorna att se på sin uppgift i världen. Den som är att arbeta för det goda och föra kampen mot ondskan.

Tidigare hade man tänkt att det var kyrkorna så att säga på egen hand skulle sprida tron och arbeta för en mänskligare värld. Det fanns tankar om att bara genom kyrkorna kunde Gud verka och det fanns en stark betoning av omvändelse och dop av icke-kristna. Hur viktigt än en god befriande tro är så behöver flera perspektiv finnas med.

Och insikten att Gud inte är beroende av kyrkan, men kyrkan kan vara med i Guds mission. Att Gud själv ständigt agerar i världen. Kyrkan och den enskilda individen bär inte uppdraget på sina axlar men var och en kan ansluta sig till Guds mission och delta i den.

Målet för det vi kallar mission är inte att nya kyrkor ska bildas utan att Guds rike ska byggas på jorden, det vill säga att fred, rättvisa och befrielse ska ökas på alla nivåer. 
Kyrkan är inte längre missionens mål. 
Bilden av Gud vidgas, Gud är skapare, befriare och livgivare. Och det betyder att Gud är en agerande aktiv Gud som bejakar livet och strävar till försoning och kärlek i hela skapelsen.

Mission är alltså Guds verk alltifrån skapelsen och kyrkan är ett av många verktyg Gud använder.
Då förändras synen på kyrkans roll. Gud verkar i både värld och kyrka och kyrkans uppdrag är att med de särskilda gåvor hon har fått delta i det Gud gör i världen. 

Guds Ande verkar där livet bejakas och segrar – ”befrielse för de förtryckta folken, helande och försoning av söndertrasade samhällen och upprättelse av hela skapelsen.” 

Tolkad på detta inklusiva sätt öppnar missio Dei också för dialog mellan religionerna och för samverkan med alla som vill arbeta för fred och rättvisa och motverka klimatkrisen och förtryck på alla plan.

Kampen mot ondskan är då att slå sig ihop med alla andra som vill det goda, tillsammans hitta sätt att motverka våld och förminskande av människors liv.

Det är att finnas med i Guds mission.
Gud som vill alla väl och kämpar mot ondskan, men med liv, hopp och kärlek. 

Lästips: Veronica Melander: Milstolpar i hundra års missionsteologi.

Tillsammans för livet - dokument från Sveriges kristna råd om mission i världen. 

Sveriges kristna råd: vad är mission?

Svenska missionsrådets hemsida

Teckentolken tecknar ordet Gud

När antingen eller blir både ock...

En kvinna kommer till Jesus med äkta dyrbar nardusbalsam... värd mer än 300 denarer, det är cirka en årslön det handlar om. Och hon häller ut alltihop! Häller det över Jesus huvud!
Obegripligt men på den tiden ett sätt att visa kärlek och värdera en människa så högt det bara går. 
Inte så konstigt att vissa blev arga och inte utan skäl menar att det hade kunnat hjälpa många fattiga människor. 

Och de grälar på kvinnan. 

Men Jesus tar kvinnan i försvar på ett sätt som ställer en fråga till alla dem som grälar: 

-vad gör du själv för de fattiga?

Att det finns fattiga i världen vet vi alla och kanske gör många av oss något för dem, skänker gåvor, skickar pengar, stöttar bra projekt som till exempel dem ACT Svenska kyrkan gör eller handlar Fairtrade. Men vi behöver klara oss själva också, leva så gott som möjligt och visa vår kärlek till varandra. 

Jesus försvarar kvinnan och oss alla som vill visa kärlek till någon, men utan att ställa det emot hjälpen till de fattiga. De kan vi stötta varje dag.

Det är ett vanligt sätt i debatten att sätta saker mot varandra, säkert har du hört det. Invandrare mot äldrevård, bistånd mot sjukvård osv. Saken är att det sättet att tänka leder oss fel, äldre får inte en bättre vård om invandringen minskar. Tvärtom så berikas livet av mångfald och det finns flera som kan tänka sig att arbeta inom vården i vårt land, och det vet vi verkligen att det behövs.
Att sätta de sakerna emot varandra är en förenkling som går så långt att det blir en lögn. 

Antingen eller blir till både ock i berättelsen från bibeln.
Och nog är det nästan alltid ett bättre sätt att tänka och göra?

Dirk Bouts konstverk Kristus i farisén Simons hus
(i parallellställena i evangelierna smörjs Jesu fötter)

Tack till podden Tolkning pågår som bland andra har gett inspiration till mig idag,
de finns på Facebook och där poddar finns.
De har ofta intressanta samtal och tankar inför söndagen. 

Söndagen texter på 2a söndagen i fastan

Frestelser i prövningens stund

Frestelser vad är det? 

Det som hindrar dig från att vara och göra det som verkligen är du själv, det du längtar efter och vill av hela ditt hjärta, det är frestelser. 

Att motstå en frestelse är att klara av att säga nej till en tillfällig önskan för att satsa på ett mer långsiktigt mål, att kunna vänta och ha tålamod.

Eller är det så att ordet frestelse har fått en förändrad betydelse så att det är svårt att använda nuförtiden, kanske är det Janssons frestelse som dyker upp för dig, eller enbart positiva saker som förknippas med ordet frestelse? I bönen Vår fader har översättarna på 1980-talet valt att använda ordet prövning istället för frestelse. Prövning leder tankarna till någon eller något som testas för att se om det fungerar eller håller.
En prövning kan vara svåra saker som drabbar i livet eller svårigheter vi behöver ta oss igenom för att komma vidare.  

Många har talat om att Jesus börjar sin bana med att säga tre tydliga nej, nej till frestelser som vill hindra honom från att vara sig själv, den han innerst inne är, den vi inte vet något om förrän på påskdagens morgon. Först då avslöjas det att han är Gud själv som inte döden kan rå på. 

Tre nej behövde han för att kunna stå upp för kärlekens väg och det är just när han säger sina tre nej som kallas prövningens stund och som berättas om när Jesus förs ut i öknen, fastar 40 dagar och prövas, testas eller frestas av djävulen. 

Många har tolkat de mytiska berättelserna om Jesus i öknen som att det är en uppgörelse med inre övertygelser eller en längtan efter vad livet kan innehålla. Att göra val i livet innebär alltid att välja bort andra alternativ samtidigt som du väljer väg. 

Har du hört talas om kanske-män eller kvinnor? De som inte säger ja eller nej utan vill hålla alla dörrar öppna om det till äventyrs ska dyka upp någon bättre, eller ett bättre alternativ. 

Det är att inte välja alls, och till slut blir det också ett val, icke-valet gör att andra bestämmer åt dig. Antingen genom att direkt välja åt dig eller bara genom att vi då följer strömmen, gör som alla andra eller följer minsta motståndets lag. 

Det är de eller vi som hamnar i den fällan som kommer att se tillbaka på livet och känna besvikelse eller sorg över allt detta vi drömde om men som aldrig blev verklighet. 

Men det är inte försent, det går att göra nya val genom hela livet. 

Hur ser dina frestelser och din prövningens stund ut?