Hopp eller handling? Nej båda!

Jag vill inte ha ert tal om hopp, jag vill att ni ska gripas av panik! sade Greta Thunberg i ett känt tal: det behövs handling nu, som när ert hus håller på att brinna ner.

Vi ska inte hålla på med värderingsförändringar nej det är handling som behövs nu, ändring av beteenden kommer först, läste jag i en insändare i veckan. En mycket bra insändare förresten, läs den gärna.

Själv skrev jag igår till några bekanta: vi får inte fastna i att bara arbeta med våra känslor kring klimatkrisen, nej nu behöver vi komma till skott, ja just det: till handling.

Det behövs riktiga förändringar som ger effekt i mängden utsläpp och skapar hållbarhet. 

Problemet är bara att om inte den minsta gnista av hopp finns, det vill säga om hopplöshet råder, då blir det ingen handling alls, det är ju ingen idé!
Om det inte finns en värdering att jorden är värd att rädda, utan positiva värderingar av livet på jorden blir det heller ingen handling.

Det som behövs är ett slags växelspel mellan hoppfullhet och handlingar som kan växa till att bli värderingar inom oss och bli till ännu mer handling. Värderingar och handling tillsammans.
Då kan det hända att de till och med kan förändra hur vi lever våra liv och hur våra samhällen fungerar. 

Vi behöver ha koll på våra känslor så att de inte förlamar oss eller gör oss likgiltiga, men sedan är det handling som behövs. 

Känns det stressigt eller krävande? Ja, problemet är att det är ganska bråttom. 

Stefan Edmans bok "Bråttom men inte kört" (Votum förlag 2020) fångar med sin rubrik in läget för att kunna rädda så mycket som möjligt, tiden rinner ut.
Det är för övrigt en bok som ger mycket kunskaper kring läget 2020 vad gäller klimatet på många olika sätt. Boken är faktaspäckad och kan användas som ett uppslagsbok med sitt upplägg med frågor och svar.

DNs sida om klimatet just nu räknar ner tiden, nu är det mellan 5 och 6 år vi har på oss att sluta släppa ut koldioxid om vi ska nå målet som är maximalt 1,5 graders uppvärmning. 

En annan bok som jag vill rekommendera är Ett liv på vår planet av David Attenborough.
Författaren berättar om sitt långa liv på jorden och sina spännande resor med sitt arbete att göra naturfilmer. Samtidigt ger Attenborough både hopp och varningar. Han målar upp vad som skulle kunna hända med vår jord å ena sidan om vi bara fortsätter som idag, och å andra sidan om vi lyckas med omställningen.
I sin saklig framställning lyckas han också skildra det fantastiska och förunderliga i skapelsen, inte minst när har kommer in på hur naturen kan återvinna en balans som försvunnit. 

Redan biskopsbrevet om klimatet 2019 tog upp frågan om hopp och handling.
De skriver om hoppet som befriar till handling, hoppet som bygger på prognoser och antaganden för att vara förankrat i verkligheten, och sedan inriktar sig på vad som är möjligt. Ett realistiskt hopp som hjälper oss att lämna vanmakten bakom oss. 

Biskoparna skriver: "Klimatkrisen är mer än en fråga om optimism eller pessimism. Den är en fråga om att agera utifrån ett hopp som befriar till handling - och om en handling som i sin tur väcker, stärker och sprider hopp" (s 57)

Det har nämligen visat sig att det bästa sättet att bryta känslorna av hopplöshet är att verkligen göra något, att handla. Även om det något litet så minskar känslan av hopplöshet när vi ser att det går att göra något. När vi ser att vi kan förändra en sak så inser vi att det finns möjligheter att förändra flera.

Så handla second hand, köp fairtrade och ekologiskt när du kan, sortera och återvinn, gå samman med andra, ja du vet själv... och låt hoppet växa så att vi tillsammans kan göra allt mer.
Med både handling och hoppfullhet.

På väg mot Hopp eller förtvivlan?

Går det att ha ett hopp, särskilt en dag som denna när vi firar Förintelsens minnesdag.
Krig och våld pågår oavbrutet, och det har visat sig att mördandet av människor fortsätter, även folkmord.
Klimatkrisen pågår och jag blir allt mer tveksam till om mänskligheten kommer att kunna klara av den i tid. 
Det hopp jag ändå har handlar inte så mycket om att människor ska klara av att förändra situationen utan det handlar om Gud. Men jag hoppas jag har fel när jag tappar hoppet om mänskligheten.

Jag hade ett minne av att Greta Thunberg talade om hopp i ett av sina tal och googlar runt.. till slut hittar jag en sida från 2018 på SVTs hemsida:
Greta citeras så här; "Jag tänker inte så mycket på hopp eller på vad som kan hända i framtiden, jag tänker att vi måste agera även om det inte finns hopp. Att inte ha hopp är ingen ursäkt för att inte agera. Hoppet kommer ju om man agerar."

Det är ju så med mycket i livet att allt för mycket grubblande eller tvekande ibland bara hindrar oss från att handla. Ibland behövs det handling, rakt på sak och utan tvekan, även om det är osäkert med resultatet.
Ändå är jag tveksam, behöver vi inte något hopp om än litet, om vi inte ska ge upp?

Ordet hopp kan betyda olika saker för olika människor, men hopp i kyrkan och bibelns sammanhang har en ganska tydlig betydelse och det är två saker jag vill lyfta från idag.

Hoppet ger handlingskraft och motivation. Missmodet och förtvivlan gör oss passiva och uppgivna, men det hopp tron ger oss gör oss fria att våga handla. Det är ett hopp som bärs av en framtidsbild av fred och rättvisa, ett gott liv för alla, ja ännu mer än så. Hoppet om en annan tillvaro där plåga och tårar inte ska finnas mera. Hoppet hjälper oss att våga agera, och då händer det saker, både med oss själva och vår omvärld. 

Hoppet grundas djupast sätt inte i oss själv utan i Guds kraft och löften.
Vårt kristna hopp grundas i tron på Jesu uppståndelse, att döden inte var den starkaste kraften utan Gud och Livet som vann.
Hoppet kommer till oss utifrån och kan därför inte tas bort genom mänskligt handlande, inte genom ondska eller våld. Tilliten till Guds kärlek ger hoppet.
Det är därför vi har en hel helg och söndag om att "Jesus är vårt hopp". 

En dag om hoppet som gör oss fria att leva och att agera.  

Ljuset vid Mälarens strand ger hopp om våren 

Några länkar:

Söndagens tema är "Jesus är vårt hopp" här hittar du texterna för söndagen. 

Och här hittar du tankar inför helgen på Svenska kyrkans hemsida, en präst skriver varje vecka

Poddar om tolkning av livet och tron i ljuset av kyrkoåret:

Nådens år

Tolkning pågår

Predikoverkstan (genomgång av söndagens evangelium på grundspråket)

Om folkkyrkan 2, den svåra balansgången

En kyrka som vill vara en folkkyrka, i meningen ha god kontakt med folket där hon finns behöver hitta sätt att balansera. Med en annan bild: undvika att falla ner i något av två diken. 

Det ena diket är att kyrkan blir ett med folket så långt att kyrkan så att säga absorberas. Kyrkan blir ett uttryck för tidens värderingar och inte mycket annat. Då har kyrkan upphört att vara kyrka och förlorat sin själ och sitt existensberättigande, andra kan uppfylla människors önskningar bättre. Inte minst de kommersiella krafterna. 

Den andra risken är att kyrkan blir en exklusiv motkultur i samhället, en liten grupp som tappar bort kontakten med folket och som ger intrycket att tro har att göra med en liten sektor i tillvaron. 

Några exempel: Vissa former av sk liberalteologi på 1800-talets mitt och slut ville anpassa den kristna tron så att den kunde tas emot bättre. Den skulle vara helt och hållet rationell och förnuftsbaserad utifrån den tidens tankar. Det blev en etisk hållning, kanske inte så dum i och för sig, men hopplöst kopplad till en högborgerlig syn på livet vid den tiden. Och till det som ansågs vara vetenskapligt och sant, till exempel rasbiologi... 

Det andra exemplet är ännu mer skrämmande. Under andra världskriget utvecklades en del av den protestantiska kyrkan i Tyskland till att bli det som kallas Deutsche Christen - en slags kyrka men med en ideologi som låg närmare det nationalsocialistiska partiet än bibeln.
Hela gamla testamentet rensades bort tillsammans med andra "judiska" idéer, de ställde sig bakom den sk "eutanasiprogrammet" som var början till förintelsen osv. 

Det andra diket att undvika är att kyrkan ses som enbart en motkultur - att starkt betona kontrasten och skillnaderna mellan kyrkans tro och de värderingar som finns i det folk man är en del av. Det är sektens lösning, det blir en sluten gemenskap som tänker sig ha hela sanningen. En skarp gräns mellan "vi och dom" målas upp och sekten blir auktoritär, det behövs ju en stark ledare som håller fast vid sanningen.

Också här finns många exempel, det handlar om fundamentalism och inåtvänd gemenskap som riskerar att tappa bort viktiga delar av bibeln. Det kan vara de ord som handlar om respekt, medmänsklighet och engagemang.

Vissa stränga "frikyrkor" blev vid 1800-talets slut organiserade som föreningar. Vissa ville ha ett "rent" nattvardsbord där enbart den som var tillräckligt mycket troende fick vara med. Personer kunde också bli uteslutna om de inte levde upp till de höga moraliska kraven.

Den exkluderande kyrkan gör skillnad på människor. Och kanske det som är värst är att den skapar en bild av tillvaron där det andliga och det profana är skarpt åtskilda.

Einar Billing blev utsedd till biskop i Västerås i maj 1920, och det var han som utformade den tolkning av folkkyrkotanken som blev den mest inflytelserika under 1900-talet.  

Hans lösning på balansgången är det han kallar  "Den religiöst motiverade folkkyrkan". När Billing talar om "det religiösa" ska vi inte tänka snävt-- det handlar helt enkelt om att kyrkan är motiverad av tron - religionen och ingenting annat. 

Att se religiöst är för Billing att se en helhet, allt hör i hop med Gud. Och det är ganska självklart för den som tror på Gud som skapare och alltets ursprung. Allt och alla människor kommer av Guds kraft och vilja. Gud är allas fader och moder, inte bara några få av oss. Vi är önskade och älskade, Kristus har gett allt för oss och övervunnit dödens krafter. Vi är alla inkluderade i Guds kärlek.

Billing vill betona båda delarna - både det religiösa och folkkyrkan alltså. 

Tanken är att kombinera kyrkans budskap med en god relation till folket, men utan att värderingar som strider mot kyrkans tro kan få ta över som det var på väg att göra i Tyskland på Billings tid. 

Det är också en balansgång mellan väckelserörelsernas sätt att bilda kyrka och det rigida statskyrkosystemet. Alternativet till de två och idealet är en öppen kyrka som möter var och en personligen med det stora glädjebudskapet. Ett nådesbudskap som vill nå alla med Guds frid, med Billings ord. 

Billing lyckas undvika det som händer i tredje rikets Tyskland genom betoningen av det religiösa och genom inriktningen på individen.

Var och en är innesluten i Guds frid, och förväntas leva ett gott liv, inte i kyrkan utan i vardagen och genom sitt vanliga liv, att göra gott för medmänniskan och göra sitt arbete på ett bra sätt så att livet blir mindre plågsamt och bättre för alla.
Folkkyrkans effekt är inte i först hand en gemenskap av troende utan ett mer människovänligt samhälle för alla. 

Där någonstans går balansgången mellan identitet och relevans.

(fortsättning följer)

Klimatkris och ekoteologi

Se på himlens fåglar... se på ängens liljor.. - det är inte ord från naturskyddsföreningen utan från Jesus i Matteusevangeliet kap 6. Och han håller fram fåglar och blommor som exempel för att leva ett gott liv. Det här är en text bland många som visar upp hur viktig skapelsen och miljön är för oss människor på många olika sätt. 

Per Larsson skrev boken Skapelsens frälsning, ekoteologi i miljö- och klimathotens tid redan 2010, men fortfarande är boken en bra grund för den som vill sätta sig in i bibelns budskap och kyrkornas arbete i klimatkrisen. 

Det första som slår mig vid läsningen är hur naturligt och självklart budskapet i bibeln är om att vårda och skydda skapelsen/ naturen är när vi läser med de glasögonen på.   
Från bibelns första bok till den sista finns en syn på naturen som helig och god som skapad av Gud själv. Och då inkluderas även människan och djuren och allt på vår jord. "Skapelsen, skriver Larsson, i sig uttrycker den intima relationen mellan två levande subjekt - en älskande, engagerad Gud och själva naturen, där människan ingår som en särskild och distinkt del." 

En av hemligheterna med en sund ekoteologi är att tänka i helheter och stora processer istället för uppdelningar och fragmentisering.
Hela Treenigheten kopplas till skaparverket, och på det sättet hålls teologin samman, "Gud Fadern skapar genom Gud Sonen i Gud, den heliga Andes kraft" skriver Larsson.
I kyrkor som har betonat Jesus eller Anden så mycket att de tappat bort tron på Skaparen finns risken att miljöengagemanget också förloras. 

Så långt har det gått i vissa evangelikala kretsar att det finns tankegångar om att jorden ändå ska gå under så att det inte är någon idé att göra något åt det. Ibland så långt att de kan hävda att det är bättre att påskynda slutet så att Jesus kommer tillbaka och den nya tiden kommer så fort som möjligt. 

Larsson skriver i inledningen om två grundläggande hållningar från bibeln som är en modell för engagemanget:
"Lovsången till Skapelsens Gud och skapelsens under, hisnande skönhet och variationsrikedom" Och
"Det stora ansvar som anförtrotts människan i hennes kallelse att vara en ödmjuk, lyhörd och trogen del av denna märkliga skapelse" 

Glädjen och njutningen av skönheten och allt det goda i naturen tillsammans med vårt särskilda ansvar som människor alltså. Vi som är medvetna varelser med stora förmågor att tänka och handla, vi har ansvaret att skydda och värna den skapelse som vi själva är en del av.

Larsson visar på en sund teologi och goda förhållningssätt i den den kanske svåraste krisen vi står inför som mänsklighet, klimatkrisen och hoten mot jorden. Han lyfter fram "feltänk" som gör att vi inte tar vårt ansvar och en hållning som kan göra skillnad. 

Vägen framåt handlar om samarbete med alla människor och organisationer som vill, inklusive alla religioner. Det handlar också om en ny livshållning av tacksamhet, ödmjukhet, enkelhet och förnöjsamhet i livsföringen, rättvisa, fred, kärlek, hopp och tro. 

Att leva enklare kanske inte löser det stora klimathotet, men det är ett bidrag till att hitta nya vägar framåt tillsammans med andra handlingar i relation till politik och företag.

Vi behöver inspiration och handlingskraft att ta itu med klimatkrisen så fort som möjligt, här finns en hel del av det. 

Här på bokbörsen kan du hitta ett ex av boken

En recension av boken av Magnus P Wåhlin

En av himlens fåglar, bild från Gotland