Passionstid och påskens mysterium i krisernas tid

De två sista veckorna av fastan före påsk kallas passionstiden. Passion som i lidande men också som i starka omvälvande känslor, känslor som attraherar eller stöter bort. 
Den sista av dem är stilla veckan, veckan där skärtorsdagen, långfredagen och själva påsken finns.
Det är veckor av fokusering för den som vill, extra tid för det andliga livet för den som har möjlighet och dagar för att öppna sina sinnen för verkligheten - världen vi lever i och Guds värld som lever i oss.

Båda världarna är Guds. Eller med andra ord, det är samma värld. Samma hotade värld av klimatnöd och obeskrivligt grymt våld där ingen går säker och vad som helst kan hända när som helst.
Samma värld där vänskap och kärlek finns och där människor räcker varandra handen och anstränger sig varje dag för att människor ska må bättre.
Vi lever i krisernas tid av dyrtider och oro och samtidigt vårens tid där livet visar sin styrka. 

Gud är den som är, den som låter allt som finns finnas till, den som har varit, som är och som ska finnas, den eviga skaparen av allt.
När Mose i öknen vill veta Guds namn får han svaret "Jag är den jag är - säg att "jag är" har sänt dig". (2 Mos 3:14)
De svåröversatta orden pekar ut någon som alltid har funnits, finns nu och alltid kommer att finnas, och samtidigt någon som ger existens åt allt som finns. Skaparen.
Det är beskrivningen som blir ett namn för Gud själv. På hebreiska JHWH. (Jahwe)
Själva namnet Gud har i gamla testamentet säger alltså vem Gud är.

När människor mötte Jesus dök en fråga upp väldigt ofta.
Vem är han?
Vem är denna person som förlåter synd och upprättar nedslagna, som uppvärderar dem som de många såg ned på och visar på andra sätt att leva tillsammans, i fred och respekt. I enkla flexibla regler som "Allt vad ni vill att andra ska göra för er, det ska ni göra för dem."
Och någon som hela vägen gjorde det han sade, handling och ord var ett. Han levde ett kärleksfullt liv i ord och handlingar.
Frågan dyker upp igen:
Vem är han som gör allt det här?

I Johannesevangeliet är det tydligt och klart. Jesus använder nämligen Gudsnamnet när han talar om sig själv. Jag är den jag är. På grekiska "ego eimi".
Orden kan användas vardagligt, om någon frågar vem du är och du svarar "det är jag som är jag".
Men när orden används som Jesus gör händer något, det blir en kraftfull betoning, en störande exklusivitet.

Ungefär: Det är jag som är detta och ingen annan. 

Det finns minst sju meningar där orden används så.
Jesus säger: Jag är livets bröd, jag är vägen, sanningen och livet, jag är den gode herden, jag är grinden, jag är uppståndelsen och livet, Jag är världens ljus och Jag är vinstocken.

Visst använder Jesus bilder, metaforer och symboler men sammantaget är det så att i Johannesevangeliet är Jesus Gud själv.
Jesus förkroppsligar i mänsklig gestalt Skaparen.
Den som låter allt finnas till och alltid finns.
För att vi ändå ska förstå hur mycket av Gud som inte kan fångas in i en mänsklig gestalt används andra ord. Guds son ibland, Sonen eller Människosonen.
Men det är Gud själv, inte någon annan.  

Eller som det står i Joh kap 1: v 17 "Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss."

Passionstiden handlar om Guds svar på lidandet och ondskan, svaret som är att Gud går in i det och delar det med oss. Jesus låter oss få veta att hur svårt och övergivet det än kan kännas så är vi inte ensamma. Med oss går Gud själv och bär det tunga tillsammans med oss, så som han bar den tunga korsbjälken på väg till platsen där han skulle korsfästas. 

Han går djupast in i mörkret med oss för att övervinna det inifrån.
Guds makt är liv som om det än dör kan bli levande igen.
Gud ger existens åt det som finns och kan åter ge existens åt det som dödats.

Påskens mysterium.

Om det osynliga ljuset och uppenbarelsens ljus

Du aktar dig väl för ultraviolett ljus? Snart kommer våren med ett allt starkare solljus, eller ska du resa i sydligare trakter, då kan solskyddet behövas.
 
Det ultravioletta ljuset kan nämligen skada oss och till och med bidra till att bilda cancer i huden när solen strålar starkt. 

Kanske känner du till att det ljus som vi människor kan se bara är en liten del av det ljus och den strålning som finns omkring oss och träffar oss hela tiden. Ibland kallas det ljus och ibland strålning. Här kan du läsa mera på Wikipedia om ljus  

Det ljus som har en aning längre våglängd än det ljus vi kan se kallas infrarött ljus eller strålning och det som är har kortare våglängd är just det ultravioletta ljuset. Allt ljus och strålning påverkar oss men vi kan inte se det. Och det finns mycket mer strålning som har både längre och kortare våglängd.
Vissa mätinstrument kan fånga in delar av den, därför vet vi att den finns. 

Så är det med verkligheten och oss människor. Vi kan se vissa delar av ljuset, det som stämmer med våra ögon och hur de är konstruerade. Men inte allt det andra. 

Det här är en del av begränsningarna som finns i att vara människa. Villkoren vi lever under. 

Vissa djur och insekter kan "se" en del av de här formerna av ljus, och höra ljud som ligger utanför våra mänskliga örons förmåga. Tänk bara på hur en hund reagerar för både ljud och lukt som vi inte alls anar. 

Det är sällan vi tänker på att det är så här, att vi bara kan se en liten del av den verklighet som finns omkring oss, men gör det nu ett litet ögonblick. 

Tänk, verkligheten är mycket större än vi anar, mer komplex och vacker och annorlunda än vi ens kan föreställa oss. Om du lyssnar till en vetenskapsman ska du höra att trots all forskning så är det väldigt mycket som vi inte vet eller förstår. Mycket som vi kanske inte ens kan veta. 

Hur mycket av verkligheten som vi inte kan se går förstås inte att fastställa, särskilt det som inga mätinstrument heller kan fånga in. Det vet vi helt enkelt inget om.

I vardagslivet klarar de flesta av oss bra med den syn och hörsel vi har, särskilt eftersom medicin-vetenskapen och optikerna har lyckats ge oss bra hjälpmedel och behandlingssätt för att synen ska vara så bra som möjligt. 

Om det är så att våra sinnen bara kan fånga in delar av verkligheten omkring oss, hur kan vi då tvärsäkert säga något om det som ligger utanför. 

Hur kan vi tro oss veta något om det finns eller inte finns en Gud till exempel? Faktum är att det är omöjligt. 

Tänk på det när du hör någon som säger med största säkerhet att det inte finns en Gud. 

 

Jag vill påstå att det finns mycket som talar för att Gud finns. Men jag kan inte veta till 100 procent.
Det är därför vi alltid talar om tro när vi talar om Gud.

Och det är också därför det är så viktigt att Gud visar sig för oss, annars skulle vi inte kunna veta något säkert om Gud.
Bara därför att Gud har visat sig för oss, kommit till oss i Jesus Kristus kan vi veta att Gud är kärlek och godhet. 

Vi har orden om hur Gud visar sig i vår bibel.
Människor i olika tider och på olika platser har skrivit ner vad de varit med om.
Det är spännande berättelser och vacker poesi, men också våldsamma och rysliga berättelser.
Inte alltid har de som skrivit ner berättelserna förstått vad som hände, ibland har det blivit fel.
Ändå finns i bibeln så mycket värdefullt att den boken behövs för att vi ska veta mer om Gud och vad det är att vara människa. Där finns berättelserna om Jesus, hans liv och ord, död och uppståndelse.

Bibeln är vårt mätinstrument som kan visa sådant vi inte kan uppfatta med egna ögon eller öron.

 
Men det märkliga är att när vi har sett det bibeln visar oss så kan vi se det i vår omgivning också.
Vi kan lära oss att tolka tillvaron så att vi ser Guds hand i skönhet och kärlek, vänskap och i naturen.

I en medmänniskas ögon och i evolutionens livskraft kan vi då se spår av en kärleksfull skapare.

Tända ljus på predikstolen i Sura kyrka

Eva Dahlgren i Västerås och om människans godhet

Jag var på konsert med Eva Dahlgren häromdagen i Västerås.
Hennes klassiska skiva En blekt blondins hjärta fyller 30 år och hon turnerar runt landet med en konsert där hela låtlistan från skivan spelas upp. Plus några till av Evas hits och låtar.
(Om du har spotify kan du höra hela skivan i original här)

Jag gillar Evas texter, som all god poesi är de öppna för flera olika tolkningar samtidigt.
Ängeln i rummet kan vara en överjordisk närvaro, men också en vacker älskarinna eller Eva själv som ber att bli älskad och älskar. Eller allt detta på samma gång.

Likaså sången Vem tänder stjärnorna. Där öppnas sinnet för insikten om hur mycket vi själva inte kan kontrollera, "Hela livet vände, vem valde? Inte jag" skriver Eva.
Där finns kanske en öppning för en skapargud men också samtidigt är det själva kärleken som tänder stjärnor i ögonen som bara hon själv ser. Eller båda som ju är samma sak.
Det var tur skriver hon, men inte ödestro som inte ger någon ro.
En öppning för en skapande vilja eller en skildring av hur slumpmässigt livet är och hur tillfälligheter avgör vad som sker när livet vänder. 

Dikten är öppen för tolkning.

Den fina låten Drömmarna och muren som avslutar skivan är skriven mitt under murens fall.
I den hoppfulla stämning som fanns från 1989 då kalla kriget mellan öst och väst höll på att avslutas. Alla som växte upp i 70- och 80-talet hade fått lära sig att leva med kärnvapenhotet som en realitet. Att på allvar tänka att när som helst kan kärnvapenkriget bryta ut, en rädsla eller oro som alltid fanns för oss alla.
Och nu verkade det försvinna, den känsla av lättnad som spred sig var enorm.
Många skrev låtar och predikade om en ny tid, lyssna till exempel till Tomas Ledins Här kommer den nya tiden eller Scorpions Wind of Change. 

Eva skriver i slutet av låten så här (hela texten här):

-89 sen höst
såg jag väst möta öst
men i svallet av lyckan
dränkte verkligheten min
dröm
dagdröm

Människorna river murar
människor sår frön i bördig jord
höstträd bär kärleksord
människor älskar med varandra
i alla växer tron
på att människan
är god

Det är en stark skildring av hur det kändes, nya möjligheter verkade öppnas och en oanad frihet blev möjlig. Kanske var människan god trots allt?
Hur främmande känns det idag? När krig pågår i Ukraina och klimatkris som inte många tar på allvar nog, när migrationspolitiken blir allt mer ogästvänlig och hårda tag ska till.

Vi människor har enorma möjligheter för skapande, kreativitet och kärlek, att verkligen göra gott, visst är människan god, men inte bara.
Vi har också inom oss risken att göra oss själva och andra illa, destruktiviteten, självupptagenheten, inkröktheten i oss själva som gör att vi utnyttjar och förstör naturen. 

Det är blicken utåt som hjälper oss, att ta in omvärlden, medmänniskor nära och långt borta.
Att lyssna på forskarna och se vad som händer. Att se naturen och djuren.
Att se den andra och känna in hur det vore att vara henne. 

Ytterst kan blicken utåt öppna oss till mer godhet, den blick som ser Gud och Guds kärlek och livgivande kraft. Och där blir blicken utåt också en blick djupast in i oss själva.
Vi är skapade till Guds avbild, skapade till att älska som Gud älskar, skapade till att vara goda. 

Eller som Eva skriver: 

Likt en blomma söker ljus/ Likt poeten söker/ Lev så/ Lev så
Som en äng i sommarskrud/ Lik dess skönhet är du/ Lev så/ Lev så   

Lyssna på Lev så med Eva Dahlgren på Youtube

Om Eva Dahlgren på Wikipedia

Om Guds tystnad och konsten att lyssna

Hon ropar upp mot himlen: Varför tiger du Gud? Varför gör du ingenting? Grip in och hjälp oss!

Guds tystnad talas det om, det finns filmer och böcker som har den rubriken. Vi får höra i kulturen och media att Gud inte syns eller märks, varför gör inte Gud något när krig pågår eller när hungersnöd och barnadödlighet drabbar, när klimatet hotas? Varför tiger Gud?

Det kan kännas så, men faktum är att vår kristna tro tvärtom handlar om att Gud talar på många olika sätt och ständigt visar sig för oss. Det gäller att lära sig att se, eller som ett barn hålla fast vid möjligheten att se mer. För den som har öron att höra med och ögon att se med är det inte så svårt, även om vi lever i en sekulär kultur som i Sverige där vi lätt tappar bort Guds röst.

Gud skaparen syns och märks genom skapelsen, som en konstnär syns i hennes verk och författaren i sin skrift och sitt sätt att skriva.
Först att allt finns till. Varats grund och orsaken till att allt finns till, den första orsaken, det är Gud. "alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga"  står det i Romarbrevet 1:20

I allt skapat finns spåren, och inte bara av en opersonlig kraft utan av en vilja till gott liv. Mångfalden i skapelsen och flera funktioner i skapelsen kan antyda denna vilja, att sår läks och att naturen har en självreparerande funktion (till en viss gräns) till exempel. Det ekologiska samspelet och skönheten i naturen kan också höra dit. 

Det andra är i vårt rättsmedvetande och vårt samvete, lagen som är skriven i våra hjärtan skriver Paulus om, alltså känslan inom oss om rätt och fel. Den kan dövas och påverkas, men finns där, och om vi övar vår lyhördhet kan vi höra den allt mer. 

Den danske filosofen Lögstrup talade om de spontana livsyttringarna som finns hos alla, tillit, respekt, förtroende och kärlek. Känslor och praktisk handling som naturligt och spontant finns mellan människor, vi kan ofta se dem mellan en mor och hennes barn.
Det är egenskaper vi har som är givna av Gud själv. De kan stängas in och förnekas, vi kan lära oss våld och hat, men grunden finns där djupt inom oss. Som en dunkel bild av Gud själv, Gud som är kärleken och som vi alltid kan lita på. 

Bibelns ord är den stora källan till kunskap om Gud och den skildrar människors upplevelser av Guds närvaro. I bibeln kan vi lära oss att se Guds närvaro och höra hur Gud talar till oss också i nuet.
Genom bibeln får vi smaka på närvaron och lyssna in oss i hur Guds röst låter, men allt det behöver tolkas och sättas in i sitt sammanhang. 

Genom berättelserna om Jesus blir det tydligt att Gud är kärleksfull och har en röst som är varm av omsorg och vill oss alla väl. Någon som går med oss alla dagar, inte uppifrån som en makthavare utan längre ned, i ögonhöjd. Rösten talar för alla dem som aldrig kan göra sin röst hörd. Gud talar från botten av tillvaron och från de lidande och utsatta, och den som gör en insats för världens fattiga gör en insats för Gud. 

Gud visar sig och talar också genom oss själva och våra medmänniskor, genom forskningens resultat och medicinens framsteg, genom människors omsorg och vänlighet. Allt gott som görs på alla livets plan är ett förverkligande av hur Gud vill att det ska vara.
Vi är Guds händer och mun när vi talar tro, hopp och kärlek, när vi griper in, eller när vi sköter vårt vanliga jobb som hjälper människor på alla möjliga sätt. Men också när vi påtalar det som bör förändras. När vi kritiserar orättvisor och omänsklighet i kyrka och samhälle.

Det som den lidande människan frågar efter med sitt rop upp mot himlen. Vad är det hon vill ha?
Är det ett direkt ingripande eller handling som bryter mot naturlagarna? Eller är det vår omsorg och vårt stöd hon längtar efter, mer medmänsklighet.

Gud griper inte in särskilt ofta på ett sådant sätt, kanske kan det ske att Gud botar och helar och ger insikter, det kan hända. 

Men det vanliga sättet är att Gud sänder oss till varandra.
Och där kan vi höra vad Gud vill att vi ska göra, ganska tydligt. 

Sjukhussängarna i parken speglar himlen, bild från Open Art i Örebro, sommaren 2022

Om att se Gud i försommaren

Var och en av oss kan lära oss att se Gud på många olika sätt, om vi bara försöker och ger det lite tid och energi.
Som jag har skrivit tidigare tänker jag att Gud går att upptäcka i naturens skönhet och ändamålsenlighet, i livets återkomst i våren till exempel.

I allt det vackra i försommarens ljusgröna skimmer under ett träd medan fåglarna kvittrar kan vi ana själva livskraften som verkar i det flödande livet. Det är Guds kraft vi känner då. 

Men Gud kan också anas i människors kärlek och omsorg, i intelligens och öppenhet inför varandra, nyfikenheten och känslan av rätt och fel. Och mycket annat.
Vi har också hjälp i bibelns ord och bönen, i gudstjänster och kyrkans gemenskap.

Anledningen till att så få av oss lär sig att se Gud är att vi lever i den fallna skapelsen.
Tillvaron är brusten, skadad och förvrängd eller nedsmittad av ondskans virus, allt är påverkat.
Inte minst vår egen förmåga att se, att göra gott och att leva kärleksfullt, varför skulle annars krig och miljöförstöring pågå? Människor lida i ensamhet och gränser stängas för människor som flyr för livet?

Grunden är att vi inte ser klart längre, vi ser som en dunkel spegelbild och det gör att vi inte ser Gud, livskraften och tillvarons grund har blivit osynlig för oss. Inte för att Gud döljer sig eller är passiv utan för att vår förmåga att se delvis är skadad.
Guds tystnad talas det mycket om, men Gud är inte tyst det är vi som har blivit delvis döva. 
Och detta delvis är mycket viktigt, det är vårt enda hopp om att veta något om verkligheten. Det ligger bakom möjligheten att lära sig ana och räkna med Gud.

Den fallna skapelsen ligger också bakom att vi inte ser sanningen om vissa saker. Att vi själva är älskade och ytterst värdefulla till exempel. Att vi har möjligheter att ändra på det som är fel och att nya chanser alltid väntar så länge vi lever. Att vi inte kan kontrollera allt i livet, men att vi tryggt kan låta Gud ta hand om det. Att vi själva inte är Gud. 

Dopet talar klockrent in i vår situation som människor, vår längtan efter att vara med, tillhöra en gemenskap, att bli sedda, att bli omslutna av kärlek av någon som kan skydda oss i liv och i död, Gud själv. Dopet är ett av de viktigaste hjälpmedlen vi har fått för att lära oss att se Gud.
Men också att veta att vi själva finns på livets och kärlekens sida i tillvaron och att det går att förändra historiens lopp.

På söndag firar vi dopets söndag.
Och då öppnar många kyrkor för gudstjänst igen, varför inte passa på?
Välkommen till en kyrka nära dig!