Spelar det någon roll att du och jag försöker leva mer miljövänligt?

Kanske gör du som jag? Försöker göra det du kan när det gäller miljön?

Sopsorterar och köper second hand så mycket som möjligt, väljer klimatvänligt när det går på olika sätt, väljer bort att flyga, köper fairtrade och ekologiskt ganska ofta och reflekterar över transporterna (jag kör biogasbil.)

Men kanske du tänker som jag ibland: vad är det för mening? Min lilla insats gör nog inte stor skillnad i det stora hela, i den överväldigande klimatkrisen där själva livet på jorden hotas.

Nog är det så att mitt lilla bidrag inte har så stor betydelse om man räknar på koldioxidutsläppen och de stora systemen, men kanske har det betydelse på andra sätt?

Under hösten kom påven ut med en ny rundskrivelse som handlar om klimatkrisen, den kallas Laudate Deum och det var en uppdatering och komplettering av den stora klimatskriften från påvestolen som kom 2015, Laudato Si.

På slutet av skriften Laudate Deum för påven fram en anledning till att det ändå är viktigt att vi, vanliga människor i våra privata liv gör vad vi kan. “Ansträngningar som hushållen gör för att reducera luftföroreningar och sopor, att konsumera med måttfullhet skapar en ny kultur” (punkt 71 i skriften) min översättning. 

Att våra familjer och de olika gemenskaper som vi ingår i låter sina vanor förändras, det kan bygga en kultur av ansvarstagande som kan vara en grund för den större förändringen som behövs i samhället. I Påvens skrift lyfts detta fram som en kontrast och en kritik mot hur politiker och de mäktiga agerar, vilket är för lite och för långsamt.

Om det genom ditt och mitt sätt att leva och hantera miljön sprider sig en motkultur av omsorg och varsamhet med vår jord och vår miljö så kan det kanske hända saker. Konsumentmakten är också en viktig del av vad vi kan göra.  

I dagens Arboga tidning (och kanske i flera av Bonnier medias tidningar) skriver klimatskribenten, läraren och forskaren Johanna Björklund om samma fråga som jag grunnade på.

Spelar det någon roll vad jag, den enskilda individen gör när det gäller “rättvisemärkt, ekologiskt, sopsortering och inte flyger på semester”. 

Hennes svar är att en persons handlingar läggs till andras, steg för steg blir de till mer effektiva insatser när vi blir allt fler som gör något. Särskilt om vi tänker på oss svenskar med vårt stora förbrukande av naturresurser och som släpper ut oproportionerligt mycket växthusgaser. Det betyder mycket att just vi förändrar vårt sätt att leva.

Hon skriver “den viktigaste anledningen att fortsätta agera är att jag bidrar till att sprida aktivt hopp och påverka medmänniskor.” Och hon lägger till: att visa för makthavare att vi bryr oss och att vi ställer krav. (Arboga tidning 8 januari 2024)

Det är mycket viktigt vad var och en av oss gör när det gäller miljö och klimat på flera olika sätt, och vi inte ska gömma det under skäppan utan att också visa det lite mer tydligt för vår omgivning. 

Men jag vill lägga till att det lilla jag kan göra behöver kombineras med att ställa krav på dem som har inflytande över de stora utsläppen och den stora påverkan av klimatet, den politiska makten, företagarna och industrierna. 

Alla behövs för att kunna bevara vår jord, den som påven så vackert kallar “vårt gemensamma hem”. 

Julbelysning i Arboga

Tid för tvätt och vackra fasader

Det är mycket tal om tvätt eller"washing" just nu.
I samband med fotbolls VM i Qatar talas det om Sportswashing eller sport-tvättning, och Greta talade om Greenwashing vid klimatkonferensen, jag har också hört ordet whitewashing nyligen. Har det blivit högtryck i tvättstugan eller vad är på gång?

Det handlar om att få något ganska otrevligt att se fint ut genom att visa upp en fin fasad.
Att tala mycket och länge med vackra ord om miljö och klimat men bakom orden så pågår utsläppen och de fossila bränslena bränns som tidigare. Det är greenwashing eller kanske grön-tvättande på svenska.
Det är ganska vanligt, hur många varor har inte någon slags märkning och kallas för ekologisk eller klimatsmart men kanske döljer det sig något annat bakom ibland?
När jag köpte min förra bil så var den det bästa för miljön som bara kunde tänkas. Kan du gissa? Det var en liten bil som gick på diesel. Det var så bra filter sade försäljaren att det knappast kom ut några avgaser alls och dieselmotorn hade så hög verkningsgrad att det gick åt väldigt lite bränsle per mil, rena vinsten för miljön. Eller var det verkligen så? Nej det var nog ett typiskt fall av greenwashing. 

Sportswashing är att försöka dölja hur det står till i landet genom att göra fina sportarrangemang, Qatar är knappast först med att försöka förbättra sitt rykte genom en stor tävling. Ryssland, Kina är bra exempel och inte minst Olympiaden i Berlin 1936, se en film på Youtube här. 

Det som är typiskt för alla dessa typer av "tvättande" är att det som används är något som många gillar och som engagerar många. Fotbollen och annan sport lockar väldigt många, efter spännande fotbollsmatcher så förknippas landet Qatar känslomässigt med något positivt istället för diktatur och förtryck.
Och många är engagerade för miljön och vill se åtgärder som lindrar uppvärmningen av klimatet.

Ännu mer effektivt kan det vara om man lyckas använda något som många ser som heligt eller har ett mycket stort värde. I namn av friheten eller det egna landets bästa kan många illdåd göras, och tyvärr också i namn av religion och tro.
Mycket av våldsdåd som gjorts genom historien i trons namn är typiska exempel på just detta. Korstågen skulle vara till för att befria Jerusalem från de "otrogna"  i Guds namn sade man. Men de handlade mest om att de mäktiga på olika sätt ville skaffa sig mer rikedomar och makt, eller få andra att se bort från det som skedde i det egna landet.

Vi behöver vara kritiska och genomskåda det som pågår när allt detta tvättande pågår, kanske titta en gång till på det som döljs bakom evenemangen av förtryck och hyckleri. Tack till alla journalister som gör just det nu i Qatar.

Vi behöver också vara källkritiska när det gäller tro, stämmer detta verkligen med grundsatserna i religionen? Jesus tog skarpt avstånd från våldsutövande, därför är allt våld i hans namn inget annat än galenskap, hyckleri och ett slags "tvättande" genom tro.

Det finns faktiskt ett bibelcitat som handlar om det här.
Jesus utmanar de mäktiga som lägger tunga bördor på folket men tillåter sig själva att leva utan krav och som glömmer det viktigaste: rättvisa, barmhärtighet, trohet.
Han kallar dem för vitkalkade gravar - Det står i Matt 23 kap (vitmenade i gamla översättningen).
På ytan fina vitmålade och vackra, men inuti fyllda med sådant som gravar har, död och förruttnelse.
Ett tydligt exempel på försök att se bättre ut än man är.

Då är det dags att ändra sitt sätt att leva.

Väntans tider eller handlingens

Att gå och vänta på något hur känns det?

Det beror på vad det är förstås, en längtan eller positiv förväntan känns ju på ett sätt, lite pirrande men glatt.

Är det ett besked efter läkarbesöket känns det annorlunda, oro, kanske rädsla, måtte det inte vara det värsta! Väntan på något sådant stör tankarna och gör oss upptagna. Trots att vi inte kan göra något åt det grubblar vi.

Är det något riktigt svårt vi väntar på kan det blockera oss totalt. Tänk dig några personer som sitter på Death Row, avdelningen där dödsdömda väntar i ett fängelse på att avrättningen ske ske. Hur är en sådan väntan?   

Att gå och vänta på att det ska hända något när det gäller klimatkrisen gör vissa väldigt arga medan andra misströstar. Hörde du Greta Thunberg i veckan? Annars kan du klicka här.
Hennes tal är fullt av bla-bla-bla.
Så känns det när politiker har klimatmöten som just nu i Egypten på COP 27. Där talar och debatterar de mäktiga i timmar när det som behövs är handling, åtgärder och förändringar. I sådana fall är det rätt och riktigt att vara otålig och påtala det så mycket vi kan. Tjata på så mänga sätt vi kan och vägra att tiga.

I andra fall är tålamodet det viktiga, tålamodet som gör att vi inte ger upp utan står på oss och fortsätter verka för förändringar trots oförståelse och motstånd. Klimatförnekare ger inte upp därför behöver vi stå på oss ännu mer. 

En gammal präst jag kände talade om att vi som kristna ska leva i "ett otåligt tålamod" och det var just den här hållningen han var ute efter.
Den envisa strävan som bara fortsätter i arbetet för att samhället ska bli mera människovänligt och som inte låter motstånd och bakslag knäcka oss. Bakslagen verkar stora just nu med den nya regeringens politik, men regeringar kommer och går.

Framtiden hör till den som inte blundar för kriserna vi lever i utan som tillsammans med andra vågar se vad som händer och gör vad de kan för att förändra läget.
Med Guds hjälp kan vi göra mer än vi anar. 

Mycket är redan gjort och annat är på gång när det gäller klimatkrisen, det händer mycket i många hem med sopsortering och val av miljövänliga alternativ, second hand och fairtrade.

Men det går för sakta och görs för lite i de stora systemen, lagstiftning och stora företag måste också förändras och inte bara enskilda människors agerande. 

Vi kan inte bara gå och vänta längre.

Nya regeringen och klimatkrisen

När den nya regeringen tillträdde blev det mycket tal om miljöfrågorna, många reagerade starkt mot att nu skulle till och med Miljödepartementet avskaffas. 

Hur kan man göra så i en tid som vår när klimatkrisen är långt ifrån löst och miljöfrågorna allt mer blir till överlevnadsfrågor runt jorden och snart nog även här i Sverige.
Extremväder, översvämningar och torka, skogsbränder och orkaner är inte längre ovanligheter på vår jord och samtidigt utrotas olika arter i faunan i hög takt.
Klimatförändringen är ett nödläge för hela planeten, tillsammans med den sneda fördelningen av jordens tillgångar förorsakar den ökad fattigdom, hunger och svält.

Är det verkligen så illa att den nya regeringen har tappat bort miljöfrågorna, ska de lägga ner miljöarbetet?
Själva säger de att det inte är så och På miljödepartementets Twittersida står det "Efter årsskiftet samlas ansvar för sakfrågorna i nya Klimat-och näringslivsdepartementet." Vi får se hur det blir i praktiken med kraften i arbetet.

Många anser att det blir en minskning i fokus och kraft i miljöarbetet när miljödepartementet läggs ner, en nedprioritering som blir ett slags ställningstagande i handling även om orden säger något annat. 

Det sk Tidöavtalet lyfter fram klimatfrågorna men så här skrivs det under rubriken Klimat och energi: "Syftet med projektet är att ta fram och genomföra konkreta politiska förslag som löser Sveriges viktigaste samhällsproblem med att återupprätta ett fungerande elsystem, med ökad elproduktion och låga elpriser samt att möjliggöra en effektiv klimatomställning."

Inte bara jag har sett att betoningen starkt ligger på elförsörjning och (långt?) därefter kommer klimatet. Argument som hörs i debatten handlar om att Sverige är litet och därför påverkar miljön minimalt jämfört med stora nationer och andra världsdelar och därmed är det viktigare att vi har billig bensin. Plus att vi som bekant har klimatförnekare bland riksdagsledamöterna...  

Frågan om miljön är som vissa andra en sådan fråga där även små handlingar är värdefulla även om de inte är tillräckliga. Att sortera sopor, välja second hand och resa så mycket fossilfritt som möjligt är att ställa sig på rätt sida, att minska skadorna vi gör på planeten. Att sträva efter att vara en del av lösningen istället för av problemet är värt en hel del. 

Sedan behöver vårt individuella handlande kombineras med förändringar av industri, handel och samhälle, de stora strukturerna behöver också förändras. Det är en stor omställning som behövs. En del är på gång redan men mer behövs. 

I kyrkan har miljöfrågorna mycket länge funnits med, i bibeln finns tanken att vi är förvaltare och inte ägare av jorden och skapelsen. Vi får njuta av naturen och all dess skönhet, men vi har också ansvar för vad som händer med jorden och allt som är på den.

Vi ska bevara jorden så att livet blir möjligt för kommande generationer. 

Om sätt att leva i klimatkrisens tid

Det finns ett slags högmod som gör att en människa slutar att lyssna på någon annan än sig själv, en hållning som är något helt annat än en god självkänsla och gott självförtroende. 

Vi ska vara stolta över vem vi själva är, vårt jag och vårt väsen är något gott. 

Vi har fått gåvor och möjligheter, själva livet är givet till oss som en gåva, vi har inte valt det och vi har inte gjort oss förtjänta av att få existensens gåva, att finnas till. 

Högmodets slutna hållning bygger på en illusion, eller till och med en lögn. 

Att vi kan kontrollera allt, att vi skulle kunna klara oss själva helt och hållet, att vi vet allt och har alla svaren som behövs. 

En av de upptäckter som drabbar de flesta när vi ger oss in på så kallade högre studier, när vi studerar vid universitet eller högskolor eller när vi upptäcker mer om jordens alla olika länder och kulturer 

- det är hur lite vi i själva verket vet och känner till.
Hur lite vi kan kontrollera och påverka av allt som sker och drabbar oss och jorden vi lever på. 

Tänk bara på coronapandemin. Några av oss märker knappt att vi har blivit sjuka, andra slås ut, hamnar på intensivvårdsavdelning och vissa av oss blir så sjuka att vi dör. Vaccinet hjälper, minskar dödligheten och låter flera klara sig med lindriga symtom. Vi kan göra något. Vaccinera oss. Men vi kan inte kontrollera vad som händer i stort. 

Vi har blivit påminda om klimatkrisen den här veckan och om hur tiden snabbt krymper för att hinna göra något åt uppvärmningen av vår jord. 

Som enskilda kan vi göra ganska lite men det lilla vi kan göra är betydelsefullt.
De flesta av oss kan göra goda val både i affären där vi handlar och när vi röstar. 

Vi kan också försöka påverka dem som har makten att gå längre än de hade planerat för att rädda liv. Det kommer att behövas radikala åtgärder och att vi alla förändrar mönster i våra liv. En ny livsstil med enkelhet och mindre konsumtion behövs. 

Hur ska vi hantera vissheten om hur lite vi kan påverka och styra?
Kanske ge upp och förtvivla?
Kanske fly bort från verkligheten på alla sätt vi kan? 

Eller våga se verkligheten som den är och söka oss fram till någon som kan hjälpa.
Och därifrån göra allt det vi kan för att minska lidande och stötta varandra i kriser och pandemier. 

På det här sättet gör tron på Gud att vi kan leva med öppna ögon och öppna händer. 

Det finns någon som kan och vill rädda liv och som ger oss löften om nya möjligheter.

När vi vågar lita på Gud kan vi också våga se utan att ge upp och försöka göra det goda vi kan. 

Vi kan göra val när vi handlar i affären som gör skillnad,
till exempel genom att handla Fairtrade-märkta varor