Visar inlägg med etikett uppståndelse från de döda. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett uppståndelse från de döda. Visa alla inlägg

lördag 8 april 2023

Passionstid och påskens mysterium i krisernas tid

De två sista veckorna av fastan före påsk kallas passionstiden. Passion som i lidande men också som i starka omvälvande känslor, känslor som attraherar eller stöter bort. 
Den sista av dem är stilla veckan, veckan där skärtorsdagen, långfredagen och själva påsken finns.
Det är veckor av fokusering för den som vill, extra tid för det andliga livet för den som har möjlighet och dagar för att öppna sina sinnen för verkligheten - världen vi lever i och Guds värld som lever i oss.

Båda världarna är Guds. Eller med andra ord, det är samma värld. Samma hotade värld av klimatnöd och obeskrivligt grymt våld där ingen går säker och vad som helst kan hända när som helst.
Samma värld där vänskap och kärlek finns och där människor räcker varandra handen och anstränger sig varje dag för att människor ska må bättre.
Vi lever i krisernas tid av dyrtider och oro och samtidigt vårens tid där livet visar sin styrka. 

Gud är den som är, den som låter allt som finns finnas till, den som har varit, som är och som ska finnas, den eviga skaparen av allt.
När Mose i öknen vill veta Guds namn får han svaret "Jag är den jag är - säg att "jag är" har sänt dig". (2 Mos 3:14)
De svåröversatta orden pekar ut någon som alltid har funnits, finns nu och alltid kommer att finnas, och samtidigt någon som ger existens åt allt som finns. Skaparen.
Det är beskrivningen som blir ett namn för Gud själv. På hebreiska JHWH. (Jahwe)
Själva namnet Gud har i gamla testamentet säger alltså vem Gud är.

När människor mötte Jesus dök en fråga upp väldigt ofta.
Vem är han?
Vem är denna person som förlåter synd och upprättar nedslagna, som uppvärderar dem som de många såg ned på och visar på andra sätt att leva tillsammans, i fred och respekt. I enkla flexibla regler som "Allt vad ni vill att andra ska göra för er, det ska ni göra för dem."
Och någon som hela vägen gjorde det han sade, handling och ord var ett. Han levde ett kärleksfullt liv i ord och handlingar.
Frågan dyker upp igen:
Vem är han som gör allt det här?

I Johannesevangeliet är det tydligt och klart. Jesus använder nämligen Gudsnamnet när han talar om sig själv. Jag är den jag är. På grekiska "ego eimi".
Orden kan användas vardagligt, om någon frågar vem du är och du svarar "det är jag som är jag".
Men när orden används som Jesus gör händer något, det blir en kraftfull betoning, en störande exklusivitet.

Ungefär: Det är jag som är detta och ingen annan. 

Det finns minst sju meningar där orden används så.
Jesus säger: Jag är livets bröd, jag är vägen, sanningen och livet, jag är den gode herden, jag är grinden, jag är uppståndelsen och livet, Jag är världens ljus och Jag är vinstocken.

Visst använder Jesus bilder, metaforer och symboler men sammantaget är det så att i Johannesevangeliet är Jesus Gud själv.
Jesus förkroppsligar i mänsklig gestalt Skaparen.
Den som låter allt finnas till och alltid finns.
För att vi ändå ska förstå hur mycket av Gud som inte kan fångas in i en mänsklig gestalt används andra ord. Guds son ibland, Sonen eller Människosonen.
Men det är Gud själv, inte någon annan.  

Eller som det står i Joh kap 1: v 17 "Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss."

Passionstiden handlar om Guds svar på lidandet och ondskan, svaret som är att Gud går in i det och delar det med oss. Jesus låter oss få veta att hur svårt och övergivet det än kan kännas så är vi inte ensamma. Med oss går Gud själv och bär det tunga tillsammans med oss, så som han bar den tunga korsbjälken på väg till platsen där han skulle korsfästas. 

Han går djupast in i mörkret med oss för att övervinna det inifrån.
Guds makt är liv som om det än dör kan bli levande igen.
Gud ger existens åt det som finns och kan åter ge existens åt det som dödats.

Påskens mysterium.


söndag 26 februari 2023

Frestelser i prövningens stund

Frestelser vad är det? 

Det som hindrar dig från att vara och göra det som verkligen är du själv, det du längtar efter och vill av hela ditt hjärta, det är frestelser. 

Att motstå en frestelse är att klara av att säga nej till en tillfällig önskan för att satsa på ett mer långsiktigt mål, att kunna vänta och ha tålamod.

Eller är det så att ordet frestelse har fått en förändrad betydelse så att det är svårt att använda nuförtiden, kanske är det Janssons frestelse som dyker upp för dig, eller enbart positiva saker som förknippas med ordet frestelse? I bönen Vår fader har översättarna på 1980-talet valt att använda ordet prövning istället för frestelse. Prövning leder tankarna till någon eller något som testas för att se om det fungerar eller håller.
En prövning kan vara svåra saker som drabbar i livet eller svårigheter vi behöver ta oss igenom för att komma vidare.  

Många har talat om att Jesus börjar sin bana med att säga tre tydliga nej, nej till frestelser som vill hindra honom från att vara sig själv, den han innerst inne är, den vi inte vet något om förrän på påskdagens morgon. Först då avslöjas det att han är Gud själv som inte döden kan rå på. 

Tre nej behövde han för att kunna stå upp för kärlekens väg och det är just när han säger sina tre nej som kallas prövningens stund och som berättas om när Jesus förs ut i öknen, fastar 40 dagar och prövas, testas eller frestas av djävulen. 

Många har tolkat de mytiska berättelserna om Jesus i öknen som att det är en uppgörelse med inre övertygelser eller en längtan efter vad livet kan innehålla. Att göra val i livet innebär alltid att välja bort andra alternativ samtidigt som du väljer väg. 

Har du hört talas om kanske-män eller kvinnor? De som inte säger ja eller nej utan vill hålla alla dörrar öppna om det till äventyrs ska dyka upp någon bättre, eller ett bättre alternativ. 

Det är att inte välja alls, och till slut blir det också ett val, icke-valet gör att andra bestämmer åt dig. Antingen genom att direkt välja åt dig eller bara genom att vi då följer strömmen, gör som alla andra eller följer minsta motståndets lag. 

Det är de eller vi som hamnar i den fällan som kommer att se tillbaka på livet och känna besvikelse eller sorg över allt detta vi drömde om men som aldrig blev verklighet. 

Men det är inte försent, det går att göra nya val genom hela livet. 

Hur ser dina frestelser och din prövningens stund ut?