Kan det finnas en skapare bakom allt?

Något som har gjort det svårt att tro i vår del av världen är att Gud har gjorts för liten. Schablonbilden av Gud som en skäggig gubbe på ett moln ger oss tanken att Gud skulle vara gammal och trött, likgiltig för vad som sker på jorden och med oss, och därför också likgiltig för oss. Någon som är långt bortom rymder vida eller i en stad ovan molnen.

Andliga sånger är inte till någon hjälp ibland, utan tvärtom. 

Därför några tankar om Guds storhet idag:

Tänk på universum, kan du?

Något ofattbart stort av galaxer och nebulosor, stjärnsystem, ett oräknerligt antal stjärnor och planeter.

Och avstånd som inte går att fånga in med mänskliga hjärnor och som behöver mätas i ljusår. Så långt som ljuset kan färdas under ett år alltså, och ljuset färdas i 300 000 km per sekund.

Ljusåret är cirka 9,46 biljoner kilometer.

Och det observerbara universum har en diameter på omkring 93 miljardet ljusår. Avståndet till de mest avlägsna objekt vi kan se med alla våra hjälpmedel är cirka hälften av det, ungefär 47 miljarder ljusår.

Säger siffrorna något eller är det bara abstrakta siffror och ord? Kanske ändå att det är långt mycket större än vi kan fatta eller förstå?

Tänk dig en energi eller kraft som kan se till att allt detta finns till, gör ett tankeexperiment med mig även om det känns märkligt. Hur skulle den kraft se ut som kunde göra så att allt detta finns till, kraften som är ursprunget till universum?

En teolog använder orden Varats grund - det vill säga den grundkraft som finns bakom, under eller i att allt finns till. Kanske anar du något av storheten eller hur enorm den kraft måste vara för att kunna skapa allt, vara den första orsaken eller första röraren av allt som rör sig. Obegripligt, ok, men är det inte lika obegripligt att allt kommit till från ingenting helt slumpmässigt? 

Inte mindre än så här är den Gud som vi kallar skaparen, det vill säga större än vi kan fatta eller tro. 

Ju mer vi lär oss om universum desto mindre kan vi säga med säkerhet att vi vet, samtidigt är det mycket fascinerande och fantastiskt, kanske så att vi känner förundran som jag skrev om nyligen.

Vad är det allra minsta du kan tänka dig? Ett minimalt litet frö kanske, eller atomer och elektroner, de allra minsta beståndsdelarna i materien, protoner och neutroner.

Så extremt små partiklar att det behövs mycket avancerade instrument för att “se” dem, eller för att räkna ut att de finns där fast vi inte kan se dem. Ett mycket förenklat sätt att tala om dem är att det pågår en rörelse, som en dans av partiklar kring ett centrum som är en kärna, en elektromagnetisk växelverkan av energi i allt som finns. Allt rör sig och det är rörelsen som gör att de finns, eller åtminstone att de finns på det sätt som de finns nu. Hänger du med? Orden räcker inte riktigt till liksom de inte kan fånga in universums storhet.

Gör ett tankeexperiment med mig, tänk dig den energi eller kraft som gör att allt detta pågår och finns, hur skulle den se ut? Varats grund, grundkraften i det allra minsta, existenskraften.

Inte mindre än så här är den Gud som vi kallar skaparen, den som bär existensen, tillvarons bas. 

Tänk på det där lilla fröet som är så litet så att det knappt syns men som rymmer möjligheten till en växt, en planta som kan växa, blomma och bära frukt. I vissa fall bli mycket stora som träd och frambringa nya frön som kan bli nya växter så länge det finns möjligheter till liv på jorden. Och ännu mer avancerat när det gäller djur och oss människor som kan utvecklas och leva på jorden.

Går det att tro på en Skapargud idag, för en någorlunda tänkande människa?

Mitt svar är ja,  det går, det går inte att bevisa, men om vi låter de tecken som finns som talar för Guds existens tala till oss så kanske vi kan komma så långt att det finns en möjlighet att en kraft som vi kan kalla Gud finns. 

Teologer och filosofer har genom tiderna grubblat över den så kallade största filosofiska frågan i alla tider: varför finns det något och inte bara ingenting? 
Alltig har en orsak, men tänk om det finns det en första orsak bakom allt, en första rörare. 
Det mesta verkar så ändamålsenligt och funktionellt, kan det finnas en välvillig kraft i allt som finns, eller en konstruktör som mycket smart har formgivit och ordnat universum, naturen och våra kroppar, stjärnor och planeter, det ekologiska samspelet och årstidernas gång? 

Har någon gett oss en känsla för gott och ont, rätt och fel i själva skapelsen så att vi har ett rättsmedvetande? Visserligen som kan avtrubbas men som ändå ger oss en känslighet för vad som är livgivande och vad som bara är destruktivt?

Det går inte att bevisa men många med mig tycker att det är möjligt att se tecken på en kraft eller energi som verkar, "spår av en vilja som danar" som det står i en psalm.
En varats grund som vi kan kalla Gud.

fortsättning följer.. 

Glasgow och allhelgona och hoppet

Se upp för ett falskt hopp! Det var Boris Johnson, premiärministern i Storbritannien som talade på klimatmötet i Glasgow. 
Med hans egna ord:"We must take care to guard against false hope and not to think in any way that the job is done, because it is not - there is still a very long way to go," sade Johnson enligt Reuters. 

Han varnade alltså för ett falskt hopp som kunde lura oss att tro att jobbet nu var gjort när det gäller klimatkrisen. Och det vi har gjort fram till nu är bara början på en stor förändring av hela vårt samhällssystem och våra vanor på många olika plan om temperaturhöjningen ska hållas nere.

Men det är lätt att känna sig skeptisk och missmodig, åtminstone för mig är det lätt att tvivla på att vi kommer att klara av det.
Många vill så gärna semestra på varma platser och resa med flyg, vi vill gärna transportera oss själva och varor, många företag tänker på kortsiktiga vinster och politiker vill bli omvalda och sitta kvar vid makten. De vågar inte göra så stora förändringar som skulle behövas.
Ändå finns det anledning till hopp. Inte ett tomt hopp att sova gott på utan ett hopp som gör oss fria att göra det vi kan. 

Idag vill jag skriva några rader om hoppet som befriar, och det är hopp som har två delar eller som är av två olika slag. Det svaga hoppet och det starka hoppet.

I allhelgonatid tänker vi på de människor som har gått före oss, de som har dött och som vi saknar. Det är också en tid för att tänka på människor som är förebilder och som vi kan lära oss mycket av. De som kallas helgon.
Det är en hoppets helg i kyrkan där vi tänder ljus och läser fina texter om hoppet om det eviga livet och den tillvaro där Guds vilja ska ske. "Se jag gör allting nytt" säger Gud i bibeln. Och så målas en bild upp av nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Där ingen plåga och inget lidande längre ska finnas. Vid livets slut, tillvarons slut och jordens slut finns en kärlek som omsluter allt och alla.
För Gud är alla levande och Guds löften gäller vad som än händer. 

Det jag har skrivit om här är det starka hoppet. Ett hopp som ingenting kan ta bort eller krossa, ett hopp som inte beror på oss människor eller vad vi kan lyckas med.
Det är ett hopp som vilar på Gud själv, tillvarons ursprung och mål, varats grund. Den starka Guden som handlar och talar och Guds ord blir verklighet. 

Det starka hoppet kan befria oss från mycket av oro och rädsla, det kan göra oss fria från att resignera eller ge upp, det ger handlingskraft och mod att ta itu med kriser och problem.
Det är också hoppet som bär inför klimatkrisen och allt det svåra vi möter.

Det starka hoppet hjälper oss också att hålla det svaga hoppet levande.
Det svaga hoppet handlar om övertygelsen att historien går att förändra.
Vi människor har stora möjligheter att påverka klimatet och att göra något åt fattigdom, sjukdomar och svält på vår jord.
Det kan bli bättre för oss själva och många människor på vår jord.
Jag kallar det ett svagt hopp för att det är mycket mer osäkert än det starka.
Det är möjligt att förändra jorden, men kanske är det för många som inte vill? Det kan bli bättre, men det kan också bli sämre.
Det beror på oss själva, men också andra människor, mest dem som har makt och inflytande. men vi alla kan göra något. Det är ett svagt hopp eftersom det är osäkert, men det är inget tomt hopp som låter oss slå oss till ro. Det är inte Gud som vill att fattigdom och miljöförstöring ska finnas, det är mekanismer som människor ligger bakom och som går att förändra, om vi vill.

Det starka hoppet sjöng Levi Petrus om
"Himmel och jord må brinna, men den som tror skall finna, löftena de stå kvar."
Gud ger aldrig upp om oss och vår jord. 

Det gäller nu att inte vi heller ger upp, och inte nöjer oss med ett falskt hopp.
Vi alla behövs för att den här jorden ska vara ett gott hem för dem som kommer efter oss.

Ljusbäraren i Linköpings domkyrka