Farsoternas påverkan av historien

Vi är långt ifrån de första som har drabbats av sjukdomar eller epidemier i vår tid. Om vi läser vår historia hittar vi fasansfulla beskrivningar av när länder och världsdelar har drabbats av pest och svåra sjukdomar. Kanske minns du berättelser om Digerdöden från Medeltiden, pesten i London vid 1700-talets första årtionde, Spanska sjukan vid 1900-talets början eller AIDS-epidemin från 1980-talet. Olika epidemier har varit förskräckliga följeslagare i mänsklighetens historia. 

En bok som skildrar mycket av detta är "Farsoterna i historien" av William McNeill som kom 1985 på i svensk översättning (på engelska går den att få tag i, titeln är Plagues and People) på svenska är boken utgången men kan hittas på bibliotek, antikvariat eller kanske Bokbörsen. 

Det är en ryslig och spännande läsning om hur sjukdomarna har drabbat och övervunnits av dem som överlevde, om hur nya handelsvägar spred sjukdomar runt jorden och hur sjukdomar som dödat till slut blev barnsjukdomar. 

En förklaring som McNeill lyfter fram till att svåra sjukdomar av olika slag drabbar mänskligheten är att det mycket ofta handlar om en infektion eller ett virus som övergår från djur till människa. Något händer som gör att ett virus som finns bland djuren och ofta inte dödar dem förändras. Kanske som en mutation eller bara genom att det kommer in i människors kroppar och då förvandlas till sjukdom. I värsta fall blir det till epidemier eller pandemier. Digerdöden till exempel förknippas med råttor eller andra gnagare och loppor och löss som levde på råttorna. 

McNeill visar i sin bok att epidemier och svåra sjukdomar kan ha haft mycket större betydelse för den historiska utvecklingen i mänskligheten än vi kanske har anat. 

På 100-talet och 200-talet efter Kristus härjades Rom av epidemier skriver McNeill. De första kristna församlingarna hade bildats och för de kristna var det viktigt att ge vård åt sjuka till och med i farsoter. En mycket enkel omsorg med vatten och mat räddade många liv.
När alla andra funktioner i samhället misslyckades stärktes kyrkan. De kristnas tro kunde också ge mening och hopp i de mest utsatta tider av död och pest. McNeill skriver: "Kristendomen var således ett system av idéer och känslor som var väl anpassat till en tid genomsyrad av umbäranden, sjukdom och ond bråd död" (s. 108) 

Det stora exemplet, vid sidan av digerdöden, på hur epidemier förändrade historien är det som sker när européerna anländer till Amerika år 1492 och framåt. Européerna bar med sig en rad olika sjukdomar som de redan var immuna emot som till exempel mässlingen. Men bland innevånarna i Amerika fanns ingen immunitet alls mot mässlingen och andra sjukdomar. Resultatet blev katastrofalt. McNeill skriver att befolkningen i Amerika kan ha varit omkring 100 miljoner strax före erövringen. Nu minskade befolkningen radikalt.

Ett exempel är civilisationen i Mexiko som kan beräknas till 25 miljoner människor vid 1400-talets slut. 1568 har befolkningen i centrala Mexiko krympt till 3 miljoner och 1620 var den nere på sitt minimum, omkring 1,6 miljoner. Allt detta huvudsakligen beroende på epidemierna som européerna bar med sig.

Detta menar McNeill var en viktig orsak till att européerna kunde lägga Amerika under sig och ta över naturtillgångar som fanns där. 

Man kan fundera över vad som händer med ett samhälle och en kultur när den drabbas så totalt, allt faller samman, så även traditioner och kunskaper och den religion eller livstolkning som varit den rådande. Särskilt om den inte har något sätt att förhålla sig till en katastrof för hela befolkningen. Urbefolkningen såg sitt eget folk sjukna in och dö medan främlingarna klarade sig. 

Tolkningen blev att Gud står på européernas sida och att aztekernas gudar har vänt ryggen åt sitt folk. Kristna missionärer visade på möjligheten att ansluta sig till kristen tro och många omvände sig. 

Många missionärer försökte arbeta för urbefolkningens rättigheter och för att ge vård åt de sjuka, men samtidigt var de barn av sin tid och lydde kolonisatörernas regler.

Steg för steg har sedan mänskligheten hittat sätt att skydda sig eller lindra olika sjukdomars härjningar men det är en ständig brottning där all vår uppfinningsförmåga behövs.   

Epidemier och farsoter har präglat mänsklighetens historia mer än vi oftast tänker på. 

Så kommer Coronaepidemin troligen också att få konsekvenser som vi knappast anar ännu.

Timglaset i Ramnäs kyrkas predikstol

När Gud är nära som en mor

Förra söndagen bad vi en bön i kyrkan, en bön som ingår i söndagens läsningar och som är en av de två dagens böner för sjätte söndagen i trefaldighet. 

Helige Gud, som möter oss med ömhet 

och är oss lika nära som en mor när hon sköter sitt barn, 

ge också åt oss den helighet som är barmhärtighet för världen. 

För Jesu Kristi skull, Amen.

Visst är den fin!

Vi har kommit ganska långt sedan Gud bara benämndes med manliga bilder och pronomen, även om ordet han och Herre är väldigt vanligt i bibeln och gudstjänsternas formuleringar. 

Vissa reagerar fortfarande när vi använder hon för Gud, men det gör vi med stöd av bibelns bilder och att den heliga Ande är femininum. 

Vissa av prästerna använder också hen för Gud, det ord som vissa ogillar starkt men som visar på någon som inte går att fånga in i manligt-kvinnligt eller när vi vill säga något som innefattar olika kön med ett ord.

Det är ju inte så att hon eller hen får ersätta han i talet om Gud utan de får komplettera varandra. Gud är större än vi kan tänka och föreställa oss, men vi kan hitta fram till aningar om vem Gud är genom att använda många olika bilder som kompletterar varandra. Ord som är komplementära ersätter inte varandra utan de gör bilden av det vi talar om mer komplett genom att lyfta fram olika synvinklar och synsätt. 

Och det behövs när vi talar om Gud och trons värld. Gud är större än vi kan tänka oss och har egenskaper som är av olika slag, både de som vi traditionellt har kallat för kvinnliga och manliga. 

Gud går självklart inte att stoppa in i små fack av traditionella könsroller eller stereotyper. Vi behöver ju komma bort från det tänkandet när det gäller människor också, är inte vi alla människa först?

  

Det är bra att använda många olika ord för Gud. Och just bilden av modern som sköter sitt barn i kärlek och omsorg fångar mycket av Guds väsen i bibeln. Så mycket av värme och trygghet, men också praktisk hjälp och handling.

Några exempel hittar du här:
I psaltaren 22:10 liknas Gud vid en barnmorska: "Du (Gud) hjälpte mig ut ut min moders liv, du lät mig vila trygg vid min moders bröst."

I Luk 13: 34 "Hur ofta har jag inte velat samla dig som hönan samlar sina kycklingar under vingarna" 

Och i Luk 15:8 liknas Gud vid en kvinna som söker efter en borttappat mynt, när hon äntligen hittar det blir hon så glad att hon ställer till med fest - "på samma sätt gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig"    

För att inte tala om alla de ställen där Guds omsorg och kärlek som övergår alla ord beskrivs, 

här ett exempel till från psaltaren 40.

"Du Herre, håller inte tillbaka din barmhärtighet mot mig, 

din godhet och din trohet skall alltid bevara mig".

Bild: Presenningsikon av Mats Hermansson

Om prostitution och våld i coronakrisen tid

Debatten om prostitution har varit igång under sommaren. Några kända personer greps vid en razzia och hamnade i media. Olika synsätt har förts fram och det har varit hårda ord, inte utan anledning vill jag säga.

Vi har också på senare tid hört att motsättningar och våld i hemmen ökar under Corona-epidemin. När människor tvingats stanna i sina hem i karantän kan konflikter öka. Det har talats om våld och barn som lever i otrygghet. Men också om våldtäkter och sexuellt utnyttjande.

Sådant pågår ju tyvärr i vårt samhälle, men nu har det blivit värre.

Hur kan det hända?

Kanske är svaret vid sidan av droger och alkohol att vissa män helt och hållet låter egot och de tillfälliga lustarna styra sina handlingar. 

Egot och lusten blir viktigare än en annan människa och hennes vilja, så kan man strunta i om man gör en annan illa bara man själv får sitt.
Kanske är det just så det blir när egot blir den styrande funktionen i livet?

Vi behöver säga nej till egot, eller som Jesus säger: förneka oss själva. Det här handlar inte om att göra våld på sig själv och strunta i alla sina behov och sin längtan. Det är inte ett livförnekande det handlar om men självkontroll. 
Det handlar om att det finns gränser.
Och gränserna går tydligt vid att skada andra människor

Jesusordet i bibeln (Matt 16:24) är det här: 
"Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig."

En bibelforskare menar att talet om att förneka sig själv handlar om två saker. 

Det ena handlar om egot eller självbevarelsedriften och det andra är tingen eller sakerna, alltså våra egendomar. 

Självbevarelsedriften är en av de allra starkaste drifter vi har inom oss, och vi har förstås mycket nytta av den. Det skyddar oss och värnar om våra liv. Men den har en annan sida, den kan bli så stark att den får oss att fly från själva livet i ett ständigt jagande efter trygghet och säkerhet. Eller att göra destruktiva handlingar mot medmänniskor. 

 Att förneka sig själv kan då vara att våga leva öppet för andra och se till medmänniskans behov före sitt eget ibland. Att våga se till det gemensamma goda före vårt egos bekvämlighet. Att se till vår lidande medmänniska och de många som lider nöd.

Den andra faran är egendomarnas grepp om oss. Vi behöver saker och ting för att leva ett bra liv. 
Men ibland kan egendomarna, prylarna vi har ta över hela vårt liv så vi blockeras från att se varandra och dem som behöver oss.
Vi får fullt upp med att skaffa saker, sköta om dem, skaffa pengar för att skaffa mera och nyare uppgraderade grejor. Till slut kan vi hamna i en av de faror som riskerar att förminska vårt liv så att vi kan förlora det. Sakerna gör oss lyckliga en liten kort stund, men de gör inte livet mer meningsfullt eller gott.
Att förneka sig själv kan vara att nöja sig med det vi har, kanske leva lite enklare. Kanske satsa mer på second hand. Det är ju också vad som behövs i klimatkrisens värld, att vi minskar på konsumtionen och återvinner allt mer.

Att stå emot egots starka drift och sakernas makt över oss är inte så enkelt. 
Vi behöver hjälpas åt och vi behöver Guds hjälp för att klara det. Men det är inte omöjligt.

Men vinsten är väldigt stor. Tänk om ingen av oss skulle behöva vara orolig för att en annan ska göra oss illa, tänk om vi kunde stötta varandra lite mera och samtidigt hitta sätt att leva där jordens resurser inte utarmas som idag.
Tänk om det här är en del av svaret?
Att den som förnekar sitt liv vinner det.

Sommarkurs på gång - om psaltaren som hjälper att sätta ord på det svåra

I år går jag på en sommarkurs och kursen börjar med en del om bibeln och särskilt om det som vi kallar Gamla testamentet. 

Psaltaren i bibeln är en bok som har betytt oerhört mycket, här får du en länk så du kan se själv. 

Eller varför inte slå upp din bibel och bläddra och läs i psaltaren. 

Troligen känner du igen en del ord eller meningar och kanske märker du att vissa av de gamla bönerna kunde vara skrivna idag. De handlar om frågor som är eviga och som människor i alla tider ställer sig. De stora existentiella frågorna som ingen av oss kan komma undan. 

Psaltaren är ofta osminkad och utan censur när det gäller starka känslor av glädje och aggressioner. 

Jag behöver läsa vissa verser med en nypa salt och tänka bildligt. 

Det finns olika slag av död mitt i livet, besvikelser och sorger och separationer, inte bara själva döden som är livets slut. 

Och fienderna som författaren ibland önskar allt ont kan vi se som allt som hotar och förstör, strukturer och sammanhang som är destruktiva, även sjukdomar som pandemin vi är inne i. Inte bara personer som vill oss illa. 

Det är så som psaltaren har kunnat leva så starkt som den fortfarande gör, den är öppen för tolkning och möjlig att sätta in sig själv i. Den kan bli din och min bönbok om vi vill. Läs så kan du kanske som många andra hitta en känsla av igenkänning. Att det här kunde handla om oss själva. Att det är möjligt att känna igen sig.  

Det är ingen slump, beskrivningarna av svårigheter och lidande som finns är öppna och oftast inte särskilt specifika eller konkreta, på det viset beskriver de lägen som vi alla kan känna igen oss i. 

Psaltarens psalmer är bland de mest lästa och kända texterna i bibeln.  

En mycket intressant bok, som ingår i min sommarkurs, är "Det sårbara livet" av Fredrik Lindström. Nej det är inte han som är domare i På spåret och som har skrivit mycket och gjort en del bra TV.
Utan den här mannen är professor i Bibliska Studier (Biblical studies) vid Universitet i Lund.

Lindström tar med läsaren genom några viktiga böcker i det som vi kallar Gamla testamentet och visar på bibelns brottning med det faktum att vi alla är sårbara människor som lever under hot av sjukdom som pandemin eller andra skador.

Det finns ingen enkel förklaring på lidandet eller ondskans problem menar Lindström, men författarna ger uttryck för sina känslor och upplevelser i nödens stund. Istället för förklaringar finns formuleringar av nöden och ropet på hjälp till Gud. Hjälp att sätta ord på det svåra.

Psaltaren visar oss en Gud som är människans försvarare mot allt som vill bryta ner.
Gud ger oss livet och är den som står på vår sida. "Du vävde mig i moderlivet" och "Jag tackar dig för dina under. Förunderligt är allt du gör" sjunger psalmisten i 139e psalmen i psaltaren.

Det är bara när Gud är frånvarande som lidandet och sjukdomen drabbar människorna.

Men Gud ger hjälp och räddning till slut.

 

I psaltarens 121 psalm kan vi läsa:

Jag ser upp emot bergen: Varifrån skall jag få hjälp? 

Hjälpen kommer från Herren, 

som har gjort himmel och jord...

Herren ska bevara dig i livets alla skiften,

nu och för evigt.

Hela boken finns att ladda ner på nätet om du vill läsa den. 

Klicka här så hittar du den