Miljödiplomering i Falun

Förra söndagen reste jag till Falun, det var dags att överlämna diplomen för pastoratets Miljödiplomering steg 2. 

I Svenska kyrkan finns en modell som kan hjälpa pastorat och församlingar att ta itu med sin hållning till klimatkrisen och miljövänligheten på ett systematiskt och genomgripande sätt. Det som alltså kallas Svenska kyrkans miljödiplomering, följ gärna länken så får du reda på mer.
Det kallas ett ledningssystem där på sidan och det hänger samman med att modellen bygger på beslut i styrande organ, uppsättande av mål och visioner inom olika områden, policyer, genomförande och uppföljning. Med hjälp av ett slags checklistor får församlingen gå igenom allt de gör och fundera över hur det kan göras mer klimatsmart. 

Allt ifrån vad som dukas upp på altaret vid en nattvardsgudstjänst till vilka rengöringsmedel som används när kyrkan ska städas. Det handlar mycket om resor och transporter, där finns det ofta en hel del att göra vad gäller utsläppen, fordon och maskiner byts ut på sikt och fossila bränslen byts ut. Det handlar om vilka inköp församlingen gör och vad som konsumeras. 

Men också om uppvärmningen av lokalerna och inte minst hela begravningsverksamheten.
Ett särskilt bekymmer där är hanteringen av soporna som slängs på kyrkogårdarna och kransar som tyvärr är tillverkade så att de inte går att återvinna, det är mycket plast och ståltråd i dem. Kyrkan tar initiativ och kontaktar blomsterhandlarna, men kanske kan vi när vi köper kransar och blomsteruppsättningar säga till dem som tillverkar dem hur vi vill ha det.
Här finns en film om avfallet på kyrkogårdarna.

Vi som har engagerat oss för klimatet i kyrkan tycker att det är självklart att vi behöver göra vad vi kan för att värna vår jord och försöka se till att vi inte skadar den mera än vi redan har gjort. 

Det hänger samman med tron på Gud som skaparen, en god kärleksfull kraft som vill att jorden och vi själva ska finnas till. Att jorden ska kunna vara en plats för mänskligt liv länge än, för barn och barnbarn och nya generationer.

En psykolog och psykoterapeut som heter Billy Larsson skriver i sin bok om klimatet att det är de kommande generationernas rätt som kan göra skillnad. (Klimatkatastrofens psykologi och mänsklighetens framtid - heter hans bok) Hans tes är att vi behöver ändra våra värderingar genom en fokusering på dem som kommer efter oss och deras rätt till goda liv. En intressant bok som jag kan rekommendera förresten!

Den bibliska modellen för hur vi ska leva på jorden är att se oss själva som skapade medskapare. Vi har fått livet och allt vi har som en gåva och vi är helt beroende av att jorden fungerar som den ska, tänk bara på rent vatten och luft att andas eller bin som pollinerar växterna. 

Vi har också ansvar och stora möjligheter att påverka naturen och miljön omkring oss, både på ett destruktivt sätt och ett sätt som värnar om den biologiska mångfalden och klimatet. Vi behöver ändra hur vi lever steg för steg från det sätt som har lett oss hit och slå in på en annan klimatsmartare väg. 

I kyrkan finns begreppet omvändelse. Sällan har det varit så tydligt hur avgörande det är att vi vänder om från det livssätt som förstör naturen, dödar djur och människor till ett livsbejakande mer naturnära sätt att leva. 

Miljödiplomeringen är ett hjälpmedel för församlingar och pastorat som vill ta det här på allvar och därför kunde jag lämna över diplomen med en känsla av hopp och glädje i Falun i söndags. 

Kristine kyrka i Falun från förra årets stiftsfest Härlig är jorden!

Men är det en klimatkris eller inte?

Just nu pågår samtal och debatt inom Svenska kyrkan som handlar om hur kyrkan ska förhålla sig till klimatkrisen. Biskop Tyrberg i Lund menar att det finns andra saker som är minst lika viktiga som klimatet som behöver avgöra hur kyrkan agerar.

Han är inte ensam, nyligen har flera personer jag mött lyft fram andra saker som minst lika viktiga som klimatet för kyrkan att ta i.
Ett exempel är de mer evangelikala som menar att predikande av evangeliet alltid kommer före alla andra frågor, men som tolkar det att endast tala med ord.
Som jag ser det visar kyrkans sätt att vara och bemöta människor minst lika mycket på vad vi tror på som våra ord.
Andra menar att till exempel konfirmandverksamhet är viktigare än klimatet och ordnar flygresor för konfirmanderna. Då kommer flera ungdomar med och får chansen att upptäcka tron.
Det finns flera exempel och andra som ser saken på ett helt annat sätt. 

I en kommentar till ett svar i Kyrkans tidning citeras biskopen så här:
"vi kan inte enbart fokusera på att rädda klimatet, vi måste också kunna arbeta mot polarisering, fattigdom, krig och destruktiva konsekvenser av teknik. Då behövs möten med människor, som inte går att ersätta med zoom."

Möten mellan människor behövs och är en viktig del av vårt arbete som kyrka, där håller jag med biskopen, men kanske finns det en annan fråga som vi inte är överens om.
Nämligen synen på hur läget verkligen är med klimatet. 

Om biskoparna hade rätt när de 2019 talade om att vi befinner oss i ett klimatnödläge så är det en fråga som blir mycket viktigare än mycket annat. 
Om det verkligen rör sig om mänsklighetens överlevnad, om djurarter som utrotas och planetära gränser som överträds (till exempel biologisk mångfald, markanvändning och vattenresurser, användande av kemiska substanser och problemen med kväve och fosforanvändning) och som hotar livet på jorden som vi känner det. 

Då behöver kyrkan och hela samhället göra nya prioriteringar, då handlar det om den enorma omställning som så många talar om. Inte minst FN, EU och Svenska kyrkans egen färdplan för klimatet.

Det är lite som det kända citatet av Tage Danielsson om freden:
“Freden måste komma först. Gör den inte det min vän, kommer inget efter den.” 

Om vi är så illa ute behöver vi ta itu med det, annars finns det inget att ta itu med alls. 

Hur ska vi då veta om vi befinner oss i en katastrofal situation där så mycket som möjligt behöver handla om klimatkrisen?

Frågan är om vi kan lita på experterna och forskarna, FNs klimatpanel IPCC? Kan vi lita på våra egna intryck när vi ser skyfall och översvämningar, extremt väder som rekord både  i kyla och värme? Kan vi lita på en stor vetenskaplig konsensus, eller inte?

Flera av de forskare jag har studerat har sagt att det finns en hög grad av osäkerhet av vad klimatförändringarna kommer att leda till, det kan bli bättre men också mycket sämre, de gör prognoser och testar modeller. De gör kvalificerade och vetenskapligt underbyggda gissningar. 

Kanske kommer vi inte längre än så, det mänskliga vetandet har sina gränser. En fråga kan då vara om vi är villiga att ta risken? 

Två av de väntade effekterna handlar om livsmedelssäkerhet och människors hälsa, båda hotas av förändringarna, vid sidan av utrotning av djurarter och förstörd miljö.

Det finns mycket som är viktigt att göra i samhället och kyrkan, och i det här läget behöver vi göra flera saker samtidigt.
Möten och resor är viktiga när de är välmotiverade och noga planerade, men om vi nu låter klimatkrisen sjunka ner i prioriteringslistan då gör vi varken rätt saker eller gör saker på rätt sätt.

Jag bad en AI-assistent göra en bild av klimatkrisen, så här blev resultatet:

En vänstervriden kyrka?

Det pågår väldigt mycket desinformation om Svenska kyrkan på nätet, särskilt mycket är det i kommentarfält i artiklar om kyrkan. 

Jag tittade lite på twitter och hittar två saker som sägs om Svenska kyrkan som självklart inte stämmer, det ena är att kyrkan är vänstervriden och det andra är att vi har lämnat den kristna tron och blivit muslimer istället eller åtminstone muslimkramare som tycker bättre om islam än kristendomen. 

Jag tänkte bemöta en del av det här på min blogg då och då och börjar nu.

Är kyrkan vänstervriden idag? Frågan är inte självklart lätt att svara på av två anledningar, vad menas med vänster och höger i dagens politik och vilka talar vi om när vi talar om kyrkan.

När liberaler talar om tvång och socialister vill vara med i NATO har begreppen höger och vänster börjat att tappa sin mening. Är det då någon mening att försöka placera in kyrkan där?
Samhällsdebatten har ju också rört sig kraftigt åt höger när de flesta partier lät SD styra agendorna. Om kyrkan står kvar vid de värden som finns i bibeln och i det Jesus visade kommer det att se ut som vänster när hela politikspektrat flyttar sig åt höger. Ju längre man själv står till höger desto mer av verkligheten ser ut att vara vänster. Och tvärtom. 

Faktum är att bibelns värden innehåller både det som traditionells har kallats höger och vänster. 

Är en generös migrationspolitik vänster och stängda gränser höger?  Är fler poliser och friskolor höger och gemensamma lösningar, skattefinansierad vård och kollektivtrafik vänster? Att värna om familjen och ge stöd åt ensamma? Var vill du dra gränserna?
Min poäng är att det är svårt idag att stoppa in saker i facken höger och vänster idag, särskilt en så mångdimensionell rörelse som Svenska kyrkan.   

Det andra handlar om vem vi talar om när vi talar om kyrkan. Om vi tänker på Svenska kyrkan som dess medlemmar, och det är ju rimligt, så talar vi om cirka hälften av Sveriges befolkning.
Är denna hälft vänster eller höger eller mittemellan?  

Den är ju allt detta på en och samma gång.
Påståendet kan alltså besvaras med ja, vänster- och höger- och mittemellan-vriden och alla andra politiska åsikter som finns i denna halva av befolkningen.
Eventuellt kan det vara så att de som har lämnat kyrkan lutar åt något politiskt håll, men det finns inte någon statistik som stödjer det som jag kan hitta.
Ett sätt att besvara frågan är att se på dig själv om du är medlem i kyrkan, är du själv vänstervriden eller inte så är kyrkan så, kyrkan är dess medlemmar. 

Tänker man kanske på kyrkans ledning när man talar om kyrkans vänstervridning?
Kyrkan styrs av förtroendevalda och kyrkoherdar på det lokala planet och av förtroendevalda på stift och nationell nivå. De förtroendevalda väljs i kyrkovalet där alla medlemmar kan rösta.
Det beror på hur vi röstar hur mycket vänster eller höger osv styrningen är i kyrkan. Här finns resultatet i senaste kyrkovalet 2021. Det är alltså något som förändras med valresultatet och inte något statiskt.

Men det är ju biskoparnas uttalanden som ofta är det som gör att kyrkan ses som vänster, ställningstaganden i olika frågor som rör människors utsatthet och välfärd. 

Den bibliska hållningen kan aldrig vara att skilja mellan andligt och världsligt eller politiskt, allt som berör människor i våra församlingar är en angelägenhet för kyrkan. Det är snarare en skyldighet för kyrkans ledare att säga ifrån när staten inte tar sitt ansvar eller behandlar människor ovärdigt.   

2017 kom en bok ut med titeln "68-kyrkan, svensk kristen vänsters möte med marxismen 1965-1989" av Johan Sundeen. Boken hävdar att vänsterrörelsen från 1968 på olika sätt har tagit makten i Svenska kyrkan och andra samfund och påverkat kyrkorna till att ta ställning för befrielserörelser och kommunistiska regimer och mot marknadsekonomi och borgerlig demokrati med mera. 

Det är en vinklad, förenklad och enögd skildring av kyrkan vi ser, och jag blir inte förvånad när jag ser att författaren är aktiv romersk katolik.
Den romerska kyrkan styrs på ett annat sätt och kan präglas av sin ledning på ett annat sätt än Svenska kyrkan med sin demokratiska uppbyggnad. Kanske brister förståelsen för en kyrka som är så annorlunda än den egna? 
Nej att säga att kyrkan är vänstervriden är en förenkling som är så tunn att den blir osann.
Kyrkan är mångdimensionell och mångfaldig på många olika sätt, även vad gäller politiska åsikter.

Det är något annat som förenar, i grund och botten är det en vilja att vara med det enda som behövs, alla olika anledningar är helt ok.
Men det är en gemenskap med ett tydligt centrum som var och kan ha en relation till. 

En kärleksfull Gud som Kristus har visat oss och som alltid finns oss nära.

Torsångs kyrka i Dalarna

Internationella kvinnodagen och kyrkan

Internationella kvinnodagen är en av dessa dagar som inte skulle behövas men som ändå behövs mer än någonsin, kvinnors rättigheter respekteras inte alls på de flesta platser runt vår jord, frågan är om det går åt rätt håll eller kanske tvärtom?

Kyrkans roll för kvinnors rättigheter är mer positiv än de flesta tror, men det är en väldigt blandad historia som möter om vi sätter oss in i vad som har skett.

Låt mig nu ta fram några positiva exempel:
Jesus själv mötte och samtalade med kvinnor på ett sätt som inte var vanligt eller accepterat då, han lyfte fram kvinnor som exempel och använde kvinnliga bilder för Gud. Sammantaget var det ett starkt uppvärderande av kvinnor.
Forskare hävdar att kretsen av lärjungar inte alls var så manlig som det kan verka i vissa bibeltexter och de talar om kvinnliga apostlar.

Bland de första kristna var kvinnor högt värderade och hade ledande roller. Det var rika kvinnor som öppnade sina hem och andra som var med och spred budskapet.
Men sedan kom ett bakslag där männen tog över ledningen, som det var i den omgivande kulturen. Lilian Portefaix har skrivit om detta i sin bok Sisters rejoice.

Trots bakslaget och långa perioder av manlig dominans i ledarskapet så är kyrkans historia i stora delar en kvinnornas historia.
Många, kanske en majoritet av aktiva i våra kyrkor har varit kvinnor, kvinnor har burit församlingsgemenskaper på många sätt, och det finns många exempel på viktiga och betydelsefulla kvinnliga författare och diktare i kyrkornas värld.

Från 1950-talet kunde vi äntligen ha kvinnor som präster i Svenska kyrkan och nu har vi flera kvinnor än män som präster. Verkligen en positiv utveckling men jag hoppas att det ska finnas både kvinnor och män på alla poster i vår kyrka, vi kompletterar varandra som jag ser det.   

I missionens historia finns en lång rad av starka och engagerade kvinnor. Både bland dem som reste ut i världen och dem som samlade in pengar.
Kvinnor var lärare i missionsskolorna, och skötte mycket av sjukvården. De var mycket betydelsefulla aktiva medlevande och i vissa samfund predikanter och missionärer där det fungerade kulturellt. Även när det var svårt att vara ledande på hemmaplan kunde kvinnor finna utrymme att leva ut sin tro i andra delar av världen. 

Birgitta Larsson doktorerade på att se närmare på kvinnors villkor under missionsperioden i Tanzania, hennes bok med titeln "Conversion to Greater Freedom?" är mycket intressant läsning.

Några av slutsatserna i hennes bok ser ut så här:

I den strikt mansdominerade kulturen i Tanzania öppnade missionen möjligheter för de lokala kvinnor nå en högre grad av självständighet.
Några exempel är de här:
De katolska missionsstationerna blev en tillflykt för kvinnor som råkat illa ut. De som hade förkastats av sina män eller som inte kunde föda barn med mera. 
Det kristna budskapet om mäns och kvinnors lika värde förändrade mycket. Det vanliga månggiftet förändrades till mer monogami vilket höjde kvinnans status. 

En viktig del av missionerna är som alltid utbildning, och där fick även kvinnor del av praktiska och teoretiska kunskaper. Något som öppnade vägen för yrkesval och försörjning.

  

Många kvinnor hittade en god andlighet och vägar till en större frihet genom missionerna. 

Slutsatsen är att aktiva och medvetna kvinnor blev till subjekt i sina liv och i kyrkan.

Och att de använde sig av den sociala och religiösa förändringen i landet för att nå ökad värdighet och frihet.

Lästipset 
Birgitta Larsson; "Conversion to Greater Freedom? Women, Church and Social Change in North-Western Tanzania under Colonial Rule" 1991

Klas Lundström, Kajsa Ahlstrand m.fl Svensk mission - och kyrkorna som växt fram 2021

Konfirmation på gång vid Heliga Trefaldighets kyrka i Arboga

Ärkebiskopsbyte i kristid

Nu har Svenska kyrkan fått sin nya ärkebiskop, Martin Modéus har tagit över staven och börjat sin tjänst. Varje biskop ska ha ett valspråk och en vapensköld, kanske minns du Antje Jackelens "Gud är större"?

Modéus valspråk lydet "Levande tillsammans med Kristus". Som de flesta andra biskopar så har ärkebiskopen valt valspråket från bibeln, nämligen en del av vers 5 i andra kapitlet av Efesierbrevet.(i sitt sammanhang här Efesierbrevet 2:5.)

Citatet är intressant på flera sätt, där har Modéus funnit några centrala saker i vår kyrka.
Att kyrkan är i ständig förändring och rörelse, och att utveckling pågår eller med andra ord är levande. Det är en förutsättning för att vara kyrka, i vår tid och kanske i alla tider.

Samhället förändras hela tiden på olika sätt och kyrkan som en del av detta samhälle kan inte vara statisk. Ett exempel är språkets förändring genom tiden, för att kyrkan ska kunna tala relevant och förståeligt behöver kyrkan dels lära sig och följa med i språkutvecklingen, men också våga tolka budskapet på nytt i nya tider. 

Grunden är Gud som vill människors befrielse, älskar för att vi inte ska gå under. Olika saker binder och förtrycker oss människor i olika tider, kanske lider vi av olika rädslor och olika ångest i olika tidsepoker som teologen Tillich menade. Då behöver vi lyfta fram olika delar av det befriande budskapet i olika tider. 

En av Luthers teser handlar om att kyrkan ständigt måste förnyas för att i varje tid kunna dela evangelium med människor han använde de latinska orden Ecclesia semper reformanda est, (läs Åke Bonniers tankar om det). Betydelsen är att om kyrkan ska vara kyrka så måste den förändras eller reformeras. Bara så är kyrkan levande. 

Det andra ordet är "Tillsammans". Den ständigt reformerade kyrkan kan bara byggas på ett sätt, nämligen tillsammans med varandra och tillsammans med kyrkans centrum Kristus.
Det är i det vardagliga alldeles vanliga livet med alla dess utmaningar som kyrkan och vi kristna ska leva, inte i någon avskild del av världen. Det är inte heller något soloprojekt eller en-persons verk.
Det ligger i sakens natur att det bildas gemenskaper kring tro och kyrka, inte åsiktsgemenskaper men människor som har samma centrum och mål.  

Målet är hoppet och visionen som kallas Guds rike som jag skrivit om tidigare, något som är inom räckhåll och samtidigt väntar vid tidens slut för oss alla.
Det är en livshållningen som låter oss se framåt, vara inriktade på framtiden och våga tro och hoppas att Gud bär oss genom alla svårigheter när vi möter utmaningar tillsammans.

Valspråket är en bra utgångspunkt i tider av kris.
Vi lever i en tid av kris i världen och samhället, och kyrkan som är en del av värld och samhälle delar den krisen.
Samtidigt är Svenska kyrkan i en egen kris med minskande medlemstal och krympande ekonomi. Antingen behöver vi minska antalet fastigheter eller antalet anställda, eller båda. De förtroendevalda står inför svåra beslut ganska snart. 

Kyrkan förändras igen, det är ok så länge vi vet var centrum finns,
då är vi Levande tillsammans med Kristus. 

Jag upptäckte att det är samma ord som Modéus valde när han blev biskop i Linköping.
Då gavs boken "Levande tillsammans med Kristus" ut och den finns att ladda ner och läsa gratis som pdf på nätet, klicka här.

Modéus har skrivit flera böcker, här finns några på Bokbörsen, på Verbum och på Bokus

Så här ser nya ärkebiskopens vapensköld ut:

Svenska kyrkan och demokratin

Förra veckan hade vi en utbildning för förtroendevalda i Svenska kyrkan, det var församlingsråd som skulle utbildas den här kvällen i en av Dalarnas äldsta församlingar.
Det är imponerande att se hur människor engagerar sig och vill vara med och ta ansvar för vår kyrka, likaväl som för kommun, region och stat förstås.

I Svenska kyrkan är det en självklarhet, inskriven i alla styrdokument att kyrkan är och ska vara demokratiskt styrd. Tillsammans med ledningen som är kyrkoherden har de förtroendevalda ett gemensamt ansvar för att kyrkan är kyrka och gör vad den ska.
För att det ska fungera behövs kunnig, idérik och engagerad personal, lämpliga lokaler och ordning i ekonomin så att arbetet blir hållbart i många år framåt.
Men framförallt behövs engagerade människor. 

Församlingsråden har en viktig roll och de finns i alla församlingar som samverkar med andra församlingar i ett pastorat. 
De ska verka för sin lokala kyrkas bästa och gudstjänsterna där, värna om gemenskapen kring kyrkan.
En lokal mötesplats är något som behövs i alla samhällen, kyrkorna och församlingshemmen är mycket lämpliga för det. Församlingsråden får helt ägna sig församlingslivet och behöver inte som kyrkorådet arbeta med personalvård och lokaler och ekonomi osv. 

Så viktiga är församlingsrådet att om de inte finns så kan inte församlingen finnas kvar, då blir det sammanslagningar med andra församlingar. Det sker ganska långsamt så församlingen får chansen att värva några personer till rådet. 

I en värld där demokratin är på tillbakagång känns det bra att vår kyrka får vara ett exempel på respekten för alla människors lika värde - vilket blir tydligt i att alla medlemmar över 16 år får rösta i kyrkovalet.
Alla som vill får också vara medlemmar utan krav på prestation, status eller tro. Olikhet är positivt bejakat och inte ett hinder.

I kyrkan finns det sådant vi inte kan rösta om, med kyrkoordningens ord är det "kyrkans tro, bekännelse och lära".
Visserligen behöver vår tro tolkas i varje ny tid, trosbekännelser kan göras med olika ord i nya tider, men grunden är given.

För att vara kristen kyrka ska vi sträva efter att präglas av budskapet om kärlek och medmänsklighet: det som Kristus själv kom med.

Kyrkan är och ska vara demokratisk, läs mera om det här på min blogg.
Och om den svåra balansgången att vara en folkkyrka.  

Eller här på Svenska kyrkans sida om kyrkovalet, 
Fakta om kyrkan klicka här

Sankt Nicolai kyrka i Arboga i kvällsljuset

Tack Antje Jackelén!

Idag lägger ärkebiskop Antje Jackelén ned sin stav och går i pension.
Hon kommer att bli saknad. Hon har gjort en enorm insats för kyrkan på många olika sätt. Hon har funnits med i samtal och debatt och på sitt genomtänkta sätt har hon lyft fram en sund kristen tro och hållning.

Jag var med när hon började sin ärkebiskopstid då Anders Wejryd slutade och skrev några rader om det. Sedan har jag mött Antje Jackélen på olika platser, Bland annat vid Almedalsveckorna på Gotland, 

 Det är få som har blivit så drabbade av näthat och osanna påhopp som hon. Kanske hänger det samman med sociala mediers starka ökning i det offentliga rummet. Där och särskilt på twitter vräker människor ur sig åsikter och osanningar utan gräns, som om sociala medierna var en plats där inga spelregler alls finns om hur vi borde bete oss mot varandra. Och att det inte blir några konsekvenser vad man än kastar ur sig.

Bilden av Antje Jackelén som sprids är lika missvisande som sammanhållen. Det är desinformation som inte har något att göra med sanningen när det sägs att hon har lämnat den kristna tron, när det sägs att hon hatar Israel och älskar muslimerna, och det här är bara början på tramset som sprids. 

En kritik som hörs, inte minst i media nu vid Jackeléns avsked är at hon har ägnat sig för lite åt kyrkans inre ledning och utveckling av teologi, jag är tveksam till den kritiken framför allt för att inte en person kan göra allt och att det finns många andra som ägnar sig åt just detta. 

Idag är jag glad över att Anje Jackelén varit vår ärkebiskop och för allt hon har gjort och stått upp för i en mycket svår tid.

Tack!   

Antje Jackelén vid Världens fest i Västterås

Om ordet Vandel och om att leva tillsammans

Vad betyder ordet Vandel egentligen? Har du funderat över det?
Det gjorde jag när det dök upp i den nya regeringens Tidöavtal. 

Svensk ordbok (utgiven av Svenska akademin) har en mycket kort definition: "sätt att leva sitt liv ur moralisk syn­vinkel". (Om du riktigt vill fördjupa dig i ordet och dess historia så kolla den här sidan i Svenska Akademins Ordbok.) Eller om du vill höra vad nya statsministern säger om vandel så klicka här. 

Avgående ärkebiskopen reagerade med att lyfta fram den bibliska tanken om att det viktigare är att se på sin egen vandel mer än andras, för att kunna förbättra sitt sätt att leva, du hittar hennes ord på Twitter här. 

Nu är det ju inte ett allmänt tal om vandel från Tidöavtalet utan det handlar om att människor ska utvisas ur Sverige på grund av bristande vandel. Någon, kanske en domstol eller polis ska bedöma personers sätt att leva sitt liv och utifrån det ta ställning om de får stanna i vårt land eller inte.
Har någon hört talas om moraldomstolar eller moralpoliser nyligen? 
Vill vi ha dem i vårt land?
Nej tack säger jag.

Några av de anledningar som ska leda till utvisning i Tidöavtalets text är "association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer osv".
De som arbetar med prostituerade har reagerat starkt, de som redan är offer ska alltså hotas ännu mer, det är en katastrof för redan utsatta kvinnor. Likaså de som arbetar med missbruksvård. Missbruk ses av många idag som sjukdomar som kan behandlas och inte moraliskt klandervärt beteende, dvs dålig vandel.  
Nu ska det hela utredas och vi får hoppas att det stöter på patrull. 

Söndagens tema i kyrkan är "Att leva tillsammans" och det handlar på sätt och vis också om vandel, men inte att någon av oss ska se på andra och bedöma deras vandel, inte att vi ska döma varandra och bedöma hur andra är. Utan mer åt det hållet som ärkebiskop Antje var inne på. 

För att kunna leva ett bra och ömsesidigt liv tillsammans med andra behöver vi ha en öppenhet och respekt, det behövs alltid en formbarhet eller följsamhet med varandra. När två eller flera lever tillsammans riskerar det att bli en relation där någon blir överkörd och en annan dominerar, det blir inte ett liv tillsammans på riktigt utan parallella liv.
Lyhördhet och inlevelseförmåga från alla parter behövs om det ska bli ett liv där alla har möjlighet att vara sig själva och följa sin egen känsla och sitt förnuft. 

Den gyllene regeln i bibeln pekar ut ett sätt att leva "Allt vad ni vill att andra ska göra för er, det ska ni göra för dem". Om vi tar ett ögonblick och tänker: hur skulle jag vilja bli behandlad om jag var hon eller han just nu? När det är ömsesidigt är det en oöverträffad hållning för att leva tillsammans.

Men de bibliska författarna tar det ett steg till. I en av söndagens texter från Hebreerbrevet står det så här: "Kom ihåg att visa gästfrihet...
och tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem.
Tänk på dem som blir misshandlade, som om det gällde er egen kropp." (från Hebr kap 13) 

En ännu större inlevelseförmåga alltså, att försöka leva sig in i de människors situation som har det allra svårast just nu.
Ungdomar som skjuts ihjäl i vårt eget land och deras anhöriga. Människor som flyr för livet i Ukraina eller som gömmer sig i skyddsrum för ryska drönarattacker. Kvinnorna som kämpar för sina rättigheter i Iran och på många andra platser. De som hungrar i torkan på Afrikas horn, de som drabbas av översvämningarna i Pakistan. Och de många som drabbas av klimatkrisens effekter.

Går det att för ett ögonblick känna sig in i hur andra människor har det? Jag tror att det går och att vi alla har en öppenhet och känslighet från början som gör att vi reagerar och vill göra vad vi kan.

När att leva tillsammans handlar om oss alla som finns på den här planeten då vet vi att det finns mycket som behöver göras, att vi alla kan göra något för någon enda människa, nära eller långt borta.
Vi behöver hitta vårt eget sätt att ha en bra vandel.
En vandel som handlar om generositet, att dela med sig, att be för dem som är drabbade, att engagera sig och göra val som färgas av vad vi själva vet är gott och rätt.
Att leva sitt liv och ha med en moralisk synvinkel.

Länktips: 

ACTs sida om katastrofhjälp

En sida från Svenska kyrkan om Diakoni

Frågor och svar om att handla Fairtrade

En psykolog tipsar om att behandla varandra snällt i oroliga tider

Kyrkoårets texter med korta kommentarer 

Svenska kyrkans sida om kyrkoåret

Olika präster skrivet tankar inför helgen varje vecka

Plantering pågår i barngruppen i Svenska kyrkan i Våmhus

Om kyrkovalet i Svenska kyrkan

Så var kyrkovalet klart, rösterna inlämnade och räknade, nu ska de kontrollräknas igen.
Det ska också göras bedömningar om vissa röster är giltiga eller ej.
Det är mest de valsedlar som är skrivna för hand som det handlar om. 

Men varför har vi kyrkoval undrar vissa och många menar att det kostar alldeles för mycket, kanske behöver vi hitta helt andra sätt att sköta demokratin i kyrkan, kanske digitalt?  

Mycket enkelt uttryckt har vi val i kyrkan för att bestämma vilka personer som ska styra och leda Svenska kyrkan på olika nivåer.
I en liten förening kan vi samlas i ett rum och bestämma tillsammans vilka som ska ingå i styrelsen eller ha olika uppdrag, men kyrkan är inte liten, det handlar om tusentals medlemmar på de flesta orter och miljoner medlemmar i hela landet. 

Kanske någon tycker att det är bättre att låta biskopen eller prästerna styra kyrkan? Och så är det ju på vissa håll, men i vår kyrka ska det vara demokrati av många skäl, teologiska och på grund av vår syn på människovärdet.
Luthers tankar om Det allmänna prästadömet handlar om att var och en av oss på bibelns grund kan förstå och tolka tillvaron och tillsammans bedöma vad som är viktigt i livet.
Och självklart ska därför var och en vara med och utforma hur vi vill vara kyrka i just vår tid och på vår plats.

Så vi gör som man brukar i det här landet, låter grupper som vill ta ansvar eller vara med och bestämma sätta upp listor på namn, de trycker valsedlar som alla medlemmarna får välja bland.

I kyrkan kallas grupperna som sätter upp namnen på listorna nomineringsgrupper. Grupper som nominerar personer att ingå i styrningen av församlingar och pastorat. Men också styrandet i stiftet och på nationell nivå. 

Vissa tycker att det ska vara mera begränsat vilka typer av grupper som ska få nominera personer i kyrkan. De grupper jag talar om är de politiska partierna. Det är lite svårt att göra den begränsningen eftersom att engagera sig i ett politiskt parti är ett vanligt sätt att välja att vara med för att få inflytande och ta ansvar.
Partierna har ett stort försprång eftersom de har uppbyggda organisationer för att driva ett val medan vissa andra grupper inte alls har den organisationen. 

Man kan å andra sidan tycka att demokratin minskar om vissa grupper inte får vara med och nominera personer. Regler finns det redan om hur nomineringsgrupper kan bildas och när ansökningar ska vara inne osv. Är du intresserad så följ den här länken.

Demokrati har alltid gränser, och så är det också i kyrkan.
Det är inte allt och varje liten detalj i en församling som ett kyrkoråd får bestämma om.
I kyrkan finns en dubbel eller gemensam ansvarslinje för styrningen och ledningen.

Kyrkoherden är chef i församlingen och i och med att hon eller han är en prästvigd person så ska hon eller han stå upp för "kyrkans tro, bekännelse och lära" i alla lägen, allt det som inte går att rösta om eller förändra utan att kyrkan slutar att vara kyrka.

Kyrkorådet och fullmäktige beslutar om ramar och riktning men inte om detaljer, de styr genom att besluta om Församlingsinstruktionen och budgeten, men inte genom att beordra enskilda pedagoger eller musiker hur de ska arbeta i detalj.
Kyrkoherden är arbetsledaren som tillsammans med medarbetare utformar arbetet. Tillsammans leder och styr kyrkoherden och de förtroendevalda församlingen. 

Vi använder olika ord för att det ska bli tydligare: de förtroendevalda styr genom de långsiktiga besluten men kyrkoherden leder arbetet i vardag och söndag. 

En sak som gör det hela komplicerat är att kyrkoherden är en av ledamöterna i kyrkorådet också. Alltså också en av gruppen som ska styra. Men detta är ingen slump utan en uttänkt konstruktion som visar att det just är ett gemensamt uppdrag och inte två olika.
Styrning och ledning ska både hållas isär och och kombineras, då kan kyrkan fungera så bra som möjligt.

Hur det gick i valet?
Här finns de preliminära siffrorna.