Fettisdagen har blivit en stor dag i Sverige, idag firar vi alla (nästan) genom att äta vår semla eller fettisdagsbulle.
I kyrkans värld är det dagen före fastetiden börjar, i morgon på askonsdagen inleds den längsta fastetiden under kyrkans år.
Nämligen den långa förberedelsetiden för kyrkans största helg, påsken.
Vi behöver ibland ta oss tid till att tänka och reflektera, till till att fokusera och koncentrera sig på några få viktiga saker, då kan det vara nödvändigt att välja bort vissa saker som gör oss splittrade eller drar oss åt många olika håll samtidigt.
Att fasta är att avstå från något av en anledning, för att kunna be och meditera över sin relation med Gud till exempel eller se hur relationerna ser ut med dem vi står nära, kanske ägna mera tid åt varandra.
Eller att ha tid eller resurser för att dela med sig till någon som behöver oss. Fasta används kanske oftast för att förbättra sin hälsa, gå ner i vikt eller så, men det behöver inte utesluta varandra.
I bondesamhället handlade det om att äta ordentligt först för att kunna leva snålare och med mindre mat under en tid framåt. Där kommer gräddbullarna in som en slags uppladdning.
Det har blivit vanligt att vissa kristna tar upp det här med fasta på olika sätt i vår tid. Vissa drar ner på sociala medier eller mobilanvändande, andra minskar på godis eller socker, några ägnar mer tid åt sin tro och det som är viktigast av allt i livet, relationen till Gud själv och människorna omkring en.
Eller kanske åt att skriva, måla eller något annat konstnärligt. Det handlar om att skapa utrymme åt någon vi själva vill göra men så sällan tar oss tid till.
Jag ska göra ett försök att skriva några rader lite oftare.
Vad skulle du använda lite extra tid till om du hade den? Om du kunde göra dig fri?
Jag tar en semla och funderar vidare, men efter i morgon blir det mindre av det slaget.
 |
| Bild från Virsbo kyrka på fastlagssöndagen 3 mars 2019 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar