Klimatkris och ekoteologi

Se på himlens fåglar... se på ängens liljor.. - det är inte ord från naturskyddsföreningen utan från Jesus i Matteusevangeliet kap 6. Och han håller fram fåglar och blommor som exempel för att leva ett gott liv. Det här är en text bland många som visar upp hur viktig skapelsen och miljön är för oss människor på många olika sätt. 

Per Larsson skrev boken Skapelsens frälsning, ekoteologi i miljö- och klimathotens tid redan 2010, men fortfarande är boken en bra grund för den som vill sätta sig in i bibelns budskap och kyrkornas arbete i klimatkrisen. 

Det första som slår mig vid läsningen är hur naturligt och självklart budskapet i bibeln är om att vårda och skydda skapelsen/ naturen är när vi läser med de glasögonen på.   
Från bibelns första bok till den sista finns en syn på naturen som helig och god som skapad av Gud själv. Och då inkluderas även människan och djuren och allt på vår jord. "Skapelsen, skriver Larsson, i sig uttrycker den intima relationen mellan två levande subjekt - en älskande, engagerad Gud och själva naturen, där människan ingår som en särskild och distinkt del." 

En av hemligheterna med en sund ekoteologi är att tänka i helheter och stora processer istället för uppdelningar och fragmentisering.
Hela Treenigheten kopplas till skaparverket, och på det sättet hålls teologin samman, "Gud Fadern skapar genom Gud Sonen i Gud, den heliga Andes kraft" skriver Larsson.
I kyrkor som har betonat Jesus eller Anden så mycket att de tappat bort tron på Skaparen finns risken att miljöengagemanget också förloras. 

Så långt har det gått i vissa evangelikala kretsar att det finns tankegångar om att jorden ändå ska gå under så att det inte är någon idé att göra något åt det. Ibland så långt att de kan hävda att det är bättre att påskynda slutet så att Jesus kommer tillbaka och den nya tiden kommer så fort som möjligt. 

Larsson skriver i inledningen om två grundläggande hållningar från bibeln som är en modell för engagemanget:
"Lovsången till Skapelsens Gud och skapelsens under, hisnande skönhet och variationsrikedom" Och
"Det stora ansvar som anförtrotts människan i hennes kallelse att vara en ödmjuk, lyhörd och trogen del av denna märkliga skapelse" 

Glädjen och njutningen av skönheten och allt det goda i naturen tillsammans med vårt särskilda ansvar som människor alltså. Vi som är medvetna varelser med stora förmågor att tänka och handla, vi har ansvaret att skydda och värna den skapelse som vi själva är en del av.

Larsson visar på en sund teologi och goda förhållningssätt i den den kanske svåraste krisen vi står inför som mänsklighet, klimatkrisen och hoten mot jorden. Han lyfter fram "feltänk" som gör att vi inte tar vårt ansvar och en hållning som kan göra skillnad. 

Vägen framåt handlar om samarbete med alla människor och organisationer som vill, inklusive alla religioner. Det handlar också om en ny livshållning av tacksamhet, ödmjukhet, enkelhet och förnöjsamhet i livsföringen, rättvisa, fred, kärlek, hopp och tro. 

Att leva enklare kanske inte löser det stora klimathotet, men det är ett bidrag till att hitta nya vägar framåt tillsammans med andra handlingar i relation till politik och företag.

Vi behöver inspiration och handlingskraft att ta itu med klimatkrisen så fort som möjligt, här finns en hel del av det. 

Här på bokbörsen kan du hitta ett ex av boken

En recension av boken av Magnus P Wåhlin

En av himlens fåglar, bild från Gotland

Om konsten att skilja mellan bra och dålig religion och hitta den som befriar

Kan du skilja mellan bra och dålig religion?

I vår kultur finns det fördomsfulla synsätt som gör att all religion bedöms som samma sak, och ofta på ett negativt sätt. 

Det är lika enögt som att dra alla politiska partier och grupperingar över en kam. Att slå ihop dem med alla politiska ideologier från brunsvartaste nazism och fascism till de mest våldsivrande röda revolutionära kommunisterna. Och mena att allt detta är det samma. 

Eller varför inte från idrottens värld låta allt från motionärens joggingrunda och korpfotboll till elitidrotten och olympiaderna, tillsammans med de värsta avarter av dopingskandaler och våldsamma wrestlingkamper vara en och samma sak. 

Kanske tänka att alla droger och mediciner var samma sak? Från kaffe och alvedon till dödande GHB och fentanyl, tillsammans med alkohol, narkotika och psykofarmaka, vacciner och gifter i en enda röra... Är allt detta detsamma? 

Nej vi behöver tänka mer klart än så, även när det gäller religion.  

Biskop Mikael Mogren skriver också om bra och dålig religion i sin senaste artikel, den när han presenterar den nyutkommna "Barnens bästa bibel."  (Här finns en länk den artikeln Mogrens artikel om Barnens bästa bibel,) Läs gärna!

I slutet av artikeln ger han sin bild av skillnaden mellan bra och dålig religion, och hur viktigt det är att öva upp förmågan att skilja mellan de två:

"För de människor som jag växte upp med var det självklart att de kunde skilja på bra och dålig religion. 

Att sätta ljus i en utomhusgran i advent, det var bra religion. Likaså dop, konfirmation, julgudstjänster, kyrkliga begravningar, lussekatter och adventskalendern räknades till bra religion. 
Däremot förtryck i Guds namn, terror, ojämlikhet, religiös elitism, tvång och hot, det var dålig religion. 

Den religion som de där hemma försvarade var en positiv kraft som gav trygghet och hemvist. De människor jag talar om skulle ha avskytt Knutby. Med rätta såg de sin egen religiösa hemvist som ett skydd mot fanatiker och extremism."

Kanske kan skillnaden mellan den goda och den dåliga religionen sammanfattas på ett mycket enkelt sätt. Den goda religionen ger kraft och mod. Kristus kom för att ge glädje, befrielse och frihet.
Han kom för att ge liv och hopp. 

Den dåliga religionen, vad den än kallas, ger helt andra effekter. Tvång, förtryck och terror och dessutom föraktfull hållning till andra människor. Båda våld och livsförnekande hållning. 

Jag tänker att där beror på att religion är ungefär som kärlek.
Det rör hela oss själva och våra liv.
Tron är inte någon liten aning som man kan ignorera och som inte spelar så stor roll. Den är livsavgörande och påverkar hela människan, tankar, känslor, ens tolkning av vad som händer i livet, vad som är viktigt och oviktigt, vad som är gott och ont, rätt och fel osv.

Därför är det avgörande vad som är innehållet i en människas tro. Vad en människa tror på kommer att färga allt i den människans liv.
Det här rör oss alla, även de som inte menar sig ha en religion tror ju alltid på något som det mest värdefulla i livet. Alla har något som angår henne mer än allt annat. Och det är avgörande vad detta är som får vara centralt i livet.
 
Vad tror en hatisk människa på som fördömer andra, spottar och fräser åt den som inte ser på tillvaron som hon själv? Är det kanske en hatisk dömande gud istället för en älskande förlåtande Gud?

Religion är något så kraftfullt, det kan ta fram det allra bästa inom oss eller det allra värsta.
Den kan göra oss fria och handlingskraftiga eller låsa in oss i krav och förbud.

Se till att det du tror på är Gud själv, kärleken som kommer till oss som ett litet barn, som gör oss fria och ger oss hopp. 

Tro inte på avgudar eller falska livstolkningar som begränsar ditt liv eller gör dig elak och föraktfull mot andra. 

Välj livet och en sund teologi!

Kraft och mod i en pandemidrabbad värld

Kraft och mod, kanske är det de två egenskaper vi behöver mest i vår pandemidrabbade värld just nu. 

Kraft att orka och att stå ut.
Ha ork att inte ge upp. Att orka fortsätta hålla fast vid de goda råden trots att de är så tråkiga och innebär isolering och avstånd till varandra. Kraft att tillsammans med varandra, men på avstånd, hjälpas åt att hålla ner smittspridningen så mycket vi kan.
Kraft att tänka sig för och vara klok så att smittan inte sprids. Kraft att orka fortsätta en tid till.

Mod att stå upp för våra medmänniskor som behöver vår hjälp, mod att säga ifrån när andra kommer för nära eller tar till våld och hot i sin frustration. Mod att stå upp för oss själva när vi hotas eller förlöjligas för att vi tar pandemin på allvar. Mod som gör att vi vågar hålla ut och hitta nya sätt att fira det vi vill och leva som vi vill.

Var kan vi hitta källan eller grunden för kraft och mod? Var finns möjligheter att hitta en sådan livshållning? 

Kraft och Mod är titeln på biskop Mikael Mogrens senaste bok. 
Där pekar han på tre saker som en grundförutsättning för ett gott samhälle och för att hitta vägar till den kraft och det mod vi behöver.
De tre är freden, friheten och förankringen.

Fred är på något sätt en självklarhet för oss svenskar, vårt land har inte varit i krig på över 100 år, men många som lever med oss här i landet har inte haft en sådan tur.
Vi kan ana något av krigets känsla när vi ser närmare på det våldsamma näthatet som drabbar många av oss som vågar stå för sina åsikter. Är det en krigskultur som råder på Twitter och andra plattformar?

Mogren skriver "Nätet i dess värsta form är ett hot mot freden, eftersom vi förlorar tilliten. Det som bubblar fram ur nätets kloaker framställer en tillvaro där vi inte kan lita på varandra. Här beskrivs ett samhälle där konspirationerna styr och politiskt engagemang är meningslöst." s 11

Mängder av desinformation och felaktiga påståenden flödar fram utan filter eller eftertanke på nätet och mycket av det är aggressivt och hotfullt.
Vi behöver fredens kultur och tillit till varandra för att inte tappa modet. Du och jag behövs för att vara med och skapa fred var än vi är.   

Frihet att få leva sitt liv efter sin egen vilja är något som frigör kraft, medan tvång och härskartekniker gör människor passiva. Vi behöver ha mycket av kunskaper och en bejakande miljö för att kunna stå upp för det vi tror på.
Bildning hjälper oss att genomskåda rasism och främlingsfientlighet men också att komma ifrån låsningen i könsroller och andra fördomar.  

Förankringen som Biskop Mogren skriver om är den djupaste källan till kraft och mod.
Vi behöver ha en förankring i det lokala, vårt land och bygd och kyrkan med sina högtider och årets fester. Kyrkan som samtidigt är lokal och global öppnar livet.
"Förankring är att ha hemvist i språk, platser, berättelser och inte minst religiös tradition." s 17 

Förankring är inte en gränsdragning eller identitet som ställs mot andra slags identiteter. Det är istället en inbjudan att vara med och dra nytta av vad de människor som gått före oss har gjort och upptäckt.
Att hitta en kristen förankring behöver inte vara svårare än att fira våra högtider under årets rytm.  

Den kristna förankringen är kanske det allra viktigaste eftersom kristen tro bär den höga och lika värderingen av alla människor i sig, och buden om kärlek till medmänniskan och gyllene regeln till oss, att behandla andra som du själv skulle vilja bli behandlad.

Mogren vill slå ett slag för det han kallar ett kristet självförtroende. Att vara stolt över vad vi bär med oss i vår kultur. 

Och med en språklig finess vill han komplettera bekräftelsen som både barn och vuxna behöver för att leva gott och utvecklas - med ordet bekraftelse utan prickar över.
Ett barn som växer behöver både utrymme och kunskaper och språk. Verktyg som ger kraft att växa. Och till växten tillhör en förankring i tro och livssyn som ger trygghet och frihet att leva. 

Bekraftelse är Mogrens version av det engelska "empowerment" som har stor betydelse bl.a. i biståndsarbete och arbete för jämställdhet och rättvisa. 
Det är att ge möjligheter och mandat, utrymme och metoder till människor att själva göra sig fria och hitta vägar till ett bättre liv. Inte ta över eller styra över någon utan ge henne själv friheten att leva sitt liv. Och det är något ömsesidigt, det kan bara ske i dialog, respekt och gemenskap.
 
Det är att få kraft som gör det möjligt att växa som medmänniska och växa som kristen i den goda tron som gör oss fria.

Kraft och mod alltså.

En viktig del i boken handlar också om skillnaden mellan bra och dålig religion.
Det återkommer jag till.

Här hittar du boken Kraft och Mod av Mikael Mogren, den finns även som pdf-fil att ladda ner längst ned på sidan. 

Radio Västmanlands inslag om boken

Kyrkans tidning om Mogrens bok

På Bokbörsen kan du också hitta boken