Allhelgonatid, vad vågar vi hoppas på? Himlen - ett underskattat resmål.

Hur ser det ut egentligen, hoppet om en himmel eller ett evighetsliv som finns i kristen tro? 

Vad händer när vi dör?

Himlen är ett underskattat resmål av Hans-Erik Lindström kom ut för ett par år sedan.
Den erfarne pilgrimsprästen med en rad böcker bakom sig om pilgrimsvandringar och det enkla livet, grundaren av Ny Gemenskap med sin tydliga diakonala profil har nu ett annat resmål i kikaren än pilgrimens vila vid dagens slut efter en mödosam vandring. Eller har han det?

I Allhelgonatid tänder vi ljus på gravarna och präster talar om hopp och liv på många olika sätt vid minnesgudstjänster i kyrkor och på nätet. 

Vi kan också lyssna på musik som ger hopp på olika sätt. Som en Spotifylista om hopp från Svenska kyrkan till exempel.

Men hur ser hoppet ut och vad gör medvetandet om att vi är dödliga med oss? 

Lindström skriver personligt och varmt om egna upplevelser. Pilgrimsvandringar möter tankar och formuleringar ur världslitteraturen. Bibelns ord och erfarenheter från de hemlösas Stockholm möts. Nära döden upplevelser och inre behov och längtan får mötas och resultatet blir en bok värd att återkomma till, läsa långsamt och samtala om med andra.

I en del av boken tar Lindström itu med teodiceproblemet, det dilemma som kanske var och en behöver brottas med någon gång i livet. Lidandets och orättvisans problem. "jag kunde inte acceptera en gudsbild där Gud som har all makt och därmed skulle kunna ingripa mot lidande och orättvisor, av någon outgrundlig anledning inte gör det" skriver Lindström (s 89 i boken). 

Han brottas med sin gudsbild och kommer så småningom fram till insikten att Guds makt är något annat än det vi brukar tänka på när vi talar om makt. "Guds makt över människan var en kärlekens makt"
Allt vad Gud vill är kärlek och därför är Gud aldrig orsak till lidande av något slag. Däremot är Gud med i allt lidande på jorden, hos var och en som lider och inte minst hos dem som har det allra svårast. Gud kan inte låta bli att vara där därför att Gud älskar. (s.91) Guds kärlek leder därför fram till korset. Att Gud älskar så mycket att Gud ger allt, till och med själva livet för oss och hela sin skapelse. 

Och där kommer Lindström in på bokens tema som blir ett slags svar på lidandets problem. 

Han skriver "Gud har ett skyddsnät för alla dem som oförskyllt lider. Om jag inte trodde att Gud tog hand om den lilla judiska flickan som inte orkade tigga längre på andra sidan döden, om jag inte trodde på nåd, rättvisa och kärlek för alla de miljoner barn som dör utan att ha levat - då skulle jag knappt själv orka leva.
Jag tror alltså att Guds kärleks makt på andra sidan döden är oändligt stor. I den kärlekens makt ryms också rättvisan. Det måste därför finnas en gudomlig rättvisa för alla." (s 91-92)

Himlen blir svaret men också motivationen till att göra gott, gå in i andras svårigheter och göra det som är möjligt för att minska lidandet. "Låta barmhärtighetens sinnelag styra ens hjärta och liv."  

Lindström beskriver himlen som det "urhem där Gud själv blir allt i alla" och den plats där vi får möta dem vi älskat och många andra. En plats där de som inte fick leva gott här på jorden "får vistas i ett sammanhang de inte ens fick pröva på här i livet". Nämligen att vara älskade, att möta omsorg och värme och vara där alla vill dem väl. 

Att se in i Guds ansiktes ljus och känna kärleken omsluta oss, känna Guds längtan efter oss och känna igen vår innersta längtan i Gud själv. Hoppet om evighetslivet med Gud.  Ett hopp som grundas i ett flertal bibelord.

Men det är inte ett hopp som en flykt eller världsfrånvändhet.
Det hopp Lindström talar om är "Hoppet om en väntande himmel blir inte en flykt från en tung och svår tillvaro, utan ett uttryck för en djup inneboende längtan, som leder till att man lever än mer närvarande i det liv man ännu har kvar" (s. 43)

Det goda hoppet befriar till engagemang utan att förtvivla, hoppet bär nämligen ett motgift mot uppgivenheten och svartsynen genom att peka mot en bättre framtid.
Nämligen "himlen där alla frågetecken ska rätas ut och barmhärtigheten och rätten gå hand i hand." (s. 98)
Eller som Paulus skriver i Romarbrevet - då ingenting, inte ens död eller liv "skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre." (Rom 8:39)

Lindström skriver med trosvissa ord
"Efter detta livets slut lever jag vidare i nästa, det eviga.
Bakom det synliga och ofullkomliga livet ligger det osynliga och fullkomliga och väntar.
Någon ser mig, känner mig, vill det bästa för mig och älskar mig.
Intighet och ekande tomhet, vemod och sorg över att andra inte kommer att minnas mig når därför inte in i det innersta i min själ. 
Det gör istället vissheten av att vara sedd och efterlängtad - i tid och evighet.
Av Gud." 
(s. 55-56)

 

Boken finns att köpa bl.a. på Arkens bokhandel eller på Bokus eller på Bokbörsen

Lyssna på Hans-Erik Lindström i en morgonbön på Sveriges Radio

Några tankar om dopet

Här i vårt land är de flesta av oss döpta och fortfarande döps väldigt många av alla som föds i Sverige. 

Några döps som barn och andra när de är lite äldre. 

Några är inte döpta ännu, hör gärna av dig om du vill bli döpt.
Till mig eller till församlingen du bor i.

Att vara döpt är en gåva som kan ge mod och till och med glädje till oss, trots att vi lever i tider av kris och sjukdom. Coronapandemin och klimatkrisen och den ekonomiska krisen kan lätt tynga ner oss rejält, så att vi nästan tappar bort livsmodet och hoppet. För mig är dopet något som hjälper mig att behålla hoppet om att det kan bli bättre. Att vi kan förändra läget. 

I dopet säger Gud sitt ja till oss på ett tydligt och klart sätt, och det sker till var och en personligen,
därför är det så viktigt att namnet nämns högt och tydligt när vi blir döpta. Det är just till dig och mig som Gud säger sitt ja till och ger löftet att vara med alla dagar och nätter till tidens slut. Alltid.

Dopet infogar oss i Guds eget sammanhang och Guds familj. Det ger oss ett utrymme där vi är hemma, en plats där vi aldrig är utanför. En tradition och en identitet som aldrig kan tas ifrån oss. 

Vi är Guds vänner. 

Inte alltid känner vi oss hemma i en församling eller kyrka, 

i samhället eller till och med i familjen kan det vara svårt för vissa av oss att känna oss accepterade eller trygga.
Men hos Gud är vi älskade och respekterade och bejakade.

När vi väl är döpta har vi en fast och objektiv sanning att hålla fast vid vad som än händer. 

Hur mycket vi själva kan tveka och tvivla eller känna oss misslyckade så kvarstår det faktum att vi är döpta.
Jag är döpt och Gud säger ja till mig.

Allt kan förändras och jag kan drabbas av sorg eller sjukdom, och vi alla ska en gång dö. 

Så är det, men Guds ja och Guds kärlek och löfte till oss tas aldrig tillbaka eller försvinner. 

Vi är välsignade.

Visst älskar Gud oss alla, även den som inte är döpt, men den som är döpt har fått löftet på ett tydligt och konkret sätt och har något mer att hålla fast vid och lita på.

Håll fast vid Gud och att du är döpt. 

Då vet du också att det inte hänger på oss själva utan på Guds kraft och kärlek.

Och då blir vi fria från känslan av att vi inte är något eller att vi inte duger, 

vi blir fria att handla och agera, att göra det vi kan för att jorden ska bli en lite bättre plats att leva på.

Vi är fria att leva och älska för vi är bejakade och älskade själva.

Det är vad dopet betyder för mig. 

Bland annat.