Miss Li och Jesus

Har du också hört Miss Li sjunga låten "Hälsa Gud? Annars kan du hitta den här på Youtube. Det är en rolig låt med allvarligt budskap. Hon kliver in på krogen och där hittar hon Jesus som sitter och tar en öl helt själv. 

Och hon ber Jesus att hälsa Gud att göra någonting åt världens katastrofala situation. Hon ber Jesus hälsa Gud att göra något så att hon själv kan få framtidstro, lugn, ro och hopp.

Vi känner nog igen känslan, önskan om att det ska hända något som minskar allt lidande och nöd på den här krigsdrabbade och omskakade jorden innan det är för sent. För alla de lidande människornas skull och som hon sjunger för att våra egna arma hjärtan ska få lugn och ro. 

Låten väcker många tankar och reaktioner, till exempel hos poddarna och prästerna i "Ingen hinner fram"- här kan du höra när de bland annat pratar om Miss Li och hennes låt.

En sak de tar upp är väldigt viktig för kyrkan och möjligheten att tro på Gud. 

I den allra första kyrkans tid pågick det mycket grubblande och formulerande för att förstå vad de hade varit med om. Vem Jesus var eller är och hur man skulle förstå allt det som hade skett med hans liv och hans lidande, hans död och framförallt hans uppståndelse från de döda. 

En debatt handlade om relationen mellan Jesus och Gud skaparen/Fadern, det som kallas Kristologi. Och den debatten kallas den Arianska striden.
Efter en hel del debatterande kom kyrkan fram till en huvudlinje i förståelsen på 300-talet efter Kristus, nämligen att Jesus var ett med Gud. Tanken att Jesus var en annan än Gud förkastades.

Anledningarna var flera till att de kom fram till det och det är avgörande för hur vi ser på Gud. 

Denny J Weaver skriver i sin bok "God Without Violence" om den 5årige pojken Zach som kommer hem från söndagsskolan. Han ställer en fråga till sina föräldrar. "Skulle ni kunna döda mig genom att spika upp mig på ett kors?"
Fulla av fasa undrar föräldrarna hur Zach kan tro något sådant. Då förklarar Zach: Söndagsskolläraren berättade att Gud sände sin son Jesus för att dö på korset. Om Gud gjorde så mot sin son kanske föräldrarna kunde göra samma sak mot honom.

Det bibeln visar är inte en våldsam Gud som skickar sin son till döden på korset, utan en fredlig och kärleksfull Gud som själv går in och delar våra lidanden med oss. Jesus är Gud i mänsklig gestalt. 

Miss Li ska inte beskyllas för att hon inte har koll på kristologin. Kanske är det mera en tveksam teologi som har predikats som har gjort att hon så starkt skiljer på Jesus och Gud.

Hon kunde ställa frågorna direkt till honom där på krogen alltså.
Och jag tänker mig att hon skulle få en hel del frågor tillbaka, läget på jorden är vad vi människor har gjort det till och mycket långt ifrån hur Gud vill att det ska vara.

Jesusgestalten från kormålningen i Sura kyrka

Ärkebiskopsbyte i kristid

Nu har Svenska kyrkan fått sin nya ärkebiskop, Martin Modéus har tagit över staven och börjat sin tjänst. Varje biskop ska ha ett valspråk och en vapensköld, kanske minns du Antje Jackelens "Gud är större"?

Modéus valspråk lydet "Levande tillsammans med Kristus". Som de flesta andra biskopar så har ärkebiskopen valt valspråket från bibeln, nämligen en del av vers 5 i andra kapitlet av Efesierbrevet.(i sitt sammanhang här Efesierbrevet 2:5.)

Citatet är intressant på flera sätt, där har Modéus funnit några centrala saker i vår kyrka.
Att kyrkan är i ständig förändring och rörelse, och att utveckling pågår eller med andra ord är levande. Det är en förutsättning för att vara kyrka, i vår tid och kanske i alla tider.

Samhället förändras hela tiden på olika sätt och kyrkan som en del av detta samhälle kan inte vara statisk. Ett exempel är språkets förändring genom tiden, för att kyrkan ska kunna tala relevant och förståeligt behöver kyrkan dels lära sig och följa med i språkutvecklingen, men också våga tolka budskapet på nytt i nya tider. 

Grunden är Gud som vill människors befrielse, älskar för att vi inte ska gå under. Olika saker binder och förtrycker oss människor i olika tider, kanske lider vi av olika rädslor och olika ångest i olika tidsepoker som teologen Tillich menade. Då behöver vi lyfta fram olika delar av det befriande budskapet i olika tider. 

En av Luthers teser handlar om att kyrkan ständigt måste förnyas för att i varje tid kunna dela evangelium med människor han använde de latinska orden Ecclesia semper reformanda est, (läs Åke Bonniers tankar om det). Betydelsen är att om kyrkan ska vara kyrka så måste den förändras eller reformeras. Bara så är kyrkan levande. 

Det andra ordet är "Tillsammans". Den ständigt reformerade kyrkan kan bara byggas på ett sätt, nämligen tillsammans med varandra och tillsammans med kyrkans centrum Kristus.
Det är i det vardagliga alldeles vanliga livet med alla dess utmaningar som kyrkan och vi kristna ska leva, inte i någon avskild del av världen. Det är inte heller något soloprojekt eller en-persons verk.
Det ligger i sakens natur att det bildas gemenskaper kring tro och kyrka, inte åsiktsgemenskaper men människor som har samma centrum och mål.  

Målet är hoppet och visionen som kallas Guds rike som jag skrivit om tidigare, något som är inom räckhåll och samtidigt väntar vid tidens slut för oss alla.
Det är en livshållningen som låter oss se framåt, vara inriktade på framtiden och våga tro och hoppas att Gud bär oss genom alla svårigheter när vi möter utmaningar tillsammans.

Valspråket är en bra utgångspunkt i tider av kris.
Vi lever i en tid av kris i världen och samhället, och kyrkan som är en del av värld och samhälle delar den krisen.
Samtidigt är Svenska kyrkan i en egen kris med minskande medlemstal och krympande ekonomi. Antingen behöver vi minska antalet fastigheter eller antalet anställda, eller båda. De förtroendevalda står inför svåra beslut ganska snart. 

Kyrkan förändras igen, det är ok så länge vi vet var centrum finns,
då är vi Levande tillsammans med Kristus. 

Jag upptäckte att det är samma ord som Modéus valde när han blev biskop i Linköping.
Då gavs boken "Levande tillsammans med Kristus" ut och den finns att ladda ner och läsa gratis som pdf på nätet, klicka här.

Modéus har skrivit flera böcker, här finns några på Bokbörsen, på Verbum och på Bokus

Så här ser nya ärkebiskopens vapensköld ut:

Svenska kyrkan och demokratin

Förra veckan hade vi en utbildning för förtroendevalda i Svenska kyrkan, det var församlingsråd som skulle utbildas den här kvällen i en av Dalarnas äldsta församlingar.
Det är imponerande att se hur människor engagerar sig och vill vara med och ta ansvar för vår kyrka, likaväl som för kommun, region och stat förstås.

I Svenska kyrkan är det en självklarhet, inskriven i alla styrdokument att kyrkan är och ska vara demokratiskt styrd. Tillsammans med ledningen som är kyrkoherden har de förtroendevalda ett gemensamt ansvar för att kyrkan är kyrka och gör vad den ska.
För att det ska fungera behövs kunnig, idérik och engagerad personal, lämpliga lokaler och ordning i ekonomin så att arbetet blir hållbart i många år framåt.
Men framförallt behövs engagerade människor. 

Församlingsråden har en viktig roll och de finns i alla församlingar som samverkar med andra församlingar i ett pastorat. 
De ska verka för sin lokala kyrkas bästa och gudstjänsterna där, värna om gemenskapen kring kyrkan.
En lokal mötesplats är något som behövs i alla samhällen, kyrkorna och församlingshemmen är mycket lämpliga för det. Församlingsråden får helt ägna sig församlingslivet och behöver inte som kyrkorådet arbeta med personalvård och lokaler och ekonomi osv. 

Så viktiga är församlingsrådet att om de inte finns så kan inte församlingen finnas kvar, då blir det sammanslagningar med andra församlingar. Det sker ganska långsamt så församlingen får chansen att värva några personer till rådet. 

I en värld där demokratin är på tillbakagång känns det bra att vår kyrka får vara ett exempel på respekten för alla människors lika värde - vilket blir tydligt i att alla medlemmar över 16 år får rösta i kyrkovalet.
Alla som vill får också vara medlemmar utan krav på prestation, status eller tro. Olikhet är positivt bejakat och inte ett hinder.

I kyrkan finns det sådant vi inte kan rösta om, med kyrkoordningens ord är det "kyrkans tro, bekännelse och lära".
Visserligen behöver vår tro tolkas i varje ny tid, trosbekännelser kan göras med olika ord i nya tider, men grunden är given.

För att vara kristen kyrka ska vi sträva efter att präglas av budskapet om kärlek och medmänsklighet: det som Kristus själv kom med.

Kyrkan är och ska vara demokratisk, läs mera om det här på min blogg.
Och om den svåra balansgången att vara en folkkyrka.  

Eller här på Svenska kyrkans sida om kyrkovalet, 
Fakta om kyrkan klicka här

Sankt Nicolai kyrka i Arboga i kvällsljuset