Om Guds tystnad och konsten att lyssna

Hon ropar upp mot himlen: Varför tiger du Gud? Varför gör du ingenting? Grip in och hjälp oss!

Guds tystnad talas det om, det finns filmer och böcker som har den rubriken. Vi får höra i kulturen och media att Gud inte syns eller märks, varför gör inte Gud något när krig pågår eller när hungersnöd och barnadödlighet drabbar, när klimatet hotas? Varför tiger Gud?

Det kan kännas så, men faktum är att vår kristna tro tvärtom handlar om att Gud talar på många olika sätt och ständigt visar sig för oss. Det gäller att lära sig att se, eller som ett barn hålla fast vid möjligheten att se mer. För den som har öron att höra med och ögon att se med är det inte så svårt, även om vi lever i en sekulär kultur som i Sverige där vi lätt tappar bort Guds röst.

Gud skaparen syns och märks genom skapelsen, som en konstnär syns i hennes verk och författaren i sin skrift och sitt sätt att skriva.
Först att allt finns till. Varats grund och orsaken till att allt finns till, den första orsaken, det är Gud. "alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga"  står det i Romarbrevet 1:20

I allt skapat finns spåren, och inte bara av en opersonlig kraft utan av en vilja till gott liv. Mångfalden i skapelsen och flera funktioner i skapelsen kan antyda denna vilja, att sår läks och att naturen har en självreparerande funktion (till en viss gräns) till exempel. Det ekologiska samspelet och skönheten i naturen kan också höra dit. 

Det andra är i vårt rättsmedvetande och vårt samvete, lagen som är skriven i våra hjärtan skriver Paulus om, alltså känslan inom oss om rätt och fel. Den kan dövas och påverkas, men finns där, och om vi övar vår lyhördhet kan vi höra den allt mer. 

Den danske filosofen Lögstrup talade om de spontana livsyttringarna som finns hos alla, tillit, respekt, förtroende och kärlek. Känslor och praktisk handling som naturligt och spontant finns mellan människor, vi kan ofta se dem mellan en mor och hennes barn.
Det är egenskaper vi har som är givna av Gud själv. De kan stängas in och förnekas, vi kan lära oss våld och hat, men grunden finns där djupt inom oss. Som en dunkel bild av Gud själv, Gud som är kärleken och som vi alltid kan lita på. 

Bibelns ord är den stora källan till kunskap om Gud och den skildrar människors upplevelser av Guds närvaro. I bibeln kan vi lära oss att se Guds närvaro och höra hur Gud talar till oss också i nuet.
Genom bibeln får vi smaka på närvaron och lyssna in oss i hur Guds röst låter, men allt det behöver tolkas och sättas in i sitt sammanhang. 

Genom berättelserna om Jesus blir det tydligt att Gud är kärleksfull och har en röst som är varm av omsorg och vill oss alla väl. Någon som går med oss alla dagar, inte uppifrån som en makthavare utan längre ned, i ögonhöjd. Rösten talar för alla dem som aldrig kan göra sin röst hörd. Gud talar från botten av tillvaron och från de lidande och utsatta, och den som gör en insats för världens fattiga gör en insats för Gud. 

Gud visar sig och talar också genom oss själva och våra medmänniskor, genom forskningens resultat och medicinens framsteg, genom människors omsorg och vänlighet. Allt gott som görs på alla livets plan är ett förverkligande av hur Gud vill att det ska vara.
Vi är Guds händer och mun när vi talar tro, hopp och kärlek, när vi griper in, eller när vi sköter vårt vanliga jobb som hjälper människor på alla möjliga sätt. Men också när vi påtalar det som bör förändras. När vi kritiserar orättvisor och omänsklighet i kyrka och samhälle.

Det som den lidande människan frågar efter med sitt rop upp mot himlen. Vad är det hon vill ha?
Är det ett direkt ingripande eller handling som bryter mot naturlagarna? Eller är det vår omsorg och vårt stöd hon längtar efter, mer medmänsklighet.

Gud griper inte in särskilt ofta på ett sådant sätt, kanske kan det ske att Gud botar och helar och ger insikter, det kan hända. 

Men det vanliga sättet är att Gud sänder oss till varandra.
Och där kan vi höra vad Gud vill att vi ska göra, ganska tydligt. 

Sjukhussängarna i parken speglar himlen, bild från Open Art i Örebro, sommaren 2022

Tro och vetenskap är vänner med olika sätt att se på tillvaron

Ungdomar berättade för mig att det fortfarande undervisas i skolan om att vetenskap och kristen tro strider mot varandra. Tänk att sådana onyanserade fördomar fortfarande får vara en del av skolans undervisning!
Ok jag kan gå med på att det finns vissa vetenskapsutövare och vissa religiösa personer som har en mycket snäv och fundamentalistisk syn på vad vi vet om tillvaron och där kan de krocka med varann.

Men åtminstone inom kyrkornas värld är det en liten minoritet som till exempel hävdar att kreationism ersätter vetenskapens teser om jordens uppkomst eller utvecklingsläran.
Något som krånglar till det för några är att det finns så många olika tolkningar och synsätt på tro och bibel, men å andra sidan är det på samma sätt inom vetenskapen och universiteten där det finns olika skolor med sina tolkningar inom varje ämnesområde.  

Vetenskap och tro kan i bästa fall vara till nytta för varandra om de har en accepterande generös hållning. Det är ju en komplex relation mellan olika former av kunskaper det här handlar om.

Alla som har fördjupat sig i teologi eller religion håller med om att tro och vetenskap inte behöver strida mot varandra eftersom de inte handlar om samma sak. De svarar på olika frågor om naturen och tillvaron. Däremot har en sund tro och de flesta former av vetenskap mycket utbyte av varandra på flera sätt. 

Vetenskap handlar förenklat om det som kan mätas och vägas, om metoder för att skaffa sig kunskaper om naturen och allt vi ser.
Det är bra och nyttiga kunskaper som med sina resultat hjälper oss alla i vardagen. Till exempel genom att ta fram vaccinen som skyddar mot Covid-19 eller alla tekniska saker vi omger oss med, som den här datorn jag skriver på nu.
Men vetenskapens resultat är inte värdeneutrala, kunskaperna kan användas på olika sätt. De kan leda till hälsa och sjukvård som hjälper många människor, men vetenskapen ger också resultat som kan användas till vapen och teknologi som utplundrar naturen, utrotar djur och ställer till med klimatkris. 

Det är där som tron och etiken kommer in. Den kristna tron ger sätt att bedöma gott och ont, ger etiska modeller och livsåskådning. Tron handlar om existensens grund och de djupa livsfrågorna som vi får leva med men som inte kan besvaras med vetenskapens metoder. Det är värderingsfrågor och livstolkning på ett djupare plan. Vetenskap ger svar genom sina hypoteser om jordens tillkomst och livets utveckling på ett beskrivande plan. Tron tolkar dessa fakta utifrån våra kunskapskällor och säger oss att livet är gott och att det finns en Gud som ger våra liv mening och sänder oss till varandra. 

Frågan om tro och vetande och om kristen tros relation till vetenskap har behandlats och grubblats över väldigt länge och mycket. En rad olika författare bland vetenskapspersoner och teologer och kyrkans tänkare har efter hand hittat sätt att leva tillsammans och hjälpas åt.
Många av de första vetenskapsmännen i vårt land var präster, de studerade naturen och skapade nytt vetande.
Kunskaper om naturen och människan är mycket värdefulla och de strider inte mot tron. Tvärtom så fördjupas tron på en skapare genom att vi lär oss mer om naturen och allt som finns på vår jord.

I kyrkans värld används vetenskapliga metoder och kunskaper varje vecka.
Präster använder bibelvetenskapens metoder, studerar kommentarer och rön kring de bibliska skrifterna. Vi använder psykologins och pedagogikens rön för vårt arbete med människor bland mycket annat. Kanske är kyrkan en av de mest vetenskapspositiva områdena i vårt land.
Vad skönt det skulle vara om det vara ömsesidigt.
Och om skolan i sin undervisning kunde vara lite mer nyanserad och verklighetsanpassad.
Skärpning önskas!

Som en illustration till texten, ett Luthercitat om relationen mellan tro och kunskaper,
tack Sandi Krakowski för bilden. 

Den fallna skapelsen och pandemin

 En av de första frågorna i ärkebiskopens bok (se mitt förra blogginlägg) är
"Är skapelsen god trots pandemin?" För mig är detta en ovanlig och intressant fråga. 

Teologiskt sett är det en grundläggande fråga om skapelsen är god eller ond. Eller mer utvecklat i vilken grad ont eller gott finns i naturen. Resultatet av tankarna får stora följder för hela synen på Gud och skapelsen och vad kyrkan ska göra. 

Min bild av tillvaron utifrån bibeln och teologerna präglas av att vi lever i "den fallna skapelsen". Kortfattat ser den ut så här: 

Gud som är god och kärleksfull skapar universum, är grundkraften bakom att allt finns till. Gud skapar och ser att det är gott, som det står i 1a Moseboken. Och Gud skapar människan till sin avbild, att vara Gud lika och vårda skapelsen, eller bruka och bevara naturen och djuren. Och Gud ser att det är gott.

Men något händer, ett brott eller som det ofta kallas ett syndafall gör att ondskan kommer in i den goda skapelsen. Det beskrivs som ett val som människor gör, och som leder till att allt påverkas, men inte totalt. Tillvaron vi nu lever i har spår av det goda, det sköna och det sanna men att allt är nu bristfälligt och kortvarigt, trasigt och fördärvat.
Vi lever i den fallna skapelsen, med bildspråket från bibeln - vi är avskurna från edens lustgård.
Därför är det inte förvånande att det finns så mycket lidande, sjukdomar och ondska.  

I bibeln beskrivs detta i form av en mytisk berättelse- alltså en förklarande skildring som ligger nära skönlitteraturen, myten säger en sanning som inte ord kan fånga in på detta sätt. Det är inte en naturvetenskaplig redogörelse eller teoribildning men ändå en sanning om tillvaron.
Precis som en del god skönlitteratur och poesi kan vara.

Vissa mer "radikala" kristna rörelser betonar att världen är i "den ondes våld" och att de samhällen vi lever i präglas av ondska och egoism så långt att den enda lösningen är att isolera sig, skapa en liten sektliknande gemenskap, ett alternativ där världen och ondskan ställs utanför.

De större kyrkorna betonar ofta mer av det goda i natur och samhälle, många människors benägenhet att göra gott för andra, skönhet och ändamålsenlighet i naturen.
Men utan att släppa insikten av att världen vi lever i ändå är fallen, inte är som Gud vill att den ska vara.

Jackelén skriver om situationen vi lever i så här: "Livet utanför paradiset, öster om Eden är präglat av kriser och möjligheter." Mord sker visserligen men också utveckling av konst, hantverk och industri, städer och jordbruk. Gott mänskligt liv samtidigt som våld och avskurna relationer.
Och vi människor "är rustade för livet i dubbelhetens rike, för att möta det som är ont och gör ont, för att leva med vår egen och andras dödlighet." (Otålig i hoppet sidan 64)

I den fallna skapelsen har vi fått egenskaper, gåvor från Gud som gör att vi klarar av att leva här.
Våra intellekt som rätt brukade hjälper oss att få fram Vaccin mot dödliga virus och en sjukvård som kan göra mycket för att lindra sjukas situation. 

Vi har fått empati och medkänsla så att vi hjälper varandra i allt det svåra. Vi har fått förmågan att tro och be så att vi inte ger upp och kan bäras av Gud. 

Gud som är med oss och delar allt i den fallna, trasiga och sjukdomsplågade tillvaron som livet på jorden är.
Men samtidigt det vackra och sköna livet som bara en vårdag kan vara när äppelträden blommar.