Dagens bok: Marken, andligheten av Petra Carlsson Redell

Jag tog en bild av en präst som firade nattvarden vid altaret i den stora domkyrkan, hen lyfte nattvardsbrödet och sedan bägaren upp med båda händerna, lyfte blicken upp mot mot kyrktaket och himlen därovan när hon sade de viktiga instiftelseorden från Jesus: "Detta är min kropp... gör detta till minne av mig"

Jag kom att tänka på den bilden vid läsningen av Petra Carlsson Redells senaste bok där hon i ett av kapitlen kommer in på den samiske diktaren Paulus Utsis ord och tro skriver:
"Den gud som traditionellt kristna tror finns i höjden, finns då enligt panteismen i marken, stenarna och träden." och det är "liksom samma Gud men nu i marken istället för i himlen". Men jag anar att Carlsson inte vill predika en panteistisk tro istället för den traditionellt kristna utan hon har ett annat ärende. 

Hon visar i sin bok hur talet om Gud tillsammans med många andra aspekter av den världsbild och livssyn som råder i vårt samhälle är präglat av en kolonial situation, orden och språket för att beskriva tillvaron kommer även i vårt eget land från maktens sätt att tala och tänka. 

Carlsson söker sig till en samisk andlighet med en helt annan hållning till naturen än den rådande i det svenska samhället. Hon vidgar också talet om Gud och andligheten med inspiration från den samiska kulturen, till en naturnära levande andlighet och då upptäcker hon att "Orden saknas. Den del av min andlighet som lever i markerna, som knakar i granskogen, glittrar på västkustens vågor, lyser röd i den skånska slättens vallmofält, den står utan ord" s123

Majoritetskulturen har en hållning till naturen som är kluven, å ena sidan är den något annat än vi själva, vi går ut i naturen och studerar den som objekt och skeenden, naturen blir en kuliss som vi rör oss framför, å andra sidan är naturen något vi kan förfoga över och hantera, utnyttja och använda oss av som vi behagar.
Inte någon som har egen rätt till liv, inte ett sammanhang som vi själva är en del av.
Vi har också lärt oss att använda naturen som metafor och symbol för annat, till exempel våra egna känslor eller sinnestillstånd, även då skapar vi en bild av naturen som inte räknar den som något i sig självt. 

I vår moderna syn på naturen finns mycket av grunden till klimatkrisen och förstörelsen av miljön, utrotningen av djurarter och de förödda jordarna. Men också utnyttjande av människor i andra delar av världen för vår egen bekvämlighets eller njutnings skull. 

I boken Marken, andligheten öppnar Carlsson nya perspektiv som inspirerar till en livsnära, kroppslig andlighet mitt i naturen där vi själva ingår. Det är en spännande och innehållsrik bok som tål att återvändas till och reflektera över mycket mer än så. 

Carlsson talar om "det existentiella, om de immateriella och materiella krafter som varken är mätbara eller definierbara. Om allt det som övergår människans förstånd samtidigt som det finns där lika självklart som luften, kärleken och rädslan."  

Och där finns den andlighet som är större än allt och ändå ger livsmod och mening. Som utmanar läsaren att ompröva sitt sätt att leva i den sköra hotade naturen.

 Och kanske börjar det med att rikta blicken mot marken även när vi firar den mest heliga festen av dem alla. 

Dagens bok: Petra Carlsson Redell; Marken, andligheten, Polaris Stockholm 2024

Hör Petra Carlsson Redell tala om sin bok på youtube

Här hittar du boken på Bokbörsen

Internationella kvinnodagen och kyrkan

Internationella kvinnodagen är en av dessa dagar som inte skulle behövas men som ändå behövs mer än någonsin, kvinnors rättigheter respekteras inte alls på de flesta platser runt vår jord, frågan är om det går åt rätt håll eller kanske tvärtom?

Kyrkans roll för kvinnors rättigheter är mer positiv än de flesta tror, men det är en väldigt blandad historia som möter om vi sätter oss in i vad som har skett.

Låt mig nu ta fram några positiva exempel:
Jesus själv mötte och samtalade med kvinnor på ett sätt som inte var vanligt eller accepterat då, han lyfte fram kvinnor som exempel och använde kvinnliga bilder för Gud. Sammantaget var det ett starkt uppvärderande av kvinnor.
Forskare hävdar att kretsen av lärjungar inte alls var så manlig som det kan verka i vissa bibeltexter och de talar om kvinnliga apostlar.

Bland de första kristna var kvinnor högt värderade och hade ledande roller. Det var rika kvinnor som öppnade sina hem och andra som var med och spred budskapet.
Men sedan kom ett bakslag där männen tog över ledningen, som det var i den omgivande kulturen. Lilian Portefaix har skrivit om detta i sin bok Sisters rejoice.

Trots bakslaget och långa perioder av manlig dominans i ledarskapet så är kyrkans historia i stora delar en kvinnornas historia.
Många, kanske en majoritet av aktiva i våra kyrkor har varit kvinnor, kvinnor har burit församlingsgemenskaper på många sätt, och det finns många exempel på viktiga och betydelsefulla kvinnliga författare och diktare i kyrkornas värld.

Från 1950-talet kunde vi äntligen ha kvinnor som präster i Svenska kyrkan och nu har vi flera kvinnor än män som präster. Verkligen en positiv utveckling men jag hoppas att det ska finnas både kvinnor och män på alla poster i vår kyrka, vi kompletterar varandra som jag ser det.   

I missionens historia finns en lång rad av starka och engagerade kvinnor. Både bland dem som reste ut i världen och dem som samlade in pengar.
Kvinnor var lärare i missionsskolorna, och skötte mycket av sjukvården. De var mycket betydelsefulla aktiva medlevande och i vissa samfund predikanter och missionärer där det fungerade kulturellt. Även när det var svårt att vara ledande på hemmaplan kunde kvinnor finna utrymme att leva ut sin tro i andra delar av världen. 

Birgitta Larsson doktorerade på att se närmare på kvinnors villkor under missionsperioden i Tanzania, hennes bok med titeln "Conversion to Greater Freedom?" är mycket intressant läsning.

Några av slutsatserna i hennes bok ser ut så här:

I den strikt mansdominerade kulturen i Tanzania öppnade missionen möjligheter för de lokala kvinnor nå en högre grad av självständighet.
Några exempel är de här:
De katolska missionsstationerna blev en tillflykt för kvinnor som råkat illa ut. De som hade förkastats av sina män eller som inte kunde föda barn med mera. 
Det kristna budskapet om mäns och kvinnors lika värde förändrade mycket. Det vanliga månggiftet förändrades till mer monogami vilket höjde kvinnans status. 

En viktig del av missionerna är som alltid utbildning, och där fick även kvinnor del av praktiska och teoretiska kunskaper. Något som öppnade vägen för yrkesval och försörjning.

  

Många kvinnor hittade en god andlighet och vägar till en större frihet genom missionerna. 

Slutsatsen är att aktiva och medvetna kvinnor blev till subjekt i sina liv och i kyrkan.

Och att de använde sig av den sociala och religiösa förändringen i landet för att nå ökad värdighet och frihet.

Lästipset 
Birgitta Larsson; "Conversion to Greater Freedom? Women, Church and Social Change in North-Western Tanzania under Colonial Rule" 1991

Klas Lundström, Kajsa Ahlstrand m.fl Svensk mission - och kyrkorna som växt fram 2021

Konfirmation på gång vid Heliga Trefaldighets kyrka i Arboga