Nytt år och nya insikter

God fortsättning!
Det nya året har börjat och kommit en bit in i januari, det är dags att komma igång med bloggen igen. 

Under senaste tiden har jag gått en distanskurs i Missionsvetenskap vid EHS (Enskilda högskolan i Stockholm) Det var en grundläggande kurs och en mycket bra repetition för mig som läste en del missionsvetenskap under min utbildning i Uppsala på 80-talet, ja det ska vara 1980-talet. Då var det den aktuella befrielseteologin från Latinamerika som vi fördjupade oss i tillsammans med en hel del historia om mission och om Latinamerika. 

Vår biskop på den tiden var inte så förtjust, han ville att vi skulle läsa riktig kyrkohistoria och inte "kommunism i nåt u-land". Skönt att tiderna har förändrats sedan dess. Han var själv kyrkohistoriker förresten. 

Det som är spännande med missionsvetenskap är flera olika saker. I kyrkan som i Sverige i övrigt är det lätt att förlora utblicken och tro att vi lever i världens centrum. Att det vi har och gör är självklart och normalt och att världen i övrigt borde ta efter vårt exempel. Att våra dagliga bekymmer är större än de är. Missionsvetenskapen hjälper till att lyfta blicken och se ut över en värld av kyrkor som är annorlunda än vår egen, kyrkor som vi kan lära oss mycket av och som kan ge inspiration. Precis så fungerar mission i dag, det är dialog och ömsesidigt utbyte mellan jämlikar. 

I missionens historia finns helt andra bilder, det är eurocentrism och patriarkal hållning, det är några som kommer med sanningen till dem som inte har den,  en uppdelning i vi och dem, centrum och periferi. Om du har en aning om västerlandets historia känner du igen det, det är en del av vår egen historia av kolonialism. Men om vi lär sig lite mer ser vi att missionens historia är långt mer mångfaldig och komplex än schablonbilderna vill få oss att tro. 

Missionärerna kom till Latinamerika på samma båtar som conquistadorerna och kolonialisterna, de blev en del av makten, men ändå fanns det några som levde med urbefolkningen, några som stod upp mot de europeiska makthavarna som ville utnyttja befolkningen för att ta hem guld och rikedomar till Spanien och Portugal.
Så långt gick det att den orden som levde nära urbefolkningen, Jesuiterna, kördes bort från Latinamerika av den Spanska centralmakten. De förbjöds att verka där eftersom de värnade för mycket om "indianernas" människovärde. 

 Och i Afrika där missionärer samverkade med kolonialmakterna på vissa håll, fanns det några andra som köpte slavar fria och startade skolor och sjukhus vid sidan av kyrkorna. Människor skulle befrias på alla dessa tre sätt, genom hälsan, kunskapen och den befriande tron.

Att läsa missionsvetenskap öppnar upp blicken för andra delar av världen och för en historia som inte är så känd i vårt land. Och det kan hända att vissa av våra bekymmer känns lite mindre och mer överkomliga när vi ser hur andra har det.

Det blir nog mer från den kursen här på bloggen då och då.

Conquistadorer av Wolfgang Sauber - Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6880976

Första advent och freden

Första advent är en stor helg i Svenska kyrkan, inte minst för att det är början på ett nytt kyrkoår.
Det gamla året tar slut och ett nytt börjar, det kan vara en tid för att se tillbaka på det som varit och tänka framåt, göra upp planer eller ompröva något. 

Det har varit ett våldsamt och krigiskt år på jorden, Rysslands attack på Ukraina är det mest närliggande och skrämmande exemplet, vi kan höra om det varje dag på nyheterna.
Ändå det är bara ett exempel på allt det våld som vi människor utsätter varandra för varje dag. Gängvåld och mobbing, utstötthet och övergrepp, rån och överfall. Terrorism och maktkamp...

Ska vi människor aldrig lära oss fredens vägar? Är det omöjligt att hitta bättre sätt att leva tillsammans än hat, hot och våld, över- och underordning?
Tvång och brott, och som ett sätt att försöka skydda oss - flera poliser, starkare militär, mer allianser med större muskler.
För mig är det klart att det är en återvändsgränd som leder till en allt farligare värld med ännu mer rädsla och våld. Det behövs något helt annat.  

På första söndagen i Advent rider Jesus in i Jerusalem på en åsna, han är fredens furste som kommer vapenlös. Vi har hört det förut, han väljer inte den stora stridshästen eller vagnen utan den låga vardagliga fredliga åsnan. Det blir till en dramatisering av hans ord om fred och kärlek mellan människor. 

Se på den här bilden, romantiserad javisst, men den visar principen, han möter människor i ögonhöjd, på samma nivå. Och då visar han en annan väg, ett annat sätt att leva. 

Jesus visar oss vem Gud är, det är en grundläggande tes och sanning i kyrkan. 

Och det innebär att Gud är sådan.
Gud är någon som söker dialog med oss, möter oss där vi själva finns, i ögonhöjd.
Gud kommer på ett fredligt och öppet, kärleksfullt sätt till oss och undrar:
Du? Kan vi inte hitta andra sätt för att leva fredligt här på jorden?
Jag vill ge er glädje och befrielse, syn och frihet och ett nådens år.
Jag vill visa er hur jag vill att det ska vara. 
Ungefär så.
Sedan lever Jesus sitt liv på jorden kärleksfullt, öppet och upprättande. 
Där finns en modell för att kunna leva mer fredligt på den här jorden. 

En modell som är att tända ljus och ge varann värme mitt i kylans och krigets värld. 

Här skriver jag lite mer om Advent, en handling som talar mer än ord.

Iran, på väg mot frihet? Och om religionens roll

 I Iran pågår demonstrationer just nu, kvinnor tar av sina huvuddukar, klipper sitt hår i protest efter att en ung kvinna dödats av den sk moralpolisen, Mahsa Aminis död utlöste protesterna. (se klippet från svt) Många har dödats i protesterna samtidigt som allt yngre flickor ansluter sig till protesterna. 

Kvinnorna visar ett enormt starkt mod, de riskerar sina egna liv för att nå en större frihet, nu är det nog med tvånget. Ropen ekar om att diktatorn ska bort.  

Iran har länge varit starkt dominerat av en shiamuslimsk regim med strikt tolkning av lagar och regler, bland mycket annat om kvinnors klädsel.
Vi som var med kan minnas hur det såg ut på TV när den sk islamiska revolutionen skedde och ayatollorna tog över, kanske var det skådespel när folket jublade på gatorna den gången eller också ville de verkligen bli fria från det tidigare förtrycket under shahen.

Jag kan förstå att vissa nu fördömer all form av religion när de ser hur religioner används till förtryck och våld som de makthavande i Iran nu tar till.

Religioner är otroligt starka krafter när det gäller att motivera människor på gott och ont, tron ger mening och mål, de låter en människa känna att hon är viktig och är del av något större, att vi spelar en viktig roll och står på det godas sida. Ledarna talar om Guds vilja och mening och dem som följer dem är på säkra sidan, då finns det hopp. Religion kan tyvärr missbrukas och kopplas samman med makt.
Vi kan se även i vår egen historia hur religion har motiverat allt från korståg till avskaffande av slaveri. 

Vi människor har en tendens att ge oss hän för eller emot något som griper oss, särskilt i ungdomen. När vi blir äldre har vi svårare att ändra oss, och det betyder ju att vi har starka åsikter eller hållningar som vi håller fast vid. Detta är vår livsåskådning eller livshållning i praktiken.
Det är svårt att ändra sig men det går! Genom hela livet kan vi ompröva våra tankar, vi människor är i grunden dynamiska och föränderliga, ingen av oss är som en staty av sten. Vi har alla en livshållning som baserar sig på tro, vad vi håller för sant och litar på. 

Det viktiga är själva innehållet i religionen eller livshållningen, är det frihet och respekt för andra människor eller är det hävdandet av regler och dogmer utan hänsyn till andra människor? 

Det finns två typer av religion och livshållning, den mer tillåtande och fredliga typen som står emot den auktoritära och låsta dogmatiska där tvång kan finnas. Tanken med tvånget är att hålla fast vid sanningen i allt, den sanning någon har funnit gäller oavsett vad andra tycker och tror. En sanning som får bli viktigare än andras frihet och liv. 

Tro inte på dem, våga tro på frihetens och fredens Gud som gör oss fria att vara dem vi är. Gud som står på samma sida som kvinnorna i Iran. 

Hur kan vi veta att det är så? Enkelt, Jesus visar oss vem Gud är, och det gör han genom att vara tillsammans med de utstötta och föraktade, han protesterar mot övermakten, har går lidandets och dödens väg och övervinner det onda med kärlek.
Tack!

Om sätt att leva i klimatkrisens tid

Det finns ett slags högmod som gör att en människa slutar att lyssna på någon annan än sig själv, en hållning som är något helt annat än en god självkänsla och gott självförtroende. 

Vi ska vara stolta över vem vi själva är, vårt jag och vårt väsen är något gott. 

Vi har fått gåvor och möjligheter, själva livet är givet till oss som en gåva, vi har inte valt det och vi har inte gjort oss förtjänta av att få existensens gåva, att finnas till. 

Högmodets slutna hållning bygger på en illusion, eller till och med en lögn. 

Att vi kan kontrollera allt, att vi skulle kunna klara oss själva helt och hållet, att vi vet allt och har alla svaren som behövs. 

En av de upptäckter som drabbar de flesta när vi ger oss in på så kallade högre studier, när vi studerar vid universitet eller högskolor eller när vi upptäcker mer om jordens alla olika länder och kulturer 

- det är hur lite vi i själva verket vet och känner till.
Hur lite vi kan kontrollera och påverka av allt som sker och drabbar oss och jorden vi lever på. 

Tänk bara på coronapandemin. Några av oss märker knappt att vi har blivit sjuka, andra slås ut, hamnar på intensivvårdsavdelning och vissa av oss blir så sjuka att vi dör. Vaccinet hjälper, minskar dödligheten och låter flera klara sig med lindriga symtom. Vi kan göra något. Vaccinera oss. Men vi kan inte kontrollera vad som händer i stort. 

Vi har blivit påminda om klimatkrisen den här veckan och om hur tiden snabbt krymper för att hinna göra något åt uppvärmningen av vår jord. 

Som enskilda kan vi göra ganska lite men det lilla vi kan göra är betydelsefullt.
De flesta av oss kan göra goda val både i affären där vi handlar och när vi röstar. 

Vi kan också försöka påverka dem som har makten att gå längre än de hade planerat för att rädda liv. Det kommer att behövas radikala åtgärder och att vi alla förändrar mönster i våra liv. En ny livsstil med enkelhet och mindre konsumtion behövs. 

Hur ska vi hantera vissheten om hur lite vi kan påverka och styra?
Kanske ge upp och förtvivla?
Kanske fly bort från verkligheten på alla sätt vi kan? 

Eller våga se verkligheten som den är och söka oss fram till någon som kan hjälpa.
Och därifrån göra allt det vi kan för att minska lidande och stötta varandra i kriser och pandemier. 

På det här sättet gör tron på Gud att vi kan leva med öppna ögon och öppna händer. 

Det finns någon som kan och vill rädda liv och som ger oss löften om nya möjligheter.

När vi vågar lita på Gud kan vi också våga se utan att ge upp och försöka göra det goda vi kan. 

Vi kan göra val när vi handlar i affären som gör skillnad,
till exempel genom att handla Fairtrade-märkta varor

Har Jesus funnits - egentligen

Har Jesus funnits?
Frågan blev aktuell på Twitter nyligen och en del artiklar har redan dykt upp. Bakgrunden var att bakteriologen Agnes Wold svarade på en kommentar utifrån Dick Harrisons bok om Jesus som nyligen kommit ut.
Vad kan vi säga i sakfrågan, har Jesus funnits?

Dick Harrison gör som andra historiker i sin bok, han går till källorna och ser vad som kan sägas utifrån vetenskapliga metoder om Jesus, och han kommer fram till att personen verkligen har funnits. En person med vissa egenskaper, som levt vid en viss tid och att vi vet en hel del om honom.
Harrison lyckas till och med fylla en hel bok.
Om Jesus var något mer än en vanlig människa är en fråga för tron. Men att han har levt på jorden vid vår tideräknings början är mycket sannolikt. 

Harrison är inte oemotsagd, men alla seriösa historiker håller med honom, hör till exempel på det här radioprogrammet ifrån Vetandets värld i P1 som tar upp frågan om den historiske Jesus.

De säger där att det finns ett fåtal källor utanför bibeln, men de källorna är ganska osäkra. Däremot finns det en rad skäl av olika slag som talar för att personen har funnits. Bland annat så är det svårt att förklara hela den kristna kyrkan och dess historia utan en historisk person i början. 

Genom teologins historia har det hela tiden funnits forskare som har försökt hitta just den historiske Jesus. Man talar om olika perioder och ett sökande efter den historiska Jesus, eller på engelska The Quest for the Historical Jesus (länken leder till wikipedias sida om denna Quest)
Enorma ansträngningar har gjorts för att precisera vad man kan veta och vad som är mer osäkert om gestalten Jesus från Nasaret. Frågan om hans existens menar dessa forskare redan är löst.

Dessa forskare hamnade ganska ofta i en Jesus-bild som stämde med deras egen tid och de ideal som fanns just då de levde. Kanske till och med närmare en bild av forskaren själv än en enkel judisk timmerman från det första århundradet. 

Bibelforskaren NT Wright menar att vi idag kan veta mera än tidigare genom nya historiska metoder, bl.a. genom att vi vet mera om den tid Jesus levde.

Hur ska vi tänka om dem som förnekar att Jesus har funnits?
Kanske bara med en enkel fråga, hur kan någon bevisa att en person inte har funnits för hundratals år sedan?  Att någon har funnits går att bevisa om det finns spår, resultat eller källor, men hur visar man att någon person inte funnits? 

Bibelns berättelser är vittnesbörd av olika personer som blivit engagerade och gripna av mötet med Jesus, de är skrivna i ljuset av tron på uppståndelsen.
De är inte historiska redogörelser utan berättelser med kraft och känslor, de talar till oss om existensens villkor och tillvarons djupdimensioner.
När vi läser dem i kyrkan och predikar över dem kan vi få vara en del av de kristna genom århundradena som har hittat berättelser som befriar och ger mod.
Berättelser om tro, hopp och kärlek som ger sinnesro och handlingskraft.
 
Och allt detta kommer från en gestalt som säkerligen har levt på jorden,
Jesus från Nasaret.

Länkar:

Dick Harrison skriver i Svenska Dagbladet om hur han kommer fram till att Jesus har funnits,
här hittar du den artikeln.

Läs en tråd på twitter här om detta

Från sidan Apologia finns här en sida med argument för att Jesus har funnits. 

Om bibelforskaren NT Wright hittar du en sida här

Jesusbild från St Nicolai kyrka i Arboga, Jesus befriar de bundna ur dödsriket

Påskens budskap - från avskurenhet till närhet och liv

Påskhelgen har passerat och kanske gör du som jag.
Tänker vidare på vad påskens händelser kan betyda för oss som lever nu. 

För många av oss räcker det att veta att Gud finns nära och omsluter oss med kärlek och nåd. Att vi får leva tillsammans med Gud och hålla fred med varandra. Att Gud har älskat världen och oss alla för att var och en som tror på honom inte ska förgås utan befrias till evigt liv. (Joh 3:16)

Men kanske vill någon gå lite djupare?

I bibeln finns berättelser om hur ondskan kom in i världen. Och om varför det finns så mycket av lidande och sjukdom, plåga och destruktion i tillvaron.
Ett av svaren handlar om avskurenhet eller bortvändhet. Att vi själva och delar av skapelsen har förlorat kontakten med livets källa och ursprung. Att det finns ett avstånd eller en åtskillnad mellan människor och Gud, och mellan människa och människa. Vi kan känna av det som en känsla av Guds frånvaro och ett främlingskap till andra människor. 
Det behövs något eller någon som överbryggar eller övervinner klyftan mellan oss.

Och där är tron att Gud griper in - Gud försonar världen med sig själv - som Paulus skriver i ett av sina brev, och det sker just med påskens händelser. Att Jesus dör på korset och uppstår igen från de döda, blir levande igen.

Teologer och tänkare har grubblat och skrivit tjocka böcker om försoningen och olika sätt att förstå och tänka om den, bland annat Einar Billing som jag skrev om senast. 

Man kan förenklat säga att de olika sätten att se på försoningen handlar om var problemet ligger. Är det hos Gud eller hos oss människor eller kanske mitt emellan?
Är det Gud som stoppar tillförseln av godhet och kärlek i tillvaron eller är det människor som hindrar dem att komma fram? Ligger problemet någonstans mitt emellan eller är det en kombination av olika orsaker. Strukturer har betydelse.
Har kan ibland tankar på någon slags ond makt eller djävul dyka upp.
Djävul kommer av ordet diabolos - något som kastar isär, något som skapar avstånd och håller oss långt borta ifrån varandra. Eller med andra ord - allt som skiljer oss från Gud och varandra är djävulskt. 

Vad kan då förena oss med Gud och varandra? 

En av de väckelserörelser som skapade egna församlingar drev också frågan om en subjektiv försoningslära, något som låter väldigt bra och sympatiskt.
Kortfattat går den ut på att hindret finns enbart hos oss människor, vi är bortvända från det goda och Gud eller som det ofta uttrycks "syndare och avfallna från Gud".
Jesus visar på ett övertygande sätt att Guds kärlek finns där för oss, han dör för oss på korset, döende, uppspikad på korset uttalar han de oerhörda orden "Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör"
Jesus visar på en kärlek som är utan gräns och försoningen sker genom att vi kommer till insikt om att vi är älskade och förlåtna. Insikten och tron öppnar vägen till Gud och varandra. (Läs gärna ett citat här om Waldenströms försoningslära) 

Billing är med på detta, han tar också avstånd från tanken att hindret finns hos Gud som måste utdöma straff. Men han har en invändning, inte direkt mot väckelserörelsernas tro, men mot en missuppfattning kanske. Billing skriver i sin bok "Försoningen" så här:
"Man talar om det oemotståndliga intryck, som utgår från Jesu person och särskilt från hans död, hur den, som en gång "stått under Jesu kors", ej längre kan taga det lättsinnigt med synden, hur Kristi kärlek tvingar oss osv. Allt detta är skönt och sant, vi göra alla väl i att akta därpå. Och dock: finns det någon enda ibland oss för vilken ej detta tal mer än en gång tett sig som en blott fras?"

Kanske är det så att det behövs något mer än insikten om Guds kärlek till oss för att vi ska leva allt mer kärleksfullt och gott och minska lidandet på jorden?

Om det bara är psykologiskt, att vi får ett intryck och inser något så räcker det ibland inte så långt, det kan hända att det bara blir ord - en tom fras för oss och för många som har svårt att ta det till sig.

Billing vill kombinera detta med tron att något verkligt har skett i och med Jesu död och uppståndelse, "ett faktum" som han skriver av "evigt närvarande betydelse" som vi kan hålla fast vid, ett fäste som håller vad som än sker. Och det är en historisk verklig händelse.

Själva ondskan i alla dess former, all trasighet och splittring, avståndet och främlingskapet, inom oss och omkring oss är övervunnen. Ondskan är besegrad och skall gradvis mer och mer förlora sin makt och slutligen fullständigt försvinna.
Det var detta som hände när Jesus gick längst ner i avståndets mörker för att sedan lysa upp mörkret med det ljus som aldrig kan dö, den kärlek som är närhet och ljus.

Tecknet på detta är uppståndelsen och betydelsen är att Jesus Kristus fortsätter sitt verk, finns närmare oss än vi kan förstå och går med oss genom livet.

Från avskurenhet och avstånd till närhet, liv och gemenskap.

Det är påskens budskap till oss, åtminstone en del av det..

Vi förlossas, ormen krossas - om påskens betydelse i nuet

Påsken är kristendomens centrum med budskapet om Jesu död och uppståndelse.
Det är en tydlig och klart berättelse som nästan alla kan förstå och gripas av, en berättelse om mod och svek, om nederlag och seger, om död och liv.
Berättelsen om Jesus och hans lärjungar under den sista veckan. 

Men vad betyder händelsen, hur ska vi förstå och tolka det som sker när Jesus grymt avrättas på ett kors och när graven visar sig tom på tredje dagen. 

Just i år närmar jag mig påskveckans händelser tillsammans med Einar Billing och hans bok Försoningen.
Att läsa Billing är inte det lättaste, svenska språket har förändrats ganska mycket på 100 år. Billing skriver också på ett sätt som rör sig mer som en spiral av tankegångar än en rak linje av argument.
Det sägs att studenterna i Uppsala som hade Billing som sin professor talade om "Billings borrande", hans föreläsningar var svårbegripliga och han tvekade inte att gräva så djupt som möjligt i sitt ämne även om det tog tid.
Men för den som orkade lyssna kom alltid tänkvärda insikter och meningar som tålde att fundera vidare på. Så är det också att läsa Billing. 

Det enkla tydliga sättet att förstå påskens budskap är det här: Att Jesus uppstår från de döda visar att livet är starkare än döden, trots alla hot mot livet som vi ser varje dag.
Det innebär att Gud är starkare än allt som bryter ner, Gud segrar över ondskan.
Och det räcker långt. Kanske långt nog för många. 

Men några av oss funderar vidare, tänker över hur det kan hänga ihop, hur vi kan förstå vad som hänt. Det gör Billing och han visar på en tolkning:

Häng med nu på ett Billings borrande, och vi låter honom skriva själv ur boken "Försoningen". 

"Låt oss ett ögonblick stanna här" skriver Billing
"Vi se, att vi åter stå inför den tankegång, som vi från början betecknade som "huvudlinjen".
Jesu ena gärning, fullföljd genom hans jordeliv, hans död, hans uppståndelse, hans liv såsom den himmelske Herren: en enda stor nådegärning fyllande århundradena; Jesus också i sin död och uppståndelse handlande å Guds vägnar;
Gud ... givande honom, som offrat sig i döden, rätt att bära Guds förlåtelse, hans rättfärdiggörelse till dem, själv tillförande dem sin rättfärdighet genom honom den levande; döden närmast blott en punkt på denna linje, men dock den allt avgörande. Detta är och förblir huvudlinjen." (Försoningen sidan 94)

Billing lyfter här fram tron att Jesus är sänd av Gud, Gud visar sig själv i verkliga historiska händelser. Och att Jesus är en och den samme genom historien, under hans jordeliv med allt Jesus sade och gjorde: han befriade, upprättade och utmanade människor han mötte.
Han ena gärning - betyder den samma enda handlingen, en sammanhållen hållning som finns med hela vägen. 
Jesu död och uppståndelse visar på samma sak som det han visade i sitt jordiska liv, kärlek och omsorg. Men också hur viktigt det är att leva gott och behandla andra väl, med kärlek och så som vi själva vill bli behandlade.
Jesus ser alla som lider och är utsatta och uppmanar till bättring, skärp er och se till att ta ansvar för skapelsen och varandra - med ett nyare språk.
Men också syndernas förlåtelse - det som betyder att allt som blivit fel kan lämnas och nya möjligheter finnas. 

Nu menar Billing att Jesus är den levande och närvarande "som den himmelska Herren", det vill säga är nära och aktiv i nuet. Han är här och han är den samma och har samma budskap till oss. Han ger oss nu samma kunskaper och möjligheter, samma förlåtelse, upprättelse och utmaning och han gör det i Guds namn.

Det är en del av uppståndelsens mening - att han kan vara oss nära och ge oss inspiration och nåd och liv nu och i varje tid. 
Det är den stora "nådegärningen", och den är långt mer än bara teori eller en intellektuell övning. Det är att bli fria att leva, förlossas till frihet på många olika plan. 

Och där kommer detta med rättfärdigheten in. Vi människor klarar inte att helt och hållet leva upp till rättfärdighetens krav själva. Det är kraven att leva gott och sant, äkta och kärleksfullt med alla människor och hela skapelsen. Det enorma kravet får oss att se att vi alla har brister och misslyckas ibland.

Gud kan inte vika från kravet - att vi ska leva rättfärdigt, det står fast, inte minst för alla deras skull som lider på vår jord.
För att förstå detta behöver vi se att Gud i bibeln hela tiden gör allt för att det goda ska segra över det onda, livet över döden och mörkret över ljuset. Om Gud skulle pruta på sin rättfärdighet skulle det betyda att Gud låter det onda ske och låta det besegra det goda. Detta är otänkbart. Gud står fast för livet och mot allt och alla som förstör skapelsen,  Gud säger nej till att låta människor och djur lida. 

Vi som inte orkar eller klarar av att vara så goda och leva rätt hamnar på fel sida, vi är en del av problemet istället för att vara en del av lösningen. Det betyder att vi borde dömas skyldiga, straffas.

Men det stannar inte där. "för att ej tvingas att döma utan alltjämt få gå till alla dessa trevande, famlande, i sig själva förlorade människobarn med sitt gamla evangelium nu och till dagarnas ände - därför går han i döden" skriver Billing.

För att slippa döma och straffa går Jesus i döden.
Och det är kärlekens väg, att istället för krav och dom och förkastelse över oss får vi nya möjligheter.

Anledningen till att det bara finns två alternativ - dom eller död handlar om att kompromiss mellan gott och ont inte är möjlig - en sådan kompromiss är det ondas seger. Det onda kan heller inte besegras med mer makt eller våld eller krossande kraft, bara på ett sätt: 

"Så segrar i Jesu död ej blott Guds alla rättfärdighetens regler genombrytande kärlek, utan ock den rättfärdighet som orubbligt håller sin motsats mot orättfärdigheten vid makt."

Det är kärleken som är det enda som kan besegra ondskan, som bryter igenom regler och krav utan att ge upp sitt motstånd mot det onda - orättfärdigheten. Kärleken som ger allt för de älskade som är vi.

Billing stannar inför "Jesu död på korset, besinnande vem han var, som där led, och vad som fört honom dit, märka vi, att vi stå inför det ställföreträdande lidandets faktum." 

När Jesus själv går in i dödens mörker, djupast in i lidandets smärta så gör han det istället för oss alla. Det är ställföreträdande - han går in så att vi ska slippa.
Det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led (se Jesaja 53)
Jesus går före oss, längst in i ångesten. Det är korsets väg.
Och genom att gå rakt igenom mörkret och dödsskuggans dal besegrar han döden och mörkret.
Allt är förändrat. 

Han kämpar för oss alla och hans seger har kommit oss alla till godo; "den kunde det emedan det var Guds kärlek som i hans död segrade över världens synd." skriver Billing.

Allt är förändrat, för även när vi får lida under våra liv kan vi hålla fast vid korsets tecken, vårt lidande har blivit mindre hopplöst förtvivlat eftersom vi vet att livet segrar till slut.

Och allt detta befriar oss till handling, vi kan släppa grämelsen över det som blev fel och oron över att vara bra nog. Vi är förlåtna och älskade. Vi går med den levande som är med oss alltid. 

Vi är fria att ta itu med de stora överlevnadsfrågorna, med klimatkrisen och pandemin, orättvisorna, fattigdom och hunger och ensamhet i världen. 

Detta är en del av det påsken handlar om, och ett sätt att borra sig in i bibelns och trons budskap på djupet. 

Om folkkyrkan del 1, Folkkyrkoträdet

Det tog lite tid att bestämma sig, den där perioden när jag studerade i Uppsala och grubblade över vad jag skulle göra med mitt liv. 

En av de olika saker som fick mig att välja att satsa på kyrkan och bli präst var när jag upptäckte att kyrkan kan vara en folkkyrka. Jag vill skriva lite om det här på min blogg den närmaste tiden. 

Idag bara kort, några kännetecken och ideal vad som menas med en folkkyrka till skillnad från andra sätt att organisera sig som kyrka. 

Kasta en blick på den här bilden som kommer från biskop Mikael Mogren i Västerås - folkkyrkoträdet. 

Se på den stora vida kronan på trädet - Folkkyrkan är en del av samhället och sträcker sig ut i hela folket där den finns, riktar sig till alla som bor och vistas i församlingen.

Kyrkan har ett viktigt ärende till alla, till var och en personligen och till hela folket: Det som Einar Billing kallade "den villkorslösa och förekommande nåden". Han talade också om syndernas förlåtelse och Guds frid som det viktigaste av allt.

Idag använder vi ofta lite andra ord. Gå till en kyrka på gudstjänst, eller bättre i dessa tider: kom till en digital gudstjänst. Det finns många som du kan vara med på från olika delar av landet. Nästan alltid kommer du att höra orden om att du är älskad. Att Gud ser på dig och oss alla med kärlek och glädje. 

Att detta budskap ska gå ut till var och en av oss är den viktigaste anledningen till att kyrkan finns.   

Folkkyrkan bärs av en ovilja att exkludera eller utesluta någon, tvärtom så finns det ett viktigt uppdrag som kyrkan har att försvara människor som är exkluderade och utsatta.
Folkkyrkan är en kyrka som är till för andra. 

För att kunna verka brett och stort utåt, för att vara en öppen folkkyrka behövs de djupa rötterna.
Kyrkan ska vara djupt förankrad i Guds nåd, bön, gudstjänst, dopet och nattvarden, bibel och reflektion.

Där finns den tydliga identiteten som inte är gränser utan kärna.
Tron på Jesus Kristus.
Och viljan att gå i hans fotspår. Möta människor som han mötte var och en. Med kärlek och omsorg, med förlåtelse och välsignelse och bejakande till att vara myndiga människor som själva kan ta ansvar.

Folkkyrkan ska också därför också vara demokratisk... (fortsättning följer)

Här hittar du digitala gudstjänster och evenemang i Svenska kyrkan

Om konsten att skilja mellan bra och dålig religion och hitta den som befriar

Kan du skilja mellan bra och dålig religion?

I vår kultur finns det fördomsfulla synsätt som gör att all religion bedöms som samma sak, och ofta på ett negativt sätt. 

Det är lika enögt som att dra alla politiska partier och grupperingar över en kam. Att slå ihop dem med alla politiska ideologier från brunsvartaste nazism och fascism till de mest våldsivrande röda revolutionära kommunisterna. Och mena att allt detta är det samma. 

Eller varför inte från idrottens värld låta allt från motionärens joggingrunda och korpfotboll till elitidrotten och olympiaderna, tillsammans med de värsta avarter av dopingskandaler och våldsamma wrestlingkamper vara en och samma sak. 

Kanske tänka att alla droger och mediciner var samma sak? Från kaffe och alvedon till dödande GHB och fentanyl, tillsammans med alkohol, narkotika och psykofarmaka, vacciner och gifter i en enda röra... Är allt detta detsamma? 

Nej vi behöver tänka mer klart än så, även när det gäller religion.  

Biskop Mikael Mogren skriver också om bra och dålig religion i sin senaste artikel, den när han presenterar den nyutkommna "Barnens bästa bibel."  (Här finns en länk den artikeln Mogrens artikel om Barnens bästa bibel,) Läs gärna!

I slutet av artikeln ger han sin bild av skillnaden mellan bra och dålig religion, och hur viktigt det är att öva upp förmågan att skilja mellan de två:

"För de människor som jag växte upp med var det självklart att de kunde skilja på bra och dålig religion. 

Att sätta ljus i en utomhusgran i advent, det var bra religion. Likaså dop, konfirmation, julgudstjänster, kyrkliga begravningar, lussekatter och adventskalendern räknades till bra religion. 
Däremot förtryck i Guds namn, terror, ojämlikhet, religiös elitism, tvång och hot, det var dålig religion. 

Den religion som de där hemma försvarade var en positiv kraft som gav trygghet och hemvist. De människor jag talar om skulle ha avskytt Knutby. Med rätta såg de sin egen religiösa hemvist som ett skydd mot fanatiker och extremism."

Kanske kan skillnaden mellan den goda och den dåliga religionen sammanfattas på ett mycket enkelt sätt. Den goda religionen ger kraft och mod. Kristus kom för att ge glädje, befrielse och frihet.
Han kom för att ge liv och hopp. 

Den dåliga religionen, vad den än kallas, ger helt andra effekter. Tvång, förtryck och terror och dessutom föraktfull hållning till andra människor. Båda våld och livsförnekande hållning. 

Jag tänker att där beror på att religion är ungefär som kärlek.
Det rör hela oss själva och våra liv.
Tron är inte någon liten aning som man kan ignorera och som inte spelar så stor roll. Den är livsavgörande och påverkar hela människan, tankar, känslor, ens tolkning av vad som händer i livet, vad som är viktigt och oviktigt, vad som är gott och ont, rätt och fel osv.

Därför är det avgörande vad som är innehållet i en människas tro. Vad en människa tror på kommer att färga allt i den människans liv.
Det här rör oss alla, även de som inte menar sig ha en religion tror ju alltid på något som det mest värdefulla i livet. Alla har något som angår henne mer än allt annat. Och det är avgörande vad detta är som får vara centralt i livet.
 
Vad tror en hatisk människa på som fördömer andra, spottar och fräser åt den som inte ser på tillvaron som hon själv? Är det kanske en hatisk dömande gud istället för en älskande förlåtande Gud?

Religion är något så kraftfullt, det kan ta fram det allra bästa inom oss eller det allra värsta.
Den kan göra oss fria och handlingskraftiga eller låsa in oss i krav och förbud.

Se till att det du tror på är Gud själv, kärleken som kommer till oss som ett litet barn, som gör oss fria och ger oss hopp. 

Tro inte på avgudar eller falska livstolkningar som begränsar ditt liv eller gör dig elak och föraktfull mot andra. 

Välj livet och en sund teologi!

Bryt en tradition - och var med och skapa nya

Bryt en tradition - är rubriken på årets Julinsamling för ACT Svenska kyrkan (som jag har skrivit om tidigare på den här bloggen). 

ACT Svenska kyrkan är förstås vår kyrkas internationella arbete som har flera olika delar: katastrofhjälp, långsiktigt utvecklingsarbete och bistånd, dialog och samverkan mellan olika kyrkor runt vår jord, påverkansarbete som riktas till makthavare och mycket mera, varför inte komma med och engagera dig?

Kanske reagerar du mot rubriken?
Brukar inte kyrkor värna om traditioner och hålla fast vid högtider som en del av det som ger oss förankring i livet, det som ger stöd i vår livstolkning och hemkänsla i kulturen.
Jovisst är det så, men det är skillnad mellan traditioner och traditioner.

Vissa traditioner är inte bra eller värda att behålla, vissa traditioner är inte alls uppbyggande eller frigörande utan tvärtom, de förminskar livet för människor, håller fast dem i dåliga mönster och tvång av olika slag. Så är det med de traditioner som ACT i år lyfter fram som vi bör bryta.

Tvångsäktenskap är en av dem. Barn tvingas att gifta sig,  30 000 flickor varje dag blir bortgifta och missar chansen att få en bra utbildning som kan ge dem ett bättre liv. I dessa traditionella kulturer där detta är vanligt har männen makten över flickorna och begränsar deras liv. Den traditionen är en av dem som hindrar kvinnor och flickor från att leva sina liv som de vill. En tradition att bryta.

Fler än 10 000 flickor könsstympas varje dag, det här är så förtryckande och destruktivt att vi inte vill tänka på det. Men låt oss verka för att stoppa det i stället för att blunda!  

Kvinnor och flickor utsätts för våld på många platser och i många sammanhang runt jorden, även i vårt eget land. Var tredje kvinna utsätts för våld någon gång under sitt liv, och våldet ökar under tider av frustration och kris som just nu under pandemin. Vi behövs för att verka för en ökad jämställdhet och för att tillsammans skapa nya goda traditioner.

Traditioner som visar att våld aldrig är acceptabelt, som hävdar vår rätt att älska dem vi vill och själva välja vår partner. Och framförallt som förkastar och fördömer ingrepp och stympningar i människors kroppar som inte är till för hälsa och ökad livskvalitet.  

Internationellt stöd har drabbats av Coronaepidemin som vi alla, men med skillnaden att här drabbas de allra mest utsatta och behövande. Biståndsprojekt och hjälpverksamhet får mindre resurser att röra sig med. Här behövs insatser, här behövs du och jag. Helst tillsammans.

Låt oss hjälpas åt att göra vad vi kan för att bryta människofientliga traditioner och hävda frihet och mänskliga rättigheter, hävda livet och varje människas stora värde. 

Här kan du hitta några filmer om ACT Svenskakyrkan och arbetet som görs för att bryta de destruktiva traditionerna. 

Här finns Gåvoshopen där du kan hitta julklappar som ger mod, hopp och medmänsklighet. Kanske en ny man eller mammakrafter?

Läs mera här i Svenska kyrkan -bloggen om att bryta skadliga traditioner med exempel i världsvida kyrkan.