Om ledarskap och den gode herden

Vi lever i en tid av superindividualism sade en tänkare nyligen.
Det är en tid då var och en bestämmer själv vad den vill göra, gruppaktiviteter går nästan inte att genomföra i skola och i kyrkans församlingar längre. Var och en väljer själv.
Av 15 i gruppen vill 4 göra det som ledaren har tänkt sig i en konfirmandgrupp. Det har blivit svårare att göra saker tillsammans och ledarna lär sig att lyssna mer och vara flexibla. Inte helt fel förstås, det är bra att vi vågar vara oss själva, som det heter, och följer våra egna känslor. Att vara självständig är viktigt och gott. 

Men samtidigt styrs vi kraftfullt av andra impulser som styr vad vi tänker och vill och önskar, och förstås vad vi använder våra pengar till. Reklam och algoritmer på nätet, opinionsbildare och influensers jobbar hårt för att påverka oss. 

De föräldrar som låter bli att visa vad de tycker för sina barn för att de ska få välja själva överlåter allt åt andra. Kanske till marknadskrafter eller högljudda nättroll som jobbar hårt för att få sina idéer och handlingsmönster spridda. 
Det är oerhört starka krafter som påverkar och talar till oss och barnen. Och de påverkar känslor i den grad att det som känns som egna känslor ibland är något som andra lagt på oss. 

Till helgen firas den gode herdens söndag i våra kyrkor. 

I en av texterna skiljer Jesus på den lejde herden och den gode herden. Att vara lejd är att inte bry sig om fåren på riktigt, om vargen kommer flyr den lejde herden och överger dem han skulle skydda.

Den gode herden handlar om ett ledarskap som gör människan fri istället för binder henne till sin egen vilja eller försök att tjäna pengar. Den lejde herden, påverkanskrafterna vill utnyttja människan till vinst eller inflytande.
Den gode herden stannar och kämpar och är villig att offra sig för fåren, det skulle aldrig en lejd herde göra, tvärtom så går hela den typen av ledarskap ut på att offra fåren för att själv skaffa sig fördelar. 

Men kan vi inte skippa alla ledare då och bara lyssna på vårt hjärta, eller vårt sunda förnuft?
Saken är den att våra känslor alltid påverkas av andra och det gäller att vara klarsynt och välja vem som vi litar på och följer.
Hur vi än väljer så följer vi några andras väg så det gäller att välja rätt, välja den som gör oss fria istället för den som binder oss. Välja den gode herden istället för de lejda. 

Bilden av herden för en ledare är uråldrig och går tillbaka på texter i gamla testamentet där ledaren över alla ledare liknas vid en herde. Nämligen Gud själv. "Herren är min herde, ingenting ska fattas mig" står det i 23 psalmen i psaltaren.

Samtidigt ger herdebilden ett raster eller ett korrektiv att bedöma ledare utifrån.
Varje gång en ledare eller politiker skaffar sig fördelar på andras bekostnad, får bostäder och rikedomar, skaffar sig enorma ekonomiska utbetalningar som fallskärmsavtal eller pensioner, då ekar orden om den lejda herden någonstans i bakgrunden.

Han eller hon var inte verkligt intresserad av att göra gott för dem hen skulle tjäna utan det handlade om egen vinning istället.

Bara en väljer ett alltigenom tjänande ledarskap.
Den gode herden som gav sitt liv för oss, det som påskens händelser handlar om. 

Och det är han som gör oss fria.

att leva i påsktiden då livets villkor är förändrade

Har du tänkt något på påsken och vad den innebär?

Teologer och tänkare och människor i kyrkorna
har tänkt och skrivit och formulerat mycket kring påsken,
och vad det betyder för oss som lever efter den första påsken.

Men det är som att orden inte räcker till.

Ungefär som när en människa blir förälskad eller får ett barn.
Eller när vi stannar upp vid årets första vitsippsbacke och tar in hur vacker den är. 
Orden blir tunna och fattiga.
Hur ska orden kunna uttrycka att själva livets villkor är ändrade efter påsken.

Påskens berättelser om hur Jesus dog och uppstod från de döda
tolkas uttryckligen i bibeln som en händelse som direkt påverkar oss själva.
Paulus skriver
"Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna.
Ty liksom döden kom genom en människa
kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa" (i 1a Korintierbrevet kap 15 v 21)

I hans sätt att se på tillvaron så kom döden in i skapelsen genom den första människan
som ville sätta sig själv i Guds ställe. Det berättas om det i 1a Moseboken.
Men döden kommer inte som ett straff utan
som en oundviklig konsekvens av handlandet.
I den symbolrika berättelsen om skapelsen och syndafallet
blir konsekvensen av att människan försöker göra sig till Gud
att döden får makten över oss.
Vi har inte kraft att själva stå emot döden.
Att vara människa är att vara begränsad,
vår tid och våra möjligheter har gränser.
Vi kan hejda döden en stund, men inte stoppa den.

Bara den livskraft som finns hos Gud
kan rädda mänskligheten och förändra läget på jorden.
Bara den kan ändra på situationen som är att döden har makten,
och att de starkaste alltid kommer att övervinna de svagare
tills de själva också blir svaga och går under.

En ateistisk syn på tillvaron leder till 
att det inte finns något annat än död och tomhet att vänta för jorden och oss alla.
Att det är kört.
Vi kan inte göra något åt det själva. 

Påskberättelsen visar oss hur Gud blir människa och går in under våra villkor.
Och Gud övervinner dödens makt.
Inte med våld eller tvång utan med kärlekens villkorslöshet.
Jesus står upp för fred och kärlek och förlåtelse ända till slutet. 
Fortfarande finns ondska och död omkring oss,
men den yttersta makten är kärlek, godhet och liv.

Dödens verkliga makt är bruten genom en människa
som levde helt och hållet kärleksfullt.
Kärleken kunde inte besegras av döden, Gud visade sin kraft som ger oss hopp. 

Vi får tro att det finns liv som är starkare än all död också för oss.
Att det finns ett evighetsliv.
Att vi som är förgängliga får kläs i oförgänglighet, som Paulus skriver.
Och då blir det meningsfullt att försöka förändra läget på jorden.
Att öka graden av fred och ansvarstagande för jorden. 

Vi lever i kyrkoåret "i påsktiden" ända fram till Kristi himmelsfärds dag
som i år är den 18 maj.
Det är en tid för reflektion över vad det betyder
att livet är starkare än döden.
Vad det kan innebära för dig och mig,
och för dem vi älskar och hela mänskligheten
och allt som lever på den här planeten.

Men det är också en tid för fest och glädje,
vi har fått de bästa av alla goda nyheter.

Livet är starkare än döden.

Vitsippsbacke nära Arboga

Passionstid och påskens mysterium i krisernas tid

De två sista veckorna av fastan före påsk kallas passionstiden. Passion som i lidande men också som i starka omvälvande känslor, känslor som attraherar eller stöter bort. 
Den sista av dem är stilla veckan, veckan där skärtorsdagen, långfredagen och själva påsken finns.
Det är veckor av fokusering för den som vill, extra tid för det andliga livet för den som har möjlighet och dagar för att öppna sina sinnen för verkligheten - världen vi lever i och Guds värld som lever i oss.

Båda världarna är Guds. Eller med andra ord, det är samma värld. Samma hotade värld av klimatnöd och obeskrivligt grymt våld där ingen går säker och vad som helst kan hända när som helst.
Samma värld där vänskap och kärlek finns och där människor räcker varandra handen och anstränger sig varje dag för att människor ska må bättre.
Vi lever i krisernas tid av dyrtider och oro och samtidigt vårens tid där livet visar sin styrka. 

Gud är den som är, den som låter allt som finns finnas till, den som har varit, som är och som ska finnas, den eviga skaparen av allt.
När Mose i öknen vill veta Guds namn får han svaret "Jag är den jag är - säg att "jag är" har sänt dig". (2 Mos 3:14)
De svåröversatta orden pekar ut någon som alltid har funnits, finns nu och alltid kommer att finnas, och samtidigt någon som ger existens åt allt som finns. Skaparen.
Det är beskrivningen som blir ett namn för Gud själv. På hebreiska JHWH. (Jahwe)
Själva namnet Gud har i gamla testamentet säger alltså vem Gud är.

När människor mötte Jesus dök en fråga upp väldigt ofta.
Vem är han?
Vem är denna person som förlåter synd och upprättar nedslagna, som uppvärderar dem som de många såg ned på och visar på andra sätt att leva tillsammans, i fred och respekt. I enkla flexibla regler som "Allt vad ni vill att andra ska göra för er, det ska ni göra för dem."
Och någon som hela vägen gjorde det han sade, handling och ord var ett. Han levde ett kärleksfullt liv i ord och handlingar.
Frågan dyker upp igen:
Vem är han som gör allt det här?

I Johannesevangeliet är det tydligt och klart. Jesus använder nämligen Gudsnamnet när han talar om sig själv. Jag är den jag är. På grekiska "ego eimi".
Orden kan användas vardagligt, om någon frågar vem du är och du svarar "det är jag som är jag".
Men när orden används som Jesus gör händer något, det blir en kraftfull betoning, en störande exklusivitet.

Ungefär: Det är jag som är detta och ingen annan. 

Det finns minst sju meningar där orden används så.
Jesus säger: Jag är livets bröd, jag är vägen, sanningen och livet, jag är den gode herden, jag är grinden, jag är uppståndelsen och livet, Jag är världens ljus och Jag är vinstocken.

Visst använder Jesus bilder, metaforer och symboler men sammantaget är det så att i Johannesevangeliet är Jesus Gud själv.
Jesus förkroppsligar i mänsklig gestalt Skaparen.
Den som låter allt finnas till och alltid finns.
För att vi ändå ska förstå hur mycket av Gud som inte kan fångas in i en mänsklig gestalt används andra ord. Guds son ibland, Sonen eller Människosonen.
Men det är Gud själv, inte någon annan.  

Eller som det står i Joh kap 1: v 17 "Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss."

Passionstiden handlar om Guds svar på lidandet och ondskan, svaret som är att Gud går in i det och delar det med oss. Jesus låter oss få veta att hur svårt och övergivet det än kan kännas så är vi inte ensamma. Med oss går Gud själv och bär det tunga tillsammans med oss, så som han bar den tunga korsbjälken på väg till platsen där han skulle korsfästas. 

Han går djupast in i mörkret med oss för att övervinna det inifrån.
Guds makt är liv som om det än dör kan bli levande igen.
Gud ger existens åt det som finns och kan åter ge existens åt det som dödats.

Påskens mysterium.