torsdag 24 juni 2021

Om förtroende, misstroende och vägar framåt

Jag sitter och ser när riksdagen förklarar sitt misstroende för regeringen denna varma sommardag. Och jag slås av hur enormt olika bilder av Sverige som målas upp av de olika partierna. 

Vi har hört det ganska länge nu. Sverigedemokraternas skräckskildring av ett Sverige i totalt kaos mot Socialdemokraternas bild av ett land som är på rätt väg. Mycket är redan bra och arbete pågår att förbättra det som brister. Andra partier visar sina bilder av vårt land, och de skiljer sig ganska rejält.

Vem kan man lita på? Så sjöng Hoola Bandoola band redan 1971 - i en av proggens största hits som du kan höra längst ner om du vill.

Förtroende och tillit och dess motsats misstroende och misstänksamhet finns det gott om i vårt samhälle just nu, och har kanske alltid funnits.

Utan en viss grad av tillit kan inte ett samhälle fungera eller hålla ihop. En grundläggande egenskap hos oss alla är att vi litar på varandra. Barnets tillitsfulla hållning till alla som hen möter är så fin och vi önskar att vi alla kunde möta varandra så, med öppen nyfikenhet och positiv förväntan. 

Men som det sker med kanske alla barn, får vi lära oss att alla inte alls vill oss gott.
När barnet möter likgiltighet eller negativa kommentarer går något sönder, när misshandel, mobbing eller utnyttjande sker krossas barnets positiva förhoppning till omvärlden. Kanske är det då som barndomen är över på sätt och vis?

Så får vi lära oss att leva med vetskapen om att omvärlden är blandad och att människor omkring oss vill oss både gott och ont. Vissa bejakar och andra slår. Vissa ger kärlek och omsorg, omvårdnad och vänlighet, medan andra gör illa, stjäl, skadar, hatar och mördar

Det negativa bemötandet av varandra verkar ha ökat med sociala mediernas aggressiva hånfulla troll. Med hånet växer mångas känsla av att det är bäst att vara på sin vakt och skydda sig mot andra. Rädslan växer tillsammans med dreven och nätets vågor och floder av hån och hat. 

Vem kan man lita på när allt man säger plötsligt kan misstolkas och vändas emot en? 

I vårt land har vi vant vid oss att det finns något vi ändå kan lita på, och det är staten.
Myndigheterna kan ge oss stöd och hjälp när vi blir behövande, som vi alla blir under delar av våra liv. Men även på detta område blir det allt osäkrare vad vi kan lita på och hoppas.

Pandemin har visat stora luckor i vård och äldreomsorg, även om väldigt många har slitit och jobbat hårt. Det är mera av strukturerna än individerna som inte fungerar. Många har fått mycket god vård och det finns äldreboenden som är väldigt bra, men allt fungerar inte som vi har hoppats. 

Försäkringskassans hanterande av många sjuka har blivit ett annat exempel på hur vi inte får det stöd och den hjälp som de flesta av oss tycker bör finnas i samhället.
Psykvården är också ett skrämmande exempel med sina långa köer.

Privatiseringar och allt glesare maskor i skyddsnätet har lett till ett läge där vi måste hitta sätt att klara oss själva istället för att lita till ett gemensamt trygghetssystem. Tragiskt nog kan vi inte heller lita på vår svenska stat längre när vi drabbas. Ska det fortsätta att vara så?

Migrationspolitiken där så många anstränger sig för att hjälpa så få som möjligt, under så kort tid som möjligt, den har fått mig att tvivla på att det finns generositet och vilja att hjälpa människor som flyr för livet eller omänskligt förtryck. Jag vet att de finns men i politiken minskar medmänskligheten.

Kan vi kanske bara lita på oss själva till slut?
Nej det fungerar inte heller, också jag har brister och misslyckas, också vi själva gör handlingar som skadar oss själva och andra omkring oss på olika sätt. 

Det finns bara en som går att lita på vad som än händer, någon att vänta allt gott ifrån i liv och död. Nämligen Gud själv.
Där finns nämligen den enda säkra grunden och den ende som är möjlig att lita på.

Den fasta punkten som håller att bygga på när vi ska sträva efter ett annat samhälle där vi kan återvinna förmågan att lita på varandra, lita på samhällssystemen och hitta tillbaka till generositet och den livsstil som är att älska Gud och älska sin nästa som sig själv. Den som de små barnen har och som vi alla kan lära oss av.

"Och när vår präst från konfirmationen står och pekar i det blå", sjunger Hoola Bandoola, "och ingen fattar om han visar vägen eller känner vilket håll vinden blåser på"

Roligt att prästen fick vara med, och kanske en mänsklig präst som vill nyansera de allt för enkla svaren. Men som ändå pekar bort från sig själv till någon annan.
Den ende som går att lita på.  

måndag 14 juni 2021

Om osynlig och synligt ljus

Du aktar dig väl för ultraviolett ljus? 
Och smörjer in dig med solskyddsfaktor nu när sommaren är här?

Troligen bidrar nämligen det ultravioletta ljuset till att bilda cancer i huden när solen strålar starkt. 

Kanske känner du till att det ljus som vi människor kan se bara är en liten del av det ljus och den strålning som finns omkring oss och träffar oss hela tiden. Ibland kallas det ljus och ibland strålning.
Här kan du läsa mera på Wikipedia om ljus 

Det som är en aning större eller har längre våglängd än det ljus vi kan se kallas infrarött ljus eller strålning och det som är mindre eller har kortare våglängd är just det ultravioletta ljuset.
Allt ljus och strålning påverkar oss men vi kan inte se det.
Vissa mätinstrument kan fånga in delar av det, därför vet vi att det finns. 

Så är det med verkligheten och oss människor. Vi kan se vissa delar av ljuset, det som stämmer med våra ögon och hur de är konstruerade. Men inte allt det andra. 
Det här är en del av begränsningarna som finns i att vara människa. Villkoren vi lever under. 
Vissa djur och insekter kan "se" en del av de här formerna av ljus, och höra ljud som ligger utanför våra mänskliga örons förmåga. 
Det är sällan vi tänker på att det är så här, att vi bara kan se en liten del av den verklighet som finns omkring oss, men gör det nu ett litet ögonblick. 
Hur mycket av verkligheten som vi inte kan se går inte att fastställa, särskilt det som inga mätinstrument heller kan fånga in. 
I vardagslivet klarar vi oss bra med den syn och hörsel vi har, särskilt eftersom medicin-vetenskapen har lyckats ge oss bra hjälpmedel och behandlingssätt för att synen ska vara så bra som möjligt. 

Om det är så att våra sinnen bara kan fånga in delar av verkligheten omkring oss, hur kan vi då tvärsäkert säga något om det som ligger utanför. 
Hur kan vi tro oss veta något om det finns eller inte finns en Gud till exempel? 
Faktum är att det är omöjligt. 
Tänk på det när du hör någon som säger med största säkerhet att det inte finns en Gud. 

Det är därför vi alltid talar om tro när vi talar om Gud.
Och det är därför det är så viktigt med tron att Gud visar sig för oss. 

Bara därför kan vi veta att Gud är kärlek och godhet. 

 Men vi behöver vara försiktiga själva och skydda varandra mot det som är skadligt. Den ultravioletta strålningen till exempel.

Solen lyser upp björkens nyutslagna blad


måndag 7 juni 2021

Om mobbing och tro, varför bryter den svenska skolan mot de mänskliga rättigheterna?

Det händer ibland i skolans värld att ungdomar som har en tro hånas och mobbas av andra elever.
Det gäller att inte visa vad de tror på om de inte ska behandlas illa.

Några ungdomar var med på Sveriges Radios gudstjänst i söndags och berättade om det., Länk till radioprogrammet här. Det var kristna och muslimska ungdomar som medverkade.

För mig är detta upprörande, kort sagt jag blir arg över att det får vara så på skolor idag i vårt land. 

Det händer också att elever som har en tro hånas och pressas av lärare i skolan idag, oftast på lektioner inför andra elever. Och det är ju ännu värre, läraren ska ju stå för skolans värdegrund, kan det ingå i den att visa att de mänskliga rättigheterna inte gäller? 

I den 26e artikeln i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna står det om rätten till utbildning:
Alla ska ha rätt till utbildning står det, och den ska vara kostnadsfri på de grundläggande stadierna.   

Här får du andra delen av 26e artikeln:
 2. Utbildningen skall syfta till att utveckla personligheten till fullo och till att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Utbildningen skall också främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper samt främja Förenta nationernas verksamhet för fredens bevarande.

Det kan aldrig vara acceptabelt att håna eller mobba elever för deras tro.
Lika lite som deras "rasgrupper", sexuella läggning, nationella eller sociala bakgrund eller föräldrarnas ekonomiska situation osv.

Vad läraren gör är inte bara att förlöjliga enskilda elever och öka känslan av utanförskap, det är också att öka polarisering och främlingskap mellan eleverna. Det är att öka motsättningarna och öka känslan av frustration, sorg och vrede hos den mobbade.
Allt det som faktiskt leder till radikalisering.

Tillspetsat sagt så bidrar den svenska skolan på ett sådant sätt till att öka antalet personer som i en krissituation kan ta till våld mot andra och mot samhället. 

Visst är det obegripligt att hån och mobbing får finnas i skolorna överhuvudtaget?
Och att diskriminering accepteras, är inte det en skandal!

All mobbing bör självklart bort från skolorna, till och med den som handlar om människors tro.

Vi behöver alla hjälpas åt för att hitta vägar till fredligare och mer respekterande hållning mellan människor. 


Här hittar du hela FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna i en pdf-fil 
se gärna också konventionen om barnens rättigheter.

FNs konventioner om Mänskliga rättigheter finns här - pdf-fil

Skolverkets sida om mobbing och kränkande särbehandling


Lånad bild från Clackamas United Church..

lördag 5 juni 2021

Konsten att rädda liv, om en livsviktig bok

 En bok som är bland de mest angelägna man kan hitta är UllaKarin Nybergs Konsten att rädda liv - om att förebygga självmord. Den kom redan 2013 och har blivit en bok som används och rekommenderas till många som arbetar med människor på olika sätt.

Det är ett mycket komplext problem att reda ut vad det är som gör att vissa tar livet av sig som det heter, samtidigt är det tankar som vi alla grips av vid särskilt svåra lägen. En mängd olika faktorer leder tillsammans fram till att någon står där vid återvändsgränden. Nyberg radar upp: psykisk sjukdom, upplevelser av utanförskap och isolering, "biologiska, sociala, existentiella och kulturella faktorer". Till slut upplevs situationen som så fylld av lidande att livet känns outhärdligt, lösningarna på situationen blir färre och färre. Problemen verkar olösbara helt enkelt.


Och där kommer Nyberg med tre enkla råd som jag gärna vill dela med mig av nu:  
1, våga tala om det, tystnaden är inget alternativ. Det är inte farligt att tala om självmord så att tankar kan väckas eller smitta spridas, det förnekar Nyberg klart. Därför bör vi våga fråga om någon tänker på självmord, våga tala öppet om vad som gör livet värt att leva och att allt ändrar sig med tiden osv. 

2, problemlösning på kort sikt är att våga finnas kvar i en persons närhet, ställa upp och hjälpa till med praktiska saker eller som hon skriver på sidan 39 "Det handlar alltså om att skapa struktur i stunden och ta ett problem i taget." Lugnt och metodiskt, dela upp alla problem i små delar så att den stora störtfloden kan tas en skur i taget. Struktur och tydlighet behövs i det kaos som råder... 

3, problemlösning på lång sikt är enligt Nyberg "att lära sig hantera livets smärta på ett bättre sätt än genom flykt." Andningsteknik, lära sig att trösta och distrahera sig själv, hitta konstruktiva tankesätt, öka självkänslan och prata med andra när man mår dåligt. Psykoterapi bör alltid finnas för självmordsbenägna personer. Professionell hjälp behövs.

En sund tro som räknar med att vi är älskade och önskade och accepterade även när allt har gått fel och hör hemma i en gemenskap är också en god hjälp.
Att tänka lite mer medvetet om hur vi lever våra liv, eller som Nyberg skriver: "Att förstärka sin förmåga till förundran - genom att söka upp en vacker plats...och koncentrera sig på det vackra.." och
"att ägna tid åt att fundera över vad man tror på och uppmärksamma vid vilka tillfällen som man känner sig harmonisk och hoppfull, för att sedan ägna mer tid åt dessa och mindre tid åt aktiviteter som har motsatt effekt". sidan 43 i Nybergs bok.

Goda råd som alla kan ta till sig, eller hur? 

Till skillnad mot vad de flesta kanske tror så har inte antalet självmord ökat i hela befolkningen utan tvärtom, det har minskat sedan 1970-talet så att den nu, dvs när boken skrevs ligger mellan 1500-1600 personer per år. En alldeles för hög siffra förstås trots att den sjunkit.
Oroande är att det går att se en ökning bland unga till någonstans mellan 70 och 150 personer i åldern mellan 15 och 24 år.
Det är mycket osäkra siffror och mörkertal - vad som ser ut som olyckor eller när någon försvinner kan vara suicid eller inte. Hur som helst så är en person en för mycket när vi talar om självmord.
Boken ger mycket mer information och många praktiska råd och är mycket läsvärd.


Här hittar du folkhälsomyndighetens statistik om självmord.

Boken kan köpas bl.a. på Bokbörsen 

Har du funderingar kring självmord så kontakta gärna SPES, Riksförbundet för Suicidprevention och efterlevandesstöd.

Här finns många som kan ge stöd och hjälp, bl.a. Självmordlinjen och 
Jourhavande präst som har stöd via telefon (Ring 112), chatt och brev.



fredag 4 juni 2021

Om att se Gud i försommaren

Var och en av oss kan lära oss att se Gud på många olika sätt, om vi bara försöker och ger det lite tid och energi.
Som jag har skrivit tidigare tänker jag att Gud går att upptäcka i naturens skönhet och ändamålsenlighet, i livets återkomst i våren till exempel.

I allt det vackra i försommarens ljusgröna skimmer under ett träd medan fåglarna kvittrar kan vi ana själva livskraften som verkar i det flödande livet. Det är Guds kraft vi känner då. 

Men Gud kan också anas i människors kärlek och omsorg, i intelligens och öppenhet inför varandra, nyfikenheten och känslan av rätt och fel. Och mycket annat.
Vi har också hjälp i bibelns ord och bönen, i gudstjänster och kyrkans gemenskap.

Anledningen till att så få av oss lär sig att se Gud är att vi lever i den fallna skapelsen.
Tillvaron är brusten, skadad och förvrängd eller nedsmittad av ondskans virus, allt är påverkat.
Inte minst vår egen förmåga att se, att göra gott och att leva kärleksfullt, varför skulle annars krig och miljöförstöring pågå? Människor lida i ensamhet och gränser stängas för människor som flyr för livet?

Grunden är att vi inte ser klart längre, vi ser som en dunkel spegelbild och det gör att vi inte ser Gud, livskraften och tillvarons grund har blivit osynlig för oss. Inte för att Gud döljer sig eller är passiv utan för att vår förmåga att se delvis är skadad.
Guds tystnad talas det mycket om, men Gud är inte tyst det är vi som har blivit delvis döva. 
Och detta delvis är mycket viktigt, det är vårt enda hopp om att veta något om verkligheten. Det ligger bakom möjligheten att lära sig ana och räkna med Gud.

Den fallna skapelsen ligger också bakom att vi inte ser sanningen om vissa saker. Att vi själva är älskade och ytterst värdefulla till exempel. Att vi har möjligheter att ändra på det som är fel och att nya chanser alltid väntar så länge vi lever. Att vi inte kan kontrollera allt i livet, men att vi tryggt kan låta Gud ta hand om det. Att vi själva inte är Gud. 

Dopet talar klockrent in i vår situation som människor, vår längtan efter att vara med, tillhöra en gemenskap, att bli sedda, att bli omslutna av kärlek av någon som kan skydda oss i liv och i död, Gud själv. Dopet är ett av de viktigaste hjälpmedlen vi har fått för att lära oss att se Gud.
Men också att veta att vi själva finns på livets och kärlekens sida i tillvaron och att det går att förändra historiens lopp.

På söndag firar vi dopets söndag.
Och då öppnar många kyrkor för gudstjänst igen, varför inte passa på?
Välkommen till en kyrka nära dig!