Det finns bakterier i vattnet.
Och nästa dag är det på samma sätt.
Vatten är en självklarhet för oss svenskar. Det är en av de upplevelser som vi njuter av när vi kommer hem från en resa. Att kunna öppna kranen och få rent, klart friskt vatten.
Men även det självklara kan försvinna. Ännu har kommunen inte informerat om vad som har hänt eller hur länge det ska pågå.
I affärerna har alla vattendunkar sålt slut och köpvatten går åt snabbt. Vi ger några kommentarer till varandra och lägger upp bilder av vattenflaskor på facebook.
Det otjänliga vattnet förändrar mycket. Frågorna är många. Kan man borsta tänderna? Hur går det med djuren? Kan vi duscha som vanligt? Frukten och grönsakerna som sköljs kanske blir oätliga av vattnet?
Men mest påminns jag om läget på många olika platser där rent vatten är svårt att få tag i och alltid måste köpas, där vattenbrist råder, där vattnet är en viktig del av orsaken bakom konflikter som i Mellanöstern. Det finns en plats i Kenya där det enda vattnet som vanligt folk kunde få tag i var brunfärgat, allas tänder var fläckiga och blev mer mörka ju äldre barnen blev.
Det var sorgligt att se de ljusa leendena mörkna.
Kanske är det nyttigt att påminnas om att vi är privilegierade då och då. Att många inte har det så bra som vi och att orden i ordspråksboken i Gamla testamentet är mer än aktuella: "Neka ingen en skälig gåva när det står i din makt att hjälpa."
Vi kokar vatten på spisarna och hoppas att vattnet snart ska vara tjänligt igen här.
Det livsviktiga och sårbara vattnet är något vi alla behöver.
Inget liv kan leva på vår jord utan vatten.
