Allhelgonatankar om döden och livet

Det finns en tv-serie som heter This England som kom nyligen på Viaplay.
Boris Johnson blir vald till premiärminister och sedan händer det, landet drabbas av coronapandemin. Dokumentära bilder blandas med scener från maktens centrum på Downing street 10 och den brittiska motsvarigheten till folkhälsomyndigheten. Dessutom skildras några privatpersoner som på olika sätt drabbas av pandemin. Det är sorgligt och dramatiskt, inte minst när premiärministern själv blir sjuk och läggs in på sjukhus.

Det var så nyligen och ändå är serien som ett slag i magen, var det verkligen så här illa? All denna död och så mycket lidande. Totalt tomma gator i London där trafiken annars är tät, fullt på IVA-avdelningar och isolerade människor. Och så tafatt hanterat, ingen hade en aning vad som skulle hända när covid-19 började upptäckas. Serien tar fram minnen som vi helst inte vill tänka på. 
Om vi tänker tillbaka så minns vi också hur det var hos oss i Sverige med stängda skolor och digitala möten, besöksförbud på äldreboenden... och dina egna upplevelser. 

Vad snabbt många av oss har gått vidare och försökt glömma vad som hände, och för andra förändrade det hela livet, en anhörig dog, någon drabbades själv och går fortfarande med svåra sviter i postcovid.

Idag är det annan död som fyller nyhetssändningarna, kriget i Ukraina, ingen vet hur många liv som har gått till spillo bland civilbefolkning och stridande, bilderna av sönderskjutna bostadshus möter varje dag.

Ibland tänker jag på alla dessa människor som dör genom våld och katastrofer och sjukdomar.
Avbrutna liv. Vem vet vad de hade kunnat bidra med till mänskligheten om de fått leva några år till?
Ändå är döden något som drabbar oss alla förr eller senare. Vi mister personer som är viktiga för oss och till sist är det vår egen tid som tar slut. 

Allhelgonahelgen har just passerat, en tid då vi tänker på dem som har lämnat sitt liv på jorden, många, väldigt många går till kyrkogårdarna och tänder ljus.

Ljusen är tecken på hopp och omtanke, vi tänker på minnen och vad som aldrig blev av, saknaden är tung att bära och tomhetskänslor svåra.

Ofta hör jag någon säga att vi vet ingenting om vad som händer efteråt, men det stämmer inte helt.
I kyrkan är vi många som tror att bibeln inte bara är vackra ord som ger riktlinjer för livet utan också är en kunskapskälla som avslöjar sanningar som vi inte kan få reda på någon annanstans.

En de saker som bibeln säger oss om livet och döden är det här;

"Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande". (Luk 20:38)

Vi alla är levande för Gud.

Vi och alla dem vi älskat och längtar efter är inte borta, de lever för Gud.
Att leva för Gud är att leva av Guds kraft och kärlek, den skaparkraft som ger oss alla livet och gör oss alla levande. 

Vi som lever får livet som gåva varje ögonblick av Gud,
bara Guds livgivande kraft är det som gör att vi och allt som lever finns till.
Gud är källan till att allt finns till och Gud vill att vi ska leva. 

Den ende som är evig är Gud, vi andra är tidsbegränsade, 
men Gud vill fortsätta att ge oss del av livet även när våra kroppar slutar att fungera.

Även då pandemier och krig drabbar oss, finns livets källa kvar med oss. 

Eller som det står i psaltarens 121 psalm i bibeln

Herren bevarar dig från allt ont,
från allt som hotar ditt liv.
Herren skall bevara dig
i livets alla skiften,
nu och för evigt

Läs gärna vidare om vad vi vågar hoppas på och en bok om Himlen

Teckentolken tecknar ordet Gud

Allhelgonatid, vad vågar vi hoppas på? Himlen - ett underskattat resmål.

Hur ser det ut egentligen, hoppet om en himmel eller ett evighetsliv som finns i kristen tro? 

Vad händer när vi dör?

Himlen är ett underskattat resmål av Hans-Erik Lindström kom ut för ett par år sedan.
Den erfarne pilgrimsprästen med en rad böcker bakom sig om pilgrimsvandringar och det enkla livet, grundaren av Ny Gemenskap med sin tydliga diakonala profil har nu ett annat resmål i kikaren än pilgrimens vila vid dagens slut efter en mödosam vandring. Eller har han det?

I Allhelgonatid tänder vi ljus på gravarna och präster talar om hopp och liv på många olika sätt vid minnesgudstjänster i kyrkor och på nätet. 

Vi kan också lyssna på musik som ger hopp på olika sätt. Som en Spotifylista om hopp från Svenska kyrkan till exempel.

Men hur ser hoppet ut och vad gör medvetandet om att vi är dödliga med oss? 

Lindström skriver personligt och varmt om egna upplevelser. Pilgrimsvandringar möter tankar och formuleringar ur världslitteraturen. Bibelns ord och erfarenheter från de hemlösas Stockholm möts. Nära döden upplevelser och inre behov och längtan får mötas och resultatet blir en bok värd att återkomma till, läsa långsamt och samtala om med andra.

I en del av boken tar Lindström itu med teodiceproblemet, det dilemma som kanske var och en behöver brottas med någon gång i livet. Lidandets och orättvisans problem. "jag kunde inte acceptera en gudsbild där Gud som har all makt och därmed skulle kunna ingripa mot lidande och orättvisor, av någon outgrundlig anledning inte gör det" skriver Lindström (s 89 i boken). 

Han brottas med sin gudsbild och kommer så småningom fram till insikten att Guds makt är något annat än det vi brukar tänka på när vi talar om makt. "Guds makt över människan var en kärlekens makt"
Allt vad Gud vill är kärlek och därför är Gud aldrig orsak till lidande av något slag. Däremot är Gud med i allt lidande på jorden, hos var och en som lider och inte minst hos dem som har det allra svårast. Gud kan inte låta bli att vara där därför att Gud älskar. (s.91) Guds kärlek leder därför fram till korset. Att Gud älskar så mycket att Gud ger allt, till och med själva livet för oss och hela sin skapelse. 

Och där kommer Lindström in på bokens tema som blir ett slags svar på lidandets problem. 

Han skriver "Gud har ett skyddsnät för alla dem som oförskyllt lider. Om jag inte trodde att Gud tog hand om den lilla judiska flickan som inte orkade tigga längre på andra sidan döden, om jag inte trodde på nåd, rättvisa och kärlek för alla de miljoner barn som dör utan att ha levat - då skulle jag knappt själv orka leva.
Jag tror alltså att Guds kärleks makt på andra sidan döden är oändligt stor. I den kärlekens makt ryms också rättvisan. Det måste därför finnas en gudomlig rättvisa för alla." (s 91-92)

Himlen blir svaret men också motivationen till att göra gott, gå in i andras svårigheter och göra det som är möjligt för att minska lidandet. "Låta barmhärtighetens sinnelag styra ens hjärta och liv."  

Lindström beskriver himlen som det "urhem där Gud själv blir allt i alla" och den plats där vi får möta dem vi älskat och många andra. En plats där de som inte fick leva gott här på jorden "får vistas i ett sammanhang de inte ens fick pröva på här i livet". Nämligen att vara älskade, att möta omsorg och värme och vara där alla vill dem väl. 

Att se in i Guds ansiktes ljus och känna kärleken omsluta oss, känna Guds längtan efter oss och känna igen vår innersta längtan i Gud själv. Hoppet om evighetslivet med Gud.  Ett hopp som grundas i ett flertal bibelord.

Men det är inte ett hopp som en flykt eller världsfrånvändhet.
Det hopp Lindström talar om är "Hoppet om en väntande himmel blir inte en flykt från en tung och svår tillvaro, utan ett uttryck för en djup inneboende längtan, som leder till att man lever än mer närvarande i det liv man ännu har kvar" (s. 43)

Det goda hoppet befriar till engagemang utan att förtvivla, hoppet bär nämligen ett motgift mot uppgivenheten och svartsynen genom att peka mot en bättre framtid.
Nämligen "himlen där alla frågetecken ska rätas ut och barmhärtigheten och rätten gå hand i hand." (s. 98)
Eller som Paulus skriver i Romarbrevet - då ingenting, inte ens död eller liv "skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre." (Rom 8:39)

Lindström skriver med trosvissa ord
"Efter detta livets slut lever jag vidare i nästa, det eviga.
Bakom det synliga och ofullkomliga livet ligger det osynliga och fullkomliga och väntar.
Någon ser mig, känner mig, vill det bästa för mig och älskar mig.
Intighet och ekande tomhet, vemod och sorg över att andra inte kommer att minnas mig når därför inte in i det innersta i min själ. 
Det gör istället vissheten av att vara sedd och efterlängtad - i tid och evighet.
Av Gud." 
(s. 55-56)

 

Boken finns att köpa bl.a. på Arkens bokhandel eller på Bokus eller på Bokbörsen

Lyssna på Hans-Erik Lindström i en morgonbön på Sveriges Radio