Dagens bok: Marken, andligheten av Petra Carlsson Redell

Jag tog en bild av en präst som firade nattvarden vid altaret i den stora domkyrkan, hen lyfte nattvardsbrödet och sedan bägaren upp med båda händerna, lyfte blicken upp mot mot kyrktaket och himlen därovan när hon sade de viktiga instiftelseorden från Jesus: "Detta är min kropp... gör detta till minne av mig"

Jag kom att tänka på den bilden vid läsningen av Petra Carlsson Redells senaste bok där hon i ett av kapitlen kommer in på den samiske diktaren Paulus Utsis ord och tro skriver:
"Den gud som traditionellt kristna tror finns i höjden, finns då enligt panteismen i marken, stenarna och träden." och det är "liksom samma Gud men nu i marken istället för i himlen". Men jag anar att Carlsson inte vill predika en panteistisk tro istället för den traditionellt kristna utan hon har ett annat ärende. 

Hon visar i sin bok hur talet om Gud tillsammans med många andra aspekter av den världsbild och livssyn som råder i vårt samhälle är präglat av en kolonial situation, orden och språket för att beskriva tillvaron kommer även i vårt eget land från maktens sätt att tala och tänka. 

Carlsson söker sig till en samisk andlighet med en helt annan hållning till naturen än den rådande i det svenska samhället. Hon vidgar också talet om Gud och andligheten med inspiration från den samiska kulturen, till en naturnära levande andlighet och då upptäcker hon att "Orden saknas. Den del av min andlighet som lever i markerna, som knakar i granskogen, glittrar på västkustens vågor, lyser röd i den skånska slättens vallmofält, den står utan ord" s123

Majoritetskulturen har en hållning till naturen som är kluven, å ena sidan är den något annat än vi själva, vi går ut i naturen och studerar den som objekt och skeenden, naturen blir en kuliss som vi rör oss framför, å andra sidan är naturen något vi kan förfoga över och hantera, utnyttja och använda oss av som vi behagar.
Inte någon som har egen rätt till liv, inte ett sammanhang som vi själva är en del av.
Vi har också lärt oss att använda naturen som metafor och symbol för annat, till exempel våra egna känslor eller sinnestillstånd, även då skapar vi en bild av naturen som inte räknar den som något i sig självt. 

I vår moderna syn på naturen finns mycket av grunden till klimatkrisen och förstörelsen av miljön, utrotningen av djurarter och de förödda jordarna. Men också utnyttjande av människor i andra delar av världen för vår egen bekvämlighets eller njutnings skull. 

I boken Marken, andligheten öppnar Carlsson nya perspektiv som inspirerar till en livsnära, kroppslig andlighet mitt i naturen där vi själva ingår. Det är en spännande och innehållsrik bok som tål att återvändas till och reflektera över mycket mer än så. 

Carlsson talar om "det existentiella, om de immateriella och materiella krafter som varken är mätbara eller definierbara. Om allt det som övergår människans förstånd samtidigt som det finns där lika självklart som luften, kärleken och rädslan."  

Och där finns den andlighet som är större än allt och ändå ger livsmod och mening. Som utmanar läsaren att ompröva sitt sätt att leva i den sköra hotade naturen.

 Och kanske börjar det med att rikta blicken mot marken även när vi firar den mest heliga festen av dem alla. 

Dagens bok: Petra Carlsson Redell; Marken, andligheten, Polaris Stockholm 2024

Hör Petra Carlsson Redell tala om sin bok på youtube

Här hittar du boken på Bokbörsen

Den missbrukade tron och den befriande

I natt svensk tid höll president Trump ett stort tal för kongressen och för hela nationen i USA. 

Där upprepade han något som han sagt tidigare, och som han verkar betona mer och mer. 

Det är tanken att Gud har skyddat honom och räddat hans liv vid attentatet som skedde tidigare.

Gud skulle ha sparat hans liv för att han har en uppgift att genomföra och nu gör Trump det han är kallad till. 

Resonemanget haltar såklart, men mer än så, det är livsfarligt när makt förknippas med religion och därmed rättfärdigas. 

Om Gud vill att något ska ske står det utanför ifrågasättande och diskussion. När Trump indirekt säger att det är Guds vilja att han ska ha makten och genomföra sin politik är det närmast hädelse och totalt främmande för trons väsen, dessutom strider politiken han för mot grundläggande bibliska principer. Två exempel är nedmonteringen av USAAID och neddragningarna i Medicare.

Bibeln är mycket tydlig i inriktningen att se till de fattiga och "de nedersta" i samhället, att värna om dem som har störst behov. En vanlig formulering är att se till "änkan, den faderlösa och främlingen". Dessa tre var de mest utsatta i samhället där all omsorg och försörjning byggde på familj och tillhörighet till släkten och bygden.

Just dem som bibeln lyfter fram som värda särskild omsorg är det som drabbas i Trumps USA idag och av andra högerextrema tolkningar av hur samhället ska utformas.

Trumps politik och omvandling av det amerikanska samhället går i motsatt riktning mot bibelns vision av ett samhälle av mångfald och samverkan för allas bästa med särskilt hänsynstagande till dem som mest behöver stöd.

 

Att kalla detta för Guds vilja eller att utföra en sådan politik och samtidigt tala om Guds vilja är ett mycket tydligt missbruk av den kristna tron. Det är på samma nivå som tron har missbrukats vid andra tillfällen i historien, vi kan tänka på korstågen, häxprocesserna eller den rikstyska kyrkan i tredje rikets Tyskland. 

Tro och religion riskerar att missbrukas som allt som är viktigt och värdefullt för människor. Därför behövs ett kritiskt sinne när det börjar talas om Gud som Trump gör. 

Den kristna trons grundprinciper är kärlek och omsorg och ett budskap som befriar till att leva gott och sant, en livsstil som är att ta ansvar för sina handlingar i skapelsen, för medmänniskan och dem som behöver vårt stöd.

Guldsmedshyttans kyrka Västerås stift

Anden och Guds närvaro, närmare än vårt eget hjärta

Nu är pingsten här igen, helgen som handlar om Anden, vår hjälpare.

Hjälparen är någon som är med oss även när vi inte kan se eller känna av närvaron, men som ger oss liv, mod och stöd. 
Det är den som vi kallar Den heliga Ande i kyrkan, och som kan vara svår att förstå sig på eller att fatta.

Anden går att uttrycka på olika sätt men det enklaste är så här.

Gud är med oss. Alltid, nära och kraftfullt, bär Gud oss, som i berättelsen om fotspåren i sanden.
Guds nära närvaro med oss är det som vi kallar den heliga Ande.

Anden vittnar tillsammans med vår ande att vi är Guds barn, står det skrivet.
Det betyder att vi har en kärleksfull Gud som är med oss alltid, utan undantag.

En Gud som alltid vill oss väl och vill att vi ska leva i tro, hopp och kärlek på alla sätt.

Och Gud är närmare oss än vi kan ana.

Med ord från bibeln: Gud är "närmare än vårt eget hjärta".
Det är känslospråk som vi bara kan förstå genom att känna in det.
Närmare än mitt eget hjärta betyder att Gud är närmare än allt annat  och närmare än jag kan förstå.

Eller som det också står; i Gud "är det som vi lever, rör oss och är till".
Vi är inneslutna i Guds närvaro, Gud håller oss i sin hand och omsluter oss på alla sidor.

Guds rike är inom er säger Jesus när lärjungarna undrar hur de ska hitta dit.

Vi är i Gud och Gud är i oss.

Det handlar om livskraften, inspiration, kärlek, hopp och värme. Det vill säga att vi själva lever och är till. Och att de vi bryr oss om och älskar finns till.

Gåvorna från anden är tro, hopp och kärlek på alla möjliga sätt, det är också klarsyn och omsorg.
Det är alla de talanger och förmågor vi har.

Det är vad Gud ger oss varje dag.

Den Heliga Ande är inspiration, engagemang, elden inom oss,
de starka goda känslorna vi bär och som gör livet värt att leva.

Allt det här är Anden som vi påminns om i pingstens tid.

 Hjälparen som redan är nära oss.

Om krigen, våldet och kyrkan

Det ser illa ut för Ukraina just när jag skriver här, Ryssland har gjort en offensiv och det är hårda strider. Det är svårt att tänka sig hur fruktansvärt det måste vara att hamna i kriget för både civilbefolkning och soldater. Ännu värre i Gaza där också våldsamheter och bombningar pågår. Människor flyr men det finns ingenstans att ta vägen. 

Obeskrivligt omänskligt!
Och ändå används tron och kyrkan ofta som ett sätt att rättfärdiga våldet och krigen.  

När Putin hade inlett kriget mot Ukraina, det som han kallade en militär specialoperation var det viktigt för honom att säga att det var för att rädda det ukrainska folket han gjorde det.

Men Putin menade också att det var för att försvara den sanna kristendomen han tvingades starta kriget. Han använde kyrkan och tron som ett argument för krig.

Detta är den värsta formen av missbruk av Guds namn tillsammans med när religion används för att förtrycka människor eller utplundra naturen.

Hur kan man missa grunden för tron, att Gud är kärleken, så grovt att man tror att kyrkan eller Gud behöver försvaras med våld? Eller kan utnyttjas för våldsanvändning.  

Ändå har det skett många gånger i historiens lopp, tron och kyrkan har använts för våld och krig och för att skaffa sig själv fördelar, makt eller rikedomar. 

Kyrkan har också använts för att skapa en människocentrerad världsbild som har lett till att man har sett naturen, Guds sköna skapelse som något att utnyttja och använda utan hänsyn eller respekt. Människan sågs som skapelsens krona, och i en sekulariserad version blev människan till alltings mått på bekostnad av djuren och naturen. 

Men detta är inte Guds vägar.

När premiärminister Netanyahu i Israel talar till sitt folk händer det också ibland att han citerar bibeln, vårt gamla testamente. 

Ett av dessa citat som han har använt flera gånger handlar om hur hebreerna skulle behandla Amalekiterna som hade attackerat Israels folk, nämligen döda alla, män, kvinnor, barn och spädbarn, oxar får kameler och åsnor… (du kan hitta berättelserna i 1 Sam kap 15:3)

Så vill Natanyahu försvara det blodiga kriget som kallas folkmord.

Men det är inte Guds vägar.

Det är ett bekymmer att bibeln har sådana hårda ord och att gamla testamentet i vissa delar beskriver Gud så. 

Kanske kan vi tänka så att det är bildspråk för hur viktigt det är att stå emot ondska och det som bryter ner, det som skadar och förstör behöver vi hjälpas åt att motverka på alla sätt. Bibeln är ingen ofelbar beskrivning av vem Gud är och om tillvarons villkor, utan människors tolkningar och beskrivningar. Ändå finns där en kunskapskälla som inte har någon motsvarighet. Där får vi reda på det som vi inte kan veta annars. Men det behöver tolkas. 

Kristus visade att han hellre led själv än att förorsaka andra lidande.
Hans liv var helt och hållet kärleksfullt och han gav andra bilder av Gud, en kärleksfull pappa som möter sin son med öppen famn, en höna som samlar kycklingarna under sina vingar, en herde som söker det hundrade fåret som har sprungit bort.

Gud är den barmhärtige.

Eller som det står skrivet ”Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp.” (Matt 12:20)

När vi lär känna Gud genom Kristus vet vi att Gud vill inte ha offer utan barmhärtighet, Gud vill liv och friskt vatten, och Gud vill ha oss med på vägen mot en fredligare värld. En värld där vi lever i samklang med människor, djur och hela skapelsen. 

 Jesus säger: Den tid kommer då den som dödar er tror sig bära fram ett offer åt Gud”
”detta ska de göra därför att de inte har lärt känna fadern och inte heller mig.”

Allt detta användande av tro och Gud för våld och förtryck, och även för att behandla varandra illa är helt förkastligt, det är emot Guds egen vilja.
För att inte tala om att förgifta eller förstöra jorden. 

Guds vägar, de som Gud vill att vi ska gå är att vara medskapare.
Det är att med Guds hjälp förändra läget på jorden till att bli allt mer människovänligt, miljövänligt och se till att jorden blir en plats där de som kommer efter oss kan leva.   

Det är att gå fredens väg.

Kan det finnas en skapare bakom allt?

Något som har gjort det svårt att tro i vår del av världen är att Gud har gjorts för liten. Schablonbilden av Gud som en skäggig gubbe på ett moln ger oss tanken att Gud skulle vara gammal och trött, likgiltig för vad som sker på jorden och med oss, och därför också likgiltig för oss. Någon som är långt bortom rymder vida eller i en stad ovan molnen.

Andliga sånger är inte till någon hjälp ibland, utan tvärtom. 

Därför några tankar om Guds storhet idag:

Tänk på universum, kan du?

Något ofattbart stort av galaxer och nebulosor, stjärnsystem, ett oräknerligt antal stjärnor och planeter.

Och avstånd som inte går att fånga in med mänskliga hjärnor och som behöver mätas i ljusår. Så långt som ljuset kan färdas under ett år alltså, och ljuset färdas i 300 000 km per sekund.

Ljusåret är cirka 9,46 biljoner kilometer.

Och det observerbara universum har en diameter på omkring 93 miljardet ljusår. Avståndet till de mest avlägsna objekt vi kan se med alla våra hjälpmedel är cirka hälften av det, ungefär 47 miljarder ljusår.

Säger siffrorna något eller är det bara abstrakta siffror och ord? Kanske ändå att det är långt mycket större än vi kan fatta eller förstå?

Tänk dig en energi eller kraft som kan se till att allt detta finns till, gör ett tankeexperiment med mig även om det känns märkligt. Hur skulle den kraft se ut som kunde göra så att allt detta finns till, kraften som är ursprunget till universum?

En teolog använder orden Varats grund - det vill säga den grundkraft som finns bakom, under eller i att allt finns till. Kanske anar du något av storheten eller hur enorm den kraft måste vara för att kunna skapa allt, vara den första orsaken eller första röraren av allt som rör sig. Obegripligt, ok, men är det inte lika obegripligt att allt kommit till från ingenting helt slumpmässigt? 

Inte mindre än så här är den Gud som vi kallar skaparen, det vill säga större än vi kan fatta eller tro. 

Ju mer vi lär oss om universum desto mindre kan vi säga med säkerhet att vi vet, samtidigt är det mycket fascinerande och fantastiskt, kanske så att vi känner förundran som jag skrev om nyligen.

Vad är det allra minsta du kan tänka dig? Ett minimalt litet frö kanske, eller atomer och elektroner, de allra minsta beståndsdelarna i materien, protoner och neutroner.

Så extremt små partiklar att det behövs mycket avancerade instrument för att “se” dem, eller för att räkna ut att de finns där fast vi inte kan se dem. Ett mycket förenklat sätt att tala om dem är att det pågår en rörelse, som en dans av partiklar kring ett centrum som är en kärna, en elektromagnetisk växelverkan av energi i allt som finns. Allt rör sig och det är rörelsen som gör att de finns, eller åtminstone att de finns på det sätt som de finns nu. Hänger du med? Orden räcker inte riktigt till liksom de inte kan fånga in universums storhet.

Gör ett tankeexperiment med mig, tänk dig den energi eller kraft som gör att allt detta pågår och finns, hur skulle den se ut? Varats grund, grundkraften i det allra minsta, existenskraften.

Inte mindre än så här är den Gud som vi kallar skaparen, den som bär existensen, tillvarons bas. 

Tänk på det där lilla fröet som är så litet så att det knappt syns men som rymmer möjligheten till en växt, en planta som kan växa, blomma och bära frukt. I vissa fall bli mycket stora som träd och frambringa nya frön som kan bli nya växter så länge det finns möjligheter till liv på jorden. Och ännu mer avancerat när det gäller djur och oss människor som kan utvecklas och leva på jorden.

Går det att tro på en Skapargud idag, för en någorlunda tänkande människa?

Mitt svar är ja,  det går, det går inte att bevisa, men om vi låter de tecken som finns som talar för Guds existens tala till oss så kanske vi kan komma så långt att det finns en möjlighet att en kraft som vi kan kalla Gud finns. 

Teologer och filosofer har genom tiderna grubblat över den så kallade största filosofiska frågan i alla tider: varför finns det något och inte bara ingenting? 
Alltig har en orsak, men tänk om det finns det en första orsak bakom allt, en första rörare. 
Det mesta verkar så ändamålsenligt och funktionellt, kan det finnas en välvillig kraft i allt som finns, eller en konstruktör som mycket smart har formgivit och ordnat universum, naturen och våra kroppar, stjärnor och planeter, det ekologiska samspelet och årstidernas gång? 

Har någon gett oss en känsla för gott och ont, rätt och fel i själva skapelsen så att vi har ett rättsmedvetande? Visserligen som kan avtrubbas men som ändå ger oss en känslighet för vad som är livgivande och vad som bara är destruktivt?

Det går inte att bevisa men många med mig tycker att det är möjligt att se tecken på en kraft eller energi som verkar, "spår av en vilja som danar" som det står i en psalm.
En varats grund som vi kan kalla Gud.

fortsättning följer.. 

Kampen mot ondskan i krigens tid och Guds mission

Missiler regnar över Ukraina och drabbar vem som helst som råkar vara på fel plats vid fel tidpunkt, ryska angriparen visar upp en enorm likgiltighet för människoliv. Krigstid blir ofta till en tid då människovärdet förminskas och grymheter växer, en avhumanisering sker och våldskultur ökar.

Nya våldsdåd sker också varje dag i vårt land, idag talas det om domar när ungdomar får ta konsekvenserna av sitt handlande. Och igår skedde mord och skjutning mot Jehovas vittnen i Hamburg. 

Och klimatkrisen hamnar vid sidan av när politiken handlar om elstöd och billigare bränsle...

Är det så att ondskan råder över världen som vissa menar?  

Nej, så tänker inte jag, alla de händelser och handlingar som gör människor illa är trots allt undantag och avvikelser från det vanliga. Varje dag ger människor varandra omsorg och omvårdnad, vänskap och kärlek. Det är vad vi gör för varandra, det vi vill att andra ska göra för oss det gör vi för dem. 

Eller tycker du att jag är för optimistisk och ser bort från allt det svåra? Ett argument kan vara att våldsdåden fortfarande är med på nyhetsprogrammen, de är något som avviker, något anmärkningsvärt.  De vardagliga tjänsterna vi gör varandra dyker sällan upp på Rapport. 

Men det betyder inte att vi ska blunda för allt det negativa som gör andra och oss själva illa. Det ska förstås motverkas så mycket det går, men kanske inte på alla sätt. 
Våld föder våld och är inte lösning på problem. Bara när det gäller att skydda liv och människor menar jag att våld kan användas, men då andra sätt har testats först. 

Hur ska vi göra? Hur ska vi stå emot ondskan i oss själva och i andra?

När kyrkan verkar för en bättre värld så kallas det mission. Mission handlar om att arbeta för en mänskligare värld, traditionellt har det gjorts på tre sätt som kan ses i missionsstationernas tre hus. Kyrkan och skolan och sjukhuset. Att ge människor mening och livsinnehåll, kunskaper av alla slag och vård för hälsa kunde ses som stöd till kropp, själ och ande. Hela människans välfärd alltså.

Redan 1951 hölls en konferens i staden Willingen, i dåtida Västtyskland. Kyrkor samlades för att diskutera hur de skulle göra och tänka om mission i en ny tid. Det handlade mycket om hur de skulle förhålla sig till samhället.
Utifrån samtalet vid konferensen kom kyrkorna fram till ett nytt sätt att tänka som skulle få en enorm betydelse. Tankarna utvecklades genom tiden. 

Man brukar använda ordet Missio Dei eller Guds mission för att beskriva det nya sättet för kyrkorna att se på sin uppgift i världen. Den som är att arbeta för det goda och föra kampen mot ondskan.

Tidigare hade man tänkt att det var kyrkorna så att säga på egen hand skulle sprida tron och arbeta för en mänskligare värld. Det fanns tankar om att bara genom kyrkorna kunde Gud verka och det fanns en stark betoning av omvändelse och dop av icke-kristna. Hur viktigt än en god befriande tro är så behöver flera perspektiv finnas med.

Och insikten att Gud inte är beroende av kyrkan, men kyrkan kan vara med i Guds mission. Att Gud själv ständigt agerar i världen. Kyrkan och den enskilda individen bär inte uppdraget på sina axlar men var och en kan ansluta sig till Guds mission och delta i den.

Målet för det vi kallar mission är inte att nya kyrkor ska bildas utan att Guds rike ska byggas på jorden, det vill säga att fred, rättvisa och befrielse ska ökas på alla nivåer. 
Kyrkan är inte längre missionens mål. 
Bilden av Gud vidgas, Gud är skapare, befriare och livgivare. Och det betyder att Gud är en agerande aktiv Gud som bejakar livet och strävar till försoning och kärlek i hela skapelsen.

Mission är alltså Guds verk alltifrån skapelsen och kyrkan är ett av många verktyg Gud använder.
Då förändras synen på kyrkans roll. Gud verkar i både värld och kyrka och kyrkans uppdrag är att med de särskilda gåvor hon har fått delta i det Gud gör i världen. 

Guds Ande verkar där livet bejakas och segrar – ”befrielse för de förtryckta folken, helande och försoning av söndertrasade samhällen och upprättelse av hela skapelsen.” 

Tolkad på detta inklusiva sätt öppnar missio Dei också för dialog mellan religionerna och för samverkan med alla som vill arbeta för fred och rättvisa och motverka klimatkrisen och förtryck på alla plan.

Kampen mot ondskan är då att slå sig ihop med alla andra som vill det goda, tillsammans hitta sätt att motverka våld och förminskande av människors liv.

Det är att finnas med i Guds mission.
Gud som vill alla väl och kämpar mot ondskan, men med liv, hopp och kärlek. 

Lästips: Veronica Melander: Milstolpar i hundra års missionsteologi.

Tillsammans för livet - dokument från Sveriges kristna råd om mission i världen. 

Sveriges kristna råd: vad är mission?

Svenska missionsrådets hemsida

Teckentolken tecknar ordet Gud

Andlig bålstyrka - Kan vi öva vår andlighet?

Varje år sedan 2013 år sedan kommer Ärkebiskopens fastebok ut, den kommer i början på året för att kunna läsas och användas under fastetiden.
I år är det prästen Marit Norén som har skrivit den, hon var tidigare biskopens adjunkt i Västerås stift och är nu anställd som metodutvecklare med specialisering genus på Kyrkokansliet Svenska kyrkan.

Det är en spännande och mycket användbar bok Marit Norén har skrivit. Den är praktisk och med ett andligt djup och en god teologi som bejakar livet och tron som en rimlig väg i livet.
Men tron är inte bara en rimlig väg utan en väg som ger stöd och bålstyrka för att orka genom alla de svårigheter som livet för med sig för de flesta.
Jag fick lov att googla runt lite på bålstyrka för att få bättre koll på vad som kan menas, något som säkert de flesta som tränar känner till mycket väl.
Bålen är på ett sätt centrum av kroppen, mellangärdet och ryggens muskler, den gör att vi kan stå upp och röra oss. Den gör att vi kan andas och hålla oss upprätt. När den inte fungerar har vi ont i ryggen eller får andningsproblem osv. 

Det är inte den sämsta bilden att använda för människans centrum på ett annat sätt. Det som handlar om vad vi tror på och förväntar allt gott ifrån, det som är vår Gud.
Norén gillar moderna bilder och har ett språk som vidgar kretsen som kan ana vad det handlar om att leva med Gud. Hon skriver om att koppla upp sig som en bild för att hitta den inre stillheten på väg mot bönen. Hon visar på ett gott sätt hur gudstjänst och bön inte behöver vara något märkligt utan att det är helt naturligt för oss människor att sträcka oss utåt och inåt och hitta den bön som redan finns där, som ärkebiskop Modéus skriver. 

Norén sätter också fingret på en viktig punkt när hon tar upp ateisten Stephen Hawkins syn på Guds existens och hennes egen, det är fråga om olika perspektiv och olika sätt att se på tillvaron. Olika grundhållningar som är något annat än vetenskapens utforskande och mätande, hon kallar det "qualia".

Det handlar om en livsupplevelse som inte orden räcker till för att tala om, om jag förstår det rätt, och den kommer att styra hur vi uppfattar tillvaron. Till exempel med eller utan Gud. 

Gud är alltid nära oss enligt vår tro.
Det är vi själva som kan ha nytta av att öva oss i att uppleva gudsnärheten med något som kan likna ett träningsprogram. Inte för att vi ska bli mer älskade, bättre kristna eller finare eller frommare.
Utan för att det är ett bra sätt att hjälpas åt för att se verkligheten.

Och där kan boken Andlig bålstyrka vara ett bra hjälpmedel.

Lyssna på Marit Norén här när hon talar om Andlig bålstyrka

Se några av övningarna i boken här på Verbums hemsida

Träna din fysiska bålstyrka från Runners world

Fem grymma bålövningar du kan göra hemma från Sport Performance Center på Youtube
om du vill ha flera idrottsliga övningar för att träna bålen så finns det mycket att hämta där. 

Årets fastebok är Andlig bålstyrka av Marit Norén, utgiven 2022 av Verbum förlag

Frestelser i prövningens stund

Frestelser vad är det? 

Det som hindrar dig från att vara och göra det som verkligen är du själv, det du längtar efter och vill av hela ditt hjärta, det är frestelser. 

Att motstå en frestelse är att klara av att säga nej till en tillfällig önskan för att satsa på ett mer långsiktigt mål, att kunna vänta och ha tålamod.

Eller är det så att ordet frestelse har fått en förändrad betydelse så att det är svårt att använda nuförtiden, kanske är det Janssons frestelse som dyker upp för dig, eller enbart positiva saker som förknippas med ordet frestelse? I bönen Vår fader har översättarna på 1980-talet valt att använda ordet prövning istället för frestelse. Prövning leder tankarna till någon eller något som testas för att se om det fungerar eller håller.
En prövning kan vara svåra saker som drabbar i livet eller svårigheter vi behöver ta oss igenom för att komma vidare.  

Många har talat om att Jesus börjar sin bana med att säga tre tydliga nej, nej till frestelser som vill hindra honom från att vara sig själv, den han innerst inne är, den vi inte vet något om förrän på påskdagens morgon. Först då avslöjas det att han är Gud själv som inte döden kan rå på. 

Tre nej behövde han för att kunna stå upp för kärlekens väg och det är just när han säger sina tre nej som kallas prövningens stund och som berättas om när Jesus förs ut i öknen, fastar 40 dagar och prövas, testas eller frestas av djävulen. 

Många har tolkat de mytiska berättelserna om Jesus i öknen som att det är en uppgörelse med inre övertygelser eller en längtan efter vad livet kan innehålla. Att göra val i livet innebär alltid att välja bort andra alternativ samtidigt som du väljer väg. 

Har du hört talas om kanske-män eller kvinnor? De som inte säger ja eller nej utan vill hålla alla dörrar öppna om det till äventyrs ska dyka upp någon bättre, eller ett bättre alternativ. 

Det är att inte välja alls, och till slut blir det också ett val, icke-valet gör att andra bestämmer åt dig. Antingen genom att direkt välja åt dig eller bara genom att vi då följer strömmen, gör som alla andra eller följer minsta motståndets lag. 

Det är de eller vi som hamnar i den fällan som kommer att se tillbaka på livet och känna besvikelse eller sorg över allt detta vi drömde om men som aldrig blev verklighet. 

Men det är inte försent, det går att göra nya val genom hela livet. 

Hur ser dina frestelser och din prövningens stund ut?

Miss Li och Jesus

Har du också hört Miss Li sjunga låten "Hälsa Gud? Annars kan du hitta den här på Youtube. Det är en rolig låt med allvarligt budskap. Hon kliver in på krogen och där hittar hon Jesus som sitter och tar en öl helt själv. 

Och hon ber Jesus att hälsa Gud att göra någonting åt världens katastrofala situation. Hon ber Jesus hälsa Gud att göra något så att hon själv kan få framtidstro, lugn, ro och hopp.

Vi känner nog igen känslan, önskan om att det ska hända något som minskar allt lidande och nöd på den här krigsdrabbade och omskakade jorden innan det är för sent. För alla de lidande människornas skull och som hon sjunger för att våra egna arma hjärtan ska få lugn och ro. 

Låten väcker många tankar och reaktioner, till exempel hos poddarna och prästerna i "Ingen hinner fram"- här kan du höra när de bland annat pratar om Miss Li och hennes låt.

En sak de tar upp är väldigt viktig för kyrkan och möjligheten att tro på Gud. 

I den allra första kyrkans tid pågick det mycket grubblande och formulerande för att förstå vad de hade varit med om. Vem Jesus var eller är och hur man skulle förstå allt det som hade skett med hans liv och hans lidande, hans död och framförallt hans uppståndelse från de döda. 

En debatt handlade om relationen mellan Jesus och Gud skaparen/Fadern, det som kallas Kristologi. Och den debatten kallas den Arianska striden.
Efter en hel del debatterande kom kyrkan fram till en huvudlinje i förståelsen på 300-talet efter Kristus, nämligen att Jesus var ett med Gud. Tanken att Jesus var en annan än Gud förkastades.

Anledningarna var flera till att de kom fram till det och det är avgörande för hur vi ser på Gud. 

Denny J Weaver skriver i sin bok "God Without Violence" om den 5årige pojken Zach som kommer hem från söndagsskolan. Han ställer en fråga till sina föräldrar. "Skulle ni kunna döda mig genom att spika upp mig på ett kors?"
Fulla av fasa undrar föräldrarna hur Zach kan tro något sådant. Då förklarar Zach: Söndagsskolläraren berättade att Gud sände sin son Jesus för att dö på korset. Om Gud gjorde så mot sin son kanske föräldrarna kunde göra samma sak mot honom.

Det bibeln visar är inte en våldsam Gud som skickar sin son till döden på korset, utan en fredlig och kärleksfull Gud som själv går in och delar våra lidanden med oss. Jesus är Gud i mänsklig gestalt. 

Miss Li ska inte beskyllas för att hon inte har koll på kristologin. Kanske är det mera en tveksam teologi som har predikats som har gjort att hon så starkt skiljer på Jesus och Gud.

Hon kunde ställa frågorna direkt till honom där på krogen alltså.
Och jag tänker mig att hon skulle få en hel del frågor tillbaka, läget på jorden är vad vi människor har gjort det till och mycket långt ifrån hur Gud vill att det ska vara.

Jesusgestalten från kormålningen i Sura kyrka

Levande eller döda ord, och Det levande Ordet

Döda ord finns det gott om, det babblas på radio och tv dygnet runt, poddarnas ord tar aldrig slut och det skrivs långa inlägg på sociala medier, kanske mer ord än någonsin flödar över oss. Visst känns det skönt ibland när alla apparater är avstängda med tystnaden. 

Ett problem i den stora mängden av ord är att hitta de ord som är betydelsefulla eller livsviktiga för var och en av oss. Orden som ger mod eller uppmuntran, som väcker tro, hopp och kärlek.

Vi behöver orden för att benämna det vi är med om, vi tolkar händelser och möten med varandra genom att sätta ord på dem. Det är i det öppna samtalet som vi verkligen möts och lär känna varandra. Genom orden förstår vi och kan tänka omkring tillvaron. 

I bibeln är orden något mycket centralt, Gud talar och allt blir till. Ord befriar men kan också stänga till. 

Så dyker den spännande inledningen till Johannesevangeliet upp. Ordet med stort O är en grundstruktur i tillvaron, det grekiska Logos, som samtidigt är den kraft som låter allt bli till och ge världen liv. Detta Ord är det som tar gestalt och blir människa, obegripligt men på ett sätt som stämmer så väl med den Gud som är kärleken.

Ordet blev människa, skriver Johannes, och Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss. (Joh 1: 18)

Det levande ordet är Jesus själv. Och det hans ord som blir avgörande när vi ska sortera mellan alla de döda orden och dem som ger liv och mod. 

Men en sak är klar, det är alltid ord som gör oss fria. 

Om det osynliga ljuset och uppenbarelsens ljus

Du aktar dig väl för ultraviolett ljus? Snart kommer våren med ett allt starkare solljus, eller ska du resa i sydligare trakter, då kan solskyddet behövas.
 
Det ultravioletta ljuset kan nämligen skada oss och till och med bidra till att bilda cancer i huden när solen strålar starkt. 

Kanske känner du till att det ljus som vi människor kan se bara är en liten del av det ljus och den strålning som finns omkring oss och träffar oss hela tiden. Ibland kallas det ljus och ibland strålning. Här kan du läsa mera på Wikipedia om ljus  

Det ljus som har en aning längre våglängd än det ljus vi kan se kallas infrarött ljus eller strålning och det som är har kortare våglängd är just det ultravioletta ljuset. Allt ljus och strålning påverkar oss men vi kan inte se det. Och det finns mycket mer strålning som har både längre och kortare våglängd.
Vissa mätinstrument kan fånga in delar av den, därför vet vi att den finns. 

Så är det med verkligheten och oss människor. Vi kan se vissa delar av ljuset, det som stämmer med våra ögon och hur de är konstruerade. Men inte allt det andra. 

Det här är en del av begränsningarna som finns i att vara människa. Villkoren vi lever under. 

Vissa djur och insekter kan "se" en del av de här formerna av ljus, och höra ljud som ligger utanför våra mänskliga örons förmåga. Tänk bara på hur en hund reagerar för både ljud och lukt som vi inte alls anar. 

Det är sällan vi tänker på att det är så här, att vi bara kan se en liten del av den verklighet som finns omkring oss, men gör det nu ett litet ögonblick. 

Tänk, verkligheten är mycket större än vi anar, mer komplex och vacker och annorlunda än vi ens kan föreställa oss. Om du lyssnar till en vetenskapsman ska du höra att trots all forskning så är det väldigt mycket som vi inte vet eller förstår. Mycket som vi kanske inte ens kan veta. 

Hur mycket av verkligheten som vi inte kan se går förstås inte att fastställa, särskilt det som inga mätinstrument heller kan fånga in. Det vet vi helt enkelt inget om.

I vardagslivet klarar de flesta av oss bra med den syn och hörsel vi har, särskilt eftersom medicin-vetenskapen och optikerna har lyckats ge oss bra hjälpmedel och behandlingssätt för att synen ska vara så bra som möjligt. 

Om det är så att våra sinnen bara kan fånga in delar av verkligheten omkring oss, hur kan vi då tvärsäkert säga något om det som ligger utanför. 

Hur kan vi tro oss veta något om det finns eller inte finns en Gud till exempel? Faktum är att det är omöjligt. 

Tänk på det när du hör någon som säger med största säkerhet att det inte finns en Gud. 

 

Jag vill påstå att det finns mycket som talar för att Gud finns. Men jag kan inte veta till 100 procent.
Det är därför vi alltid talar om tro när vi talar om Gud.

Och det är också därför det är så viktigt att Gud visar sig för oss, annars skulle vi inte kunna veta något säkert om Gud.
Bara därför att Gud har visat sig för oss, kommit till oss i Jesus Kristus kan vi veta att Gud är kärlek och godhet. 

Vi har orden om hur Gud visar sig i vår bibel.
Människor i olika tider och på olika platser har skrivit ner vad de varit med om.
Det är spännande berättelser och vacker poesi, men också våldsamma och rysliga berättelser.
Inte alltid har de som skrivit ner berättelserna förstått vad som hände, ibland har det blivit fel.
Ändå finns i bibeln så mycket värdefullt att den boken behövs för att vi ska veta mer om Gud och vad det är att vara människa. Där finns berättelserna om Jesus, hans liv och ord, död och uppståndelse.

Bibeln är vårt mätinstrument som kan visa sådant vi inte kan uppfatta med egna ögon eller öron.

 
Men det märkliga är att när vi har sett det bibeln visar oss så kan vi se det i vår omgivning också.
Vi kan lära oss att tolka tillvaron så att vi ser Guds hand i skönhet och kärlek, vänskap och i naturen.

I en medmänniskas ögon och i evolutionens livskraft kan vi då se spår av en kärleksfull skapare.

Tända ljus på predikstolen i Sura kyrka

Bättre att tända ett ljus och förbanna mörkret?

Det ser rätt mörkt ut just nu.
Varje dag kommer rapporter på nyheterna om nya mord och våldsdåd i vårt land. 

Unga tonåriga pojkar sitter häktade för skjutvapenmord. Idag börjar rättegången mot en av dem som dödat en man på ett gym, troligen en man som försökte stoppa honom, inte den som var målet för mördaren. Bakom dem finns kriminella gäng och ledare som utnyttjar de unga och får dem att göra onda handlingar. 

Vårt land blir allt mindre generöst och gästfritt i och med att allt färre asylsökande får komma in i landet, planerna är att ge alla som inte avvisas direkt tillfälliga uppehållstillstånd och göra det närmast omöjligt att förenas med sin familj.
Så skapas mera problem med andra unga män som inte får chansen att integreras i samhället och vet att vad de än gör så är de inte önskvärda här utan ska tvingas lämna landet.
Det är som att uppmana till brottslighet och jag tackar Gud för att de allra flesta ändå väljer att leva lagligt.

Det ser mörkt ut. Trots att de flesta är medvetna om klimathotet, och vi alla märker det i de ökande översvämningarna och skogsbränderna görs allt för lite.

Kriget i Ukraina kastar mörka skuggor över läget i världen och värst är det för de drabbade själva i landet och alla dem som flyr för livet. Nya offensiver väntas och i Kramatorsk har ännu ett bostadshus träffats av ryska missiler, flera är döda och skadade.

En dansk står och bränner Koranen utanför den Turkiska ambassaden, vår yttrandefrihet missbrukas och blir till ett påhopp på en minoritet i vårt land, och vad händer? Palaudan intervjuas i radion och det visar sig att han inte har en aning om vad han hållet på med och vilka konsekvenser det får. Han är troligen bara en ganska förvirrad islamofob.

Hur kan vi hitta något ljus eller några hoppfulla tecken mitt i mörkrets tid?
Vad kan få oss att inte ge upp eller fly bort från verkligheten, in i den senaste tv-serien i streamingtjänsternas djungel. 

Symeon hette en man som levde  i Jerusalem. Han hade väntat hela sitt liv på den som skulle komma med hoppets ljus till hans land och till alla folk.
Han hade tålamod, och det tror jag är en viktig egenskap för att orka i vår mörka tid. Det är ett långsiktigt arbete med många bakslag att försöka få samhället och världen en liten aning ljusare och mer människovänligt. 

Symeon såg den som kom.
Vi behöver också våga se hur det verkligen är i vår omvärld, våga stanna kvar utan att fly bort från det svåra som pågår. Det vi inte ser kan vi aldrig göra något åt. Vi möter aldrig omvärlden utan glasögon eller förutfattade meningar, så vad kan vi göra?
De fattiga ländernas teologer lär oss att den mest sanna bilden av ett samhälle får vi om vi lyssnar till dem som är längst ned, de fattiga, de utsatta och diskriminerade människorna. Ofta kvinnor och barn. Det är deras röster vi ska lyssna på. 

Då får vi en helt annan bild av samhället än från proffstyckarna, analytikerna i media, de rika och de mäktiga. Lyssna på en patient om du vill veta läget i vården och en undersköterska. Lyssna till den som förnekas försörjningsstöd och sjukpenning om hur fint vårt välfärdsland fungerar.
När vi ser allt detta mörker får vi ta avstånd ifrån det, uttrycka vår sorg och vrede över hur läget är, vi får förbanna mörkret. 

Tålamod och öppna öron och ögon och benämna det vi ser.
Men vad kommer sedan?
Symeon pekar ut ett barn.
Det är Jesusbarnet han håller i famnen när han säger att han skådar frälsningen och ljuset. Han och hans livshållning är det som ska bli till fall eller upprättelse för många, och ett tecken som väcker strid.

Jesus växte upp, fylldes av styrka och vishet, och han visade på ett sätt att hitta ljus i tillvaron, i tro och i handling. Han visade att vem vi än är så är vi älskade människor, viktiga, värda att lyssna på och myndiga människor som kan förändra världen. 

Vägen är icke-våldets och kärlekens. Att tillsammans med andra, steg för steg, långsamt men utan att ge upp, ta itu med alla de missförhållanden vi ser, all den diskriminering och det våld och de orättvisor som pågår hela tiden. Det går att förändra. Ibland bara små saker men ibland större. Vi kan alla göra livet lite bättre för en medmänniska. Men glöm inte, det är tillsammans vi kan göra mera.

Tända ljus och minska det förbannade mörkret.

Rembrandts klassiska bild av Symeon i templet

 

 

Tro? Vad är tro och vad är inte tro?

"Tro, jag vill känna tro" sjöng Marie Fredriksson i en fin och omtyckt sång. 

Problemet är bara att tro inte är en känsla. 

Ingemar Hedenius hette en svensk filosof som på 50-talet drog igång en debatt om tro och vetande, med skarp logik kritiserade han tron så att många blev ateister i hans generation, han kritiserade tron som teori och försanthållande. 

Problemet är bara att tro inte är en teori. 

 Vi svenskar har fått vår bild av vad tro är på minst två sätt, menar David Thurfjell, i en bok, det är pingstvännernas karismatiska bönestunder tillsammans med en konservativ privatmoral, tron som kopplas ihop med frågan om du är frälst och helst ska kunna sätta en tid och datum för när du blev frälst.
Den andra delen av svenskarnas bild av vad tro är kommer från en strängt högkyrklig del av kyrkan, firandet av mässan på rätt sätt stod i centrum ofta tillsammans med ett sätt att leva som avviker från de flestas. Tänk svarta rockar och sträng blick, ofta med moralism i orden. (inte så konstigt då om de flesta svenskar knappast vill kalla sig kristna)

Problemet är bara att tro är inte pingstvänssurr eller att följa regler och moral.

Tro är att öppna den knutna handen, och ta emot. Ta emot den varma strömmen av kärlek som Gud vill ge dig. Att säga ja till att leva med Gud. 

Känslor av olika slag kommer sedan.
Teoretiserande och tolkningar av trons innehåll finns också med, men efteråt.
Regler och bud har att göra med hur du väljer att leva ditt liv, de kan tolkas på olika sätt, men det är inte de som är tro. Det finns olika sätt att utrycka tro, olika för att vi alla är olika, det kommer sedan.

När du vågar lita på att du är älskad och att Gud ser på dig med kärlek, och att Gud ser oss alla på samma sätt- då får det konsekvenser i hur vi lever tillsammans med varandra. Kanske öppnar vi handen också för varandra. Det är trons konsekvenser.

Tro är inte svårt, det kan finnas motstånd i oss på olika sätt och det kan ta tid att öva sig att se Gud och leva mer öppet. Men det är den mest naturliga saken i världen att säga ja till den som säger ja till dig. Som att ta emot kärleken från sin mamma när du är barn, när det är som det ska.

Tro är liv tillsammans med Gud, tillit och förtröstan.
Redan när du vill tro så har du tro så att det räcker.

Då kan du ta nästa steg. 

I psaltaren  uttrycks känslan och hoppet i livet med Gud:

Herre, du hjälper både människor och djur,
Din nåd är dyrbar, o Gud,
i dina vingars skugga finner människor tillflykt.
De får njuta överflödet i ditt hus,
i din glädjes strömmar stillas deras törst.
Ty hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus. (Ur Psaltarens 36 psalm) 

Carl Milles: Guds hand (foto A Holmberg)

Tid för tvätt och vackra fasader

Det är mycket tal om tvätt eller"washing" just nu.
I samband med fotbolls VM i Qatar talas det om Sportswashing eller sport-tvättning, och Greta talade om Greenwashing vid klimatkonferensen, jag har också hört ordet whitewashing nyligen. Har det blivit högtryck i tvättstugan eller vad är på gång?

Det handlar om att få något ganska otrevligt att se fint ut genom att visa upp en fin fasad.
Att tala mycket och länge med vackra ord om miljö och klimat men bakom orden så pågår utsläppen och de fossila bränslena bränns som tidigare. Det är greenwashing eller kanske grön-tvättande på svenska.
Det är ganska vanligt, hur många varor har inte någon slags märkning och kallas för ekologisk eller klimatsmart men kanske döljer det sig något annat bakom ibland?
När jag köpte min förra bil så var den det bästa för miljön som bara kunde tänkas. Kan du gissa? Det var en liten bil som gick på diesel. Det var så bra filter sade försäljaren att det knappast kom ut några avgaser alls och dieselmotorn hade så hög verkningsgrad att det gick åt väldigt lite bränsle per mil, rena vinsten för miljön. Eller var det verkligen så? Nej det var nog ett typiskt fall av greenwashing. 

Sportswashing är att försöka dölja hur det står till i landet genom att göra fina sportarrangemang, Qatar är knappast först med att försöka förbättra sitt rykte genom en stor tävling. Ryssland, Kina är bra exempel och inte minst Olympiaden i Berlin 1936, se en film på Youtube här. 

Det som är typiskt för alla dessa typer av "tvättande" är att det som används är något som många gillar och som engagerar många. Fotbollen och annan sport lockar väldigt många, efter spännande fotbollsmatcher så förknippas landet Qatar känslomässigt med något positivt istället för diktatur och förtryck.
Och många är engagerade för miljön och vill se åtgärder som lindrar uppvärmningen av klimatet.

Ännu mer effektivt kan det vara om man lyckas använda något som många ser som heligt eller har ett mycket stort värde. I namn av friheten eller det egna landets bästa kan många illdåd göras, och tyvärr också i namn av religion och tro.
Mycket av våldsdåd som gjorts genom historien i trons namn är typiska exempel på just detta. Korstågen skulle vara till för att befria Jerusalem från de "otrogna"  i Guds namn sade man. Men de handlade mest om att de mäktiga på olika sätt ville skaffa sig mer rikedomar och makt, eller få andra att se bort från det som skedde i det egna landet.

Vi behöver vara kritiska och genomskåda det som pågår när allt detta tvättande pågår, kanske titta en gång till på det som döljs bakom evenemangen av förtryck och hyckleri. Tack till alla journalister som gör just det nu i Qatar.

Vi behöver också vara källkritiska när det gäller tro, stämmer detta verkligen med grundsatserna i religionen? Jesus tog skarpt avstånd från våldsutövande, därför är allt våld i hans namn inget annat än galenskap, hyckleri och ett slags "tvättande" genom tro.

Det finns faktiskt ett bibelcitat som handlar om det här.
Jesus utmanar de mäktiga som lägger tunga bördor på folket men tillåter sig själva att leva utan krav och som glömmer det viktigaste: rättvisa, barmhärtighet, trohet.
Han kallar dem för vitkalkade gravar - Det står i Matt 23 kap (vitmenade i gamla översättningen).
På ytan fina vitmålade och vackra, men inuti fyllda med sådant som gravar har, död och förruttnelse.
Ett tydligt exempel på försök att se bättre ut än man är.

Då är det dags att ändra sitt sätt att leva.

Rättegångar, domar och domare i domssöndagstid

Det är mycket tal om rättegångar och domar i nyheterna just nu. 

En av dem är Rättegången mot mördaren som gjorde det förskräckliga dådet på Gotland då Ing-Marie Wieselgren mördades under Almedalsveckan, den har just avslutats och domen väntas inom några veckor. Rättegångar pågår ständigt runt landet och Sveriges rättsväsen har mycket att göra.

Domar faller, vissa frikänns medan andra döms till påföljd som böter eller fängelse osv. 

Rättvisa domar eller domar som stämmer med lagarna är väldigt viktigt för för en stat. Det är en grundläggande del av ett gott och demokratiskt samhälle att domarna inte färgas av status eller släktskap, att rika och fattiga behandlas lika och att det anges skäl varför domarna blev som de blev.
Det är också viktigt att domar kan överklagas. Just orättvisa domar eller domar utan skäl är en del av diktaturer och tyranni.

Att döma eller bedöma andra verkar vara något som ligger nära till hands för oss människor, ganska ofta på ett negativt sätt. Vi människor utvecklas och förändras genom hela livet, ändå stoppas vi in i fack och bedöms att vara på ett enda sätt. Vi alla har ju många olika sidor, det är mångdimensionellt att vara människa.

En plats där det handlar om fördöma varandra mer än rimligt hittar vi på Twitter och på andra platser på nätet, ibland är kommentarsfälten fulla av svavelosande hatfulla påhopp.

De här aggressiva angreppen har det gemensamt att de aldrig är sakliga, de tar inte hänsyn till omständigheterna, oftast så har de arga inte ens tagit sig tid att lyssna eller läsa vad en person verkligen säger. Det är orättvisa domar som säger mer om den som går till attack än om den som blir påhoppad.

Ett problem med denna sida av sociala medier är att vissa kan tro att det som angriparna säger har någon sanning i sig, så blev det förre ärkebiskopen Antje, när tillräckligt många hade skrivit att hon hade vissa åsikter (jag vill inte upprepa tramset) spreds det som en sanning trots att det var helt falskt. 

Aggressiva ord har en tendens att leda till aggressiva handlingar. Kanske var det en bidragande orsak till mordet vid Almedalen. Hur dåligt än psykvården fungerar så är våld och mord aldrig någonsin rätt eller en lösning.

I kyrkans värld är det också vanligt att människor bedömer varandra på ett ytligt sätt, kyrkan består av helt vanliga människor som har samma brister som vi alla. Däremot har vi i kyrkan fått väldigt tydliga ideal och vi har möjlighet att känna till hur vi kan leva bättre tillsammans. 
Orden från Jesus "Döm inte så blir ni inte dömda" (Matt 7) tillsammans med den gyllene regeln visar på ett annat sätt att förhålla sig till varandra.

Det är Domssöndagen nu på söndag. Talet om domen i bibeln och kyrkan är något av det mest missförstådda, något som kan skrämma. Bilden av Gud som det stora domaren som våldsamt skiljer människor från varandra och tvingar oss åt den ena eller den andra sidan känner vi kanske igen. Men den stämmer inte med vad bibeln säger.

I dagens evangelietext i Johannesevangeliet  finns det två saker som sätter hela saken i ett annat ljus.

Det första är att Fadern har överlämnat domen till Sonen.

Vem är det vi står inför när våra liv ska sammanfattas och prövas, inte en arg pekpinnegud utan Jesusbarnet i krubban, som behöver vår omsorg.
Han som mötte alla med kärlek, helade och upprättade, som visade på kärlekens liv och satte barnen i centrum. Han som var vapenlös och fri från våld och hat. Han som gick lidandets och dödens väg hellre än att möta våld med våld. Jesus som besegrade döden genom kärleken. 

I en annan liknelse i Lukas evangelium står det att Herren som kommer tillbaka låter sina tjänare slå sig ner vid bordet och själv passar upp på dem, det är bilden av domen där.

I dagens text står det: "Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet." (Joh 5:24)

Det är ord som är värda att fundera över. Det är inte Gud som dömer oss utan vårt livs mening och mål avgörs av vårt lyssnande in mot livet och av tilliten till Gud.
Det är om vi tar emot livet och kärleken från Gud eller ej.

Det är vårt lyssnande och vår tro som påverkar hur vi lever våra liv och hur vi bedömer och dömer oss själva och andra människor. Därför finns det en utmaning i domssöndagen, tänk en gång till på hur du lever ditt liv och vad du väljer att göra, hur du lyssnar och tror. Och döm inte så ska du inte bli dömd.

Gud möter oss vid livets gräns med kärlek och omsorg, med helande händer och upprättelse, med kärlek och liv.  Det är vad "domen" handlar om. 

Änglarnas dag och förförelser

Det handlar om Änglar i kyrkan den här helgen. Den helige Mikaels dag kallas dagen och vi läser bibliska berättelser om kampen mellan gott och ont. 

En av texterna är ganska obehaglig och stötande: enligt Matteus säger Jesus
"Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad och ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll." (Matt 18:8, läs orden i sitt sammanhang här) 

Texten handlar om varningar för att göra barn illa och därför tar Jesus i mer än som vi kanske tycker är rimligt, att det vore bättre att göra sig själv illa än att skada och förföra barn, hur låter det? 

Att förföra ett barn, de flesta håller nog med mig om att det är det värsta en människa kan göra. Men vad lägger vi in i ordet förföra? Det ligger nära till hands att tänka på sexuella övergrepp och pedofilers handlingar mot barn, och det är verkligen det värsta, att svika barnets tillit och utnyttja dem för något så oviktigt som sin egen lust.

Jag tänker mig att förförelsen också kan vara att ta ifrån ett barn tilliten och tryggheten i tillvaron och känslan av äventyr och möjligheter i livet, och att ta ifrån barn deras tro. 

Det finns en annan tolkning av Jesusorden och det är att de inte bara riktas till oss som individer utan till gemenskapen kyrkan. Det blir inte lättare men kanske mer förståeligt.
I gemenskapen kan vi behöva ta avstånd från vissa tankar, åsikter och föreställningar om det inte ska gå riktigt illa.
Barn behöver skyddas från dem som vill förföra dem på alla sätt. 
I tredje rikets Tyskland blandades kristendom och nazism på ett skrämmande sätt i den tyska rikskyrkan. Där ser jag en arm som hellre skulle huggas av än få förstöra hela kyrkan. (Mer på min blogg här)

I kyrkans allra första tid var det otänkbart för en kristen att välja ett yrke där våld skulle utövas. Du kunde inte vara soldat eller bödel och vara trogen Kristus som är fredens furste. 

Efter hand förändrades detta och den stora omvälvningen kom på 300-talet efter Kristus när den romerske kejsaren Konstantin blev kristen och när kristendomen snart blev till en statsreligion i det romerska riket. 

Den lilla kristna kyrkan som varit förföljd och där många hade fått dö för sin tro förvandlades till en del av det våldsamma romarriket. Snart blev den förföljare istället för förföljd, snart bildades inkvisitionen och teorin om det rättfärdiga krigen myntades.

Vid sidan av maktens kyrka fanns då som nu andra som höll fast vid det mer ursprungliga, den fredliga och befriande tron som gav mod att leva, gemenskapen som salt och ljus i kontrast mot omvärlden och tillsammans med alla dem som ville skapa en mänskligare värld.

Ängel kommer av det grekiska angelos och betyder helt enkelt budbärare, någon som kommer med ett bud från Gud. Det handlar om bud som ger glädje och hopp som när Jesus ska födas eller vid den tomma graven. Men det kan också vara bud om förändring och kritik av maktmissbruk, både i och utanför kyrkan. 

Jag tror att var och en av oss kan vara en ängel för varandra, vi kan ge glädje och hopp till varann, och vi kan vara med och skydda dem som är utsatta och peka på det som inte fungerar i samhället och gemenskapen.

Om sätt att leva i klimatkrisens tid

Det finns ett slags högmod som gör att en människa slutar att lyssna på någon annan än sig själv, en hållning som är något helt annat än en god självkänsla och gott självförtroende. 

Vi ska vara stolta över vem vi själva är, vårt jag och vårt väsen är något gott. 

Vi har fått gåvor och möjligheter, själva livet är givet till oss som en gåva, vi har inte valt det och vi har inte gjort oss förtjänta av att få existensens gåva, att finnas till. 

Högmodets slutna hållning bygger på en illusion, eller till och med en lögn. 

Att vi kan kontrollera allt, att vi skulle kunna klara oss själva helt och hållet, att vi vet allt och har alla svaren som behövs. 

En av de upptäckter som drabbar de flesta när vi ger oss in på så kallade högre studier, när vi studerar vid universitet eller högskolor eller när vi upptäcker mer om jordens alla olika länder och kulturer 

- det är hur lite vi i själva verket vet och känner till.
Hur lite vi kan kontrollera och påverka av allt som sker och drabbar oss och jorden vi lever på. 

Tänk bara på coronapandemin. Några av oss märker knappt att vi har blivit sjuka, andra slås ut, hamnar på intensivvårdsavdelning och vissa av oss blir så sjuka att vi dör. Vaccinet hjälper, minskar dödligheten och låter flera klara sig med lindriga symtom. Vi kan göra något. Vaccinera oss. Men vi kan inte kontrollera vad som händer i stort. 

Vi har blivit påminda om klimatkrisen den här veckan och om hur tiden snabbt krymper för att hinna göra något åt uppvärmningen av vår jord. 

Som enskilda kan vi göra ganska lite men det lilla vi kan göra är betydelsefullt.
De flesta av oss kan göra goda val både i affären där vi handlar och när vi röstar. 

Vi kan också försöka påverka dem som har makten att gå längre än de hade planerat för att rädda liv. Det kommer att behövas radikala åtgärder och att vi alla förändrar mönster i våra liv. En ny livsstil med enkelhet och mindre konsumtion behövs. 

Hur ska vi hantera vissheten om hur lite vi kan påverka och styra?
Kanske ge upp och förtvivla?
Kanske fly bort från verkligheten på alla sätt vi kan? 

Eller våga se verkligheten som den är och söka oss fram till någon som kan hjälpa.
Och därifrån göra allt det vi kan för att minska lidande och stötta varandra i kriser och pandemier. 

På det här sättet gör tron på Gud att vi kan leva med öppna ögon och öppna händer. 

Det finns någon som kan och vill rädda liv och som ger oss löften om nya möjligheter.

När vi vågar lita på Gud kan vi också våga se utan att ge upp och försöka göra det goda vi kan. 

Vi kan göra val när vi handlar i affären som gör skillnad,
till exempel genom att handla Fairtrade-märkta varor

Om mobbing och tro, varför bryter den svenska skolan mot de mänskliga rättigheterna?

Det händer ibland i skolans värld att ungdomar som har en tro hånas och mobbas av andra elever.
Det gäller att inte visa vad de tror på om de inte ska behandlas illa.

Några ungdomar var med på Sveriges Radios gudstjänst i söndags och berättade om det., Länk till radioprogrammet här. Det var kristna och muslimska ungdomar som medverkade.

För mig är detta upprörande, kort sagt jag blir arg över att det får vara så på skolor idag i vårt land. 

Det händer också att elever som har en tro hånas och pressas av lärare i skolan idag, oftast på lektioner inför andra elever. Och det är ju ännu värre, läraren ska ju stå för skolans värdegrund, kan det ingå i den att visa att de mänskliga rättigheterna inte gäller? 

I den 26e artikeln i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna står det om rätten till utbildning:
Alla ska ha rätt till utbildning står det, och den ska vara kostnadsfri på de grundläggande stadierna.   

Här får du andra delen av 26e artikeln:
 2. Utbildningen skall syfta till att utveckla personligheten till fullo och till att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Utbildningen skall också främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper samt främja Förenta nationernas verksamhet för fredens bevarande.

Det kan aldrig vara acceptabelt att håna eller mobba elever för deras tro.
Lika lite som deras "rasgrupper", sexuella läggning, nationella eller sociala bakgrund eller föräldrarnas ekonomiska situation osv.

Vad läraren gör är inte bara att förlöjliga enskilda elever och öka känslan av utanförskap, det är också att öka polarisering och främlingskap mellan eleverna. Det är att öka motsättningarna och öka känslan av frustration, sorg och vrede hos den mobbade.
Allt det som faktiskt leder till radikalisering.

Tillspetsat sagt så bidrar den svenska skolan på ett sådant sätt till att öka antalet personer som i en krissituation kan ta till våld mot andra och mot samhället. 

Visst är det obegripligt att hån och mobbing får finnas i skolorna överhuvudtaget?
Och att diskriminering accepteras, är inte det en skandal!

All mobbing bör självklart bort från skolorna, till och med den som handlar om människors tro.

Vi behöver alla hjälpas åt för att hitta vägar till fredligare och mer respekterande hållning mellan människor. 

Här hittar du hela FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna i en pdf-fil 
se gärna också konventionen om barnens rättigheter.

FNs konventioner om Mänskliga rättigheter finns här - pdf-fil

Skolverkets sida om mobbing och kränkande särbehandling

Lånad bild från Clackamas United Church..

Om Guds existens

Vi höll på att spela in en gudstjänst tillsammans, den skulle sändas digitalt och vi var ytterst få i kyrkan. Två flickor sjöng fint.
När vi hade en kort paus frågade en av flickorna mig; "Tror du på Gud? Det gör inte jag".
"Självklart" svarade jag.
"Du måste vara den enda människan jag har träffat som tror på Gud" sade hon och började argumentera mot Guds existens.
Men just då var det dags att spela in min predikan, så vi kom inte längre i samtalet.
Jag var nog en aning okoncentrerad i min predikan till en början. 

Hur kan någon människa tro på Gud i våra tider? Är kanske jag den sista som gör det?
Om vi ser till Sverige där barnen får lära sig att det inte går att tro på Gud kan det hända att vi är få. I resten av världen ser det annorlunda ut. 

Det finns en rad argument för att det finns en kraft som vi kan kalla Gud, argument som nästan aldrig hörs. Kanske hänger det ihop med att de kallades Gudsbevis i resonemangen tidigare.
Men om det finns en Gud så är det något som inte går att bevisa eller motbevisa med logiska oemotsägliga argument eller vetenskapliga metoder. 

Orden och logiken är sällan det som gör att vi tror på Gud, de kan stötta oss och hjälpa oss men nästan alltid är det något annat som är grunden för tron.
Nämligen den egna upplevelsen av Gud.
Många får sin tro genom att växa upp i en familj eller en miljö där några räknar med Gud, när en mamma ber aftonbön med sitt barn lär sig barnet att det finns någon att tala med, någon större att relatera till.
Andra hittar Gud i en gemenskap som t.ex. i kyrkan eller ungdomsgruppen. I sångerna och andakten kan en närvaro kännas av ibland.
Några kan få vara med om omvälvande upplevelser av Guds närvaro eller tilltal.
Vissa läser sin bibel och hittar ord som talar till en själv, ord som talar om oss själva.
Det mesta av allt sådant bygger på att det finns gemenskaper som bär den goda tron vidare.
Miljöer som tillåter att vi får ta vara upplevelser på allvar.
Men Gud kan förstås nå oss på helt andra sätt också.

När en hel kultur är sekulariserad blir det som för barnkören något främmande att tro på Gud. 

Vi får lära oss av kulturen vi lever i att förklara bort våra upplevelser av Gud. Vi kan tala om känslostämningar eller fantasier, eller kanske bara som en orimlighet under den tomma himlen.

Tankar och argument kommer in i nästa skede för de flesta, när upplevelserna är gjorda är det dags att reflektera och fundera om vad vi varit med om.
Att det var Gud vi mötte och vad det kan innebära.
De upplevelser vi är med om behöver alltid en tolkningsram och om vi inte kan sätta ord på dem kommer vi inte att kunna förstå dem.
För att vi ska kunna känna igen att det är Gud som möter oss i en stilla susning eller i naturens skönhet, i vårt samvetes känsla av rätt och fel, i kärleken och kommunikationen och så mycket mer, för att känna igen Gud behöver vi hjälpas åt och lära oss att känna igen Gud. 

En grundupplevelse som de flesta människor har är att det är tryggt och lugnt i livet i vardagen. Det är självfallet en illusion när det gäller vad som kan hända, men en sanning när det gäller relationen till Gud. 

Helga Trefaldighets dag firar vi den här helgen i kyrkan som en påminnelse om att Gud alltid är större än vi kan förstå och begripa, liksom universums storhet är ofattbar för våra hjärnor så är också universums grund - Gud skaparen totalt ofattbar. 

Enda anledningen att vi alls vet något om Gud är att Gud har låtit oss veta något om sig själv. 

Människor har haft upplevelser och de har talat om den och skrivit om dem, framförallt i bibelns skrifter.
Därför kan vi känna till att Gud är kärleken.
Att Gud är någon som bär oss och som går med oss hela tiden
och att Gud ständigt visar sig för oss i våra upplevelser. 

Vårgrönska i en björk, livet som återvänder i vårens tid

Wikipedias sida om Gudsbevis