Om kall och kallelse och viktiga arbeten

I den lokala tidningen fanns det för några dagar sedan en ledare om det viktiga yrket att vara barnmorska. Rubriken är bra och riktig, "Kvinnoyrken är inte välgörenhet, Västmanlands barnmorskor ska ha bra betalt." Jag kunde inte hålla med mer, bättre betalt ska det vara!

Men så kommer slutspurten - att vara barnmorska är inget kall och barnmorskan ska verkligen inte vara någon barmhärtig samarit!

Jag anar att ordet kall har blivit en beteckning för att jobba gratis eller ge allt utan att förvänta sig någon ersättning eller uppskattning för det.
Att något är ett kall är för mig en positiv värdering och inte en negativ som det verkar ha blivit inom vårdens område.

När reformationen kom på 1500-talet var en av de riktigt viktiga aspekterna att vardagslivet uppvärderades och att vanliga vardagliga sysslor och arbeten sågs som lika värdefulla som de andliga arbetena.
Före dess var det verkligt viktiga, det som räknades och ledde människan närmare Gud, att gå i kloster eller satsa på kyrkan. Att göra vallfärdsresor till heliga platser och fasta kunde också vara handlingar för Guds skull eller köpa avlatsbrev.

Luthers kallelselära handlar om att Gud kallar alla människor till att göra olika arbeten och sysslor för att livet ska vara så gott som möjligt på jorden.
Vi är alla kallade att göra tjänst för vår nästa och se till att det finns möjligheter att leva och ha trygghet i samhället. Att vara skomakare eller krukmakare var lika gott och fint i Guds ögon som att vara präst eller nunna. Men även att vara en god pappa eller mamma, att vårda och fostra sina barn var en del av Guds kallelse. Liksom alla yrken som idag finns inom vårdens område.

Det fanns inte någon tanke att något som var ett kall måste vara oavlönat eller ideellt, inte alls!
Det kunde vara välavlönade tjänster och yrken, men också ideella insatser i stort och smått var möjligt att se som högt värderade uppgifter för Gud och medmänniskorna.

Att jobb och yrken är kall betyder att de är viktiga för Gud och för människor, att vi bör göra ett bra jobb så långt det är möjligt och att vi kan vara stolta över våra arbeten.

Allt som gör gott och hjälper människor är uppgifter som Gud vill ska göras, alltså en del av Guds kallelse. Nästan alla yrken som finns får vi se som kall, även barnmorskor och präster till exempel.

Däremot är nog spelsajterna inte med på den listan. 

Vetekatten vid Stockholms centralstation foto AH

Askonsdag - om att öva sig att se Gud

Fastetiden kan användas till att reflektera eller meditera över sin relation med Gud själv skrev jag igår.

Hur går det till, hur kan vi upptäcka Gud, hur kan vi komma närmare livets källa och kraftcentrum?

För mig handlar det inte om att komma närmare, jag tror att Gud alltid finns med oss, närmare än vårt eget hjärta, både dag och natt till tidens slut. Att Gud alltid bär oss och ger oss liv och allt gott.
Det handlar mera om att vi påminner oss själva att Gud är hos oss. Vi behöver öva oss i att se Guds närvaro hos oss och lära oss att se Gud i det som sker.

För mig var en del av början av min tro att jag fick två böner av en vän, en morgonbön och en aftonbön. Han gav mitt en liten papperslapp och sa: "Läs de här varje morgon och varje kväll och läs gärna en bit ur bibeln också."
Gör det till en god vana så kommer du att upptäcka något viktigt.

Om tiden inte räcker till så säg bara "godmorgon Gud" och "godnatt Gud".

Och om du inte orkar ens ett enda ord så kan du göra en hel bön med bara ett tecken, korstecknet.

Så här brukar man göra när det är ett stort korstecken över hela sig själv.

Du kan läsa lite mera om korstecknet här, där jag hämtat bilden, (tack till bloggen Själaspis) men tecknet räcker i sig som bön om att Gud ska bevara oss och en påminnelse om att Gud är med oss. Korstecknet gäller oss själva men vi är alla del av ett större sammanhang och därför kan korstecknet också vara en bön för alla omkring oss.

Jag testade och under lång tid läste jag bönerna, ibland morgonbön och oftare aftonbön. Sakta förändrades det så att jag inte längre läste utan bad bönen och jag läste ur bibeln varje kväll.

Men behöver inte ha färdigskrivna böner utan det går bra att använda sina egna ord, men de skrivna bönerna är en bra hjälp. Läs mera om bönen här och tänd gärna ett ljus på Svenska kyrkans bönewebb.

Här har du en annan bild på hur korstecknet kan göras, bilden kommer från anglikanska kyrkan.

Du kanske undrar vilka böner jag fick av min vän?

Jo det var två mycket gamla böner från Martin Luther.
Det kan vara bättre att börja med någon enklare bön, här får du bönerna från Luther och två kortare.

Morgonbön:
Jag tackar dig, min himmelske Far, genom Jesus Kristus, din älskade son, för att du i natt har beskyddat mig för all skada och farlighet.
Jag ber dig, att du också under denna dag vill beskydda mig för synder och allt ont, i mitt liv och i mina handlingar.
Jag överlämnar mig med kropp och själ och allt vad jag har, i dina händer.
Låt din heliga ängel vara med mig, så att den onde fienden inte får makt över mig. Amen.

eller

Godmorgon Gud!
Tack för att jag får en ny dag,
hjälp mig att ta vara på den här dagen. 
Var med mig i allt som kommer att hända idag ... (tänk på det som väntar under dagen)
Ge mig mod att leva och kraft att göra det jag vet är rätt idag.

Gör korstecknet och be Herrens bön /Vår fader.


Aftonbön:Jag tackar dig min himmelske Far, genom Jesus Kristus, din älskade son, för att du nådigt har beskyddat mig i dag.
Jag ber dig att du förlåter mig alla mina synder, allt som jag har handlar orätt och att du beskyddar mig med din nåd denna natt.
Jag överlämnar mig med kropp och själ och allt vad jag har, i dina händer.
Låt din heliga ängel vara med mig, så att den onde fienden inte får makt över mig. Amen.

eller

Godnatt Gud! Tack för dagen som har gått...
(tänk på det som hänt under dagen, tacka för det som var bra).
Jag ber dig för alla dem som jag nu tänker på, var med dem och bevara dem (säg namnen på de personer som du vill be för)
Ge mig ro och lugn och bevara mig i din kärlek.

Gör korstecknet och be Vår fader.

Fettisdagen - uppladdning pågår, men inför vad?

Fettisdagen har blivit en stor dag i Sverige, idag firar vi alla (nästan) genom att äta vår semla eller fettisdagsbulle. 

I kyrkans värld är det dagen före fastetiden börjar, i morgon på askonsdagen inleds den längsta fastetiden under kyrkans år.
Nämligen den långa förberedelsetiden för kyrkans största helg, påsken.

Vi behöver ibland ta oss tid till att tänka och reflektera, till till att fokusera och koncentrera sig på några få viktiga saker, då kan det vara nödvändigt att välja bort vissa saker som gör oss splittrade eller drar oss åt många olika håll samtidigt. 

Att fasta är att avstå från något av en anledning, för att kunna be och meditera över sin relation med Gud till exempel eller se hur relationerna ser ut med dem vi står nära, kanske ägna mera tid åt varandra.
Eller att ha tid eller resurser för att dela med sig till någon som behöver oss. Fasta används kanske oftast för att förbättra sin hälsa, gå ner i vikt eller så, men det behöver inte utesluta varandra.

I bondesamhället handlade det om att äta ordentligt först för att kunna leva snålare och med mindre mat under en tid framåt. Där kommer gräddbullarna in som en slags uppladdning.

Det har blivit vanligt att vissa kristna tar upp det här med fasta på olika sätt i vår tid. Vissa drar ner på sociala medier eller mobilanvändande, andra minskar på godis eller socker, några ägnar mer tid åt sin tro och det som är viktigast av allt i livet, relationen till Gud själv och människorna omkring en.

Eller kanske åt att skriva, måla eller något annat konstnärligt. Det handlar om att skapa utrymme åt någon vi själva vill göra men så sällan tar oss tid till.
Jag ska göra ett försök att skriva några rader lite oftare.

Vad skulle du använda lite extra tid till om du hade den? Om du kunde göra dig fri?

Jag tar en semla och funderar vidare, men efter i morgon blir det mindre av det slaget.

Bild från Virsbo kyrka på fastlagssöndagen 3 mars 2019