om inlevelseförmåga och Maria

Bibliska gestalter blir identifikationsobjekt för bibelläsaren.

Det verkar som att vi människor fungerar så, titta på en film eller läs en bok, berätta en berättelse och något händer.

Något fångar oss. Vi vill veta hur det går, säger vi ofta. Vi glömmer omgivningen och är inne i filmen eller boken. Det verkar fungera starkare med långa tv-serier där vi hinner lära känna gestalterna bättre och med bok-serier där samma figurer och personer kommer tillbaka om och om igen. I läsning är det starkare än i film eftersom då är det mer av vår egen fantasi och känsla som är igång.

Varför dras vi in? Varför blir vi gripna? Jo det sker en identifikation, vi läser in oss själva, vi går in i personers tankar och känslor och en liten stund är vi den personen. Inlevelseförmåga kallas det och det är en av de märkliga gåvor vi har vi människor. Vi kan tänka oss hur det skulle vara att vara där, vara den personen. Vi kan känna hur det skulle vara, om det var jag.
Har du sett någon rysa när de har hört talas om något jobbigt en annan människa har varit med om? Det behöver inte ens vara någon hon känner.

Inlevelseförmågan gör att vi inte behandlar andra människor hur som helst, det är en gåva. Den som kan göra andra illa utan att reagera har förlorat den här gåvan.

Bibelns gestalter kan fungera på flera olika sätt för oss, vi kan leva oss in i hur det skulle vara att vara Maria som ska föda ett barn och känna oron i att inte veta vad andra ska tycka och säga. Rädslan att inte veta vad Josef ska tänka och göra. Och sedan känna lättnaden när Josef visar sig vara en bra man som följer sin kärlek och är lojal.

Det kan bli en ögonöppnare – så som Maria möts av ängeln och av Gud, så kan Gud också möta mig. Så som Gud behöver Maria för att något ska ske som inte hade kunnat hända annars– så behöver Gud dig och mig.

Så som en stum och döv människa botas av Jesus så kan jag befrias till att våga tala och lyssna.

Som en utstött äktenskapsbryterska fick en ny chans, så kan också jag få en ny chans att börja om på nytt. Och så kan det vara med många olika personer i bibeln, om än inte alla.

Maria som skulle bli Jesus mamma är en stark gestalt i bibeln och hon har blivit en oerhört viktig person får många, främst kvinnor men även män.

Hon har blivit en modersgestalt dit man alltid kan komma och be sina böner, tända ljus och känna att här finns någon som vet hur det är.
Oräkneliga kvinnor faller på knä framför Mariabilder i kyrkor och på andra platser varje dag runt året. Maria blir mamman som också är väninnan, hon vet hur det är att bära ett barn i sin kropp och föda fram det. Hon har uppfostrat sin son och förlorat honom.

Mariagestalten är något så ovanligt som en kvinna som har mod, som är stark och som vågar tro och lita på Gud. Ovanligt alltså bland de gestalter som finns i media och kyrka, inte i verkliga livet. En identifikationsgestalt som visar på ett sätt att vara människa utan att vara fast i några könsroller.

Vi som vill har någon att dela allt med i Maria och när vi går därifrån känns det en aning bättre. Vi har någon att känna igen oss i, någon som var med om sådant som vi själva och ändå inte gav upp.

Bönen ger styrka och mod att gå vidare, och förtröstan att Gud går med, genom ljus och mörker i livet.

Så kan bibelns gestalter fungera för oss, att ge djupare insikt och större mod, och våga tro att vi själva behövs och är viktiga vad än andra kan tycka.