Vissa dagar är det min uppgift att ha dopdag. Det är en av de mest inspirerande och glädjefyllda dagar jag kan ha. Ibland får jag döpa ett barn och vissa dagar flera. Men vi har som väl är bara dopgudstjänster för en familj i taget nuförtiden. När jag började som präst kunde vi ha tre eller fyra familjer samlade i en dopgudstjänst. Det blev lite opersonligt för varje familj som bland annat inte kunde välja vilka sånger de ville ha, det fanns andra att komma överens med. Idag är det annorlunda.
Varje dop utformar vi tillsammans, föräldrarna och prästen.
Det är fantastiskt att vara med när släkten firar att en ny människa har kommit till jorden, det är glädje och hopp, det är också första gången det nya barnets namn nämns högt och offentligt. Men det är som alla vet inte en namngivningsceremoni.
Dopet innehåller många olika saker och kan tolkas på flera olika sätt. Det är långt mera än en namngivning eller babyvisning. Även om det är vanligt att barnet får möta släkt och vänner för första gången.
Dopet är början på något helt nytt, glädjen över en ny människa med ett nytt liv på jorden förenas med en oändligt stor gåva, "dopet ger syndernas förlåtelse, räddar oss från döden och djävulen och ger evig salighet åt alla som tror på Guds ord och löften" skriver Luther i Lilla katekesen.
Vi använder gärna andra ord i vår tid än de gjorde på 1500-talet då Luther skrev, men det är för att försöka uttrycka samma sanning som då, för att vi ska förstå den nu.
Vi tänker kanske att ett barn inte behöver syndernas förlåtelse, ett barn gör inte medvetet synder, det vill säga handlingar som skadar andra eller sig själv. Men omedvetet kan barnet göra andra och sig själva illa.
Ordet synd kan förstås på flera olika sätt, alla handlar om något som är negativt för oss själva och andra. Det står för allt som skiljer oss ifrån Gud och från varandra och skapar negativ ensamhet och bristande empati med sina medmänniskor.
När vi föds som människor blir vi en del av en värld, ett samhälle och en familj. Utan att kunna påverka det är vi del av något som sprider miljöförstöring och fattigdom på jorden, ojämlik fördelning av rikedomar och makt bland annat.
Dopet ger en öppning till något annat, ett annat sätt att leva och ett hopp som till och med är större än döden.
Dopet är ett tecken och en händelse som visar på att Gud finns där före oss själva med all sin kärlek och ger oss löften och välsignelse.
Det är ett möte mellan människan och Gud som där lovar att alltid vara med vad som än kan ske.
Samtidigt är det ett kravlöst möte, löftena tas aldrig tillbaka, Gud går alltid med, men det är upp till föräldrarna om de vill ge barnet goda möjligheter att leva med Gud eller inte. Det är upp till varje person själv om de vill ta emot löftena och räkna med Gud i sitt liv.
Att leva i tron som är att ta emot solvärmen och kärleksvälsignelsen eller inte göra det.
Men valet gör vi själva varje dag under våra liv. På det sättet är dopet en början på något livslångt, det som Luther talar om som att en gammal människa inom oss ska dödas och en ny människa varje dag ska träda fram och växa.
Den gamla människan är bilden för det negativa och skadliga och strukturerna vi är en del av som behöver förändras och minska - medan den nya människan står för det goda och kärleksfulla och liv som aldrig dör.
Här kan du läsa om dopets tre ord på Svenska kyrkans hemsida Tro, tradition och fest.
I en lärobok som jag fick höra om idag skrivs fortfarande att dopet är en namngivningsceremoni, boken heter "Briljant svenska" och kommer från Gleerups. Tråkigt att göra en så fantastisk högtid som dopet är till något så litet och platt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar