Alla är vi präster - och myndiga människor, Luther igen

En av de tankar som Luther kom med som betyder mycket för mig är läran om det allmänna prästadömet. Det var en av de riktigt genomgripande och närmast revolutionära tankar som han kom med. Den tanken gjorde på gott och ont reformationen till kyrkosplittrande i och med att de som tog den till sig inte kunde acceptera påvens överhöghet längre.

Alla döpta kristna är präster och har själva tillgång till bibelns skrifter och till Gud, vi behöver inte någon förmedlare mellan oss och Kristus, ingen påve, inga kardinaler eller abbedissor, inga präster eller lärare. Där försvinner också helgondyrkan med tanken att helgonen ber för oss till Gud.
Människan står direkt inför Gud.

Det finns också vigda präster, men de är avskiljda för att göra vissa uppgifter inget annat. De är inte av en annan karaktär eller har en annan kvalitet, de står inte närmare Gud än andra. De ska se till att evangeliet predikas och sakramenten delas ut. En viktig uppgift, men varken viktigare eller mindre viktig än många andra uppgifter som behövs för att vi ska kunna leva på jorden.

Det är ett kraftfullt myndiggörande av varje människa!

Samtidigt befinner vi oss i en gryende individualism på Luthers tid, grupptänkande håller på att släppa taget om människor, och det för med sig en lång rad av förändringar i tanke och handling.
Det handlar inte om att vara del av rätt grupp längre, inte i ett kloster eller i rätt kyrka, inte hålla på rätt lag eller ha rätt ledare. Utan det gäller att själv ta ansvar för sitt liv och sin tro.

Här kommer också det viktiga in att människor måste kunna läsa och att det ska finnas biblar på våra egna språk för att det ska kunna fungera.

Så blev reformationen ett stort läskunnighetsprojekt och översättningsprojekt.

Bland mycket annat...