Ofta menar debattörer och kykliga kritiker att Svenska kyrkan är för otydlig, kyrkan svävar på målet och känner efter vilket håll vinden blåser åt, som prästen i Hoola Bandoolas gamla låt. Eller pastor Jansson i den klassiska monologen med Hasse Alfredsson.
Pastor Jansson är modern... han har inga bestämda åsikter om nånting alls.
Förre ärkebiskopen Anders Weijryd ger en kommentar i boken "Sedd med osedd" om folkkyrkans paradoxala närvaro inför 2020-talet, så här:
"Tydlighet nämns ofta som en brist i Svenska kyrkan. En tydligare avgränsning mot allmänning skulle göra kyrkan mer urskiljbar och, tänker man, attraktiv. Att vara tydlig med nåden verkar då inte vara det man främst tänker på... det man lyckats bäst med är kanske ironiskt nog att försnäva definitionen av vad det är att vara "kristen" eller religiös, vilket gjort den kristna närvaron ännu mera fördold." (s 26 med hänvisning till David Thurfjell 2015)
Tydlighetsivrarna vill märkligt nog att kyrkan ska vara tydlig när det gäller individers etik - hur är det rätt eller fel att leva, och ställa sig bakom vissa formuleringar - ofta utan att närmare förtydliga vad som menas.
Kyrkan ska till exempel bekänna Jesus Kristus som sin herre och stå upp för de gamla trosbekännelsernas formuleringar tolkade på ett bokstavligt sätt. Men tänk om att bekänna Jesus betyder en allt mer gränsöverskridande och öppen, generös och bejakande hållning till människor. Ungefär så som hans ord och handlingar kan tolkas. Dvs att tydligheten är att vara tydlig med nåden!
Wejryd skriver att "Det vore synd ifall en kyrka, som har sin främsta inspiration från Jesus - som förkroppsligar samtidig relevans och identitet - skulle få för sig att Jesus ska hållas skyddad för världen." (ibid)
Här finns ett annat sätt att förhålla sig än konservatismens fastlåsthet i ordvändningar, och det handlar om att tolka tron i sin egen tid så att vi kan se att vi alla som vill får plats i den frihetsrörelse som kyrkan är och kan vara.
Jag tänker mig att det är precis att vara luthersk kyrka idag betyder. Kyrkan ska vara ständigt föränderlig (semper reformanda - ständigt bli reformerad eller förandras) för att kunna stå fast vid samma budskap genom olika tider.
Bland annat budskapet om kärleken som övervinner allt och att vi är accepterade och ska acceptera varandra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar