"Tro, jag vill känna tro" sjöng Marie Fredriksson i en fin och omtyckt sång.
Problemet är bara att tro inte är en känsla.
Ingemar Hedenius hette en svensk filosof som på 50-talet drog igång en debatt om tro och vetande, med skarp logik kritiserade han tron så att många blev ateister i hans generation, han kritiserade tron som teori och försanthållande.
Problemet är bara att tro inte är en teori.
Vi svenskar har fått vår bild av vad tro är på minst två sätt, menar David Thurfjell, i en bok, det är pingstvännernas karismatiska bönestunder tillsammans med en konservativ privatmoral, tron som kopplas ihop med frågan om du är frälst och helst ska kunna sätta en tid och datum för när du blev frälst.
Den andra delen av svenskarnas bild av vad tro är kommer från en strängt högkyrklig del av kyrkan, firandet av mässan på rätt sätt stod i centrum ofta tillsammans med ett sätt att leva som avviker från de flestas. Tänk svarta rockar och sträng blick, ofta med moralism i orden. (inte så konstigt då om de flesta svenskar knappast vill kalla sig kristna)
Problemet är bara att tro är inte pingstvänssurr eller att följa regler och moral.
Tro är att öppna den knutna handen, och ta emot. Ta emot den varma strömmen av kärlek som Gud vill ge dig. Att säga ja till att leva med Gud.
Känslor av olika slag kommer sedan.
Teoretiserande och tolkningar av trons innehåll finns också med, men efteråt.
Regler och bud har att göra med hur du väljer att leva ditt liv, de kan tolkas på olika sätt, men det är inte de som är tro. Det finns olika sätt att utrycka tro, olika för att vi alla är olika, det kommer sedan.
När du vågar lita på att du är älskad och att Gud ser på dig med kärlek, och att Gud ser oss alla på samma sätt- då får det konsekvenser i hur vi lever tillsammans med varandra. Kanske öppnar vi handen också för varandra. Det är trons konsekvenser.
Tro är inte svårt, det kan finnas motstånd i oss på olika sätt och det kan ta tid att öva sig att se Gud och leva mer öppet. Men det är den mest naturliga saken i världen att säga ja till den som säger ja till dig. Som att ta emot kärleken från sin mamma när du är barn, när det är som det ska.
Tro är liv tillsammans med Gud, tillit och förtröstan.
Redan när du vill tro så har du tro så att det räcker.
Då kan du ta nästa steg.
I psaltaren uttrycks känslan och hoppet i livet med Gud:
Herre, du hjälper både människor och djur,
Din nåd är dyrbar, o Gud,
i dina vingars skugga finner människor tillflykt.
De får njuta överflödet i ditt hus,
i din glädjes strömmar stillas deras törst.
Ty hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus. (Ur Psaltarens 36 psalm)
Carl Milles: Guds hand (foto A Holmberg) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar