Det är mycket tal om rättegångar och domar i nyheterna just nu.
En av dem är Rättegången mot mördaren som gjorde det förskräckliga dådet på Gotland då Ing-Marie Wieselgren mördades under Almedalsveckan, den har just avslutats och domen väntas inom några veckor. Rättegångar pågår ständigt runt landet och Sveriges rättsväsen har mycket att göra.
Domar faller, vissa frikänns medan andra döms till påföljd som böter eller fängelse osv.
Rättvisa domar eller domar som stämmer med lagarna är väldigt viktigt för för en stat. Det är en grundläggande del av ett gott och demokratiskt samhälle att domarna inte färgas av status eller släktskap, att rika och fattiga behandlas lika och att det anges skäl varför domarna blev som de blev.
Det är också viktigt att domar kan överklagas. Just orättvisa domar eller domar utan skäl är en del av diktaturer och tyranni.
Att döma eller bedöma andra verkar vara något som ligger nära till hands för oss människor, ganska ofta på ett negativt sätt. Vi människor utvecklas och förändras genom hela livet, ändå stoppas vi in i fack och bedöms att vara på ett enda sätt. Vi alla har ju många olika sidor, det är mångdimensionellt att vara människa.
En plats där det handlar om fördöma varandra mer än rimligt hittar vi på Twitter och på andra platser på nätet, ibland är kommentarsfälten fulla av svavelosande hatfulla påhopp.
De här aggressiva angreppen har det gemensamt att de aldrig är sakliga, de tar inte hänsyn till omständigheterna, oftast så har de arga inte ens tagit sig tid att lyssna eller läsa vad en person verkligen säger. Det är orättvisa domar som säger mer om den som går till attack än om den som blir påhoppad.
Ett problem med denna sida av sociala medier är att vissa kan tro att det som angriparna säger har någon sanning i sig, så blev det förre ärkebiskopen Antje, när tillräckligt många hade skrivit att hon hade vissa åsikter (jag vill inte upprepa tramset) spreds det som en sanning trots att det var helt falskt.
Aggressiva ord har en tendens att leda till aggressiva handlingar. Kanske var det en bidragande orsak till mordet vid Almedalen. Hur dåligt än psykvården fungerar så är våld och mord aldrig någonsin rätt eller en lösning.
I kyrkans värld är det också vanligt att människor bedömer varandra på ett ytligt sätt, kyrkan består av helt vanliga människor som har samma brister som vi alla. Däremot har vi i kyrkan fått väldigt tydliga ideal och vi har möjlighet att känna till hur vi kan leva bättre tillsammans.
Orden från Jesus "Döm inte så blir ni inte dömda" (Matt 7) tillsammans med den gyllene regeln visar på ett annat sätt att förhålla sig till varandra.
Det är Domssöndagen nu på söndag. Talet om domen i bibeln och kyrkan är något av det mest missförstådda, något som kan skrämma. Bilden av Gud som det stora domaren som våldsamt skiljer människor från varandra och tvingar oss åt den ena eller den andra sidan känner vi kanske igen. Men den stämmer inte med vad bibeln säger.
I dagens evangelietext i Johannesevangeliet finns det två saker som sätter hela saken i ett annat ljus.
Det första är att Fadern har överlämnat domen till Sonen.
Vem är det vi står inför när våra liv ska sammanfattas och prövas, inte en arg pekpinnegud utan Jesusbarnet i krubban, som behöver vår omsorg.
Han som mötte alla med kärlek, helade och upprättade, som visade på kärlekens liv och satte barnen i centrum. Han som var vapenlös och fri från våld och hat. Han som gick lidandets och dödens väg hellre än att möta våld med våld. Jesus som besegrade döden genom kärleken.
I en annan liknelse i Lukas evangelium står det att Herren som kommer tillbaka låter sina tjänare slå sig ner vid bordet och själv passar upp på dem, det är bilden av domen där.
I dagens text står det: "Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet." (Joh 5:24)
Det är ord som är värda att fundera över. Det är inte Gud som dömer oss utan vårt livs mening och mål avgörs av vårt lyssnande in mot livet och av tilliten till Gud.
Det är om vi tar emot livet och kärleken från Gud eller ej.
Det är vårt lyssnande och vår tro som påverkar hur vi lever våra liv och hur vi bedömer och dömer oss själva och andra människor. Därför finns det en utmaning i domssöndagen, tänk en gång till på hur du lever ditt liv och vad du väljer att göra, hur du lyssnar och tror. Och döm inte så ska du inte bli dömd.
Gud möter oss vid livets gräns med kärlek och omsorg, med helande händer och upprättelse, med kärlek och liv. Det är vad "domen" handlar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar