Något som har gjort det svårt att tro i vår del av världen är att Gud har gjorts för liten. Schablonbilden av Gud som en skäggig gubbe på ett moln ger oss tanken att Gud skulle vara gammal och trött, likgiltig för vad som sker på jorden och med oss, och därför också likgiltig för oss. Någon som är långt bortom rymder vida eller i en stad ovan molnen.
Andliga sånger är inte till någon hjälp ibland, utan tvärtom.
Därför några tankar om Guds storhet idag:
Säger siffrorna något eller är det bara abstrakta siffror och ord? Kanske ändå att det är långt mycket större än vi kan fatta eller förstå?
Inte mindre än så här är den Gud som vi kallar skaparen, det vill säga större än vi kan fatta eller tro.
Ju mer vi lär oss om universum desto mindre kan vi säga med säkerhet att vi vet, samtidigt är det mycket fascinerande och fantastiskt, kanske så att vi känner förundran som jag skrev om nyligen.
Vad är det allra minsta du kan tänka dig? Ett minimalt litet frö kanske, eller atomer och elektroner, de allra minsta beståndsdelarna i materien, protoner och neutroner.
Så extremt små partiklar att det behövs mycket avancerade instrument för att “se” dem, eller för att räkna ut att de finns där fast vi inte kan se dem. Ett mycket förenklat sätt att tala om dem är att det pågår en rörelse, som en dans av partiklar kring ett centrum som är en kärna, en elektromagnetisk växelverkan av energi i allt som finns. Allt rör sig och det är rörelsen som gör att de finns, eller åtminstone att de finns på det sätt som de finns nu. Hänger du med? Orden räcker inte riktigt till liksom de inte kan fånga in universums storhet.
Gör ett tankeexperiment med mig, tänk dig den energi eller kraft som gör att allt detta pågår och finns, hur skulle den se ut? Varats grund, grundkraften i det allra minsta, existenskraften.
Inte mindre än så här är den Gud som vi kallar skaparen, den som bär existensen, tillvarons bas.
Tänk på det där lilla fröet som är så litet så att det knappt syns men som rymmer möjligheten till en växt, en planta som kan växa, blomma och bära frukt. I vissa fall bli mycket stora som träd och frambringa nya frön som kan bli nya växter så länge det finns möjligheter till liv på jorden. Och ännu mer avancerat när det gäller djur och oss människor som kan utvecklas och leva på jorden.
Går det att tro på en Skapargud idag, för en någorlunda tänkande människa?
Mitt svar är ja, det går, det går inte att bevisa, men om vi låter de tecken som finns som talar för Guds existens tala till oss så kanske vi kan komma så långt att det finns en möjlighet att en kraft som vi kan kalla Gud finns.
Teologer och filosofer har genom tiderna grubblat över den så kallade största filosofiska frågan i alla tider: varför finns det något och inte bara ingenting?
Alltig har en orsak, men tänk om det finns det en första orsak bakom allt, en första rörare.
Det mesta verkar så ändamålsenligt och funktionellt, kan det finnas en välvillig kraft i allt som finns, eller en konstruktör som mycket smart har formgivit och ordnat universum, naturen och våra kroppar, stjärnor och planeter, det ekologiska samspelet och årstidernas gång?
Har någon gett oss en känsla för gott och ont, rätt och fel i själva skapelsen så att vi har ett rättsmedvetande? Visserligen som kan avtrubbas men som ändå ger oss en känslighet för vad som är livgivande och vad som bara är destruktivt?
Det går inte att bevisa men många med mig tycker att det är möjligt att se tecken på en kraft eller energi som verkar, "spår av en vilja som danar" som det står i en psalm.
En varats grund som vi kan kalla Gud.
fortsättning följer..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar