Levande eller döda ord, och Det levande Ordet

Döda ord finns det gott om, det babblas på radio och tv dygnet runt, poddarnas ord tar aldrig slut och det skrivs långa inlägg på sociala medier, kanske mer ord än någonsin flödar över oss. Visst känns det skönt ibland när alla apparater är avstängda med tystnaden. 

Ett problem i den stora mängden av ord är att hitta de ord som är betydelsefulla eller livsviktiga för var och en av oss. Orden som ger mod eller uppmuntran, som väcker tro, hopp och kärlek.

Vi behöver orden för att benämna det vi är med om, vi tolkar händelser och möten med varandra genom att sätta ord på dem. Det är i det öppna samtalet som vi verkligen möts och lär känna varandra. Genom orden förstår vi och kan tänka omkring tillvaron. 

I bibeln är orden något mycket centralt, Gud talar och allt blir till. Ord befriar men kan också stänga till. 

Så dyker den spännande inledningen till Johannesevangeliet upp. Ordet med stort O är en grundstruktur i tillvaron, det grekiska Logos, som samtidigt är den kraft som låter allt bli till och ge världen liv. Detta Ord är det som tar gestalt och blir människa, obegripligt men på ett sätt som stämmer så väl med den Gud som är kärleken.

Ordet blev människa, skriver Johannes, och Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss. (Joh 1: 18)

Det levande ordet är Jesus själv. Och det hans ord som blir avgörande när vi ska sortera mellan alla de döda orden och dem som ger liv och mod. 

Men en sak är klar, det är alltid ord som gör oss fria.