Tårtgeneralen på Folkan i Arboga

Det är en speciell stämning att se på en bio-film i ett sällskap där många kommer ihåg händelsen som skildras och känner igen personer och miljöer.

Vi slog oss ner i Folkans plyschröda fåtöljer en lördagseftermiddag i april och lät oss försjunka in i 1980-talets Köping, eller kanske en lång rad av mellanstora samhällens situation i den ekonomiska krisens 80-tal.

Kalle P är en missbrukare som misslyckats med det mesta i livet, äktenskapen, affärsprojekten och yrkeslivet, han lever på parkbänkar i centrala Köping och i sunkiga hyreslägenheter.
Men till slut får han sin idé som ska sätta Köping på kartan och motsäga det fräcka påhopp som Jan Guillou gjort i Rekordmagazinet där Köping kallas Sveriges tråkigaste stad.
Världens längsta smörgåstårta ska tillverkas och en fest hållas i centrala Köping.

Det är en klassisk berättelse där en person som ingen räknade med, till och med en föraktad och hånad man som det skämtas om i lokalrevyn, som ändå lyckas.
När han ändå mot alla odds kommer till skott med sitt projekt och blir en hjälte sprids känslan av att det omöjliga ibland kan vara möjligt. Att det till och med kan vara ok att följa sina preferenser och till och med vara en frankofil i en svensk industriort, som Filip Hammars far.
De svenska mindre orterna präglas annars av starka mekanismer av likriktande och utstötande av dem som avviker från snäva normer, även om det är ganska lite.

Många vittnar om att enda sättet att överleva som avvikande var att lämna orten och söka sig mot större städer. Homosexuella och lesbiska, lika väl som egensinnade eller dem som hamnat i snäva roller har hittat frihet i storstaden och långt borta från inskränktheten i småorten.   

Den korta stunden av frihet, fest och lycka lyfter hela filmen ut ur den tristess som låg över Köping med sina rykande skorstenar och genomfart med sliten asfalt.
Och där lyckas filmmakarna att göra en film som sprider hopp. Mitt i nostalgin ger den till slut en känsla av möjlighet och utmaning, att våga ta chansen, trots allt.

Men det känns ändå sorgligt att höra att Kalle Ps största stund i livet blev en dag med en smörgåstårta. Att det var det meningsgivande ögonblicket i hans liv.

Det finns ju så mycket att göra som kan låta våra liv bli mer meningsfulla, att ge stöd och hjälp åt sina medmänniskor nära och långt borta. Att älska sin nästa som sig själv.
 

Åsa Linderborg om Tårtgeneralen i Aftonbladet
Expressens recension av Tårtgeneralen
Berglagsbladet/Arbogatidning "15 underbara bilder från inspelningen" av Tårtgeneralen