Om en migrationspolitik som förlorat sig själv och sin själ

Var med på en utbildningsdag med Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar (hemsida här) i Västerås idag. Det är en imponerande organisation som med stor sakkunnighet stöder de nyanlända och alla som arbetar med dem på olika sätt.

Ämnena som togs upp var dels vad som händer med asylsökande när de får avslag och ska utvisas, dels vad som gäller för dem som fått uppehållstillstånd och ska börja leva här i Sverige. Det som kallas etableringsfasen.

Mitt i dessa så olika situationer möts de nyanlända av kyrkan på olika sätt.
De flesta som var på plats på kursdagen var diakoner och volontärer som i kyrkans regi arbetar med de mest utsatta i vårt samhälle. Här ställs inte olika utsatta grupper mot varandra utan vi är överens om att vi kan göra både-och.

En fråga som jag länge grubblat över i fick jag möjlighet att ställa till vår kunnige föredragshållare.

Med den restriktiva lag som nu gäller delas endast tidsbegränsade uppehållstillstånd ut till dem som bedöms ha skyddsbehov. Alltså till dem som migrationsverket bedömer har skäl att få stanna genom att de är hotade till livet. Om situationen inte förändras kan troligen uppehållstillståndet förlängas.
Men uppehållstillståndet kan förvandlas till ett permanent uppehållstillstånd om den sökande kan skaffa sig ett jobb och försörja sig själv. Och det är noga angivet hur mycket en person måste tjäna för att det ska kunna ske.

Det som förbryllar mig är att uppehållstillståndet som ju ges till den som behöver skydd plötsligt blir beroende av om personen kan tjäna tillräckligt mycket pengar. Ganska märkligt, eller hur?

Det svar jag fick var att myndigheterna vill sätta press på de nyanlända att försörja sig själva (mina ord, inte juristens) att de alltså ska skaffa sig jobb och tjäna pengar, mer än ett visst angivet belopp.

Det är de allra flesta nyanländas största önskan att få arbete och försörja sig och få ett gott liv i trygghet här i vårt land. Men hur kan ett arbete med en viss lönenivå göras till ett villkor för uppehållstillståndet? Gällde inte längre skyddsbehovet?

Anmärkningsvärt nog gäller det också för familjeåterförening! Den är också beroende av att familjen kan försörjas. Också här finns angivet hur mycket en person ska tjäna för att det vara möjligt att förenas med sin egen familj.
Ingen tanke finns på skyddsbehov eller möjligheten att integreras i ett nytt samhälle, inte heller anses de nyanlända kunna bedöma själva på vilken ekonomisk nivå de vill leva.

Som jag ser det är detta en av de verkligt märkliga sakerna i migrationspolitiken och jag skulle gärna höra hur det kan vara möjligt att vi har sådana regler. Är detta inte en skandal?

Vår föredragshållare går igenom inkomstkraven för familjeåterförening