Orginaltiteln är One flew over a cuckoos nest.
Boken är en skildring av hur en levande människa stiger in i ett dödens rum, I mentalsjukhusets stilla rum där förtrycket är hårt och tystnaden tung bland de tystade kommer plötsligt en bullrande gestalt in och rör om situationen rejält. Randle Patrick McMurphy eller R P McMurphy är mannen som stiger in på mentalsjukhusets avdelning.
Boken är skriven ur den store indianens perspektiv, Cheif Bromden är halvt indian och till hälften vit och därför någon som är utstött och föraktad. Men värre än så, han är fångad i en rädsla som bl.a. får honom att spela döv och stum. Han ser och hör allt som pågår där han står med sin kvast och sopar korridorerna och rummen på avdelningen.
En fantastisk scen i boken är när McMurphy kommer in och går runt och ser var och en av männen på avdelningen, han hälsar och ger en kommentar till alla, dem som ingen tittat på under en lång tid får möta en människa som ser honom, även Bromden.
Men McMurphy är inget helgon direkt, han sätter igång med kortspel på avdelningen där han spelar av patienter sina cigaretter och pengar, han röker och dricker alkohol och utnyttjar en prostituerad.
Det har talats om att Gökboet är en slags parallell till evangelierna och en tolkning av Jesus-gestalten och det kan ligga en hel del i det, här finns båtresan som kan liknas vid det stora fiskafänget i bibeln, här finns människor som blir upprättade och hittar mer mening, som blir mer levande och befrias på olika sätt. Inte minst Bromden själv.
McMurphy strider mot ondskan i form av sjuksköterskan Ratched och hela det system av psykvård som till och med kan tillåta lobotomi och elchocker mot dem som inte passar in eller bryter mot reglerna. "The rules" (se omslagsbilden nedan).
Anpassning, icke-frågasättande och förödmjukande gruppterapier är metoden att forma patienterna så att de eventuellt kan gå ut i verkliga livet till slut. Men sanningen är att sjuksköterskan har så stark makt över patienterna att hon kan bestämma över deras liv och död, och hålla dem kvar så länge hon vill.
Boken kan ses som en parallell till Jesu lidandes historia om man vill, hur McMurphy går in i de fångnas och lidandes situation och delar deras situation ända in i lobotomeringen, och döden. Och en slags uppståndelse i Cheif Bromdens frihet i slutscenen.
Eller som en stark uppgörelse med det omänskliga system som har funnits i mentalvården, och kanske i samhället som sådant av nedbrytande och förminskande av människor. En kritik av förtrycket och dess mekanismer.
Boken väcker vrede men också en del leenden.
En sak som stör är att vårdarna med en (kanske tidstypisk) rasifierad jargong kallas The black boys och till och med Niggers i boken. Kvinnosynen är också störande i boken.
Trots det är det fortfarande en läsvärd bok som väcker många tankar.
Några länkar:
En recension av bloggaren Booksessed
Om filmen Gökboet på Wikipedia
Om boken One Flew Over... på Wikipedia
Om författaren Ken Kesey på engelskspråkiga Wikipedia
Frågan är om inte budskapet i filmen är ännu mer aktuellt idag mot när den kom ut och hade premiär? Bra rescention.
SvaraRadera