Han var skrönans mästare skriver Ulrika Knutsson i expressen, och i DN finns en fin tidslinje av hans liv. Och Per Svensson skriver idag om Torgny Lindgren i Sydsvenskan.
Torgny Lindgren var en av de författare som har följt mig under mitt liv. Jag har nog läst alla hans böcker och de står nu i min bokhylla.
På slutet av prästutbildning hade man på min tid tematerminen - då skulle vi i grupp skriva en gemensam uppsats och min grupp valde att titta närmare på hur ondska skildras i skönlitteratur. Vi arbetade teologiskt med ondskans problem och utifrån detta läste vi helt nya skönlitterära böcker. Hör av dig om du vill veta mera om vad vi kom fram till.
En självklar bok var den nyutkomna "Ormens väg på hälleberget". Vi läste och förfasade oss över den grymma mänskliga ondska som skildras där. Carolina läser skriver om boken här.
Det är en skildring av den banala ondskan av utnyttjande som aldrig tar slut - tills själva naturen inte verkar stå ut längre. Eller är det kanske Gud som griper in? Som vanligt finns det öppningar för olika tolkningar hos Lindgren.
Sedan kom Torgny Lindgren till oss i vår grupp. Vi samtalade om hans bok och hans syn på ondskan. Vi fick möta en mycket påläst och stillsam man som reflekterade tillsammans med oss en eftermiddag. Jag minns hans fina klädsel och pipan, hans lyhördhet och humor.
Som teologer och blivande präster (och en blivande biskop) var vi speciellt intresserade av titeln på hans bok, Ormens väg ... är ju ett bibelcitat från Ordspråksboken 30.
I den nyare översättningen heter det "ormens väg över klippan" och det är exempel på det som inte syns eller är oförklarligt på gott och ont. Jag minns hur Torgny Lindgren muttrade lite över hur "hälleberget" med sin symbolik försvunnit i den nya översättningen.
Sedan dess har hans böcker funnits med mig.
Tack för orden Torgny Lindgren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar