Allhelgonahelg i klimatkrisens tid

Att tända små ljus i mörkret vid en grav, kan det ha något att göra med klimatkris och allt det svåra som händer i världen och i vår närhet?

Allhelgonahelgen har blivit en av de riktigt stora helgerna i vårt land. Nyligen kom en undersökning som visade att nästan hälften av alla svenskar besöker en kyrkogård under helgen som kommer.
Flera miljoner av oss kommer alltså att vandra bland gravarna och sätta en blomma eller en krans vid en anhörigs grav, och framförallt tända ljus.

Vad är det vi gör när vi tänder ett ljus för en människa som har lämnat sitt jordiska liv?

Det är något vi säger utan ord, med handlingens symboliska språk.

Vi säger: jag tänker på dig och saknar dig här hos oss.
Du finns i mitt hjärta och i mina minnen.
Att tända ett ljus för någon är att säga: jag älskar dig.
Nu när jag inte kan vara med dig hoppas och önskar jag att någon är med dig,
att Gud är med och ger dig ljus och värme var du än är.

Vi säger att även om mörkret verkar starkast i tillvaron tänder jag ändå ett ljus.
Livet har funnits, du har levt här på jorden och det var viktigt och sant och verkligt,
det är minnets och tacksamhetens ljus.

Att tända ett ljus kan vara en protest mot mörkrets välde. Jag går inte med på att mörkret får segra, jag tänder mitt ljus. Det är litet men tillsammans med andra kan vi lysa upp mer och mer av dunklet.

Att tända ett ljus kan visa att hoppet lever hos oss.
Det är mörkt nu men ljuset kommer tillbaka, både i naturen och i vår hoppfulla tro.
Tron att Gud är starkare än allt mörker, och livet starkare än all död.

När hoten mot livet ökar och känns starkare som i vår tid med klimatkris och våld på många platser, med katastrofer, terrordåd och obeskrivlig grymhet mellan människor.

Då behövs ännu mer ljus, ljus som ökar hoppet inom oss, ljus som ger mod att handla.
Ljus som gör att vi vågar sluta oss samman och göra något åt det vi kan.
Kavla upp ärmarna och gå framåt.

Det är modets ljus.

Låt oss tända ljus!


Tänd ett ljus här på Svenska kyrkans bönewebb

Läs mera om ljuständningen som både andlig och konkret i Kyrkans tidning

En bild från Skogskyrkogården i Stockholm

 

FN-dagen och vägar till fred

24 oktober är FN-dagen, och det firas på många platser runt jorden.
I vissa kommuner hissas den blå FN-flaggan och kanske har du sett en gul-blå flagga idag också?
Det är allmän flaggdag.
Det är en dag för freden.

1945 på denna dag ratificerades FN-stadgan och äntligen fanns det början till en organisation som kunde motverka krig och konflikter.
Samma år hade Andra världskriget avslutats och långsamt gick det upp för människor runt jorden vad som hade hänt på slagfälten, i bombade städer och i koncentrationslägren.

Då samlade sig många av världens nationer för att kunna hitta nya vägar framåt, fredliga vägar där parter förhandlade med varandra, där Mänskliga rättigheter främjades och där mänskligheten tillsammans kunde ta itu med de stora överlevnadsfrågorna på jorden. Fattigdom och svält, sjukdomar och undernäring, förtryck och våld.

Man kan säga att det inte gick så bra om vi ser på läget i världen just nu.
Men vem vet vad som hade hänt om vi inte hade haft FN. Kanske skulle det ha varit mycket värre än idag?

Hela tanken med förenade nationer som kan tala med varandra och söka samförstånd, tanken med samverkan istället för aggressioner mellan människor och stater grundas i ett sätt att se på människor som stämmer väl med kristendomen och Jesus.
Nämligen att alla är högt värderade och lika mycket värda,
att vi är varandras medmänniskor och kan ge varandra stöd, hjälp och kärlek.

Det är i Jakobsbrevet i bibeln vi kan hitta orden "Gör inte skillnad på människor". Det är en tanke som finns från bibelns början när Gud skapar människorna till sin avbild, högt värderade och skapade till att själva skapa och älska. Den finns också genom många av de skrifter som bibeln består av.

Det främsta budet "Du ska älska din nästa som dig själv" talar om ett sätt att leva tillsammans där våldsdåd och utnyttjande förhindras och ett positivt gott liv tillsammans bejakas.
En av poängerna från Nya testamentet är att budet vidgas från att gälla den egna nationen eller den egna gruppen eller släkten till alla människor och hela vår jord.
Det är ett ideal som är mycket svårt att leva upp till, men vi kan inte ha ett mindre ideal om vi vill hitta vägar till fred.

Klimatkrisen sätter mycket på sin spets.
Den goda livshållningen är rätt väg att gå även i den krisen. Om vår medmänniska och vi själva ska kunna leva på den här jorden krävs förändringar. Våra medmänniskor är också dem som lever efter oss, framtida generationer.

Vi kan se naturen som helig, Guds goda skapelse där vi och dem som kommer efter oss ska kunna leva goda fredliga liv tillsammans med varandra.
Vi behöver hjälpas åt att förändra synen på varandra och jorden vi lever på.
Fred kan skapas av oss tillsammans.

Fn-flaggan som hissats idag runt vår jord

Om konsten att lyssna

En sak som kan drabba oss i vårt nutida samhälle är en slags dövhet, det är så många röster och så många som vill nå oss, påverka oss och övertyga oss.
Sociala medier och massmedier talar med allt högra röster för att vi ska höra just deras reklamkampanj eller ta till oss av deras vinklade bilder av verkligheten.
Reklam blandas med nyheter, tv-serier och underhållning.
Vad blir resultatet?

Kanske för vissa av oss att vi inte hör nånting alls, vi blir döva för det överväldigande bruset. Bara ibland lyckas något tränga igenom och få oss att haja till.

Till trons väsen hör att vi behöver lyssna, Gud talar till oss i vårt inre och utifrån. Men hur ska vi kunna urskilja rösten från den som alltid vill oss väl bland alla dem som mest vill utnyttja oss eller ta något ifrån oss?
Lagens ord är mycket nära dig, i din mun och i ditt hjärta - står det i den del av 5e Moseboken som är dagens text på söndag.

Vi vet innerst inne vad som är rätt och gott. Det är bibelns bild av detta, Gud själv har givit oss samvetet, den naturliga lagen bor i oss. På ett ganska enkelt sätt kan man säga att vi vet genom att känna efter hur vi själva skulle vilja bli behandlade.
Det är lyssnandet inåt.

Lyssnandet utåt handlar om sanningar från Gud som vi inte själva kan tänka ut eller hitta på.
Det är ord om förlåtelse och Guds kärlek vad som än händer.
Det är en räddning och en befrielse och ett hopp.

"För människor är det omöjligt, men inte för Gud, Ty för Gud är allting möjligt"
från Markus kap. 10

Förbön, kommer den före?

En av anledningarna till att jag startade den här bloggen var att jag upptäckte hur mycket av det kyrkan talar om och gör är okänt, främmande och missförstått.

Därför har jag skrivit om dotter Sion och Hosianna och en hel del andra vardagsfrämmande ord och tankar om tro, religion och livstolkning här i bloggen.
Men kyrkoherden där jag jobbar påminde mig idag om att det finns en hel del kvar att göra på den fronten.

I arbetet med gudstjänsterna i en församling här i närheten grubblade de om vilka ord som ska användas för att så många som möjligt ska kunna förstå och kunna leva sig in i gudstjänstens drama och skeende.

De gjorde mycket men glömde ett ord som visade sig vara svårt, det var ordet Förbön.
Ett ord som står i alla gudstjänstordningar och handböcker.
En runda bland några ungdomar visade att det fanns flera olika tolkningar av vad detta ord skulle kunna betyda.

"Det är något som kommer före själva bönen, som förord, eller ja du vet ..." sade en.
En annan funderade över om det var en bön som man ber före något som speciellt ska hända, som en förberedelse, och sen kommer efterbönen när det är avklarat.

Förbön betyder ju att be för någon eller något, det gör vi genom att nämna personen eller det vi ber för inför Gud. Att be för betyder att önska gott, att det ska gå väl för en person, att krig ska bytas till fred, att någon som har det svårt ska få det bättre. Vi ber för varandra eller för att det ska bli fred och att människor ska hitta bättre vägar till det de önskar än våld och hot.

Att be för någon är att önska henne eller honom allt gott och att det ska gå väl på alla sätt.

Bön är att i ord eller handling sätta sig i relation till Gud, hjärtats samtal med den som bär allt. Att bara aktualisera för sig, dvs påminna sig själv om att Gud är här med oss hela tiden.
Och sedan nämna dem vi vill gott för eller det vi önskar och längtar efter.

Ibland har man hjälp av några skrivna böner som en hjälp att finna ord, titta i den bakre delen av psalmboken, där finns många fina böner.
 
Läs gärna mer här om vad bön är och kan vara. 
Lite mer om förbönen i gudstjänsten

Här hittar du bönewebben där du kan skriva dina böner och läsa andras.

Månadens bön från Härnösand stift och här delar de med sig av flera böner.

Ett rum för bön, Sankta Maria kyrka i Johannelund, Linköping

Diakon- och prästmöte i Västerås

För en tid sedan hade vi Diakon- och prästmöte i Västerås. Det sker ganska sällan att vi har sådana möten, det sker var 6:e år och har pågått mycket länge. Minst från 1600-talet men då kallades det prästmöte. Eller till och med från 200-talet.

Nu är det en vidgad samling, nu möts alla diakoner och präster i stiftet.Den första dagen även pensionärer och dem som inte har tjänst i Svenska kyrkan.

Det var i Västerås vi möttes, diakoner och präster i Västmanland och Dalarna för att samtala om kyrkans situation, lyssna till biskopens beskrivning av läget och tänka vidare om vilka vägar vi ska gå i framtiden.

Till varje Diakon- och prästmöte skrivs en bok, den här gången hette boken Farligt, förankrat, förtroendefullt och var skriven av Anna Segerbo, Putte Filipsson och Jonas Bromander.

Det finns mycket intressanta tankar och synpunkter i boken. Den handlar om att vara diakon och präst i en ny tid, och samtidigt om vad det innebär att vara kyrka i vår tid.
Alltså en bok som kan intressera alla som känner för kyrkan och dess roll i Sverige nu och i framtiden. Den finns att köpa hos Västerås stift eller laddas ner, se nederst på sidan här.

Du som är insatt i Svenska kyrkan vet att den grundläggande uppgiften för kyrkan är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Det är givet från vår kyrkoordning.

Syftet med allt kyrkan gör skrivs så här: Syftet är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas. (Kyrkoordningen Avd 2 Inledningen)

En mycket spännande målsättning inte minst i vår tid med klimatkris, katastrofal ensamhetskultur, krig och konflikter i världen, våld och kriminalitet i vår närhet och stor tillitsbrist i det svenska samhället.

Hur detta mål tolkas och hur det ska förverkligas skiftar med tiden och samhällsutvecklingen.

Under lång tid har Svenska kyrkan och dess församlingar kunnat utvecklas genom att anställa människor och lita på att traditionerna håller, det har kunnat bedrivas mycket bred verksamhet. Men i vår tid behövs andra sätt att fungera.

Författarna till boken menar att det behövs en perspektivförskjutning från självständigt arbete till delaktighet, från expansion till koncentration, från kravlöshet till måluppfyllelse, från anställda till ideella och från egna arenor till andras arenor. (s 141)

Mycket av detta sker redan i församlingarna i Svenska kyrkan.
Men vi är snabbt på väg till en situation där kyrkan kommer att tvingas till ännu större förändringar på grund av medlemstappet och de minskande ekonomiska ramarna.
Då gäller det att ha tänkt igenom vad som är önskvärt och möjligt i förväg. Att vara förberedd.

Det gäller att hitta vägar som gör att kyrkan verkligen gör det mest angelägna. Det gäller då att hålla fast vid centrum och inte bli fångad i siffror och statistik.

Diakon- och prästmötesboken är en bra hjälp i arbetet för att hitta vägar framåt som fungerar i de lokala församlingarna i vårt stift.
Författarnas slutord är förhoppningen att kyrkan alltmer ska bli  "En arena för att dela erfarenheter om tro och liv" s 154

Biskop Mikael Mogren i samtal med representanter för Svenska kyrkans unga. 

Här hittar du några bilder från Diakon- och prästmötet från Västerås stifts hemsida.
Mötet var 4-5 september 2019.

Vill du läsa boken så finns den att ladda ner på nätet, länken här startar nedladdning direkt av filen https://internwww.svenskakyrkan.se/1459369

Om ett namnbyte och ACTion

Jag var under helgen på Stiftsgården i Rättvik för samling med Internationella ombud i Svenska kyrkans församlingar.
Det har gått några månader nu sedan den organisation som samordnar nödhjälp, biståndsarbete och utvecklingsarbete i Svenska kyrkan bytte namn.
Svenska kyrkans internationella arbete bytte namn till ACT Svenska kyrkan.

Namnet är ganska smart och klurigt eftersom det har flera betydelser, dessutom är det kort och lätt att komma i håg.

ACT är en förkortning av en världsvid organisation som heter Action by Churches Together - ungefär Handling av kyrkor tillsammans.
Kyrkor finns runt hela jorden och de är lokalt aktiva och förankrade, genom de lokala församlingarna och andra organisationer vet vi vad som verkligen behövs och vad människor önskar. Det gör att hjälpen inte missar målet eller blir till projekt utan verklighetsförankring. De insamlade pengarna används till just det som behövs och efterfrågas.

Ordet ACT betyder agera, det står för handling och visar på att det inte bara är ord eller administration som pengarna används till. Det är direkt och effektivt praktiskt stöd och hjälp som görs. Läs gärna mer om vad ACT Svenska kyrkan gör genom att följa den här länken 

ACT är också en aktiv organisation som samarbetar med många organisationer och deltar i många hjälpinsatser, ACT finns till exempel med i Världens barn

Här ser du loggan för ACT - den är utformad för att vara så tydlig som möjligt, och för att det korsformade t-et ska påminna om att det är en organisation med bas i en kristen kyrka, som är inspirerad av det tydliga kärleksbudskapet. Det vill säga att hjälp ska ges till alla oavsett tro, nationstillhörighet, kön, hudfärg osv.

Hör gärna av dig till mig eller direkt till ACT Svenska kyrkan om du undrar över något.

Fotnot
Långt tidigare var den här organisationen känd som Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission (SKM) på den tiden hade vi två organisationer med lite olika profil. Här finns lite om historien bakom dessa.

Fairtrade och klimatkrisen

Just nu pågår kampanjveckor för Fairtrade. Rubriken är "Det kan aldrig bli för mycket fairtrade"
I en tävling kan man vinna en t-shirt som är producerad av fairtrade-odlad bomull, kanske du vill vara med?
Många av oss känner till att det finns kaffe, te och choklad som är fairtrade-märkt men kanske har vi inte tänkt på att kläderna vi bär på kroppen har med orättvisorna i världen att göra?

Inte bara det utan även miljöförstöringen och klimatkrisen har att göra med vilka varor vi väljer att köpa och konsumera.

I den här bloggen skriver Johan Graffner om det vita guldet - bomullen som känns så skönt mot kroppen men som ibland är rejält smutsigt.

Om det skulle synas på plaggen hur mycket gift som hade använts när de producerades och hur många människor som har slitit hårt, skadats och till och med dött av gifter och slavliknande arbete, då skulle vi aldrig ta i kläderna ens med en tång. Och vi skulle aldrig ta dem på oss.
Men de är ju billiga!

Om mat och kläder är väldigt billiga kan vi nästan alltid dra den slutsatsen att de som har arbetat med att odla råvarorna och sy kläderna inte har fått betalt för sitt arbete.

Resultatet är fattigdom som är en av de grundläggande orsakerna bakom klimatkrisen. Fairtrade och klimatet har med varandra att göra på flera olika sätt, läs mera här på sidan fairtrade.se om hur fairtrade kan bidra till att vi tar steg åt rätt håll vad gäller klimatkrisen.

Vill du veta mera om kyrkornas arbete och särskilt Svenska kyrkans engagemang för att göra något åt klimatkrisen så kan du läsa, här och ladda hem biskoparnas nyreviderade biskopsbrev om klimatet.

Här hittar du mer om vad Fairtrade betyder och varför jag tycker det är så bra. Jag skrev det i maj i år.

Kommentarer och synpunkter? Hör gärna av dig!