Tacksägelsedagen är här, en hel dag som handlar om tacksamhet och lovsång, mitt i krig och klimatkris, inflation och dyrtider, kan någon då vara tacksam? Det beror på hur vi ser på saken.
En ledtråd finns i texten från Uppenbarelseboken som ska läsas på söndag: Texten slutar "Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot härligheten och äran och makten. Ty du har skapat världen, och genom din vilja blev den till och skapades den." (Upp kap 4 länk här)
Skapelsetro handlar inte om att ersätta vetenskapen med tro vad gäller hur universum och jorden har kommit till. Nej vetenskap är det bästa sättet vi har att få kunskaper om universum, det är de metoderna som gör att vi kan förstå och beskriva världen. Allt det som belönas under nobelveckan i form av vetenskapliga upptäckter och metoder är inget som strider mot en sund kristen tro utan det är just vetenskapen som är ett slags ljus som fångar in vetande i en enormt hav av det vi inte vet.
Skapelsetro är att kunna tänka sig att det finns ett svar på varför allt finns till, svar som handlar om mening och syfte. Att det finns en skaparkraft som vill att tillvaron och vi själva ska finnas till. Vi anar en god vilja i tillvarons vilja till liv och det enorma överflödet.
Sedan länge samlas det som jorden ger i form av skördar i kyrkan på tacksägelsedagen, morötter och potatis och blommor. Men också det som vi har skapat med hjälp av mänskliga krafter av det jorden ger. Bakat bröd, kanske produkter från industrierna på orten.
Allt detta får vi tacka för på tacksägelsedagen.
Det jorden och vårt arbete ger är det som gör att det är möjligt att leva. Och vi är satta att förvalta jorden vi lever på, att bruka och bevara som det står i en av skapelseberättelserna i bibeln.
Vi får vara glada och känna tacksamhet över livet och varandra och allt som jorden och vårt arbete ger.
Det finns människor som upplever livet som svårt på många olika sätt, de protesterar när jag säger att livet är en gåva. Livet är en plåga menar de. Och var och en har rätt till sin åsikt.
Men vad är det vi talar om? Jo frågan om tillvaron i sig, vore det bättre om det inte fanns liv eller människor, om det inte fanns stjärnor och ljus? Då skulle ingen vara där och kunna bedöma om det var bra eller dåligt.
Som människor tänker jag att de flesta av oss ändå menar att det är positivt att det finns barn och solsken, fruktträd och bördiga jordar, vänskap och möjlighet att tänka och reflektera. Och kärlek.
Grunderna och möjligheterna finns här, om tillgångarna delades lika skulle det räcka till alla, och om de inte förstördes genom miljöförstöring och klimatkris. Vi har fått förutsättningar till gott liv på en planet där vi hör hemma. Detta är vad skapelsetro handlar om. Att livet är givet och alla möjligheter är givna.
Det är allt detta vi har att vara tacksamma för. Tacksamhet kan ingen lägga på andra, det känner vi själva om vi gör det. Känn inget tvång att vara tacksam.
Däremot kan tacksamheten hjälpa oss att lyfta blicken från allt det negativa som så lätt sätter sig i vägen för vår blick och trycker ner oss i sorg och förtvivlan. Tacksamheten hjälper oss att se det positiva, ljuset i mörkret som Desmond Tutu talade om. Och ljuset hjälper oss att hitta vägar framåt. Att handla för livet och mot allt det som hotar liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar