Jag hittar en bok av nobelpristagaren Annie Ernaux just innan de försvinner från streamingtjänsterna.
Det är dubbelutgåvan Min far & Kvinnan.
En bok om Ernaux far och en om hennes mor, skrivna efter deras död. Det är två böcker med tid emellan, sakliga skildringar av två människoliv från 1900-talets början fram till moderns död. De två böckerna kom i original 1983 om fadern och 1987 om modern. Nu finns de båda böckerna i en svensk utgåva som kom 2020.
Genom skildringen av dessa två personer gör Ernaux en beskrivning av en hel epok i den franska och europeiska historien. Ändå är det en saklig och detaljerad skildring i en stil som sägs vara Ernaux eget typiska sätt att skriva.
Det är lättläst och mycket personligt och bygger på Ernaux egna minnen. Hon skriver inte i den stil av dramatiserade livsberättelser som nyligen blivit vanliga. Skildringar som bygger på faktiska händelser men som fylls ut av fiktion som gör att gränsen mellan fantasi och minnesbilder blir flytande. Ernaeux undviker att fylla ut med dramatik, däremot händer det då och då att hon stannar upp i skildringen och gör reflektioner om det hon berättar.
Hon börjar skriva en roman om sin far men kommer av sig med en känsla av avsmak och börjar om: "... jag ska samla ihop min fars ord, gester, vad han tyckte om, de viktiga händelserna i hans liv, alla de objektiva tecknen på liv som jag också har delat. Ingen minnets poesi, inget lustigt förlöjligande. Ett enkelt, slätstruket språk faller sig naturligt för mig, detsamma som jag använde förr i världen när jag skrev till mina föräldrar för att berätta de viktigaste händelserna i min tillvaro."
Det är alltså ett genomtänkt och planerat skrivande samtidigt som det på ytan är en berättelse som flyter naturligt.
Det är spännande att läsa om hur kyrkan var en självklar del av vardagen för modern och hela familjen, "Korstecknet över brödet, mässan, påskhögtiden. Liksom renligheten skänkte religionen dem värdighet, De klädde sig söndagsfina, sjöng trosbekännelsen..." och fadern var korgosse och det var en stor upplevelse när han fick bära nattvarden och alla män tog av sig hatten när han och prästen gick förbi.
Det blir en skildring av hur vanliga människor påverkas av historiska händelser och den kontrollerande stämningen i den lilla byn. Men också av sorgen i att mista ett barn och kampen för att få livet att gå ihop och sätta mat på bordet åt familjen. Och senare att ge sina barn en bra utbildning.
Ernaux utgår ofta från fotografier av föräldrarna och av sig själv för att fånga in en viss tid i familjens liv.
I den andra boken om Ernaux moder Kvinnan, blir tonen mer personlig och det är en relativt lång skildring av moderns död och begravning och sorgen som drabbar.
Men sedan börjar skildringen av en stark och initiativrik kvinna. I boken strävar hon efter att förena den mamma som finns i hennes fantasi och minnen med det verkliga kvinnan och de faktiska händelser som hon var med om.
Det är en gripande berättelse som ger en stämning av tiden som förgår mitt i sin vardaglighet med praktiska detaljer. Om en kvinna som levt sitt liv och som råkar vara författarens mor. Den säger mycket om de existentiella villkor som vi alla lever under.
Det är också en skildring av klassamhället med dess hierarkier och skillnad mellan rika och fattigas villkor.
Modern drabbades av demens och Ernaux och läsaren får följa henne genom sjukdomstid och fram till död. Allt beskrivs detaljerat och sakligt, även om känslorna får sin plats och reflektioner om vad som händer med författaren under skrivandet.
Det är en mycket läsvärd bok och ett författarskap som ställer oss inför livets villkor utan att försköna eller undvika mörka sidor.
För mig verkar det som att själva skildrandet av föräldrarnas liv blir till Ernaux sätt att ge dem mening och låta dem finnas kvar, ett måste för henne som författare. Och hos dem finns hennes eget ursprung som ger henne insikter om sig själv och sitt liv.
Annie Ernaux på bokomslaget till Getting lost (Se perdre på orginalspråket), hennes dagboksanteckningar |
Böcker av Ernaux på Bokbörsen
En lista på Eranux böcker på svenska
Recension om Ernaux bok Åren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar