I Iran pågår demonstrationer just nu, kvinnor tar av sina huvuddukar, klipper sitt hår i protest efter att en ung kvinna dödats av den sk moralpolisen, Mahsa Aminis död utlöste protesterna. (se klippet från svt) Många har dödats i protesterna samtidigt som allt yngre flickor ansluter sig till protesterna.
Kvinnorna visar ett enormt starkt mod, de riskerar sina egna liv för att nå en större frihet, nu är det nog med tvånget. Ropen ekar om att diktatorn ska bort.
Iran har länge varit starkt dominerat av en shiamuslimsk regim med strikt tolkning av lagar och regler, bland mycket annat om kvinnors klädsel.
Vi som var med kan minnas hur det såg ut på TV när den sk islamiska revolutionen skedde och ayatollorna tog över, kanske var det skådespel när folket jublade på gatorna den gången eller också ville de verkligen bli fria från det tidigare förtrycket under shahen.
Jag kan förstå att vissa nu fördömer all form av religion när de ser hur religioner används till förtryck och våld som de makthavande i Iran nu tar till.
Religioner är otroligt starka krafter när det gäller att motivera människor på gott och ont, tron ger mening och mål, de låter en människa känna att hon är viktig och är del av något större, att vi spelar en viktig roll och står på det godas sida. Ledarna talar om Guds vilja och mening och dem som följer dem är på säkra sidan, då finns det hopp. Religion kan tyvärr missbrukas och kopplas samman med makt.
Vi kan se även i vår egen historia hur religion har motiverat allt från korståg till avskaffande av slaveri.
Vi människor har en tendens att ge oss hän för eller emot något som griper oss, särskilt i ungdomen. När vi blir äldre har vi svårare att ändra oss, och det betyder ju att vi har starka åsikter eller hållningar som vi håller fast vid. Detta är vår livsåskådning eller livshållning i praktiken.
Det är svårt att ändra sig men det går! Genom hela livet kan vi ompröva våra tankar, vi människor är i grunden dynamiska och föränderliga, ingen av oss är som en staty av sten. Vi har alla en livshållning som baserar sig på tro, vad vi håller för sant och litar på.
Det viktiga är själva innehållet i religionen eller livshållningen, är det frihet och respekt för andra människor eller är det hävdandet av regler och dogmer utan hänsyn till andra människor?
Det finns två typer av religion och livshållning, den mer tillåtande och fredliga typen som står emot den auktoritära och låsta dogmatiska där tvång kan finnas. Tanken med tvånget är att hålla fast vid sanningen i allt, den sanning någon har funnit gäller oavsett vad andra tycker och tror. En sanning som får bli viktigare än andras frihet och liv.
Tro inte på dem, våga tro på frihetens och fredens Gud som gör oss fria att vara dem vi är. Gud som står på samma sida som kvinnorna i Iran.
Hur kan vi veta att det är så? Enkelt, Jesus visar oss vem Gud är, och det gör han genom att vara tillsammans med de utstötta och föraktade, han protesterar mot övermakten, har går lidandets och dödens väg och övervinner det onda med kärlek.
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar