Nej det var inte något live eller belysningsföretag som hade möte. Det var en dag för konfirmander i församlingar i norra delen av Västerås stift, huvudsaktligen från Dalarna.
Fortfarande går väldigt många unga och läser som det ibland kallas, trots att det är ganska lite läsning som pågår när ungdomar i 14-årsåldern får chansen att möta kyrkans personal och varandra och fundera över livets stora frågor, och ha kul tillsammans förstås.
Vad kan det vara för mörker vi behöver motverka och kämpa emot kan man undra.
Det undrar väldigt få av ungdomarna, de möter den varje dag på skolor och i lokalsamhället, extrema högerrörelser med nazister och rasister finns där, vissa med sina centra i Dalarna.
Psykisk ohälsa och extrema krav på att passa in och vara perfekt på alla sätt, krav som tynger ner och förminskar livet.
Mörker som är klimathot och miljöförstöring, krigen som pågår och flyktingarna som kommer, de få som inte stängs ute. De som drunknar i medelhavet eller fryser ihjäl i alperna.
Mörkret finns där, nära, även om de flesta tonåringar har fullt upp med sig själva och sin egen värld och sin närmaste omgivning, så vet de och vi vad som pågår.
Mörker finns, finns ljus?
Kyrkan är platsen och symbolen för ljuset som inte kan släckas vad som än händer.
Budskapet om ljuset som lyser i mörkret och som mörkret inte har övervunnit.
Ett gryningsljus från en tom grav.
En ny form av samhörighet som stärker gemenskapen långt utöver alla etniska eller nationella eller könsgränser.
Samhörigheten som är att vara människa. Älskad.
Som lever i ljusets varma sken.
Guds kärlek som är starkare än allt mörker och död.
 |
| Fighting the darkness i Mora 10 mars 2018, med biskop Mikael Mogren |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar