Något av det allra viktigaste som vi som kristna är kallade till är att leva i Kristi efterföljd, att arbeta på att nå en allt större likhet med Kristus. Det är något som vi aldrig blir färdiga med.
Det hänger samman med två bibliska tankar:
Den första är att alla människor är skapade till Guds avbild, att vara Gud lika. Det är en bestämning av våra livs mening och talar om vad ett sant människoliv är. Ett liv av kärlek, godhet, skaparkraft och relationer.
Vi är skapade att leva ett verkligt gott liv på alla plan, men vi lyckas inte. Det behövs något mera, något utanför oss själva, någon som hjälper oss.
Jesus förverkligar just detta, det är det andra.
Jesus synliggör vem Gud är med sitt liv och sina ord och handlingar och med sin död och uppståndelse. Han gör det som vi är skapade att göra, han lever det sant mänskliga kärleksfulla livet. Därför blir ett efterliknande av honom något som förverkligar vårt sanna jag, en sann god mänsklighet.
Det här handlar om att tillsammans med andra som vill vara med, vara Guds, godhetens och ljusets förmedlare till andra människor.
Att så att säga föda fram Kristus i vår tid just som Maria gjorde i sin tid.
När Paulus talar om att kyrkan är Kristi kropp menar han just detta, att det i varje tid är vi kristna som är kallade att vara hans kropp i världen, att vara de som gör Guds verklighet och vilja synliga för våra medmänniskor.
Marias ”ja” blir början på något helt nytt i världshistorien, en ny möjlighet för oss alla. Hennes ja öppnar vägen för Kristus att börja förändra läget för alla.
Nu finns en möjlighet att leva fria och obundna av ondskan i oss och omkring oss.
Inte på ett sätt som bevarar oss från allt lidande eller alla svårigheter i livet, men på ett djupare plan där det ändå inte får makt över oss, för vi vet att ljuset är starkare än mörkret.
Att tillvarons grund är kärlek och att det faktiskt är sant, det som ängeln säger till Maria:
ingenting är omöjligt för Gud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar