Det är dags att aktivera den här bloggen som varit vilande en tid. Det har varit en intressant sommar för mig, jag har nämligen satsat på att gå en kurs på Enskilda Högskolan i Stockholm.
Som präst och teolog känner jag att jag ständigt behöver fylla på och hålla på med relevanta studier för att inte fastna i gamla hjulspår. Och Enskilda högskolan erbjuder aktuella kurser där det blir möjligt att fundera över aktuella händelser i relation till kyrka och tro.
För två år sedan gick jag en kurs om Kyrka och teologi i pandemiernas tid och i år handlade sommarkursen om Kyrka i krig och fred.
Om du följer min blogg får du reda på mer om vad den handlade om.
Frågorna om våld och icke-våld har följt kyrkan så länge den har funnits till, ungefär på samma sätt som våld och krig på olika sätt har följt mänskligheten så länge den har funnits till.
Det finns många olika tankar och teorier om varför våld ligger så nära till för oss människor, ändå vill vi alla leva i fred och kunna följa våra drömmar och det vi önskar och vill.
Trygghet ligger nära toppen av vad vi människor vill ha i våra liv, vid sidan av mat och kärlek.
En av de böcker vi läste på kursen var Annika Spaldes "Ett annat rike" om ickevåldets väg i vår tid. Där lyfter hon fram forskares syn på frågan om våldet.
Hon menar att var och en av oss bär på aggressioner, vi kan bli arga, men att uttrycka vreden genom våld är något vi inte gör spontant utan något vi lär oss av samhället och kulturen vi lever i.
Någonstans långt tillbaka i historien, kanske cirka 3000 år före Kristus sker en förändring av de europeiska jordbrukssamhällena och makthavare började samla ihop arméer för att försvara sina egendomar.
Kanske angreps de av nomadfolk som hade en hierarkisk kultur och som levde på boskapsskötsel och var beväpnade. Murar började byggas runt städerna. Kanske var det så att före den tiden levde européerna i fred i samhällen där kvinnor hade hög status och partnerskap rådde. (en källa är boken Bägaren och Svärdet av Riane Eisler)
Om den här forskaren har rätt så kan vi lära oss fredens väg och kultur, vi kan lära barnen när de växer upp, och vi kan förändra sätten vi lever. Det är inte naturgivet eller givet av Gud att vi ska leva så här. Tvärtom, Guds bud vill skydda oss från varandra och är väldigt tydliga, du ska inte dräpa.
En annan teori om varför vår historia är så full av våld och krig kommer från historikern René Girard. Han menar att vi människor fungerar socialt så att vi härmar andra och vill ha det som andra har eller vill ha. Han menar att i och med att tillgångarna och allt som finns på jorden är begränsade uppstår konflikter och konkurrens om egendomar, makt men också en attraktiv partner och social prestige osv.
Men människan saknar den egenskap som djur har att sluta med våldet när motståndaren ger sig.
Våldet fortsätter och trappas upp. Och där fastnar människor i onda cirklar av rädsla, vrede och hämndbegär.
Vi behöver hitta vägar ut ur våldets spiral om vi ska kunna leva på den här jorden, om vi ska kunna leva i fred.
Människan är varken alltigenom god eller ond, utan vi bär i oss möjligheter att bygga upp, älska, vårda skapelsen, stödja och upprätta varandra, men vi kan också skada naturen, förtala, håna, krossa varandra. Det finns utrymme att välja även om vi inte kan förändra oss totalt. Det går att välja fredens väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar