Något vi behöver för att kunna leva i fred är att acceptera att vi är olika varandra.
Att leva tillsammans så olika som vi är utan att olikheterna leder till våld är vägen. Konflikter och olika åsikter dyker alltid upp och finns hela tiden så fort det finns flera än en människa på plats, men konflikter är till för att hanteras, det går att mötas om viljan finns och de behöver inte bli till olösliga situationer.
Så kan vi tänka på individnivå, vi är olika och det är ok. Men i storpolitiken och i diktatorernas värld är det mycket svårare, eller är det så?
De bilder som finns för kyrkan i nya testamentet är "en kropp med dess många olika delar", "ett hus med olika stenar" osv. Idealet för hur kyrkan ska fungera är just det som behövs för att människor ska kunna leva fredligt med varandra, så skulle kyrkan vara en plats för fred och öppenhet, respekt och värnande om varandra och dem som står utanför. KG Hammar har sagt att kyrkan ska vara en ö av fredskultur mitt i en värld av våldskultur.
En teolog som heter Hauerwas skrivet mycket om att kyrkan ska vara ett alternativ, något som är annorlunda en gemenskap präglad av fred.
Anledningen till att kyrkan kan vara alternativet är något som präglar dem som är med, de vet att våldet och ondskan, katastrofen och döden inte får sista ordet. De vet att våldets kultur redan är besegrat när Jesus uppstod från de döda. Att vara kristen är att veta hur framtiden ser ut.
Och den liknar mer en kropp med alla dess delar där alla behövs och olikheterna värderas högt, långt mera än diktaturernas enfaldiga likriktning.
Det är så livets Gud vill ha det, skaparen som har skapat den enorma mångfalden och som är livsbejakande i varje ögonblick. Se på ängen här.
Ha en fin helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar