Att reflektera över kyrkans roll i krig och fred gör att vi behöver gå till kyrkans ursprung, vi får gå till Jesus Kristus och se vad han sade och gjorde.
Vi får gå till bibelns evangelier i första hand, och där blir det tydligt att Jesus stod upp för fred och icke-våld på alla sätt. Han kallades Fredsfursten och änglasången vid hans födelse handlade om fred på jorden. Genom hela hans liv och död kan vi se en kärleksfull människa som vill fred, respekt, ömsesidighet och medmänsklighet. En människa som möter var och en där hon är och skapar nya livsmöjligheter.
Och som lever som han lär, ända in till slutet av hans jordeliv då han dör som han hade levt, med orden "Fader förlåt dem" om dem som dödar honom genom korsfästelsen.
Det finns några berättelser som har gett en annan bild, kanske den tydligaste när Jesus driver ut dem som köper, säljer och växlar pengar ut ur templet.
Då tar han till våld, ja, men inte mot människor eller djur.
Han står upp mot det som hindrar människor att leva nära livskällan och mot dem som tvingar av människor deras pengar. När han drev ut dem sade han enligt Markus: "står det inte skrivet; Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste." (Mark 11:17)
Jesus är fredlig och kärleksfull, men det innebär inte att han är passiv inför det som skadar människor och särskilt barnen och utsatta människor på alla sätt. Han för en kamp mot det som är ont och destruktivt, men aldrig med våldsmetoder.
Det finns många hårda ord som Jesus säger i evangelierna, många av dem är skarpa och vassa varningar som vill skaka om oss till att leva mer kärleksfullt och generöst.
Ett av de hårdaste är om dem som förleder barn på olika sätt, för dem vore det bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup (Matt 18:6) Vi anar vilken kraft det finns i en sådan kärlek till varje litet barn, och vilken skarp varning mot den som förstör ett barns liv.
Jesus är den som kommer för att befria människor och inte döma dem, han upprättar människor, gör dem fria att leva alltmer sant och kärleksfullt. Ibland genom att få dem att se det de själva gör som är fel och ändra sig, men oftast genom att se allt det goda de bär inom sig som ska få komma fram, Guds gåvor som behövs i världen.
När Gud uppväcker Jesus från de döda ger han ett hopp som ingenting kan ta bort, liv är starkare än död, Gud segrar till slut och ska låta freden råda.
Guds rike är fredens rike där Shalom råder- den totala harmonin mellan Gud och människor, mellan människor inbördes och mellan människor och hela skapelsen, djur och natur. Harmoni till och med inom oss själva.
En fredens människa var början på kyrkan, och mycket av det goda i vårt samhälle.
Men hur kunde det bli så fel? Förföljelser och korståg, häxjakter och kättarbål, inkvisition och kolonialism?
fortsättning följer..
 |
| Jesusbild från Våmhus kyrka i Dalarna |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar