Anders Skrivmaskin: Einar Billing och folkkyrkan

onsdag 24 mars 2021

Einar Billing och folkkyrkan

Den 21 maj 1920 utsågs Einar Magnus Billing till biskop i Västerås stift. 49 år gammal lämnade han professuren i Uppsala för nya utmaningar.

Tänk ett ögonblick på det historiska läget i Europa och Sverige.
Det sk första världskriget som slutade 1918 hade satt enorma spår, nästan en hel generation av unga män var döda. Hur kunde människor göra så fasansfulla handlingar? Och hur kunde Gud tillåta?
Världsbilder och teologiska tolkningar hade krossats.

När Einar och hans familj kom till Västerås härjade också Spanska sjukan, en pandemi som dödade miljontals människor över hela jorden 1918-1920. Ekonomin var i kris och kyrkan var i kris.

Billing skulle vara i Västerås fram till sin död 1939, och han var där som biskop under en tid av omvälvningar på gott och ont, i en tid som nu kallas mellankrigstid och som skulle leda fram till andra världskriget. I denna tid behövdes nya visioner och mål för samhället och för kyrkan.
Det gick inte så bra i samhället på alla håll om man får säga så.

Billing är den person som mer än andra är förknippade med folkkyrkan. I hans herdabrev och i senare skrifter målade han upp visionen av en kyrka som skulle kunna ge frid och fred till mänskligheten.

Så här skriver han på tidens svenska:
Men så se vi ock tydligare än förut vår kyrkas uppgift i denna tid framför oss.
Den är att bringa evangeliet om den Guds frid, som öfvergår allt förstånd, till oroliga och osaliga människosjälar.
Det är icke en af kyrkans uppgifter — det är det hela. (Herdabrevet sidan 27)

I denna tid av krig, farsoter och kriser lyfter Billing fram en enda uppgift - att ge ut det goda budskapet om Guds frid till alla människor. Något som han menar behövs mer än allt annat. I ofredens och ofridens tid.

Kyrkan blir för Billing en kanal från Gud till människor, ett medel för att dela den förekommande nåden som ger människor frid.
Som ett redskap är kyrkan inte till för sin egen skull utan för sitt ändamål. För att göra uppgiften. Att dela Guds frid som övergår allt förstånd med oroliga och osaliga, och det betyder att kyrkan är till för människorna och inte tvärtom.

Och det sker genom att budskapet - det goda glada budskapet - evangeliet ges till människorna, till var och en enskilt. I första hand genom predikan, dopet och nattvarden. Men också med handling.

När Billing ska ringa in och förtydliga vad han menar med Guds frid skrivet han: den är inte högtidsdräkten utan vardagsklädseln, inte tornspiran utan den bärande grunden.

Guds frid är det som gör att vi människor orkar med att leva trots allt.
Livskraften som kommer av vissheten att du och jag är älskade och accepterade av den störste och högste, Gud själv.
Men Guds frid är mer än visshet eller kunskap, den är en kraft som verkligen övervinner det hotande och döden.

Eller som Billing själv skriver i en psalm:

3 Ser ögat Guds himmel den klara,
och bär du i hjärtat hans frid,
då trygghet du har i all fara
och mod för var stundande strid.
Ja, villigt ditt liv kan du mista,
och glad kan du ge till det sista
din kraft i din kallelses id.

4 När friden ett hjärta bevarar,
stor rikedom får det och makt.
Det räknar ej längre och sparar,
står ej om sitt eget på vakt.
Det frestaren bjuder att vika
och källor att flöda så rika
i lidandets brännheta trakt. Sv psalm 272)