Se på himlens fåglar... se på ängens liljor.. - det är inte ord från naturskyddsföreningen utan från Jesus i Matteusevangeliet kap 6. Och han håller fram fåglar och blommor som exempel för att leva ett gott liv. Det här är en text bland många som visar upp hur viktig skapelsen och miljön är för oss människor på många olika sätt.
Per Larsson skrev boken Skapelsens frälsning, ekoteologi i miljö- och klimathotens tid redan 2010, men fortfarande är boken en bra grund för den som vill sätta sig in i bibelns budskap och kyrkornas arbete i klimatkrisen.
Det första som slår mig vid läsningen är hur naturligt och självklart budskapet i bibeln är om att vårda och skydda skapelsen/ naturen är när vi läser med de glasögonen på.
Från bibelns första bok till den sista finns en syn på naturen som helig och god som skapad av Gud själv. Och då inkluderas även människan och djuren och allt på vår jord. "Skapelsen, skriver Larsson, i sig uttrycker den intima relationen mellan två levande subjekt - en älskande, engagerad Gud och själva naturen, där människan ingår som en särskild och distinkt del."
En av hemligheterna med en sund ekoteologi är att tänka i helheter och stora processer istället för uppdelningar och fragmentisering.
Hela Treenigheten kopplas till skaparverket, och på det sättet hålls teologin samman, "Gud Fadern skapar genom Gud Sonen i Gud, den heliga Andes kraft" skriver Larsson.
I kyrkor som har betonat Jesus eller Anden så mycket att de tappat bort tron på Skaparen finns risken att miljöengagemanget också förloras.
Så långt har det gått i vissa evangelikala kretsar att det finns tankegångar om att jorden ändå ska gå under så att det inte är någon idé att göra något åt det. Ibland så långt att de kan hävda att det är bättre att påskynda slutet så att Jesus kommer tillbaka och den nya tiden kommer så fort som möjligt.
Larsson skriver i inledningen om två grundläggande hållningar från bibeln som är en modell för engagemanget:
"Lovsången till Skapelsens Gud och skapelsens under, hisnande skönhet och variationsrikedom" Och
"Det stora ansvar som anförtrotts människan i hennes kallelse att vara en ödmjuk, lyhörd och trogen del av denna märkliga skapelse"
Glädjen och njutningen av skönheten och allt det goda i naturen tillsammans med vårt särskilda ansvar som människor alltså. Vi som är medvetna varelser med stora förmågor att tänka och handla, vi har ansvaret att skydda och värna den skapelse som vi själva är en del av.
Larsson visar på en sund teologi och goda förhållningssätt i den den kanske svåraste krisen vi står inför som mänsklighet, klimatkrisen och hoten mot jorden. Han lyfter fram "feltänk" som gör att vi inte tar vårt ansvar och en hållning som kan göra skillnad.
Vägen framåt handlar om samarbete med alla människor och organisationer som vill, inklusive alla religioner. Det handlar också om en ny livshållning av tacksamhet, ödmjukhet, enkelhet och förnöjsamhet i livsföringen, rättvisa, fred, kärlek, hopp och tro.
Att leva enklare kanske inte löser det stora klimathotet, men det är ett bidrag till att hitta nya vägar framåt tillsammans med andra handlingar i relation till politik och företag.
Vi behöver inspiration och handlingskraft att ta itu med klimatkrisen så fort som möjligt, här finns en hel del av det.
Här på bokbörsen kan du hitta ett ex av boken
En recension av boken av Magnus P Wåhlin
 |
| En av himlens fåglar, bild från Gotland |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar