Skapa din egen religion... om vår syn på tro och dess värde

Jag hörde häromdagen om en gymnasielärare i religion som lät eleverna hitta på sin egen religion. Först hade de gått igenom några av världsreligionerna och uppgiften gällde att skapa den egna religionen, den skulle innehålla budord, troslära, gudstjänst/rit ungefär. Jag tänkte då att det kanske var en intressant pedagogisk idé men det kändes inte riktigt bra...

Sedan igår stod radion på, det var ett par timmar före det misstänkta terrordådet och det handlade om att lära ut filosofi till barn, bland annat handlade det om att samtala om livsfrågor. Och då dök samma idé upp igen. Att barnen skulle skapa en egen religion med svar på livsfrågorna med mera.

Min gamle biskop Ytterberg brukade tala om att vi svenskar har en smörgåsbordsinställning till vår tro, vi plockar ut de bitar av olika religioner, andliga rörelser, new age tillsammans med lite hälsotänkande, horoskop mer mera och utifrån vad vi gillade skapade vi vår egen religion. Ofta ogenomtänkt och utan tanke på att trons innehåll skulle hänga ihop logiskt eller vara rimlig.

Men i mina exempel har vi kommit längre än så. 

Vilken bild av religion finns hos lärare och radiopratare när man utan att tveka kan tala om att hitta på en egen? Att de är helt och hållet skapade av människor? Att vi kan göra vad vi vill med dem?

Om det är en sån syn på religionerna som lärs ut i skolor av olika slag blir det kanske mer förståeligt att barn inte förstår och inte kan ta till sig religionernas värdefulla bidrag till livstolkning, etiska förhållningssätt och meningsgivande relationer.

Vad händer med alla dessa perspektiv? Något påhittat kan aldrig ge mening, utmana oss till att leva mer gott och hjälpa oss att utveckla sina liv. Det påhittade är mer som en mjuk dunkudde att sova vidare på medan man tänker att allt är bra som det är.

(jag känner till diskussionen om socialkonstruktivism och konstruktivism och jag återkommer till det en annan dag)