Bibelforskaren M Eugenie Boring skriver: "Mark is showing the reader once again that the events of the passion do not take him (Jesus) by surprise. He is in control and goes willingly and resolutely to meet his suffering and death in full awareness of what lies ahead." (s. 388 i Mark, A Commentary)
Om Boring har rätt så beskriver Markusevangeliet en människa som vet vad han ger sig in i, frivilligt och avsiktligt går han vägen som ledde till korset och döden. Han kunde ha kommit undan.
Han kunde ha tagit tillbaka det han sagt eller flytt till Galiléen eller upp i bergen där ingen kunde hitta honom. Men han går framåt, modigt, rakt in i det som väntar.
Vad innebär det här för våra tankar om Långfredagen och lidandet på korset? Vad betyder det för tankarna kring Jesu död som en försoningsdöd och en seger över ondskans makter?
Idag på påskafton lever kristna i väntan, Gud är död och vad ska hända nu? Tomhet och tystnad råder i kyrkor just nu.
Det finns en övertygelse om att när Jesus dog på korset gick han ned i dödsriket och mötte alla döda. Några korta bibelord handlar om det och olika kyrkofäder har tänkt kring det.
Psalmförfattaren NFS Grundtvig skrev en uppskattad psalm som i svensk översättning heter: "I kväll blev det bultat på dödsrikets port". Kristus slår in porten och går in i dödsriket, han besegrar ondskans makter och sedan ser han och möter de döda. Han befriar dem från sina bojor och kedjor och tar dem med sig ut därifrån. Ut till friheten i Guds tillvaro som brukar kallas himmelriket. Han har besegrat döden.
Det är lite av samma bild av Kristus vi möter där, den handlingskraftige hjälten som har makt och kraft att besegra det onda. Kanske borde vi återvinna den bilden tillsammans med andra bilder av Jesus Kristus. Han som inga ord och föreställningar kan fånga in.
Inte ens en grav förseglad med en stor sten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar