En ny kyrkohandbok är på gång

Jag kom med på en dag om den nya Kyrkohandboken, dvs den bok som innehåller Svenska kyrkans ordningar för gudstjänster av olika slag: Där finns högmässor, mässor och gudstjänster, dop, vigselgudstjänster och begravningsgudstjänster med mera.

Det har varit en lång process att förnya kyrkohandboken sedan den förra som började användas 1986. Innan dess gällde 1942-års handbok.

Som präst blir man indragen i det här på olika sätt, under studietiden använde vi 42an och sedan efter prästvigningen 1984 fick vi alla lära oss den nya. Jag minns också att det fanns ett förslag år 2000 som vi samtalade om i en grupp där jag jobbade på den tiden, den kom inte längre än så.

Nu har processen pågått minst i 10 år med en rad av remisser och provförsamlingar, avväganden och kompromisser, demokratiska beslut och bearbetningar. Det har varit debatt och samtal. Ett prövande av formuleringar, och tillfällen att reagera och mötas.
Ord är vägda på guldvåg och har gått igenom teologisk prövning. Och nu är den klar.
Äntligen!

Nu har vi en handbok som reglerar och inspirerar i och med att den anger tydliga ramar och gränser samtidigt som den ger många olika alternativ.

Handboken är ett hjälpmedel och ett stöd, och den är till för att vi tillsammans med varandra ska få bearbeta och fira livets stora och små händelser, vardagsliv och fest, födelse och död.
Den är till för vardagsliv med Gud och för de avgörande annorlunda ögonblicken i livet.

I vår kyrka räknas kyrkohandboken som en del av bekännelseskrifterna. Det betyder att boken tillsammans med de övriga böckerna där uttrycker vad vi står för i den här kyrkan. Det kan vara intressant kanske att notera att psalmboken också räknas med där.

Det här betyder att vi har en stor mångfaldighet och många olika sätt att uttrycka tro och bekännelse, tvivel och nytänkande i vår kyrka. Ingen tvingas in i en liten enstämmig kör utan här finns många stämmor och röster. Det finns möjlighet för många att känna igen sig och ta till sig några ord och tankar, någon sång och melodi.

Kanske finns här styrkan i vår spretiga kyrka, att den faktiskt är öppen för oss alla att vara med. Att det finns utrymme för dig och mig.

Centrum är givet och därför kan vi vara generösa och öppna med uttryckssätt och tolkningar.

Grunden är fast, Gud som Jesus visar oss och som älskar oss mer än vi kan fatta, av nåd.
Och medmänskligheten, omsorgen och kärleken till varandra.

En gudstjänst handlar om en relation och en mötesplats - med Gud, med mig själv och med de församlade människorna. Men den riktar sig utåt, till alla.

Det är en plats och en tid för reflektion och fördjupning, att närma sig tillvarons djup, att få känna glädje och sorg, tillhörighet och ensamhet och ge uttryck för att vi alla hör samman.

Kanske dags att testa i någon kyrka nära dig?


En länk: Den svenska kyrkohandboken, här finns mycket information och även det mesta av kyrkohandboken att ladda ner.