Andlig bålstyrka - Kan vi öva vår andlighet?

Varje år sedan 2013 år sedan kommer Ärkebiskopens fastebok ut, den kommer i början på året för att kunna läsas och användas under fastetiden.
I år är det prästen Marit Norén som har skrivit den, hon var tidigare biskopens adjunkt i Västerås stift och är nu anställd som metodutvecklare med specialisering genus på Kyrkokansliet Svenska kyrkan.

Det är en spännande och mycket användbar bok Marit Norén har skrivit. Den är praktisk och med ett andligt djup och en god teologi som bejakar livet och tron som en rimlig väg i livet.
Men tron är inte bara en rimlig väg utan en väg som ger stöd och bålstyrka för att orka genom alla de svårigheter som livet för med sig för de flesta.
Jag fick lov att googla runt lite på bålstyrka för att få bättre koll på vad som kan menas, något som säkert de flesta som tränar känner till mycket väl.
Bålen är på ett sätt centrum av kroppen, mellangärdet och ryggens muskler, den gör att vi kan stå upp och röra oss. Den gör att vi kan andas och hålla oss upprätt. När den inte fungerar har vi ont i ryggen eller får andningsproblem osv. 

Det är inte den sämsta bilden att använda för människans centrum på ett annat sätt. Det som handlar om vad vi tror på och förväntar allt gott ifrån, det som är vår Gud.
Norén gillar moderna bilder och har ett språk som vidgar kretsen som kan ana vad det handlar om att leva med Gud. Hon skriver om att koppla upp sig som en bild för att hitta den inre stillheten på väg mot bönen. Hon visar på ett gott sätt hur gudstjänst och bön inte behöver vara något märkligt utan att det är helt naturligt för oss människor att sträcka oss utåt och inåt och hitta den bön som redan finns där, som ärkebiskop Modéus skriver. 

Norén sätter också fingret på en viktig punkt när hon tar upp ateisten Stephen Hawkins syn på Guds existens och hennes egen, det är fråga om olika perspektiv och olika sätt att se på tillvaron. Olika grundhållningar som är något annat än vetenskapens utforskande och mätande, hon kallar det "qualia".

Det handlar om en livsupplevelse som inte orden räcker till för att tala om, om jag förstår det rätt, och den kommer att styra hur vi uppfattar tillvaron. Till exempel med eller utan Gud. 

Gud är alltid nära oss enligt vår tro.
Det är vi själva som kan ha nytta av att öva oss i att uppleva gudsnärheten med något som kan likna ett träningsprogram. Inte för att vi ska bli mer älskade, bättre kristna eller finare eller frommare.
Utan för att det är ett bra sätt att hjälpas åt för att se verkligheten.

Och där kan boken Andlig bålstyrka vara ett bra hjälpmedel.

Lyssna på Marit Norén här när hon talar om Andlig bålstyrka

Se några av övningarna i boken här på Verbums hemsida

Träna din fysiska bålstyrka från Runners world

Fem grymma bålövningar du kan göra hemma från Sport Performance Center på Youtube
om du vill ha flera idrottsliga övningar för att träna bålen så finns det mycket att hämta där. 

Årets fastebok är Andlig bålstyrka av Marit Norén, utgiven 2022 av Verbum förlag

Frestelser i prövningens stund

Frestelser vad är det? 

Det som hindrar dig från att vara och göra det som verkligen är du själv, det du längtar efter och vill av hela ditt hjärta, det är frestelser. 

Att motstå en frestelse är att klara av att säga nej till en tillfällig önskan för att satsa på ett mer långsiktigt mål, att kunna vänta och ha tålamod.

Eller är det så att ordet frestelse har fått en förändrad betydelse så att det är svårt att använda nuförtiden, kanske är det Janssons frestelse som dyker upp för dig, eller enbart positiva saker som förknippas med ordet frestelse? I bönen Vår fader har översättarna på 1980-talet valt att använda ordet prövning istället för frestelse. Prövning leder tankarna till någon eller något som testas för att se om det fungerar eller håller.
En prövning kan vara svåra saker som drabbar i livet eller svårigheter vi behöver ta oss igenom för att komma vidare.  

Många har talat om att Jesus börjar sin bana med att säga tre tydliga nej, nej till frestelser som vill hindra honom från att vara sig själv, den han innerst inne är, den vi inte vet något om förrän på påskdagens morgon. Först då avslöjas det att han är Gud själv som inte döden kan rå på. 

Tre nej behövde han för att kunna stå upp för kärlekens väg och det är just när han säger sina tre nej som kallas prövningens stund och som berättas om när Jesus förs ut i öknen, fastar 40 dagar och prövas, testas eller frestas av djävulen. 

Många har tolkat de mytiska berättelserna om Jesus i öknen som att det är en uppgörelse med inre övertygelser eller en längtan efter vad livet kan innehålla. Att göra val i livet innebär alltid att välja bort andra alternativ samtidigt som du väljer väg. 

Har du hört talas om kanske-män eller kvinnor? De som inte säger ja eller nej utan vill hålla alla dörrar öppna om det till äventyrs ska dyka upp någon bättre, eller ett bättre alternativ. 

Det är att inte välja alls, och till slut blir det också ett val, icke-valet gör att andra bestämmer åt dig. Antingen genom att direkt välja åt dig eller bara genom att vi då följer strömmen, gör som alla andra eller följer minsta motståndets lag. 

Det är de eller vi som hamnar i den fällan som kommer att se tillbaka på livet och känna besvikelse eller sorg över allt detta vi drömde om men som aldrig blev verklighet. 

Men det är inte försent, det går att göra nya val genom hela livet. 

Hur ser dina frestelser och din prövningens stund ut?

Miss Li och Jesus

Har du också hört Miss Li sjunga låten "Hälsa Gud? Annars kan du hitta den här på Youtube. Det är en rolig låt med allvarligt budskap. Hon kliver in på krogen och där hittar hon Jesus som sitter och tar en öl helt själv. 

Och hon ber Jesus att hälsa Gud att göra någonting åt världens katastrofala situation. Hon ber Jesus hälsa Gud att göra något så att hon själv kan få framtidstro, lugn, ro och hopp.

Vi känner nog igen känslan, önskan om att det ska hända något som minskar allt lidande och nöd på den här krigsdrabbade och omskakade jorden innan det är för sent. För alla de lidande människornas skull och som hon sjunger för att våra egna arma hjärtan ska få lugn och ro. 

Låten väcker många tankar och reaktioner, till exempel hos poddarna och prästerna i "Ingen hinner fram"- här kan du höra när de bland annat pratar om Miss Li och hennes låt.

En sak de tar upp är väldigt viktig för kyrkan och möjligheten att tro på Gud. 

I den allra första kyrkans tid pågick det mycket grubblande och formulerande för att förstå vad de hade varit med om. Vem Jesus var eller är och hur man skulle förstå allt det som hade skett med hans liv och hans lidande, hans död och framförallt hans uppståndelse från de döda. 

En debatt handlade om relationen mellan Jesus och Gud skaparen/Fadern, det som kallas Kristologi. Och den debatten kallas den Arianska striden.
Efter en hel del debatterande kom kyrkan fram till en huvudlinje i förståelsen på 300-talet efter Kristus, nämligen att Jesus var ett med Gud. Tanken att Jesus var en annan än Gud förkastades.

Anledningarna var flera till att de kom fram till det och det är avgörande för hur vi ser på Gud. 

Denny J Weaver skriver i sin bok "God Without Violence" om den 5årige pojken Zach som kommer hem från söndagsskolan. Han ställer en fråga till sina föräldrar. "Skulle ni kunna döda mig genom att spika upp mig på ett kors?"
Fulla av fasa undrar föräldrarna hur Zach kan tro något sådant. Då förklarar Zach: Söndagsskolläraren berättade att Gud sände sin son Jesus för att dö på korset. Om Gud gjorde så mot sin son kanske föräldrarna kunde göra samma sak mot honom.

Det bibeln visar är inte en våldsam Gud som skickar sin son till döden på korset, utan en fredlig och kärleksfull Gud som själv går in och delar våra lidanden med oss. Jesus är Gud i mänsklig gestalt. 

Miss Li ska inte beskyllas för att hon inte har koll på kristologin. Kanske är det mera en tveksam teologi som har predikats som har gjort att hon så starkt skiljer på Jesus och Gud.

Hon kunde ställa frågorna direkt till honom där på krogen alltså.
Och jag tänker mig att hon skulle få en hel del frågor tillbaka, läget på jorden är vad vi människor har gjort det till och mycket långt ifrån hur Gud vill att det ska vara.

Jesusgestalten från kormålningen i Sura kyrka

Våldets tid och kärlekens väg

Vi lever i en oerhört våldsam tid, kriget i Ukraina pågår och trappas upp steg för steg med ryska offensiver och stora vapenleveranser på gång från väst.
Våldet i vårt eget land finns på nyhetssändningarna varje dag, även om det försvinner i skildringarna om Jordbävningen i Turkiet och Syrien just nu.
Det är mycket ond bråd död just nu. 

Och i kyrkan ska vi samlas kring Kärlekens väg på Fastlagssöndagen.
Det låter som något helt och hållet verklighetsfrämmande och romantiskt, men om vi ser lite närmare på det ligger de nära varandra, världsläget och berättelserna om Jesus som går kärlekens väg.

Jesus visar med sitt sätt att leva att det finns en kärleksfull Gud som är närvarande och ser allt det som pågår just nu, och vi vet att Ukraina, Turkiet och Syrien inte är de enda platserna där människor lider.
Om vi tar Jesus på allvar vet vi att den goda levande Guden står tillsammans med oss och ser vad som sker, att Gud känner varje smärta och förtvivlan och delar varje sorg, att Gud faller tillsammans med alla som stupar eller rasar ner eller tappar taget. Att Gud bär genom allt. 

Hur kan vi veta det?

För att det är kärlekens väg Jesus går, han står fast vid sin väg vad som än kan hända. Vägen som är att stå upp för oss som behöver någon på vår sida, vägen som är att göra som han själv säger: 

Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. (Luk 4: 18-19) 

Det som inte syns när du läser det här citatet är att Jesus hoppar över de sista orden, det är ord från Jesaja som Jesus gör till sina egna när han står i Synagogan i Nasaret och läser.
Men han avbryter citatet, och de ord som Jesus inte vill säga handlar om Hämndens dag från vår Gud. (se Jes 61:1)

Han visar nämligen på en annan väg än den där våld möter mera våld, ett annat sätt än hårdare tag för att möta problemen i samhället. Han har kommit för att tjäna och ge sitt liv för många.

Det som behövs är mer medmänsklighet och generositet, inte mindre. 

Eller med andra ord, att fler av oss går kärlekens väg. 

Söndagens texter på Fastlagssöndagen

Om Fastlagssöndagen på Svenska kyrkans hemsida

ACT Svenska kyrkan nu börjar Fasteaktionen Dela lika under samma himmel!

"Se Guds lamm" Bild från Västerås domkyrka

Levande eller döda ord, och Det levande Ordet

Döda ord finns det gott om, det babblas på radio och tv dygnet runt, poddarnas ord tar aldrig slut och det skrivs långa inlägg på sociala medier, kanske mer ord än någonsin flödar över oss. Visst känns det skönt ibland när alla apparater är avstängda med tystnaden. 

Ett problem i den stora mängden av ord är att hitta de ord som är betydelsefulla eller livsviktiga för var och en av oss. Orden som ger mod eller uppmuntran, som väcker tro, hopp och kärlek.

Vi behöver orden för att benämna det vi är med om, vi tolkar händelser och möten med varandra genom att sätta ord på dem. Det är i det öppna samtalet som vi verkligen möts och lär känna varandra. Genom orden förstår vi och kan tänka omkring tillvaron. 

I bibeln är orden något mycket centralt, Gud talar och allt blir till. Ord befriar men kan också stänga till. 

Så dyker den spännande inledningen till Johannesevangeliet upp. Ordet med stort O är en grundstruktur i tillvaron, det grekiska Logos, som samtidigt är den kraft som låter allt bli till och ge världen liv. Detta Ord är det som tar gestalt och blir människa, obegripligt men på ett sätt som stämmer så väl med den Gud som är kärleken.

Ordet blev människa, skriver Johannes, och Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss. (Joh 1: 18)

Det levande ordet är Jesus själv. Och det hans ord som blir avgörande när vi ska sortera mellan alla de döda orden och dem som ger liv och mod. 

Men en sak är klar, det är alltid ord som gör oss fria. 

Om jordbävningen och Guds makt och vår egen

Svåra jordbävningar har drabbat Turkiet och Syrien de senaste dagarna och väldigt många människor har drabbats. Idag talas det om 15 000 döda och siffrorna stiger. Ännu flera är skadade och hemlösa, hela samhällen är drabbade av död, sorg och förlust som kommer att sätta spår under lång tid. För att inte tala om alla skador på bostäder och infrastruktur.
Vi som har en möjlighet kan ge ett bidrag till de många hjälporganisationer som snabbt har satt igång att arbeta. Till exempel ACT Svenskakyrkan som genom sina partners har människor på plats och ger skydd, mat och vatten till de drabbade.

Naturkatastrofer som de här är fruktansvärda och drabbar plötsligt och slumpmässigt. Forskare talar om kontinentalplattor som rör sig och om hur hus är byggda, ändå går det inte att förutsäga när det ska ske. Eller vem som ska drabbas, några klarar sig några medan andra dör. 
Det kan upplevas som den man på SVTs Rapport gjorde. Han menade att Gud hade räddat hans liv, inga andra i hyreshuset hade överlevt, bara han själv. Och han grät och tackade Gud. 

Kanske har du hört talas om Jordbävningen i Lissabon? Det var en total katastrof som drabbade Portugal och flera andra länder redan år 1755. Skalvet utlöste enorma Tsunami-vågor åt alla håll, bland annat drabbades Marocko, Lissabon brann i flera dygn. Bostadshus, kloster och kyrkor och själva kungapalatset raserades, och det talas om 40-100 000 dödsoffer. Kanske påverkades historien på flera olika sätt, Portugals roll som kolonialmakt minskades kraftigt till exempel.

De lärda vid den tiden med upplysningsfilosofen Voltaire i spetsen skrev lärda essayer om det så kallade teodicé-problemet och kanske blev det en bidragande faktor till att många människor då förlorade sin tro på Gud och att kyrkan gick tillbaka.

Teodicéproblemet grundas i tre påståenden som inte kan vara sanna samtidigt:
Det finns en allsmäktig Gud,
Gud är totalt kärleksfull och
det finns ondska och lidande på jorden. 

I en eller annan form är det ett problem som alla som reflekterar över sin tro någon gång möter. Och det finns en rad mer eller mindre fantasifulla sätt att försöka komma till rätta med problemet. Ett exempel är att det som vi uppfattar som ont eller destruktivt inte är det egentligen, i det stora sammanhanget leder det till något gott. 

Den här förklaringen är inte rimlig, varje människas lidande är förstås ett lidande för henne och för de som står nära och kan inte förklaras bort. Att barn och vuxna skadas och dödas i jordbävning eller krig är alltid något ont som bör motverkas på alla möjliga sätt. 

Den lösning som finns på Teodicéproblemet för vår kristna tro är ganska enkel, och det hänger samman med ordet Allsmäktig.
Ordet finns bara på ett par ställen i bibeln och de ställen jag har hittat har en sak gemensamt, de uttrycker hopp om något som ska ske i framtiden. Gud ska rädda sitt folk, Gud ska upprätta sin skapelse och bli den som har makt över allt, så att Gud blir allt överallt som Paulus uttrycker det. Då skall det råda harmoni och fred i tillvaron.
När en kristen säger; "Vi tror på Gud Fader allsmäktig" i trosbekännelsen talar vi om hoppet om en annan tid, det är inte ord om vad som gäller nu. Men hoppet gör förstås skillnad i nuet ändå. 

Kanske blev det fel med filosofernas tolkningar för att de inte såg orden som längtan och hopp. Eller kanske för att de hade svårt att lyfta från en bokstavlig tolkning eller försanthållande. Bibelns berättelser ger livsmod och hopp genom poetiska skildringar som bär andra sanningar än samlingar av teorier eller fakta.  

Jordbävningen i Lissabon på 1700-talet ledde till stora förändringar, främst för de drabbade och sörjande men också för självbilden i det kolonialistiska Europa.
De hade trott att ingenting kunde drabba dem för att Gud stod på deras sida. Makten och tron hade blandats ihop. Men nu hävdade många i kyrkorna att jordbävningen istället var guds straff över mänskligheten, kanske på grund av övergreppen i kolonierna eller för bristande tro.
De såg en felfinnande pekpinnegud som direkt agerade i människors liv, Gud tänkte de, gjorde att vissa blev rika och fick välgång medan andra var fattiga och drabbades av sjukdom, ofta kopplades det just med tankar om straff och belöningar. Filosofernas tanke om Gud var präglad av bilden av ödet eller en allorsaklig makt.

Men jag vill visa på en annan bild av Gud:

Den bibliska Guden som Jesus visar oss är en kärleksfull Gud som ger liv och som finns med och delar alla människors smärta och lidande. En Gud som har sår, inte en som sårar. 
Det är inte Gud som skickar jordbävningar eller pandemier över mänskligheten, men Gud som har gett oss uppfinningsförmåga och möjligheter att leva på den här planeten på flera olika sätt. 

Gud ger förutsättningar men styr inte alla skeenden.
Det är inte en Gud som straffar mänskligheten eller hindrar ont från att hända.
Vi vet inte varför men jag tänker att det hänger samman med att Gud är kärleken. Kärlekens makt tvingar inte men ger möjligheter.
Det är inte en Gud som styr och ställer med oss, men som inspirerar och utmanar oss till att hjälpas åt att leva så gott som möjligt på jorden. En Gud som sänder oss till varandra. 

Men också en Gud som ger oss hoppet om att en annan tillvaro är möjlig, att förändring är möjlig och som ger hopp om en annan tillvaro efter jordelivets slut. 

Hur ska vi då tänka om mannen på Rapport? Griper Gud in och räddar vissa men inte andra? Jag är tveksam, jag har svårt att tänka mig en Gud som skulle göra så.
Guds sätt är andra som jag ser det. Vi får gärna tacka Gud för att vi lever, men tillfälligheter och slumpen finns också och påverkar vad som sker. 

När mänskligheten är som bäst slår vi oss samman och hjälper varandra, skickar bistånd och reser till platserna där hjälpen behövs. Vi hjälper varandra oavsett hudfärg eller tro. Vi organiserar oss och försöker lindra och stötta och vi lär oss hur vi ska undvika att det går så illa nästa gång. 

Räddningsarbete pågår efter jordbävningen i Turkiet

Om det osynliga ljuset och uppenbarelsens ljus

Du aktar dig väl för ultraviolett ljus? Snart kommer våren med ett allt starkare solljus, eller ska du resa i sydligare trakter, då kan solskyddet behövas.
 
Det ultravioletta ljuset kan nämligen skada oss och till och med bidra till att bilda cancer i huden när solen strålar starkt. 

Kanske känner du till att det ljus som vi människor kan se bara är en liten del av det ljus och den strålning som finns omkring oss och träffar oss hela tiden. Ibland kallas det ljus och ibland strålning. Här kan du läsa mera på Wikipedia om ljus  

Det ljus som har en aning längre våglängd än det ljus vi kan se kallas infrarött ljus eller strålning och det som är har kortare våglängd är just det ultravioletta ljuset. Allt ljus och strålning påverkar oss men vi kan inte se det. Och det finns mycket mer strålning som har både längre och kortare våglängd.
Vissa mätinstrument kan fånga in delar av den, därför vet vi att den finns. 

Så är det med verkligheten och oss människor. Vi kan se vissa delar av ljuset, det som stämmer med våra ögon och hur de är konstruerade. Men inte allt det andra. 

Det här är en del av begränsningarna som finns i att vara människa. Villkoren vi lever under. 

Vissa djur och insekter kan "se" en del av de här formerna av ljus, och höra ljud som ligger utanför våra mänskliga örons förmåga. Tänk bara på hur en hund reagerar för både ljud och lukt som vi inte alls anar. 

Det är sällan vi tänker på att det är så här, att vi bara kan se en liten del av den verklighet som finns omkring oss, men gör det nu ett litet ögonblick. 

Tänk, verkligheten är mycket större än vi anar, mer komplex och vacker och annorlunda än vi ens kan föreställa oss. Om du lyssnar till en vetenskapsman ska du höra att trots all forskning så är det väldigt mycket som vi inte vet eller förstår. Mycket som vi kanske inte ens kan veta. 

Hur mycket av verkligheten som vi inte kan se går förstås inte att fastställa, särskilt det som inga mätinstrument heller kan fånga in. Det vet vi helt enkelt inget om.

I vardagslivet klarar de flesta av oss bra med den syn och hörsel vi har, särskilt eftersom medicin-vetenskapen och optikerna har lyckats ge oss bra hjälpmedel och behandlingssätt för att synen ska vara så bra som möjligt. 

Om det är så att våra sinnen bara kan fånga in delar av verkligheten omkring oss, hur kan vi då tvärsäkert säga något om det som ligger utanför. 

Hur kan vi tro oss veta något om det finns eller inte finns en Gud till exempel? Faktum är att det är omöjligt. 

Tänk på det när du hör någon som säger med största säkerhet att det inte finns en Gud. 

 

Jag vill påstå att det finns mycket som talar för att Gud finns. Men jag kan inte veta till 100 procent.
Det är därför vi alltid talar om tro när vi talar om Gud.

Och det är också därför det är så viktigt att Gud visar sig för oss, annars skulle vi inte kunna veta något säkert om Gud.
Bara därför att Gud har visat sig för oss, kommit till oss i Jesus Kristus kan vi veta att Gud är kärlek och godhet. 

Vi har orden om hur Gud visar sig i vår bibel.
Människor i olika tider och på olika platser har skrivit ner vad de varit med om.
Det är spännande berättelser och vacker poesi, men också våldsamma och rysliga berättelser.
Inte alltid har de som skrivit ner berättelserna förstått vad som hände, ibland har det blivit fel.
Ändå finns i bibeln så mycket värdefullt att den boken behövs för att vi ska veta mer om Gud och vad det är att vara människa. Där finns berättelserna om Jesus, hans liv och ord, död och uppståndelse.

Bibeln är vårt mätinstrument som kan visa sådant vi inte kan uppfatta med egna ögon eller öron.

 
Men det märkliga är att när vi har sett det bibeln visar oss så kan vi se det i vår omgivning också.
Vi kan lära oss att tolka tillvaron så att vi ser Guds hand i skönhet och kärlek, vänskap och i naturen.

I en medmänniskas ögon och i evolutionens livskraft kan vi då se spår av en kärleksfull skapare.

Tända ljus på predikstolen i Sura kyrka

Bättre att tända ett ljus och förbanna mörkret?

Det ser rätt mörkt ut just nu.
Varje dag kommer rapporter på nyheterna om nya mord och våldsdåd i vårt land. 

Unga tonåriga pojkar sitter häktade för skjutvapenmord. Idag börjar rättegången mot en av dem som dödat en man på ett gym, troligen en man som försökte stoppa honom, inte den som var målet för mördaren. Bakom dem finns kriminella gäng och ledare som utnyttjar de unga och får dem att göra onda handlingar. 

Vårt land blir allt mindre generöst och gästfritt i och med att allt färre asylsökande får komma in i landet, planerna är att ge alla som inte avvisas direkt tillfälliga uppehållstillstånd och göra det närmast omöjligt att förenas med sin familj.
Så skapas mera problem med andra unga män som inte får chansen att integreras i samhället och vet att vad de än gör så är de inte önskvärda här utan ska tvingas lämna landet.
Det är som att uppmana till brottslighet och jag tackar Gud för att de allra flesta ändå väljer att leva lagligt.

Det ser mörkt ut. Trots att de flesta är medvetna om klimathotet, och vi alla märker det i de ökande översvämningarna och skogsbränderna görs allt för lite.

Kriget i Ukraina kastar mörka skuggor över läget i världen och värst är det för de drabbade själva i landet och alla dem som flyr för livet. Nya offensiver väntas och i Kramatorsk har ännu ett bostadshus träffats av ryska missiler, flera är döda och skadade.

En dansk står och bränner Koranen utanför den Turkiska ambassaden, vår yttrandefrihet missbrukas och blir till ett påhopp på en minoritet i vårt land, och vad händer? Palaudan intervjuas i radion och det visar sig att han inte har en aning om vad han hållet på med och vilka konsekvenser det får. Han är troligen bara en ganska förvirrad islamofob.

Hur kan vi hitta något ljus eller några hoppfulla tecken mitt i mörkrets tid?
Vad kan få oss att inte ge upp eller fly bort från verkligheten, in i den senaste tv-serien i streamingtjänsternas djungel. 

Symeon hette en man som levde  i Jerusalem. Han hade väntat hela sitt liv på den som skulle komma med hoppets ljus till hans land och till alla folk.
Han hade tålamod, och det tror jag är en viktig egenskap för att orka i vår mörka tid. Det är ett långsiktigt arbete med många bakslag att försöka få samhället och världen en liten aning ljusare och mer människovänligt. 

Symeon såg den som kom.
Vi behöver också våga se hur det verkligen är i vår omvärld, våga stanna kvar utan att fly bort från det svåra som pågår. Det vi inte ser kan vi aldrig göra något åt. Vi möter aldrig omvärlden utan glasögon eller förutfattade meningar, så vad kan vi göra?
De fattiga ländernas teologer lär oss att den mest sanna bilden av ett samhälle får vi om vi lyssnar till dem som är längst ned, de fattiga, de utsatta och diskriminerade människorna. Ofta kvinnor och barn. Det är deras röster vi ska lyssna på. 

Då får vi en helt annan bild av samhället än från proffstyckarna, analytikerna i media, de rika och de mäktiga. Lyssna på en patient om du vill veta läget i vården och en undersköterska. Lyssna till den som förnekas försörjningsstöd och sjukpenning om hur fint vårt välfärdsland fungerar.
När vi ser allt detta mörker får vi ta avstånd ifrån det, uttrycka vår sorg och vrede över hur läget är, vi får förbanna mörkret. 

Tålamod och öppna öron och ögon och benämna det vi ser.
Men vad kommer sedan?
Symeon pekar ut ett barn.
Det är Jesusbarnet han håller i famnen när han säger att han skådar frälsningen och ljuset. Han och hans livshållning är det som ska bli till fall eller upprättelse för många, och ett tecken som väcker strid.

Jesus växte upp, fylldes av styrka och vishet, och han visade på ett sätt att hitta ljus i tillvaron, i tro och i handling. Han visade att vem vi än är så är vi älskade människor, viktiga, värda att lyssna på och myndiga människor som kan förändra världen. 

Vägen är icke-våldets och kärlekens. Att tillsammans med andra, steg för steg, långsamt men utan att ge upp, ta itu med alla de missförhållanden vi ser, all den diskriminering och det våld och de orättvisor som pågår hela tiden. Det går att förändra. Ibland bara små saker men ibland större. Vi kan alla göra livet lite bättre för en medmänniska. Men glöm inte, det är tillsammans vi kan göra mera.

Tända ljus och minska det förbannade mörkret.

Rembrandts klassiska bild av Symeon i templet